Trettondagsafton

Så är det trettondagsafton! Imorgon kom de tre vise männen fram till Betlehem enligt traditionen – och det får väl sägas vara sista dagen på julen i stort sett. Även om en del vill ha den att vara så länge som vid tjugondag Knut. Själv tog jag faktiskt ner allt mitt julpynt, inklusive granen, redan på nyårsdagen -nu är det bara amaryllisen och julstjärnorna kvar som alls minner om jul hos mig. Och det känns faktiskt riktigt skönt att ha det som vanligt igen!

Trettondagsafton var ju traditionellt en kväll för festande, sång och presenter. Och så var det förstås framförallt kvällen för att se den traditionella lättsamma trettondagsaftonspjäsen!

William Shakespeares egen trettondagsaftonspjäs heter just Twelfth Night (det engelska namnet på aftonen). Den hör kanske inte hans mest kända pjäser, men är en rolig och lättsam liten förväxlingskomedi, med många klassiska och välkända repliker – och stundtals farsartad busikhumor… Liksom flera andra Shakespearekomedier handlar Twelfth Night  om en ung kvinna som klär ut sig man. Hennes namn är i det här fallet Viola. Utklädd till sitt alter ego Cesaroi  uppvaktar hon den pryda Olivia som en tjänst åt sin husbonde Greve Orsino. Men Olivia förälskar sig förstås istället i Cesario, medan Viola är hemligt kär i Orsino, och dråpligheter uppstår! Men, pjäsens allra största behållning är kanske ändå trots allt dess många färgstärka och roliga birollskaraktärer – de druckna adelsmännen Sir Toby Belch och Sir Andrew, den hurtiga hushållerskan Maria, narren Feste, och den förnäme och nedlåtande betjänten Malvolio som de allesammans driver med bakom hans rygg.

Pjäsen finns att lyssna på i radioversion hos Librivox.

Eller se den här utmärkta uppsättningen av pjäsen i regi av W. Steven Lecky.

(Förresten så är Leckys uppsättning av A Midsummer Night’s Dream också väldigt bra, och mycket väl värd att se!)

Nyårskarameller: Shakespearepjäser!

Vad passar väl bättre än att avsluta detta turbulenta år 2016 med två av mäster Shakespeares allra bästa tragedier? Och så en lättsam sommarkomedi för att väga upp det hela!

 

Hamlet

På Kronborgs slott i Helsingör har kungen av Danmark har plötsligt avlidit. Kungens bror Claudius har tillrätt som rikets nye konung – och har dessutom genast gift sig med den döde kungens fru, Drottning Gertrude. Detta har gjort Prins Hamlet, son till den döde kungen och Drottning Gertrude, djupt deprimerad. Dessutom har hans presumtiva flickvän Ophelia förbjudits av sin far, Claudius dryge rådgivare Polonius,  från att fortsätta träffa honom. I detta läge kommer den döde kungen till Hamlet i form av ett spöke – och berättar att han mördats av Claudius…

 

Macbeth

Den skotske adelsmannen Macbeth får av tre spående häxor höra att han ska bli kung av Skottland. Då han berättar detta för sin maktgalna fru, Lady Macbeth, övertalar hon honom att mörda den nuvarande kungen Duncan då han besöker deras slott. Allt går som häxorna sagt och Macbeth blir kung. Men snart blir de andra adelsmännen i riket misstänksamma – alltmedan Macbeth och hans fru faller djupare i galenskap, och tvingas begå allt fler grymma brott för att bevara sina hemligheter och behålla greppet om makten…

 

A Midsummer Night’s Dream

Antikens Aten. Hermia och Lysander älskar varandra – men Hermias far Egeus vill att hon istället ska gifta sig med Demetrius, som också älskar henne. Egeus beger sig till den store konungen Theseus, som bestämmer att Hermia antingen måste gifta sig med Demetrius eller bli nunna. Hermia och Lysander flyr då tillsammans ut i skogen. Demetrius följer efter dem – och det gör också Hermias vän Helena, som älskar Demetrius fastän han inte älskar henne. Älvkungen Oberon får då syn på dem, och bestämmer sig för att hjälpa till. Han ber den livlige andevarelsen Puck att droppa saften från en magisk blomma i ögonen på Demetrius, så att han ska bli kär i Helena istället. Men Puck tar fel och ger istället saften till Lysander…

 

 

 

Oscar Wildes födelsedag – fira med några av hans pjäser!

Idag är det exakt 162 år sedan den irländske dramatikern Oscar Wilde föddes.

Wilde är nog en utav de allra mest citerade kulturpersonligheterna i världshistorien, känd för sina otaliga witticismer. Men han även ett oerhört tragiskt levnadsöde. När han stod på höjden av sin karriär dömdes han till fängelse för sin homosexualitet – vilket då ännu var olagligt i Storbritannien liksom i resten av Europa – och han tvingades därefter krossad och förnedrad till exil i Paris, där han dog sjuk och utblottad år 1900, bara 46 år gammal.

Att stå vid hans monumentala grav på den labyrintina kändiskyrkogården Père Lachaise i Paris är en alldeles överväldigande känsla. Att veta hur mycket denna briljanta person tvingades lida på grund av andra människors fördomar och trångsynthet. Men det känns samtidigt fint och passande att han får vila just där, bland andra kulturella storheter och fritänkare, såsom Édith Piaf, Marcel Proust, Honoré de Balzac, Frédéric Chopin och Jim Morrison. Då jag var där fanns ännu läppstiftsmärken på Wildes grav, då det blivit till en tradition för hans beundrare att kyssa den – men tyvärr är det nu sedan några år tillbaka inte längre möjligt att göra så för ett skyddsglas har satts upp omkring graven…

Många utav Oscar Wildes fantastiska pjäser finns tillgängliga att lyssna på helt fritt – klicka på länkarna nedan för att höra några av dem i fina radioteaterinspelningar från Librivox:

 

The Importance of Being Earnest – med undertiteln A Trivial Play For Serious People – är säkerligen Wildes mest kända pjäs. Och det skulle också komma att bli hans sista stora verk innan rättegången emot honom för hans homosexualitet.

Detta är i mitt tycke en utav de allra roligaste teaterpjäser som någonsin skrivits. Handlingen är förvisso ganska enkel – pjäsen handlar om två ungkarlar ur den senviktorianska brittiska överklassen, vid namn John och Algernon. John förälskar sig i Gwendolen, dotter till Algernons faster, järnladyn Tant Augusta Bracknell – och Algernon förälskar sin i Johns unga skyddsling Cecily. Problemet är bara att både John och Algernon inför sina respektive kärleksintressen utger sig för att vara någon annan än de egentligen är – och båda antar de namnet Ernest, ett namn som både Gwendolen och Cecily beundrar.

Det som verkligen gör den här pjäsen så minnesvärd är den enorma mängden utav fyndiga citat, och den kvicka och tankeväckande dialogen som är otroligt underhållande och välskriven. Och trots karaktärernas absurt högfärdiga och självupptagna personligheter är det omöjligt att inte känna sympati med dem och identifiera sig med dem. Pjäsen ger en spännande inblick i det senviktorianska överklasslivet, tolkat genom Wildes skarpt satiriska blick.

 

Lady Windermere’s Fan – med undertiteln A Play About a Good Woman – är en annan utav Wildes mest kända pjäser. Den liknar Earnest i det att även detta är ett relationsdrama i senviktoriansk överklassmiljö, och den kategoriseras också oftast som en komedi, men har trots detta en betydligt seriösare ton, och är bitvis faktiskt ganska sorglig – med en skarpt satirisk och samhällskritisk udd.

Denna pjäs handlar om den nygifta unga kvinnan Lady Windermere som genom skvaller får veta att hennes man, Lord Windermere, synts tillsammans med en annan kvinna. Ryktet går vida att han är otrogen, och Lady Windermeres misstankar stärks snart så till den grad att hon bestämmer sig för att ge sig av tillsammans med Lord Darlington, som är förälskad i henne, fastän hon egentligen fortfarande älskar sin man. Vad Lady Windermere inte vet är att Lord Windermere alls inte bedragit henne – utan att kvinnan som han umgåtts med och hjälpt på fötter i själva verket är Mrs Erlynne, Lady Windermeres mor, som gav sig av och lämnade sin dotter då hon var barn, men som nu återvänt…

Lady Windermere’s fan är precis som The Importance of Being Earnest fullspäckad utav minnesvärda repliker och citat – inklusive ett utav mina personliga favoritcitat, från Lord Darlington: ”We are all in the gutter, but some of us are looking at the stars.”

 

Salome är Wildes drömskt poetiska – och för sin tid högst provokativa och chockerande – dramatisering av den groteska bibliska berättelsen om hur kung Herodes styvdotter Salome försöker förföra den fängslade Iokanaan (Johannes Döparen), och som då han avvisar hennes närmanden, ber Herodes om profetens huvuden på ett fat, i utbyte mot att hon framför den erotiska ”de sju slöjornas dans” framför sin styvfar kungen.

As You Like It – William Shakespeare

All the world’s a stage, and all the men and women merely players

Nu tycks höstrusket ha börjat på riktigt, komplett med åskoväder och störtskurar under gårdagen, och även idag ligger molnen täta över Öresundskusten. En sådan dag kan det väl kännas skönt att få drömma sig tillbaka till våren. Så varför inte göra så med William Shakespeares egen vårhyllning!

20160505_144435

As You Like It (svensk titel Som ni behagar eller Som ni vill ha det) från 1598-99 är väl kanske inte en av Shakespeares allra mest kända pjäser, men det är i mitt tycke kanske den allra roligaste och mest romantiska av dem. Det är en berättelse med sagokänsla, full utav lantidyll och lättsam charm. Som de flesta Shakespeare-pjäser har den ett stort och varierat persongalleri och är full utav invecklade intriger, finurliga ordlekar och kvicka dialoger. Dessutom känns pjäsen aktuell än idag, med sitt tema kring könsroller och flytande identiteter.

Den här välgjorda och underhållande gratis ljudboksinspelningen av pjäsen från Librivox är i engelskt original, ord för ord, med röster av bland andra Elizabeth Klett (Rosalind), Arielle Lipshaw (Orlando), Eden Rea-Hedrick (Celia), Kristin Gjerløw (Touchstone), MB (Jacques), Alan Mapstone (Duke Senior), Amy Gramour (Audrey), Katalina Watt (Phoebe), Charlotte Duckett (Silvius) och Ken Garrett (Duke Frederick).

Flera bra videoinspelningar av pjäsen finns förstås dessutom på Youtube, bland annat:

The Public Theater of MN: En mer modern klädsel till trots, ligger den här uppsättningen kanske allra närmast Shakespeares originaltext utav Youtube-versionerna, och skådespelarprestationerna är utmärkta.

Georgia Southwestern State University: En mycket charmig uppsättning framförd utav teaterstuderande universitetsstudenter. Även denna ligger mycket nära ursprungstexten i sin tolkning.

Flint Hills Shakespeare Festival: Ännu en välgjord uppsättning, framförd utav engagerade amatörer. Den här versionen är något censurerad för att vara mer familjevänlig – men det är inget som stör pjäsen som helhet, och i övrigt även denna version mycket trogen originaltexten.

 

Pjäsens handling i sammanfattning (utan allvarliga spoilers):

I ett hertigdöme någonstans i Frankrike har Duke Frederick störtat sin bror, Duke Senior, och själv tagit makten. Hos Frederick bor dock fortfarande Duke Seniors dotter Rosalind – Fredericks brorsdotter – som är bästa vän med Fredericks dotter Celia.

Den olycklige unge adelsmannen Orlando förälskar sig i Rosalind, men tvingas snart att fly från hertigdömet efter dödshot från sin förtryckande bror Oliver. Duke Frederick blir samtidigt orolig att Rosalind ska förråda honom och förvisar henne. Hon ger sig av tillsammans med Celia – Rosalind klär ut sig till bonden Ganymede, ett namn taget efter ”Jupiters egen page”, och Celia till bondkvinnan Aliena. Med sig som sällskap tar de den filosofiske hovnarren Touchstone, och de flyr till de djupa, vackra skogarna i Arden.

Utan att de vet om det har även Orlando flytt till samma skog. Och dessutom har Rosalinds far, den störtade Duke Senior, också tagit sin tillflykt dit, tillsammans med bland andra den melankoliske adelsmannen Jacques – men ingen av dem känner igen Rosalind och Celia i deras förklädnader.

Rosalind, utklädd till Ganymede, övertalar Orlando att låtsas att Ganymede är Rosalind, så att ”han” kan ge Orlando tips om hur han kan vinna Rosalinds kärlek. Samtidigt förälskar sig Touchstone i den enkla bondkvinnan Audrey. Och fåraherden Silvius blir förälskad i den kyliga herdinnan Phoebe – medan hon förälskar sig i den påhittade Ganymede. Och det blir till slut upp till Rosalind att försöka ställa allt till rätta.