”Solo: A Star Wars Story” – Recension

Amerikanskt fantasyäventyr

 

Regi: Ron Howard

Manus: Jonathan Kasdan, Lawrence Kasdan

 

I rollerna:

Han Solo – Alden Ehrenreich

Chewbacca – Joonas Suotamo

Qi’ra – Emilia Clarke

Beckett – Woody Harrelson

Lando – Donald Glover

Dryden Voss – Paul Bettany

Enfys Nest – Ellen Kellyman

L3-37 – Phoebe Waller-Bridge

Val – Thandie Newton

Rio – Jon Favreau

 

Disneys och Lucasfilms stora publikflopp Solo: A Star Wars Story har alldeles nyligen släppts på Bluray och DVD – och eftersom jag även själv kom att se filmen för första gången nu i veckan så kommer här en liten recension!

Solo: A Star Wars Story berättar historien om Han Solos turbulenta liv innan han träffade Luke Skywalker och hur han blev till den han var då vi mötte honom i A New Hope. Vi får bland annat se hur han först träffade Chewie och Lando, och hur han fick tag på sitt ikoniska skepp Millenniefalken.

För dig som kanhända har haft turen att missa det, så har den här filmen genom hela sin produktion plågats av problem, kaos och kontrovers. Dess ursprungliga regissörer sparkades då filmen var 90 procent färdig, efter starkt missnöje kring filmens utveckling från både manusförfattare och skådespelare. Varpå filmen nästintill helt och hållet filmades om under stor tidspress av en blixtinkallad Ron Howard – till enorma extra kostnader och förseningar. Redan innan alla dessa problem kändes intresset för en film om en ung Han Solos äventyr väldigt ljummet från både allmänhet och inbitna fans – och inte blev intresset direkt större efter de minst sagt splittrade omdömena kring The Last Jedi. Och när Disney dessutom ovanpå allt fattade det otroligt dumma beslutet att släppa Solo bara någon vecka efter två andra stora, enormt populära blockbusterfilmer – Avengers: Infinity War och Deadpool 2 – så var ödet för Solo beseglat. Fast ändå kunde väl knappast ens Disney ha förutsett riktigt hur katastrofala publiksiffrorna för filmen i slutändan blev, med biointäkter som knappast ens räckte till att täcka produktionskostnaderna för filmen.

Så med allt detta i åtanke – förtjänade Solo dessa usla siffror? Är filmen verkligen så dålig? Jag kan säga, att visst känns filmen för all del ofta ganska förutsägbar. Handlingen känns också stundtals en aning förvirrad, meandrande och plottrig. Filmen är betydligt längre än den behövde vara. Och flera av birollskaraktärerna känns antingen underutvecklade eller överflödiga. Solo är helt enkelt långt ifrån något mästerverk. Men den är trots allt betydligt bättre än förväntat. Det är i grunden en mycket underhållande, charmig och kul film med en lättsam ton och ett fartfyllt tempo. Definitivt den mest lättsamma Star Wars-filmen hittills under Disney-eran och ett mycket välkommet tonskifte efter The Last Jedi och Rogue One, som även om de var tekniskt välgjorda också var ganska tunga och mörka. Solo är å andra sidan absolut en film som passar alldeles utmärkt att mysa framför under en regnig höstkväll som ren underhållning – och en film som även tål att ses om.

Filmen bärs verkligen helt och hållet upp av Alden Ehrenreich i rollen som Han Solo. Ehrenreich har absolut lyckats fånga den upproriska charmen hos den ikoniska karaktären, samtidigt som han lyckats göra den till sin egen. Det var definitivt ingen enkel uppgift – men hans karisma allena räddar verkligen väldigt mycket av den här filmen. Mycket imponerande. Och det är även väldigt roligt att se samspelet mellan honom och den finske basketspelaren Joonas Suotamo, som här gör sin tredje film i rollen som Chewbacca. De båda har en väldigt fin kemi, och och det är roligt att få se Chewbacca inta en större roll i handlingen än vanligt. Donald Glover känns dessvärre inte riktigt lika övertygande i rollen som Lando. Trots Glovers naturliga karisma känns det inte som att han riktigt lyckas fånga personligheten hos den Lando vi känner från originaltrilogin. Å andra sidan har han en tämligen begränsad roll i filmen, vilket möjligen försvårat i att kunna göra karaktären rättvisa. Emilia Clarke fungerar å sin sida väldigt bra som Han Solos farliga kärleksintresse Qi’ra. Clarkes typiska kyliga och distanserade skådespeleri passar utmärkt för den här oväntat komplexa rollen. Och så vill jag även uppmärksamma Ellen Kellyman i rollen som den unga rebelledaren Enfys Nest. En spännande ny bekantskap som gör ett starkt intryck i sina få scener.

Det här är en utmärkt film för de som gillar klassiska äventyrsfilmer – även för de som inte är så jätteinsatta i det minst sagt komplexa Star Wars-universumet. Även om det finns gott om små påskägg, referenser och en del överraskningar som är roliga för de mer inbitna fansen, så är historien i sig väldigt fristående och oberoende. Samtidigt väver filmen många nya trådar som känns som att de var menade att följas upp i kommande filmer. Återstår att se vad det blir av dessa planer nu efter den beklagliga och faktiskt oförtjänta floppen på biograferna.

Så, om du går in för att se Solo: A Star Wars Story som ett lättsamt och kul äventyr och inte förväntar dig något djupt mästerverk så tror jag nog att du  – liksom jag  – kan ha riktigt roligt med den här filmen.

Mitt betyg: 3 av 5

Annonser

”Star Wars: Episod IX” – rollistan släppt!

Lucasfilm har nu släppt rollistan för Star Wars: Episod IX!

Daisy Ridley, Adam Driver, Oscar Isaac, John Boyega, Kelly Marie Tran och Domhnall Gleeson kommer naturligtvis alla tillbaka för sista filmen. Dessutom kommer vi att få se Mark Hamill som Luke Skywalker i spökform! Det är nu också helt bekräftat att Billy Dee Williams kommer att vara med som Lando Calrissian. Och även Carrie Fisher kommer att synas, tack vare användandet av tidigare bortklippt material från The Force Awakens.

Däremot kommer vi inte att få se mer av Andy Serkis som Snoke. Vilket väl en gång för alla slår hål på alla teorier om att Snoke skulle vara den legendariske Darth Plagueis. Och inte heller kommer vi att få se mer av Gwendoline Christie som Phasma – som säkerligen varit en av de mest illa använda och borkastade karaktärerna i Star Wars historia…. Tråkigt.

Helt nya karaktärer kommer att spelas av Keri Russel, Richard E. Grant och Naomi Ackie. Blir intressant att se vilka karaktärer det blir. Grant med sin pondus känns väl perfekt för en imponerande skurkroll? Och Russel kanske någon med anknytning till de ännu okända Knights of Ren…?

Jag håller förstås fortfarande ut hoppet för att vi ska få se åtminstone cameos från Hayden Christensen som Anakin och Ewan McGregor som Obi-Wan… Och väldigt gärna också en liten cameo av Liam Neeson som Qui-Gon för knyta samman samtliga trilogier – det vore fantastiskt! Vem vet…? Håller tummarna i förhoppning!

Inspelningen av Episod IX börjar den 1 augusti och filmen får premiär i december 2019!

”Star Wars: The Clone Wars” kommer tillbaka – ny trailer!

Så är det verkligen sant – Disney och Lucasfilm kommer äntligen att återuppta Dave Filonis fantastiska animerade Star Wars-serie The Clone Wars, som tidigare lades ner i förtid i samband med Disneys köp av Lucasfilm!

Första trailern för den återupptagna serien har släppts:

Nog blir man väl nästan lite tårögd…?

De nya avsnitten kommer att börja sändas 2019. Så äntligen kommer vi alltså att få följa fortsättningen på Klonkrigen och Ahsokas, Anakins och Obi-Wans fortsatta öden och äventyr ända fram tills dess Revenge of the Sith tar vid, och vidare fram mot Order 66 och belägringen av Mandalore – och så alltså även knyta The Clone Wars närmare till den likaså utmärkta och högst rekommenderade animerade serien Star Wars: Rebels. Ser verkligen fram emot det här!

Bland övriga Star Wars-nyheter nyligen har vi ju också i det närmaste fått bekräftat att Billy Dee Williams kommer tillbaka i Episod IX som Lando Calrissian. Det tycker jag också känns väldigt kul. Hoppas att han kan vävas in i handlingen på ett naturligt sätt som också respekterar hans karaktär från originalfilmerna.

Jag hör själv till de som var något besviken över The Last Jedi – fast samtidigt verkligen inte till de som avskyr den, utan jag tyckte mest att den var ganska tråkig, med en ofokuserad handling och en väldigt ojämn ton. Däremot tyckte jag förstås väldigt mycket om filmens feministiska, socialistiska och pacifistiska budskap, som kändes väldigt modigt och fräscht!

Så jag ser försiktigt fram emot Episod IX för att se hur man kommer att klara den till synes enormt svåra uppgiften att i en enda film knyta ihop säcken mellan samtliga de nio filmerna i Skywalkersagan på ett tillfredsställande sätt. Jag hoppas också på att vi äntligen kommer att få se Ewan McGregor som Obi-Wan och Hayden Christensen som Anakin igen, tillsammans med Mark Hamill som Luke. Det vore ett väldigt fint avslut enligt mig!

”Star Wars: Rebels” – Slutrecension (Obs – spoilers!)

I veckan sändes de tre sista avsnitten av Star Wars: Rebels. Denna fyra säsonger långa animerade äventyrserie följer besättningen på rebellskeppet Ghost i perioden mellan Episod III och Episod IV i Star Wars-sagan – precis innan filmen Rogue One utspelar sig. Seriens huvudkaraktärer är den kraftkänslige tonårspojken Ezra (Taylor Gray); hans mentor Kanan (Freddie Prinze Jr), en Jediriddare som undkommit Kejsare Palpatines utrotning av Jediorden; prisjägaren Sabine (Tiya Sircar); twi’lekpiloten Hera (Vanessa Marshall); den ruffige Zeb (Steven Blum) av det hundlika Lasatfolket; och den karismatiske mekanikroboten Chopper (Dave Filoni).

Serien är orkestrerad av Dave Filoni, som också gjorde den likaledes utmärkta och högst sevärda animerade serien The Clone Wars, som följde händelserna under Klonkriget mellan andra och tredje filmen. En serie som dessvärre lades ner i förtid i samband med Disneys köp av Lucasfilm. Något de två Filoni-serierna definitivt har gemensamt är att de båda blir bättre och mognare för varje säsong, efter att de tagit lite tid att hitta sig själva och sin ton. Och även om The Clone Wars absolut höll en jämnare hög nivå från avsnitt till avsnitt, så hör även det bästa i Rebels till något av det bästa inom hela Star Wars-sagan.

Den känslofyllda duellen mellan Vader/Anakin och hans forna lärling Ahsoka i Twilight of the Apprentice

… och den slutgiltiga uppgörelsen mellan Obi-Wan och Maul i Twin Suns

… har redan blivit klassiska Star Wars-ögonblick.

Rebels blir visserligen aldrig alls i närheten av lika mörkt och våldsamt som The Clone Wars blev under sina sista säsonger – men det gör egentligen inte så mycket för historien i sig. Och även om Rebels har en betydligt mindre budget, vilket gör att animationen aldrig alls når samma höjd som i The Clone Wars, så blir trots allt även denna bättre för varje säsong.

Men vad som verkligen utgör hjärtat och som gör Rebels speciellt är dess brokiga grupp av huvudkaraktärer, som är lätta att tycka om och fästa sig vid, och deras nära band till varandra. Den allra bästa nya karaktären är dock den blåhyade och rödögde imperiegeneralen Thrawn. Hänsynslös och fanatisk – men alltid med ett diaboliskt lugn. Utmärkt gestaltad av den danske karaktärsskådespelaren Lars Mikkelsen (bror till den något mer kände Mads, som förstås syntes i Rogue One). En annan stor höjdpunkt i serien är förstås att få återse så många karaktärer från The Clone Wars, såsom Ahsoka (Ashley Eckstein), Kapten Rex (Dee Bradley Baker) och piraten Hondo (Jim Cummings) och få deras vidare historier berättade. Samtliga dessa tre karaktärer hör till de allra bästa i hela Star Wars-sagan. Rebels återintroducerar dessutom även bland andra Obi-Wan (Stephen Stanton), Maul (Sam Witwer), Leia (Julie Dolan), Lando (Billy Dee Williams), Saw Guerrera (Forest Whitaker), Vader (James Earl Jones) och Palpatine (Ian McDiarmid) under seriens gång. Och nya intressanta och mystiska varelser såsom The Bendu och Lothvargarna utvidgar samtidigt ytterligare den övergripande Star Wars-mytologin i nya intressanta riktningar.

Det känns allt som allt något chockerande hur mycket bättre både Rebels och The Clone Wars har varit jämfört med de båda sequelfilmerna – och i synnerhet jämfört med The Last Jedi. Båda dessa animerade serier har varit uppfyllda av verklig Star Wars-känsla. Rebels har varit ett livfullt äventyr och hoppingivande fantasi – i kontrast till The Last Jedi som är en film fylld av dyster, utdragen realism varvad med opassande Marvel-humor. Även samtliga prequelfilmer var bättre än The Last Jedi i det avseende att de faktiskt var livfulla och underhållande, och dessutom utvidgade Star Wars-universumet – just såsom Rebels och The Clone Wars gjort. Och det utan att förstöra gamla karaktärer såsom The Last Jedi mycket olyckligt gjorde med Luke Skywalker.

Seriens kvalitet beror förstås till stor del på dess huvudförfattare Dave Filoni och hans skickliga medförfattare. Filoni är verkligen George Lucas arvtagare, i ordets bästa bemärkelse. Filoni är en idémakare som kan se helheten och som förstår vad Star Wars bör vara – nämligen en spännande, fantasifull äventyrssaga. Med Rebels har Filoni också fått möjlighet att äntligen knyta ihop flera av de lösa trådar som fanns kvar efter det abrupta slutet på The Clone Wars – och lyckas dessutom skickligt med att knyta ihop serien med både prequelfilmerna, Rogue One, originalfilmerna, och till och med med sequelfilmerna i någon mån – återigen i motsats till den så illa planlagda The Last Jedi som knappt ens lyckades knyta ihop sig med The Force Awakens på ett övertygande sätt…

Slutet av Rebels öppnar upp för både en eller flera fortsättningsserier. Det lyckas med att vara ett tillfredsställande och rörande avslut och samtidigt presentera intressanta cliffhangers – återigen till skillnad från The Last Jedi, som alls inte lyckade ge mycket att se fram emot inför sista filmen utan mest lämnade en tomhet efter sig. Dave Filoni är utan tvekan Lucasfilms allra största tillgång just nu. Kan bara hoppas att Kathleen Kennedy och J. J. Abrams vill dra lärdom av vad Filoni har åstadkommit och använda sig av det i den fortsatta utvecklingen av Star Wars för att rädda Episod IX.

Höjdpunkter ur Rebels finns att se gratis på Youtube på den officiella kanalen Disney XD. Nedan är den mycket rörande epilogen för serien. Varning – naturligtvis innehåller den väldigt stora spoilers!

”Solo: A Star Wars Story” – Första trailern

Första trailern för Solo: A Star Wars Story som har premiär i slutet av maj:

Ja, nog ser filmen ut att vara tekniskt välgjord, vilket är föga förvånande. Men ack så, mörk och dyster i färgtonen – och historien i sig känns bara alls inte särskilt spännande eller intressant…

Något av det mest intressanta med Han Solo som karaktär har för mig alltid varit att han inte var någon speciell – utan bara en skicklig, egoistisk smugglare som inte brydde sig särskilt mycket om varken rebeller eller Imperiet. En antihjälte. Och just därför blev hans anslutning till den goda sidans kamp speciell. Med den här filmen tycks det istället som att han först önskade bli pilot för Imperiet, för att sedan komma i konflikt med dem och bli en rebell utanför lagen. Återigen har vi så en historia med en konflikt mellan gott och ont, med det stora Imperiet mot små underdogs. En historia vi sett så åh många gånger förr…

Han Solo som karaktär är ju också helt och hållet personifierad av Harrison Ford. Det känns i stort sett omöjligt för någon annan att ta över denna roll och göra den rättvisa. Och inte blir det bättre av att Alden Ehrenreich – personen som tagit över rollen – inte ser det minsta ut som Harrison Ford. Dessutom känns nyheterna om att Ehrenreich tvingats ta extra skådespelerilektioner under inspelningens gång minst sagt oroande. Känns som en otroligt felcastad huvudroll.

Och så har vi förstås de enorma problem som plågat hela produktionen, med avskedandet av de båda ursprungliga regissörerna med 90% av filmen färdig, och en hastigt genomförd nästintill fullständig omfilmning av den nye regissören Ron Howard. Det borde tyda på katastrof. Howard är ju dock förstås en otroligt erfaren och rutinerad regissör – och Lawrence Kasdan en precis lika erfaren manusförfattare. Så förmodligen kommer filmen därför inte att vara katastrofal trots allt. Utan måhända bara väldigt trist och medioker – vilket nästan är ännu värre.

Jag känner att det enda som kunnat rädda denna film hade varit att bara göra den till ett lättsamt, småskaligt äventyr med mycket humor och charm och färgstarka karaktärer i Star Wars-universumets undre värld. Istället kommer vi dock av trailern att döma att få ytterligare en grå, färglös och allvarstyngd film, inte så olik den tämligen katastrofala The Last Jedi. Förhoppningsvis har jag fel, men Disney ser just nu att snabbt föra det förut så magiska rantasyvarumärket Star Wars mot medelmåttighetens trista djup.

Recension: ”Star Wars: Episod VIII – De sista Jediriddarna”

Amerikanskt fantasyäventyr

 

Manus & regi: Rian Johnson

 

I rollerna:

Rey – Daisy Ridley

Kylo Ren – Adam Driver

Luke Skywalker – Mark Hamill

Poe Dameron – Oscar Isaac

Finn – John Boyega

Rose Tico – Kelly Marie Tran

Leia Organa – Carrie Fisher

Amilyn Holdo – Laura Dern

Snoke – Andy Serkis

Hux – Domhnall Gleeson

DJ – Benicio Del Toro

Yoda – Frank Oz

Phasma – Gwendoline Christie

C-3PO – Anthony Daniels

Chewbacca – Joonas Suotamo

 

Den episka nu 40-åriga Star Wars-sagan fortsätter, och i den här filmen försöker sagans nya hjälte Rey få den gamle hjälten Luke Skywalker att ansluta sig som del av Motståndsrörelsen mot det nya mörka hotet Den Första Orden. Och samtidigt söker hon Lukes hjälp med att få reda på mer om Kraften inom henne. Under tiden kämpar den allt mer desperata och flyende Motståndsrörelsen under Leia Organa mot Första Orden i episka slag genom världsrymden.

Om den största kritiken mot The Force Awakens var att filmen var alltför lik A New Hope och därmed alltför förutsägbar, så är The Last Jedi åtminstone inte just detta. Den här filmen var full av överraskningar – på både gott och ont.

Första några bra saker med filmen. Dynamiken och relationen mellan Rey som den idealistiska goda kraften och Kylo som det ambivalenta mörkret fördjupade kraftigt genom den här filmen, och de båda karaktärernas kamp för att finna sin respektive plats i tillvaron var filmens största behållning. Jag gillade även Finns nya utveckling och hans relation till den nya intressanta, nördiga men idealistiska karaktären Rose. Relationen dem emellan var charmig, och deras sidohistoria i ett ”Rymd-Dubai” med teman som till och med snuddar vid antikapitalism och djurrätt kändes definitivt modig för att vara i en amerikansk blockbusterfilm för massorna.

Den här filmen känns överhuvudtaget ganska politisk och vågar snudda vid något känsliga dagsaktuella ämnen på ett sätt som Star Wars tidigare inte gjort, med tydliga blinkningar mot dagens dystra världssituation och inte minst det politiska läget i USA. Det övergripande temat kring misslyckanden och misstag, och om att lämna det förflutna bakom sig och trots allt vilja kämpa och våga tro på framtiden i en dyster tid känns välbehövligt och inspirerande – och definitivt djupt och tungt för att vara Star Wars.

Men, kanske är det trots allt också här som filmens största brist ligger – för det här känns bara inte längre som Star Wars. Känslan av oskuld och äventyr i en galax lång, långt bort är i stort sett försvunnen. Detta Star Wars är en hårdare och mer verklighetsnära värld. Mest av allt märks detta i Luke Skywalkers karaktär, som gått från att vara en hoppfull idealist som kunde se det goda i alla – till och med i Darth Vader – till att bli deprimerad och desillusionerad, och värst av allt till och med våldsbenägen nästan likt Anakin, och med stor skuld i Kylos fall. Detta är det absolut värsta med den här filmen – att den helt och hållet förstör och trampar på den ikoniska och inspirerande karaktären Luke Skywalker på ett sätt som bara känns frånstötande och som en förolämpning mot flera generationer av Star Wars-fans… Den här filmen markerar så det definitiva slutet på George Lucas vision för Star Wars och förstör i stort sett hela den historia och de karaktärer som Lucas omsorgsfullt byggde upp under sex filmer. Nu är det helt och hållet Disneys Star Wars – och dessvärre även komplett med den inlevelsebrytande Marvel-typen av tonårshumor och oneliners i samtliga dramatiska situationer… Och filmen förstör dessutom även helt sonika flera intressanta trådar som byggdes upp i The Force Awakens – och lämnar andra frågor helt obesvarade och bortglömda.

Filmen lider dessutom svårt av att ha alltför många parallella, ofokuserade i stort sett meningslösa handlingar, och allt för många birollskaraktärer – vilket bland annat gör att nya karaktärer som Poe, Hux och Phasma likväl som gamla karaktärer som Chewbacca, Threepio och Artoo i helt åsidosätts och känns i stort sett meningslösa filmen igenom.

Som ni kanske märker, befinner sig är den här filmen lite överallt i både ton och handling, med en del bra saker och en hel del mod och nytänk – men även en hel del som är riktigt dåligt och opassande. Filmen i sig får väl sägas vara helt okej om den nu vore en en fristående fantasyfilm utan Star Wars-märket att bygga på – men som en del av den större Star Wars-sagan är den tyvärr något av en besvikelse.

Mitt betyg: 2 av 5

Inför ”The Last Jedi”

Inatt har Star Wars: The Last Jedi – årets överlägset största filmhändelse – äntligen premiär! Och för att ladda upp och fresta aptiten ytterligare vill jag rekommendera några videor från Youtube!

I den här utmärkta videon för du en lättöverskådlig sammanfattning av allt som hittills hänt genom historien i kanonversionen av ”Star Wars”!:

Forces of Destiny är en serie enkla men mycket underhållande och fartfyllda animerade kortfilmer med fokus på seriens kvinnliga karaktärer såsom Rey, Leia och Ahsoka.

Och så slutligen, en julsång…

p33md2869x101 Ironiskt…

Så, hoppas att du känner dig lika hypad som jag! Min egen spoilerfria recension av The Last Jedi kommer upp här på bloggen på lördag!