Osbecks bokskogar och Örelids gravfält

Igår besökte jag för allra första gången det vackra Osbecks bokskogar på den norra, halländska sidan av Hallandsåsen, mellan Östra Karup och Våxtorp. Det är ett ganska stort naturreservat, namngivet efter Linnélärjungen Pehr Osbeck som bodde i bygden. Förutom underbar bokskog har reservatet också vackra utsiktsplatser från åsen ner över Hallandsslätten, och det finns gott om fornlämningar från brons- och järnålder i och omkring reservatet.

20170617_144409

20170617_142346

20170617_144819

20170617_143936

En sådan fornlämning jag besökte under gårdagen är Örelids gravfält, vid Veinge just norr om Laholm. En mycket fantasieggande plats med gravstenar resta av traktens brons- och järnåldersbefolkning. Man blir väldigt vördnadsfull på en plats som varit så viktigt för människor som levde för så väldigt länge sedan, och av att stå där och se ut över den nytida, moderna slättbygden och kyrkan och tänka på hur väldigt annorlunda det var på denna plats, till både kultur och natur, då bronsåldersmänniskorna begravdes där…

20170617_164030

20170617_163930

20170617_164443

USA-nej till klimatavtalet…

Idag kom så det besked som väl egentligen alla väntat – USA säger blankt nej till Parisavtalet – det desperata försöket att rädda vad som räddas kan av det framtida livet på vår planet.

Som kontext kan nämnas att endast två andra länder i världen sade nej till detta avtal. Det en var Nicaragua, som tyckte att avtalet inte gick tillräckligt långt – och det andra var det krigshärjade Syrien…

Nu hoppas jag verkligen att EU har ryggrad nog att gå samman med exempelvis Kina, Indien och andra och genast inför kraftfulla sanktioner mot USA för deras svek mot vår planet, för allas vår framtids skull!

Promenad i sommarvärme!

cropped-20170506_141805.jpg

Årets varmaste dag hittills! 20 grader varmt här i Helsingborg! Så skönt att slippa jacka och bara kunna gå ut i t-shirt igen! Har haft en underbar dag med promenad genom Pålsjö skog ut mot Sofiero slott. Skogen är nu underbart full av fågelsång, då även sångarna och andra långflyttande fågelarter börjat återvända. Bokarna är nu nästan fullt utslagna och bildar åter vackra skuggspel, men ännu blommar även vitsipoorna för fullt därunder. Naturen är kort sagt som allra mest full av liv just nu!

På väg hem gick jag längs strandpromenaden, som förstås var alldeles full av glada och livfulla människor. Och just idag pågick även Springtime – Helsingborgs årliga stadslopp –  nere i centrum, vilket förstås gjorde det väldigt knökat! Det var kanske lite oturligt för de som sprang att det blev så varm just idag, fast jag tror ändå att de flesta tycker det var värt det! Det var helt omöjligt att komma förbi från hamnen upp mot Kärnantrappan till Slottshagen på grund av alla löpare, så jag fick ta en omväg via trapporna söder om Mariakyrkan, och sedan upp i Slotthagen därifrån, och vidare hem förbi Olympia och Fredriksdal. En många timmar lång, och alldeles underbar promenad!

Vårdikter

Idag har varit en otroligt vacker vårdag i Helsingborg. Strålande solsken, med nästintill försommarvarmt t-shirtväder!

I Pålsjö skog blommar vitsipporna…

unnamed

unnamed2

Och på balkongen blommar påskliljor och krokus!

unnamed3

Och man känner sig härligt solbränd för första gången på många långa månader! Så underbart!

Och en sådan här dag så känner jag för att dela några av mina favoriter bland klassiska vårdikter! Jag hoppas att du ska tycka om dem lika mycket som jag gör, och att de ska förstärka även din njutning av våren!

 

Spring Song of the Swallow – Marietta Holley

Oh, the days are growing longer;
So rang the jubilant song of the swallow;
I come a-bringing beauty into the land,
The sky of the West grows warm and yellow,
Oh, gladness comes with my light-winged band,
And the days are growing longer.

Oh, the days are growing longer,
The wavy gleam of fluttering wings,
Touching the silent earth so lightly,
Will wake all the sleeping, beautiful things,
The world will glow so brightly–brightly;
And the days are growing longer.

Oh, the days are growing longer,
All the rivulets dumb will laugh, and run
Over the meadows with dancing feet;
Following the silvery plough of the sun,
Will be furrows filled with wild flowers sweet:
And the days are growing longer.

Oh, the days are growing longer;
Over whispering streams will rushes lean,
To answer the waves’ soft murmurous call;
The lily will bend from its watch-tower green,
To list to the lark’s low madrigal,
And the days are growing longer.

Oh, the days are growing longer;
When they lengthen to ripe and perfect prime,
Then, oh, then, I will build my happy nest;
And all in that pleasant and balmy time,
There never will be a bird so blest;
And the days are growing longer.

Ljudversion

 

Spring – Christina Rossetti

Frost-locked all the winter,
Seeds, and roots, and stones of fruits,
What shall make their sap ascend
That they may put forth shoots?
Tips of tender green,
Leaf, or blade, or sheath;
Telling of the hidden life
That breaks forth underneath,
Life nursed in its grave by Death.

Blows the thaw-wind pleasantly,
Drips the soaking rain,
By fits looks down the waking sun:
Young grass springs on the plain;
Young leaves clothe early hedgerow trees;
Seeds, and roots, and stones of fruits,
Swollen with sap put forth their shoots;
Curled-headed ferns sprout in the lane;
Birds sing and pair again.

There is no time like Spring,
When life’s alive in everything,
Before new nestlings sing,
Before cleft swallows speed their journey back
Along the trackless track—
God guides their wing,
He spreads their table that they nothing lack,—
Before the daisy grows a common flower,
Before the sun has power
To scorch the world up in his noontide hour.

There is no time like Spring,
Like Spring that passes by;
There is no life like Spring-life born to die,—
Piercing the sod,
Clothing the uncouth clod,
Hatched in the nest,
Fledged on the windy bough,
Strong on the wing:
There is no time like Spring that passes by,
Now newly born, and now
Hastening to die.

Ljudversion
Lines Written in Early Spring – William Wordsworth

I heard a thousand blended notes,
While in a grove I sate reclined,
In that sweet mood when pleasant thoughts
Bring sad thoughts to the mind.

To her fair works did Nature link
The human soul that through me ran;
And much it grieved my heart to think
What man has made of man.

Through primrose tufts, in that green bower,
The periwinkle trailed its wreaths;
And ’tis my faith that every flower
Enjoys the air it breathes.

The birds around me hopped and played,
Their thoughts I cannot measure:—
But the least motion which they made
It seemed a thrill of pleasure.

The budding twigs spread out their fan,
To catch the breezy air;
And I must think, do all I can,
That there was pleasure there.

If this belief from heaven be sent,
If such be Nature’s holy plan,
Have I not reason to lament
What man has made of man?

Ljudversion