Vandring på Kullaberg

Lite bilder från två besök på Kullaberg nyligen – i ett Skåne som plötsligt gått från extrem torka och sommarhetta till att ha blivit nästan höstruskigt i förtid.

20180817_151047

Kullaberg hör väl förmodligen till  Skånes mest välkända och välbesökta naturområden – men det finns så mycket mer i detta stora område än vad de flesta besökare ser! I själva verket består området av två ganska olika reservat – det mindre, öppnare och mer bergiga Västra Kullaberg och det större och mycket mer skogsklädda Östra Kullaberg. De båda delarna skiljs dessvärre från varandra av en stor golfbana som utgör ett stort ingrepp och störningsmoment i det vackra naturområdet. Höganäs kommun är ju tyvärr ett extremt starkt Moderatfäste trots allt… Lyckligtvis kan man dock till stor del undvika golfbaneområdet genom att följa de kustnära vandringslederna.

20180813_120406 Det västra reservatet är utan tvekan det mest kända, med det ikoniska dramatiska klipplandskapet kring Kullens fyr på Kullahalvöns yttersta spets. Här på Skånes västligaste plats – längre västerut än Köpenhamn – så möter det smala Öresund det öppnare, djupare och saltare Kattegatt.

20180813_120637

Kullens berömda fyr är den högst belägna fyren i Sverige och ligger nästan 80 meter ovanför havsnivån. Det är dessutom den skarpast lysande fyren i landet. Från klipporna har man en solig dag en vacker utsikt över både Själland, Bjärehalvön och Hallands Väderö. Men även på en gråmulen dag som under mitt senaste besök så har platsen absolut sin särskilda mystiska charm.

20160522_141558

På stranden nedanför de brant stupande klipporna vid fyren ligger den mytomspunne Kullamannens grotta – Silvergrottan. Enligt sägnerna var Kullamannen en medeltida riddare och spåman som var bosatt vid berget och som siade om framtiden åt den danske kungen. Och det sägs att Kullamannens ande även efter hans död fortsätter att avgöra ödet för fartyg i deras passage genom de förrädiska vattnen vid berget. Klättringen ner till Kullamannens grotta är lite lagom vådlig – men det är absolut värt den lilla strapatsen för att få krypa in i hans beryktade tillhåll.

Vattnen runtomkring Kullaberg är hem åt Sveriges största bestånd av tumlare. Det är Sveriges enda bofasta valart och liknar små plattnosade delfiner. Glöm inte att ta med kikare för att spana efter såväl tumlare som knubbsälar från klipporna!

Klipporna vid Kullaberg var en gång också häckningsplats för garfågeln – världens största alkfågel. Denna mycket pingvinlika svartvita havsfågel, som likt pingviner också saknade flygförmåga, har tyvärr varit helt utdöd som art sedan mitten av 1800-talet. Och nuförtiden är det de för all del också mycket trevliga backsvalorna som är branternas främsta karaktärsfåglar.

Kullaberg är också ett tillhåll för den sällsynta pilgrimsfalken, som trivs bland havsklipporna. Därför råder tillträdesförbud på delar av strandområdet under våren och första halvan av sommaren för att falkarna ska få vara ifred under häckningstiden. Det finns dock tydlig skyltning och markeringar kring hela detta känsliga område.

20180813_150035

Längre in från klipporna breder stora öppna hedar ut sig, med ett rikt fågelliv med bland annat törnskata, hämpling, törnsångare och tornseglare. Ängsmarkerna är också ett favorittillhåll för glidflygande glador på jakt. Och ängarna betas flitigt av friströvande flockar av betande får och kor.

20180817_185433

Men trots allt fint i det västra reservatet så tycker jag nog personligen ännu mer om det östra. Det östra reservatet är inte lika välbesökt, vilket bidrar en del till en mer genuin och ostörd naturupplevelse. Det är som sagt också betydligt större och mycket mer skogsklätt. Det domineras av vacker bokskog, men har också inslag av många andra lövträd, och även en del mindre områden med barrträd. För bärälskare finns också gott om både blåbär och björnbär i skogarna.

Vad gäller djurliv finns bland annat den ståtliga kronhjorten här, tillsammans med rådjur och vildsvin. Bland rovdjur är rödräven och grävlingen de största. Det vanligaste mindre däggdjuret att få syn på är förstås ekorren, medan både fälthare och vildkanin håller till i reservatets öppnare delar. Tre arter av hackspettar finns i skogarna – nämligen större hackspett, spillkråka och gröngöling. Och även fyra kräldjursarter – huggorm, vattensnok, kopparödla och skogsödla.

20180817_161758

Och medan höjden vid fyren är den mest välkända, så är det faktiskt bergknallen Håkull i det östra reservatet som är den högsta punkten – 190 meter över havet – och höjden bjuder på en vacker, fridfull utsikt över Kullahalvön, Skälderviken, Öresund och Bjärehalvön.

20180817_180611

I ett öppet slättområde inbäddat inom Östra Kullaberg ligger den vackra hembygdsgården Himmelstorp, som också har ett fint café med gammaldags trädgård. Runtom gården ligger även stora vackra hagar med islandshästar.

20180817_174911

I skogen intill gården står en domarring, en gravplats från järnåldern, som ger en riktigt andäktig känsla att stå inför. Linné skrev om denna gravplats vid sitt besök på Kullaberg under sin Skånska resa i mitt av 1700-talet.

Fast det största dragplåstret för besökare på Östra Kullaberg är utan tvekan det monumentala gamla konstverket Nimis, som står vid stranden inte så långt från Himmelstorp. Trots att vägen dit är dåligt markerat och rejält svårvandrad, så är detta högst kontroversiella träbygge en av Kullabergs absolut mest välbesökta sevärdheter. På grund av tidsbrist hade jag själv inte möjlighet att återse konstverket vid mina senaste besök – men fick flera frågor på vägen från turister om rätt väg ner till verket!

20180813_140203

Vid Ransvik vid Kullabergs södra ände, inte så långt från Mölle, kan du se vad som var en av Sverige första delade badplatser för både kvinnor och män – en stor skandal på sin tid…! Här ligger också ett väldigt mysigt litet café intill strandklipporna.

20180817_171449

Kullaleden – en alldeles särskild del av Skåneleden – sträcker sig längs hela Kullaberg, längs sydsidan från Mölle upp till spetsen av halvön, och därefter tillbaka längs den bergigare nordsidan till Arild. Leden följer till största delen Kullabergs egna två huvudleder för vandring – den blåmarkerade norra delen och den rödmarkerade södra. Men trots dessa markeringar – eller kanske just för att stigarna är så många och vindlar åt olika håll – så kan det faktiskt vara lätt hänt att gå lite vilse, särskilt i det stora östra reservatet. Det har absolut hänt mig. Så det är definitivt att rekommendera att ha med sig en karta, som förstås finns att hitta på internet såväl som på Kullabergs Naturum intill fyren. Och även en kompass kan nog vara bra att ha med till hjälp i den mångskiftande geografin.

20180817_154523

Kullaberg kan lätt nås från Helsingborg med regionbuss på cirka en timme, med ändhållplats i den vackra gamla badorten Mölle. Härifrån leder både den orangemarkerade Skåneleden och Kullabergs egen rödmarkerade sydled in i reservatet. Och det finns även regelbundna regionbussar vidare ifrån Mölle direkt upp till Kullens fyr, ifall du hellre vill ta dig upp till toppen snabbt!

20180817_155608

20180817_19040320180817_190822

Annonser

Naturpärlan Drakamöllan – en skånsk sandstäpp

Drakamöllan får nog sägas vara en av Skånes mer okända naturpärlor – och definitivt en plats som i mitt tycke förtjänar så mycket mer uppmärksamhet. Här kommer därför några foton från mitt senaste besök – gjort i gårdagens högsommarvärme!

20180510_160250

Det vackra naturreservatet ligger mellan Degeberga och Brösarp, alldeles på nordgränsen till det milda och bördiga Österlen – och samtidigt vid den sydöstra foten av den tätt skogsklädda och med skånska mått karga Linderödsåsen. Det här är alltså mitt i ett område där två väldigt vackra men så väldigt olika naturtyper möts.

20180510_162722

20180510_163507

Bara namnet ”Drakamöllan” i sig kittlar ju fantasin – och nog är det lätt att föreställa sig att en väldig drake kan ligga på lur i dalgrytan mellan backarna!

20180510_163044

20180510_165600

Reservatets natur präglas helt av sandiga, ljungklädda stäppbackar – det här är en av hela Skandinaviens ytterst få faktiska, äkta sandstäpper, och den är hem åt för Sverige ovanliga djurarter som fältpiplärka och sandödla, tillsammans med typiska slättfåglar som svalor, lärkor och gulsparvar – och så förstås åt de karaktäristiska majestätiska gladorna, som sakta svävar fram högt i skyn och spanar ner över slätten. Hela landskapet är extremt backigt, men ändå utan att vara särskilt svårvandrat – och bjuder på dramatiska, tavelvackra öppna vyer som belöning!

20180510_165124

20180510_164246

20180510_162726

Stäppen varvas också med rikligt av lövskogslundar från vilka fågelsången är nästintill öronbedövande vid den här tiden. Och det är även nu under maj och början och juni som chansen är som störst att få höra de fantastiskt fina flöjttonerna från den oerhört vackra sommargyllingen i sin guldgula fjäderdräkt. Drakamöllan är en av ytterst få platser i Sverige där den häckar och där det finns verklig chans att få se och höra den. Andra sådana platser är bland annat närliggande Haväng och Stenshuvud.

20180510_163512

20180510_164139

En annan av de allra största höjdpunkterna i reservatet måste absolut sägas vara de frigående ponnyer som spelar en viktig roll genom sitt bete. Dessa charmiga hästar är förstås mycket vana vid besökare, och många av dem är nyfikna och låter sig gärna klappas – så länge du visar dem respekt förstås, och låter dem närma sig dig först!

20180510_160841

20180510_160952

20180510_161109

Det alldeles intilliggande, mindre reservatet Kumlan hyser en ännu mer utpräglad sandstäppsmiljö, och också är mycket väl värt ett besök samtidigt – de båda reservaten binds samman av en kort vandringsled. Dessutom går Skåneledens Ås-till-Ås-led genom den västra delen av Drakamöllan, vilket också gör det här till ett av besöksmålen under en skön flerdagsvandring uppifrån Linderödsåsen ner till Österlen.

20180510_163903

Drakamöllan kan nås med Skånetrafikens regionbuss SkåneExpressen 3 mellan Kristianstad och Simrishamn, med avstigning på hållplatsen Maglehem Sockenvägen. Och passa på att besöka så snart som möjligt om du kan. För just nu är ju den allra vackraste tiden nästan överallt – så även här!

20180510_162507

Räddad ur tågkaos!

Det svenska tågnätet – och det skånska inte minst – är tyvärr i ett förskräckligt dåligt skick. Och något av detta fick jag personligen lov att uppleva alldeles nu idag! En kontaktledning föll ner över Öresundståget jag satt på mellan Lund och Malmö nu på förmiddagen. Det var sådär vid 9,45 i höjd med den norra Malmöförorten Burlöv. Och på grund av faran från kontaktledningen kunde vi inte evakueras förrän vid 11,50. Lyckligtvis fanns då redan ersättningsbussar på plats, så den sista lilla biten in till Malmö gick därefter smidigt. Under de två timmar vi satt fast på tåget hade vi förstås ingen ström – och alltså heller ingen luftcirkulation. Och efter de två timmarna var jag riktigt varm, och huvudet kändes väldigt tungt. Det var verkligen tur trots allt att vädret idag råkar vara gråmulet – annars hade det varit riktigt hemskt!

unnamed3

Men, jag måste trots allt säga att tågpersonalen skötte allt fantastiskt bra, med ständig information om vad som hände, och utmärkt guidning och hjälp vid evakueringen. Och det var såklart lite spännande också – jag har aldrig själv blivit evakuerad från ett tåg förut!

unnamed2

unnamed

Samtidigt lider jag särskilt med alla de som riskerar att missa sina flyg från Köpenhamn… Det är väldigt hemskt förstås. Och även om man nu trots allt skulle hinna med sina flyg, så är det ju inte alls roligt att vara med om en såhär utmattande upplevelse precis innan man kommer till en så stressfylld, stökig och utmattande plats som en flygplats.

Och, nu kommer det förstås att vara stopp för all tågtrafik mellan Malmö och Lund i många timmar framöver – vilket de facto betyder vartenda tåg som ska norrut från Malmö. Kaos, helt enkelt… Redan när vår ersättningsbuss anlände till Malmö C ringlade köerna sig långa till de allt för få ersättningsbussarna mot Lund – och det var förstås bara början. Nu i skrivande stund. strax efter klockan 13, finns ännu ingen ny information från Skånetrafiken om när tågen kan tänkas börja rulla igen – förutom under ”sena eftermiddagen”…

Så sent som i fredags var det ett annat stort, långvarigt tågstopp på sträckan mellan Lund och Malmö – lyckligtvis lyckades jag missa det den gången. Det stoppet varade visst då i flera timmar – och det blir väl minst något liknande idag. Men inte är det så konstigt, fastän störande, att det är problem så ofta – för denna så viktiga bansträckning har också en bana som är alldeles förskräckligt otillräcklig för den väldiga mängd tågtrafik som använder den. Men under hela helgen var dessutom delar av den nya, ganska lågtrafikerade västra inlandsbanan i Skåne återigen avstängd för banarbete för jag vet inte vilken gång i ordningen – efter att ha öppnat så sent som i december i fjor…! Det tycker jag nog är mer konstigt.

Alla dessa ständiga problem och denna opålitlighet, i kombination med höga och ständigt ökande priser, och dessutom de fortsatta störande, utdragna gränskontrollerna mellan Köpenhamn och Malmö, blir tillsammans högst olyckligt i en tid då många fler måste börja välja tåget för vårt klimats och vår planets framtid. Det är sånt här som avskräcker människor. Det är väldigt, väldigt beklagligt- större järnvägssatningar måste absolut till.

Uppdatering: Nu är klockan strax efter 22, och såhär står du just nu på Skånetrafikens hemsida: ”Stopp i tågtrafiken i stora delar av södra Skåne. Sträckor med tågstopp: Cph Airport – Eslöv; Cph Airport – Kävlinge; Simrishamn – Hyllie; Trelleborg – Hyllie. Övriga sträckor körs med stora förseningar. [—] Orsaken är ett havererat godståg samt nedriven kontaktledning.” Ännu mycket mer problem alltså… Det är nästan så att man tycker lite synd om Skånetrafiken nu…!

Skånes längtan till Danmark: 340 år sedan Slaget vid Lund

Idag är en mörk och sorglig minnesdag – men en minnesdag som nog tyvärr kommer att gå alldeles obemärkt förbi för de allra flesta. Idag är nämligen på dagen 340 år sedan Slaget vid Lund. Det var dagen för det största och blodiga slaget i Nordens hela historia, då tio tusen människor dog på åkrarna norr om Lund. Och det var dagen då Skånska kriget vände från dansk fördel till svensk dominans, och obevekligt beseglade Skånes framtid. Det var en tragisk dag, då Skåne – ett bördigt, rikt och viktigt centralt beläget danskt kärnland, ett kulturellt, politiskt och ekonomiskt maktcenter i Danmark ända sedan det danska rikets grundläggande 500 år tidigare, kom att förvandlas till en negligerad och nedtryckt gränsprovins alldeles i utkanten av det karga, avlägsna Sverige. Därpå följde massmord och många årtionden av tvångsförsvenskning och kolonisering av Skåne ifrån den svenska statens sida. Det är en mycket mörk del av vår historia, som tyvärr ännu idag till största delen sopas under mattan från rikssvensk sida.

Nu vore det ultimata för framtiden – både för Skåne och för Skandinavien som helhet – en enad skandinavisk stat. Alla skandinaver är ju ett enda folk trots allt – åtminstone lika mycket som tyskar eller itialienare är ett folk. Vi talar i grunden samma språk och har mycket snarlika kulturer, värderingar och politiska rörelser, och hör kort sagt naturligen samman som ett. Men, fram tills detta enade Skandinavien förhoppningsvis kan bli verklighet en dag, så anser jag att det bästa för Skånes såväl som Blekinges omedelbara framtid nu vore att lämna Sverige och återansluta till Danmark så snart som möjligt. För det är helt enkelt fullständigt bissarrt att ha en riksgräns rakt igenom Skandinavens mest folkrika och tättbefolkade region.

Tillsammans med Bornholm skulle Skåne och Blekinge kunna bilda en egen östdansk region som östra halvan av Storköpenhamn. Med Skåne och Blekinge skulle Danmarks befolkning bli över sju miljoner – nästan lika stor som Sveriges, vars befolkning utan Skåne och Blekinge skulle sjunka till dryga åtta miljoner. Som del av Danmark skulle vi bli en integrerad del av huvudstadsregionen i vårt land, vilket skulle innebära stora satsningar på Skåne. En mycket större arbetsmarknad skulle öppnas upp, inte minst när det gäller de högt kvalificerade och specialiserade typer av jobb som skåningar idag måste flytta till Stockholm för att få. Även jobb inom industri och service skulle öka kraftigt – för att inte tala om all dansk arbetskraft och expertis som skånska företag skulle kunna ta del av för att expandera. Även satsningar på infrastruktur och transportsystem skulle bli större om vi låg nära vår egen huvudstad. Malmö-Lund skulle mer fullt ut integreras med världsstaden Köpenhamn, Helsingborg och Helsingör skulle växa samman till en enda integrerad storstad – i synnerhet vid byggandet av en HH-tunnel med pendeltåg under sundet. Christianstad – Kong Christian IV:s vackra paradstad – skulle bli naturlig regionalpolitisk huvudstad för nya Östdanmark med sitt centrala geografiska läge i regionen. Och Karlskrona skulle blomstra som Danmarks stora hamn mot öster – en unik dansk handelsport mot Baltikum och östra Polen. Mer tveksamt är kanske om även Halland skulle följa med Skåne och Blekinge tillbaka till Danmark. Större delen av Halland söker sig mer mot Göteborgsregionen än mot Öresund – möjligen med undantag för Halmstad-Laholm. Hallandsåsen känns trots allt som en mycket naturlig gräns, precis som Smålands djupa, glesbefolkade skogar är en naturligt riksgräns.

Det finns ingen anledning till att förneka att det svenska Skåne idag går på knäna, sina fina förutsättningar till trots. Arbetslösheten är högre här än i Sverige som helhet. Sjukvården såväl som skolan är i kris. Samhällsklyftorna ökar. Fattigdomen är större i Skåne än i landet som helhet. Den svenska immigrations- och integrationspolitiken har havererat, vilket drabbar Skåne som sydlig gränsregion allra mest. Och säkerhetskontrollerna för resor över sundet har blivit till en till synes permanent olägenhet för resande mellan Själland och Skåne. Men trots det permanenta krisläget i Skåne, sker trots allt de allra flesta satsningar i Sverige på den för oss skåningar avlägsna, välmående Stockholmsregionen där makthavarna bor och verkar – långt från vår skånska verklighet. För Skånes och Blekinges framtid är Danmark helt enkelt ett mycket bättre alternativ än att fortsätta att utarmas i ett Stockholmsfixerat Sverige. Istället för att vara en avsides provins styrd långt norrifrån, med liten förståelse och svagt intresse för våra behov, kan vi som ett danskt kärnland få en ny storhetstid med blicken riktad mot kontinenten. Medan Sveriges blick av tradition går mot öster – mot Finland och Baltikum – bör Skånes framtidsblick inom det danska riket  riktas mot kontinenten – mot våra stora närbelägna grannar Tyskland och Polen.

Men allra tyngst väger kanske trots allt de känslomässiga skälen för skånsk och blekingsk återgång till Danmark. Skånelänningars kultur, kynne och hela livssyn är än idag, trots alla försvenskningsinsatser under århundraden, på många sätt mer dansk än svensk, och det är med Danmark vi delar vårt ursprung och merparten av vår historia. Det räcker egentligen att lyssna på nationalsångerna – ”fjällhöga nord” eller ”breda bokar”, vart hör vi hemma?

Jag önskar att skåningar och blekingar själva får bestämma sin framtid. Om inte annat som ett sätt för Sverige att något gottgöra historiskt begånga synder gentemot våra provinser. Skottland fick sin folkomröstnning. Så vaför inte också låta oss gamla östdanskar få lov att folkomrösta om en återgång till till vårt moderland Danmark inom de kommande åren.  Opinionsundersökningar har ju trots allt  gång efter annan visat att det finns ett starkt stöd för en återgång till Danmark hos en stor del av Skånes befolkning.

Och varför inte bege sig till minnesmonumentet över Slaget vid Lund ikväll, eller under den kommande veckan, och lägga ner en liten ros där – om så bara för att visa att alla inte glömt allt blod som förgäves spildes där för vår frihets och framtids skull?