William Shakespeares ”Rosornas krig”

William Shakespeares episka serie i åtta(!) delar om Englands senmedeltida historia följer den långa och bittra kampen om den engelska kronan mellan dynastierna Lancaster och York från år 1398 till 1485. Det är en serie full av krig, politik, hämnd, intriger och tragedi – men, i typisk Shakespeareanda innehåller pjäserna också en hel humor, många färgstarka karaktärer, och gott om både filosofiska monologer och kvicka dialoger. Han har visserligen tagit sig stora konstnärliga friheter med det verkliga historiska materialet – men icke desto mindre är pjäserna en fin utgångspunkt för fortsatta studier av denna händelserika och spännande epok i engelsk historia.

Det historiska sammanhang i vilket pjäserna skrevs är också intressant. Det var bara lite drygt hundra år sedan det verkliga Rosornas krig tog slut – den nu regerande Drottning Elizabeth I var bara den femte regenten av den nya Tudordynastin. Och eftersom hon var ogift och barnlös fanns det många som fruktade att konflikt om tronen skulle komma att blossa upp återigen. Men trots detta känsliga politiska läge är pjäserna förvånansvärt opartiska, och låter varje part i konflikten få tala för sin sak och sitt perspektiv.

Rosornas krig-sviten har förstås inspirerat otaliga efterföljare, direkt och indirekt. Det allra mest uppenbara exemplet är kanske förstås Game of Thrones, vars dynastiska kamper och intrigerande är direkt inspirerade av denna epok. Men den finns även allusioner till Rosornas krig i andra episka familjedramer, såsom Star Wars – och till och med hos Disney. Vem kan missa likheten mellan Prins Hal och John Falstaff och Simba med Timon och Pumbaa – eller mellan Richard III och Scar…?

Personligen tycker jag att pjäserna generellt blir bättre och bättre genom serien – medan framförallt den allra första delen i serien kanske kan kännas lite torr, med ett mer högtravande språk… Så ha tålamod, det är värt det! Och läs gärna mina korta beskrivningar av pjäserna innan du lyssnar, för att lättare kunna följa med i den ibland komplicerade och ofta snabbt svängande handlingen!

Richard II

Richard II av huset Plantagenet är en gammaldags medeltida kung som håller hårt på sin absoluta makt och auktoritet – en grym och hämndlysten härskare. Detta sätter honom i konflikt med den mäktiga engelska adeln. Och inte minst med Richards mäktige och rike farbror John of Gaunt från huset Lancaster och dennes son, Richards kusin Henry Bolingbroke (blivande Henry IV). Efter en ny konflikt inom adeln förvisar Richard Henry Bolingbroke. Och när John of Gaunt dör tar Richard själv över allt det land och de rikedomar den förvisade Henry skulle ärvt. Detta får adeln att resa sig i uppror mot Richard, under Henry Bolingbrokes ledning – alltmedan en desperat Richard faller allt djupare i depression, psykos och galenskap.

Henry IV, del 1

Henry Bolingbroke har blivit kung, och freden tycks ha återvänt till England. Kungens son, Kronprins Hal, tillbringar det mesta av sin tid på upptåg tillsammans med den levnadsglade och skrytsamme, rundhyllte riddaren John Falstaff och hans skumma kumpaner på Mrs. Quicklys värdhus Boar’s Head Inn i London. Men den komiska idyllen hotas snart, då Henry IV:s gamla vapendragare från kuppen mot Richard II gör uppror under ledning av familjen Percy. Prins Hal tvingas så att ge upp sitt kringflackande liv och slå följe med sin far i kampen mot rebellerna – och en högst motvillig John Falstaff tvingas också ansluta sig då de möter rebellarmén i det stora Slaget vid Shrewsbury.

Henry IV, del 2

Den festglade riddaren John Falstaff är åter tillbaka på Mrs. Quicklys Boar’s Head Inn, och får sällskap av nya kumpaner, såsom den skrytsamme soldaten Pistol. Men Falstaff får snart stora problem både med lagen och med Mrs. Quickly, som han försöker lura på pengar. Under tiden slits Prins Hal mellan sin vänskap med Falstaff och sin plikt gentemot England och sin åldrande far Henry IV.

Henry V

Prins Hal har blivit den mäktige unge krigarkungen Henry V, som självsäkert leder England i en mäktig invasion i det åter uppblossade Hundraårskriget mot Frankrike. I flera långa monologer och dialoger slits Henry mellan sin vilja att slåss för Englands storhet och ära, och skuldkänslorna över att se så många soldater gå i strid och dö för hans skull. Och för att få slut på kriget en gång för alla och säkra det engelska styret av Frankrike planerar han att be om den franska prinsessan Catherines hand – problemet är bara att hon knappt talar ett ord engelska… I London ligger samtidigt den åldrade John Falstaff för döden, medan hans gamle vapendragare Pistol, som nu har gift sig med Mrs. Quickly, blir del av Henry V:s armé i Frankrike, där han möter den likaledes komiske walesiske soldaten Fluellen. Allt kulminerar i Slaget vid Agincourt – en av de största militära triumferna i engelsk historia.

Henry VI, del 1

Bara sju år efter den stora segern vid Agincourt dör Henry V oväntat i sjukdom, och hans ännu inte ens ett år gamla son blir nu Kung Henry VI. Frankrike, under ledning av kronprins Charles, ser nu sin chans att återta initiativet i Hundraårskriget och helt driva ut de engelska trupperna. Till de franska trupperna ansluter sig nu också den mystiska krigarkvinnan Joan la Pucelle (Jeanne d’Arc), som säger sig kommunicera med Gud, men som av engelsmännen ses som en bedragare och häxa. I England blossar samtidigt konflikt upp då Richard Plantagenet av huset York, arvtagare till den avsatte Richard II, börjar ifrågasätta Henry VI:s lagliga rätt till tronen.

Henry VI, del 2

Det kostsamma Hundraårskriget mot Frankrike är förlorat och missnöje gror hos den engelska befolkningen. En nu drygt 20-årig Henry VI gifter sin med den lågadliga franska hertiginnan Margaret of Anjou, trots varningar från sina anhängare. Tillsammans med sin hemlige älskare earlen av Suffolk utnyttjar den maktgalna och hänsynslösa Margaret den veke och inåtvände Henry för sina egna syften, och lyckas göra sig av med Henrys trognaste tjänare, Greve Humphrey av Gloucester. Mitt i denna maktkamp mellan kungen och drottningen smider Richard Plantagenet planer på att störta Henry och återta kungatiteln åt huset York. Han instigerar i hemlighet ett väldigt bondeuppror, under ledning av den komiskt sliskige Jack Cade, som når ända till London självt. Pjäsen kulminerar i att Richard Plantagenet öppet gör anspråk på tronen för huset York, tillsammans med sina söner Edward (blivande Edward IV) och Richard (blivande Richard III), och den engelska adeln delas mellan de som stödjer Henry och huset Lancaster och de som stödjer Richard och huset York. Inbördeskrig utbryter, och Lancaster och York möts i Slaget vid St. Albans – Rosornas krig har börjat.

Henry VI, del 3

En desperat Henry VI går med på att överlämna tronen till Richard Plantagenet och huset York efter sin död, istället för att låta den gå i arv till sin son Edward. Men Drottning Margaret vägrar att låta sin son gå miste om makten, tar avstånd från Henry, och möter själv Richard Plantagenet i Slaget vid Wakefield, där Richard själv faller offer för den hänsynslösa Margaret. Men Richard Plantagenets båda söner Edward och Richard vägrar ge upp kampen om tronen, och segrar i Slaget vid Towton. Margaret tvingas fly till Frankrike, medan den nu helt åsidosatte och allt mer inåtvände, djupt deprimerade Henry VI tas till fånga. I Frankrike lyckas Margaret samla nytt stöd, och invaderar England och tar tillbaka tronen från huset York. Men Edward och Richard samlar sig åter, och husen York och Lancaster möts i en sista avgörande strid i Slaget vid Tewkesbury.

Richard III

”Mitt kungarike för en häst!” Freden har äntligen återvänt till England under Edward IV och huset York. Men den nye kungens yngre bror, den listige och nästan komiskt maktgalne och arketypiskt skurkaktige Richard, smider planer på att själv ta makten. När Edward plötsligt och oväntat dör, ser Richard sin chans – med sina sluga och blodiga planer röjer han snabbt undan alla som kan stå i hans väg. I kulisserna vandrar osaligt Margaret, den avsatta forna drottningen, som obarmhärtigt häcklar honom – men hennes varnande ord till hovet faller för döva öron, och snart är den tyranniske Richard kung. Men när han låter mörda de små prinsarna, Edwards IV:s fängslade unga söner, har han slutligen gått för långt. Henry Tudor, earlen av Richmond, från en avlägsen gren av huset Lancaster, invaderar, i hopp om att äntligen kunna ena husen Lancaster och York som ett. Richards och Henrys trupper möts i det avgörande Slaget vid Bosworth – det stora slag som blir slutet på Rosornas krig, och den plats där den engelska Medeltiden tar slut.

Trettondagsafton

Så är det trettondagsafton! Imorgon kom de tre vise männen fram till Betlehem enligt traditionen – och det får väl sägas vara sista dagen på julen i stort sett. Även om en del vill ha den att vara så länge som vid tjugondag Knut. Själv tog jag faktiskt ner allt mitt julpynt, inklusive granen, redan på nyårsdagen -nu är det bara amaryllisen och julstjärnorna kvar som alls minner om jul hos mig. Och det känns faktiskt riktigt skönt att ha det som vanligt igen!

Trettondagsafton var ju traditionellt en kväll för festande, sång och presenter. Och så var det förstås framförallt kvällen för att se den traditionella lättsamma trettondagsaftonspjäsen!

William Shakespeares egen trettondagsaftonspjäs heter just Twelfth Night (det engelska namnet på aftonen). Den hör kanske inte hans mest kända pjäser, men är en rolig och lättsam liten förväxlingskomedi, med många klassiska och välkända repliker – och stundtals farsartad busikhumor… Liksom flera andra Shakespearekomedier handlar Twelfth Night  om en ung kvinna som klär ut sig man. Hennes namn är i det här fallet Viola. Utklädd till sitt alter ego Cesaroi  uppvaktar hon den pryda Olivia som en tjänst åt sin husbonde Greve Orsino. Men Olivia förälskar sig förstås istället i Cesario, medan Viola är hemligt kär i Orsino, och dråpligheter uppstår! Men, pjäsens allra största behållning är kanske ändå trots allt dess många färgstärka och roliga birollskaraktärer – de druckna adelsmännen Sir Toby Belch och Sir Andrew, den hurtiga hushållerskan Maria, narren Feste, och den förnäme och nedlåtande betjänten Malvolio som de allesammans driver med bakom hans rygg.

Pjäsen finns att lyssna på i radioversion hos Librivox.

Eller se den här utmärkta uppsättningen av pjäsen i regi av W. Steven Lecky.

(Förresten så är Leckys uppsättning av A Midsummer Night’s Dream också väldigt bra, och mycket väl värd att se!)

Nyårskarameller: Shakespearepjäser!

Vad passar väl bättre än att avsluta detta turbulenta år 2016 med två av mäster Shakespeares allra bästa tragedier? Och så en lättsam sommarkomedi för att väga upp det hela!

 

Hamlet

På Kronborgs slott i Helsingör har kungen av Danmark har plötsligt avlidit. Kungens bror Claudius har tillrätt som rikets nye konung – och har dessutom genast gift sig med den döde kungens fru, Drottning Gertrude. Detta har gjort Prins Hamlet, son till den döde kungen och Drottning Gertrude, djupt deprimerad. Dessutom har hans presumtiva flickvän Ophelia förbjudits av sin far, Claudius dryge rådgivare Polonius,  från att fortsätta träffa honom. I detta läge kommer den döde kungen till Hamlet i form av ett spöke – och berättar att han mördats av Claudius…

 

Macbeth

Den skotske adelsmannen Macbeth får av tre spående häxor höra att han ska bli kung av Skottland. Då han berättar detta för sin maktgalna fru, Lady Macbeth, övertalar hon honom att mörda den nuvarande kungen Duncan då han besöker deras slott. Allt går som häxorna sagt och Macbeth blir kung. Men snart blir de andra adelsmännen i riket misstänksamma – alltmedan Macbeth och hans fru faller djupare i galenskap, och tvingas begå allt fler grymma brott för att bevara sina hemligheter och behålla greppet om makten…

 

A Midsummer Night’s Dream

Antikens Aten. Hermia och Lysander älskar varandra – men Hermias far Egeus vill att hon istället ska gifta sig med Demetrius, som också älskar henne. Egeus beger sig till den store konungen Theseus, som bestämmer att Hermia antingen måste gifta sig med Demetrius eller bli nunna. Hermia och Lysander flyr då tillsammans ut i skogen. Demetrius följer efter dem – och det gör också Hermias vän Helena, som älskar Demetrius fastän han inte älskar henne. Älvkungen Oberon får då syn på dem, och bestämmer sig för att hjälpa till. Han ber den livlige andevarelsen Puck att droppa saften från en magisk blomma i ögonen på Demetrius, så att han ska bli kär i Helena istället. Men Puck tar fel och ger istället saften till Lysander…

 

 

 

Oscar Wildes födelsedag – fira med några av hans pjäser!

Idag är det exakt 162 år sedan den irländske dramatikern Oscar Wilde föddes.

Wilde är nog en utav de allra mest citerade kulturpersonligheterna i världshistorien, känd för sina otaliga witticismer. Men han även ett oerhört tragiskt levnadsöde. När han stod på höjden av sin karriär dömdes han till fängelse för sin homosexualitet – vilket då ännu var olagligt i Storbritannien liksom i resten av Europa – och han tvingades därefter krossad och förnedrad till exil i Paris, där han dog sjuk och utblottad år 1900, bara 46 år gammal.

Att stå vid hans monumentala grav på den labyrintina kändiskyrkogården Père Lachaise i Paris är en alldeles överväldigande känsla. Att veta hur mycket denna briljanta person tvingades lida på grund av andra människors fördomar och trångsynthet. Men det känns samtidigt fint och passande att han får vila just där, bland andra kulturella storheter och fritänkare, såsom Édith Piaf, Marcel Proust, Honoré de Balzac, Frédéric Chopin och Jim Morrison. Då jag var där fanns ännu läppstiftsmärken på Wildes grav, då det blivit till en tradition för hans beundrare att kyssa den – men tyvärr är det nu sedan några år tillbaka inte längre möjligt att göra så för ett skyddsglas har satts upp omkring graven…

Många utav Oscar Wildes fantastiska pjäser finns tillgängliga att lyssna på helt fritt – klicka på länkarna nedan för att höra några av dem i fina radioteaterinspelningar från Librivox:

 

The Importance of Being Earnest – med undertiteln A Trivial Play For Serious People – är säkerligen Wildes mest kända pjäs. Och det skulle också komma att bli hans sista stora verk innan rättegången emot honom för hans homosexualitet.

Detta är i mitt tycke en utav de allra roligaste teaterpjäser som någonsin skrivits. Handlingen är förvisso ganska enkel – pjäsen handlar om två ungkarlar ur den senviktorianska brittiska överklassen, vid namn John och Algernon. John förälskar sig i Gwendolen, dotter till Algernons faster, järnladyn Tant Augusta Bracknell – och Algernon förälskar sin i Johns unga skyddsling Cecily. Problemet är bara att både John och Algernon inför sina respektive kärleksintressen utger sig för att vara någon annan än de egentligen är – och båda antar de namnet Ernest, ett namn som både Gwendolen och Cecily beundrar.

Det som verkligen gör den här pjäsen så minnesvärd är den enorma mängden utav fyndiga citat, och den kvicka och tankeväckande dialogen som är otroligt underhållande och välskriven. Och trots karaktärernas absurt högfärdiga och självupptagna personligheter är det omöjligt att inte känna sympati med dem och identifiera sig med dem. Pjäsen ger en spännande inblick i det senviktorianska överklasslivet, tolkat genom Wildes skarpt satiriska blick.

 

Lady Windermere’s Fan – med undertiteln A Play About a Good Woman – är en annan utav Wildes mest kända pjäser. Den liknar Earnest i det att även detta är ett relationsdrama i senviktoriansk överklassmiljö, och den kategoriseras också oftast som en komedi, men har trots detta en betydligt seriösare ton, och är bitvis faktiskt ganska sorglig – med en skarpt satirisk och samhällskritisk udd.

Denna pjäs handlar om den nygifta unga kvinnan Lady Windermere som genom skvaller får veta att hennes man, Lord Windermere, synts tillsammans med en annan kvinna. Ryktet går vida att han är otrogen, och Lady Windermeres misstankar stärks snart så till den grad att hon bestämmer sig för att ge sig av tillsammans med Lord Darlington, som är förälskad i henne, fastän hon egentligen fortfarande älskar sin man. Vad Lady Windermere inte vet är att Lord Windermere alls inte bedragit henne – utan att kvinnan som han umgåtts med och hjälpt på fötter i själva verket är Mrs Erlynne, Lady Windermeres mor, som gav sig av och lämnade sin dotter då hon var barn, men som nu återvänt…

Lady Windermere’s fan är precis som The Importance of Being Earnest fullspäckad utav minnesvärda repliker och citat – inklusive ett utav mina personliga favoritcitat, från Lord Darlington: ”We are all in the gutter, but some of us are looking at the stars.”

 

Salome är Wildes drömskt poetiska – och för sin tid högst provokativa och chockerande – dramatisering av den groteska bibliska berättelsen om hur kung Herodes styvdotter Salome försöker förföra den fängslade Iokanaan (Johannes Döparen), och som då han avvisar hennes närmanden, ber Herodes om profetens huvuden på ett fat, i utbyte mot att hon framför den erotiska ”de sju slöjornas dans” framför sin styvfar kungen.

As You Like It – William Shakespeare

All the world’s a stage, and all the men and women merely players

Nu tycks höstrusket ha börjat på riktigt, komplett med åskoväder och störtskurar under gårdagen, och även idag ligger molnen täta över Öresundskusten. En sådan dag kan det väl kännas skönt att få drömma sig tillbaka till våren. Så varför inte göra så med William Shakespeares egen vårhyllning!

20160505_144435

As You Like It (svensk titel Som ni behagar eller Som ni vill ha det) från 1598-99 är väl kanske inte en av Shakespeares allra mest kända pjäser, men det är i mitt tycke kanske den allra roligaste och mest romantiska av dem. Det är en berättelse med sagokänsla, full utav lantidyll och lättsam charm. Som de flesta Shakespeare-pjäser har den ett stort och varierat persongalleri och är full utav invecklade intriger, finurliga ordlekar och kvicka dialoger. Dessutom känns pjäsen aktuell än idag, med sitt tema kring könsroller och flytande identiteter.

Den här välgjorda och underhållande gratis ljudboksinspelningen av pjäsen från Librivox är i engelskt original, ord för ord, med röster av bland andra Elizabeth Klett (Rosalind), Arielle Lipshaw (Orlando), Eden Rea-Hedrick (Celia), Kristin Gjerløw (Touchstone), MB (Jacques), Alan Mapstone (Duke Senior), Amy Gramour (Audrey), Katalina Watt (Phoebe), Charlotte Duckett (Silvius) och Ken Garrett (Duke Frederick).

Flera bra videoinspelningar av pjäsen finns förstås dessutom på Youtube, bland annat:

The Public Theater of MN: En mer modern klädsel till trots, ligger den här uppsättningen kanske allra närmast Shakespeares originaltext utav Youtube-versionerna, och skådespelarprestationerna är utmärkta.

Georgia Southwestern State University: En mycket charmig uppsättning framförd utav teaterstuderande universitetsstudenter. Även denna ligger mycket nära ursprungstexten i sin tolkning.

Flint Hills Shakespeare Festival: Ännu en välgjord uppsättning, framförd utav engagerade amatörer. Den här versionen är något censurerad för att vara mer familjevänlig – men det är inget som stör pjäsen som helhet, och i övrigt även denna version mycket trogen originaltexten.

 

Pjäsens handling i sammanfattning (utan allvarliga spoilers):

I ett hertigdöme någonstans i Frankrike har Duke Frederick störtat sin bror, Duke Senior, och själv tagit makten. Hos Frederick bor dock fortfarande Duke Seniors dotter Rosalind – Fredericks brorsdotter – som är bästa vän med Fredericks dotter Celia.

Den olycklige unge adelsmannen Orlando förälskar sig i Rosalind, men tvingas snart att fly från hertigdömet efter dödshot från sin förtryckande bror Oliver. Duke Frederick blir samtidigt orolig att Rosalind ska förråda honom och förvisar henne. Hon ger sig av tillsammans med Celia – Rosalind klär ut sig till bonden Ganymede, ett namn taget efter ”Jupiters egen page”, och Celia till bondkvinnan Aliena. Med sig som sällskap tar de den filosofiske hovnarren Touchstone, och de flyr till de djupa, vackra skogarna i Arden.

Utan att de vet om det har även Orlando flytt till samma skog. Och dessutom har Rosalinds far, den störtade Duke Senior, också tagit sin tillflykt dit, tillsammans med bland andra den melankoliske adelsmannen Jacques – men ingen av dem känner igen Rosalind och Celia i deras förklädnader.

Rosalind, utklädd till Ganymede, övertalar Orlando att låtsas att Ganymede är Rosalind, så att ”han” kan ge Orlando tips om hur han kan vinna Rosalinds kärlek. Samtidigt förälskar sig Touchstone i den enkla bondkvinnan Audrey. Och fåraherden Silvius blir förälskad i den kyliga herdinnan Phoebe – medan hon förälskar sig i den påhittade Ganymede. Och det blir till slut upp till Rosalind att försöka ställa allt till rätta.