Efter undergången – en historisk översikt

Alldeles nyligen kom nyheter om att stora mängder metangas börjar bubbla upp ur permafrosten i Sibirien. Detta betyder för oss alla att det pågående massutdöendet av arter kanske trots allt inte mest kommer att likna det som skedde för 65 miljoner år sedan. För om den metan som är bunden i permafrosten skulle släppas fri får vi förmodligen istället ett ännu snabbare och än mer omfattande massutdöende. Ett utdöende i stil med det som skedde för 250 miljoner år sedan, under slutet av Perm, då 90% av alla arter dog ut i det största massutdöende vår planet hittills sett. För detta utdöendes huvudorsak var nämligen just sådana klimatförändrande metanutsläpp. Så det känns ju lite obehagligt.

Och nu såhär, då vi människor som art tycks ha bestämt oss för att ta kol på oss själva, så kände jag att det kunde vara intressant att fundera på vad som istället kan komma efter oss, genom att se tillbaka på tidigare massutdöenden genom jordens historia och vad dessa ledde till.

Vår planet har, vad man känner till, upplevt sex stycken massutdöenden av arter under sin historia – nämligen:

Ordivicisk-Siluriska Utdöendet
C:a 450 miljoner år sedan. Cirka 200 miljoner år efter att de första djuren utvecklats, och cirka 100 miljoner år efter att de första ryggradsdjuren (i form av enkla fiskar) utvecklats – enklare levande varelser hade dock redan funnits i hela 4,5 miljarder år. 70% av alla arter försvann i massutdöendet. Orsakat av kraftigt sjunkande temperaturer och sjunkande havsnivåer.

Sendevonska Utdöendet
C:a 370 miljoner år sedan. 70% av alla arter försvann. Orsakat av syresbrist i haven till följd av plötsliga skiftningar i havsnivån

Permisk-Triassiska Utdöendet
C:a 250 miljoner år sedan. Mer än 90% av alla arter försvann. Plötslig klimatförändring orsakad av metanutsläpp från havsbottnen, vilken ledde till syresbrist i haven, ändrade havsströmmar, ökenspridning och torka. Perm var den epok då ryggradsdjur på riktigt började etablera sig på land, och då de två mest avancerande och dominanta djurgrupperna utvecklades: synapsiderna (däggdjuren och deras släktingar, t.ex Dimetrodon) å ena sidan, och saruopsiderna (archosaurier (dinosaurier (inkl. fåglar), flygödlor och krokodiler), lepidosaurier (bl.a. ormar, ödlor och mosasaurier)), sköldpaddor, svanödlor och fisködlor å den andra. Det Permisk-Triassiska Utdöendet ledde till försvinnande av det flesta av de tidigare dominanta diapsiderna (de däggdjurslika djuren), vilket gjorde att archosaurier, och så småningom i synnerhet dinosaurier, kunde ta över som jordens dominanta djurgrupp. Ledde även till trilobiternas utdöende – en av de allra äldsta av jordens mer avancerande livsformer. De första verkliga däggdjuren utvecklades dock under sen Trias.

Triassisk-Jurassiska Utdöendet
C:a 200 miljoner år sedan. Mer än 70% av alla arter försvann. Massiva vulkanutbrott som släppte ut mängder av koldioxid och andra växhusgaser ledde till plötslig global uppvärmning. Ledde till ytterligare utdöende av synapsider, som nu endast fanns kvar i form av smådjur, vilket banade väg för dinosauriernas definitiva dominans på jorden under de kommande 135 miljoner åren.

Kritensisk-Paleogeniska Utdöendet
C:a 65 miljoner år sedan. 75% av alla arter försvann. Ett massivt asteroidnedslag ledde till att solstrålning inte längre kunde nå jorden, vilket orsakade årslång mörk vinter och massdöd av växter, som i sin tur orsakade massvält bland djur. Dessutom försurning av regn och av samliga vattendrag. Ledde bland annat till utdöendet av samtliga dinosaurier utom fåglarna, samt till det fullständiga utdöendet av bl.a. flygödlor, plesiosaurier och mosasaurier. Banade väg för däggdjurens gradvisa övertagande som jordens dominanta djurgrupp.

Antropocenska Utdöendet
Pågår. Orsakat av människan – av jakt, massförstörelse av livsmiljöer, massutsläpp av klimatförändrande gaser, gifter, försurning av vattendrag m.m. Började med människans sprinding över världen för c:a 50,000 år sedan, men har accelerat allt mer sedan början av den Industriella Revolutionen (sena 1700-talet). Vår planet nu har tusen gånger högre utdöendegrad än normalt. Påverkar samtliga kategorier av livsformer.

Så med allt detta i åtanke – vad skulla kunna komma att hända efter Antropocen? Kan det möjligen återigen bli dinosauriernas och de andra sauropsidernas tidsålder efter att människan utrotat sig själv? Kråkfåglarna, exempelvis, hör ju till de mest härdiga och anpassningsbara av alla landlevande ryggradsdjur. Och bland däggdjuren å sin sida blir det förmodligen återigen bara de allra minsta och mest anpassningsbara som lyckas överleva, precis som för 65 miljoner år sedan – dvs. den här gången arter såsom möss och råttor. Skulle verkligen vara intressant att få veta vad som faktiskt kommer att hända den dag då människan sjunger sin självvalda svanesång.