Gustav Adolfsdagen: Längtan till Danmark

Idag är Gustav Adolfsdagen. Och bakelser och pampiga Sabaton-låtar i all ära, men det här är egentligen en riktigt förfärlig minnesdag där Sverige hyllar den person som – möjligen vid sidan av Karl XI – varit den värste kunglige tyrannen och folkmördaren som härjat i Skåne. Och det var även Gustav II Adolf som inledde den svenska stormaktstiden, som snart ledde till erövringen av Skåne och resten av Östdanmark. Och därefter en lång period av krig, ockupation, förtryck och hårdhänt försvenskning.  Den här mörka historien får Sverige aldrig glömma eller dölja.

Och en dag som den här, när det dessutom ännu råder full cirkus och kaos i Riksdagen långt bort där uppe i norr, så känns det väl ganska så lätt för oss sydostskandinaver att blicka ut över Öresund och drömma oss bort litegrann – och längta efter en karta som ännu istället såg ut såhär…

qhjvm4fgszs11

Annonser

Kapitalismen dödar världens djurliv

Här är en intressant, mycket läsvärd artikel av miljövetaren Anna Pigott vid Swansea University i Wales om hur världen behöver erkänna för sig själv att det faktiskt är det kapitalistiska systemet i sig, med masskonsumtion och krav på ständig ekonomisk tillväxt, som är det som orsakar miljöförstöring och massutdöende på vår planet – istället för att fortsätta gömma sig bakom ett abstrakt begrepp såsom att det är ”mänsklighetens” fel.

Debatt: Om vår mörka nutid – och den framtid vi behöver

Vårt nuvarande samhälle tar livet av oss. På så väldigt många sätt. Att vår nuvarande livsstil inte bara är ohållbar utan fullständigt katastrofal för livet på vår planet vet vi förstås redan. Vi är mitt uppe i det största massutdöendet av arter på 65 miljoner år – helt och hållet orsakat av människan. Vi mår alls inte bra av att leva i vetskapen om att vi är del av en samhällsstruktur som helt bygger på exploatering och förstörelse av vår planet – allas vårt gemensamma hem. Men denna enorma förstörelse tycks trots allt ofta rättfärdigas med att ökat materiellt välstånd leder till bättre välbefinnande för oss som människor. I kapitalismens, globalismens och den ständiga tillväxtens namn. Men är det verkligen ens sant att vi mår bättre ju större ekonomisk tillväxt vi har – eller kan hela premissen vara falsk…?

Att masskonsumtion och materiellt överflöd är lika med frihet är det narrativ hela vårt nuvarande samhällssystem är uppbyggt kring och beroende av. Men det är ett narrativ som djupt skadar vår planet och som skapar sociala och ekonomiska klyftor och en värld av hårda människor drivna till ständig tävlan med varandra om resurser, efter socialdarwinistiska principer. Framtidens hållbara samhälle måste istället grundas på samarbete istället för konkurrens.

Forskning visar att materialistiska värderingar uppkommer hos människor som inte fått sina trygghets- och identitetsbehov effektivt tillgodosedda och att det materialistiska tankesättet dessutom förvärrar känslan av otillfredsställelse. Personer som primärt inriktar sig på materiellt ägande mår psykiskt sämre. Materialism som ett surrogat för trygghet skänker falsk självkänsla, tränger ut meningsfulla relationer och förminskar det egna uttrycket. Men trots detta uppmuntras vi alla till just en sådan materialistisk världssyn av våra grundläggande samhällsstrukturer.

Innebörden av ordet ”ekonomi” – alltså ”hushållning” – är närmast raka motsatsen till hur vårt nuvarande ekonomiska system är uppbyggt. Nuvarande system kräver ständig ekonomisk tillväxt genom massförbrukning av ändliga resurser. Denna kortsiktiga och uppenbart ohållbara lösning till trots är detta system nu så ingrott att fortsatt ständig ekonomisk tillväxt till och med är ett av Förenta Nationernas 17 hållbarhetsmål. Skälet till detta är till stor del att kapitalismen enligt nuvarande samhällsnarrativ är ”frihetens ideologi”. Och i detta system visar vi vilka vi är genom vad och hur mycket vi äger, snarare än genom vilka vi är som individer. Detta till priset av att vi alla själva är produkter, att bjudas ut och säljas på en marknad. Och för att vara attraktiv på denna marknad måste varje individ underordna sig, anpassa sig, och inneha vissa specifika inre och yttre egenskaper för att lyckas väl. Vi är således fast i sociala roller dikterade av marknadsekonomin. Alla är vi siffror i systemet snarare än egna individer.

Trots vårt generella materiella överflöd har idag endast ett ytterst fåtal lyxen att kunna vara verkliga individer och verkligen kunna uttrycka sin mening och fullt förverkliga sig själva. Vi lever ännu i ett hierarkiskt samhälle, där hur väl du kan uppfylla din inneboende individualitet beror på din sociala och ekonomiska ställning. Individens känslomässiga och intellektuella behov kommer i andra hand efter ekonomisk vinst och tillväxt, trots att alla människor har samma grundläggande behov av att få vara kreativa, delaktiga och inflytelserika i sin vardag för att må bra. Och de snabba lösningarna får i dagsläget företräde över de långsamma, vilket går ut över såväl kollektivets som individens deltagande och kreativitet, och därmed över samhällets sociala hållbarhet.

Vi är också väldigt ensamma idag. Mer så än någonsin förut i mänsklighetens hela historia. Vi lever allt mer i ett bubbelsamhälle,där vi knappast längre rör oss ute i stadsrummet, utan endast mellan hemmet, jobbet och butiken – och för att ta oss däremellan sitter vi i ytterligare en bubbla, i form av vår egna bil. En stad om kvällen i vår tid är väldigt tom – och denna tomhet och ödslighet gör en stad långt mer otrygg att vistas i. Så skapas en ond cirkel. Många spenderar väldigt lika mycket tid framför skärmar som ansikte mot ansikte med människor – och vi känner ofta människor på andra sidan jorden bättre än grannarna i lägenheten intill.

Detta sociala utanförskap ökar allt mer – i synnerhet bland yngre, kring vars välmående det nu finns mycket stora varningstecken. Det finns en ökande isolering mellan människor och en ensamhet som breder ut sig. I många större svenska städer är vartannat hushåll ett singelhushåll. Det har också utkommit rapporter om att millennialister – alltså 80- och 90-talister – i snitt har tre gånger så lite sex som sin föräldrageneration. I det extremt högteknologiska, kapitalistiska och prestations- och arbetsinriktade Japan har detta redan nått extrema nivåer. Här är 70 procent av ogifta män och 60 procent av ogifta kvinnor i åldern 18 till 34 år singlar – och mer än 60 procent av både män och kvinnor i samma åldersgrupp är oskulder. Detta kan kanske tyckas trivialt – men det pekar på att något alls inte står till när vi prioriterar arbete, masskonsumtion och materiellt välstånd över nära relationer. I samma Japan har allt fler unga nu börjat gått ännu längre. En subkultur av så kallade hikikomori isolerar sig nu helt från omvärld i sina hem likt moderna eremiter för att medvetet undgå all verklig social tillvaro och professionellt liv, och så undfly samhällets hårda press och krav. Denna subkultur breder nu ut sig allt mer – och börjar nu att få fäste även här i Väst, vilket är mycket oroande.

Den ständigt ökande tidspressen och stressframkallande snabbheten i vårt samhälle får oss också att må allt sämre. Samhällets allt högre hastighet leder till brist på möjlighet till återhämtning och på sätt till utbrändhet. Det enorma flödet från den ständigt närvarande informationsteknologin gör oss dessutom ännu mer stressade.

Den psyskiska ohälsan ökar som helhet mycket kraftigt, och i synnerhet unga människor mår allt sämre. Allt fler lider idag också av neuropsykiatriska problem, såsom ångest, utbrändhet, manodepressivitet, autism och koncentrationsproblem. Och den vanligaste dödsorsaken bland personer under 50 år i västvärlden är självmord.

Mer än hälften av alla yrkesverksamma vantrivs på sitt jobb. Det är inte hållbart med ett samhälle där majoriteten av yrkesverksamma människor går på sitt jobb åtta timmar i veckan fem dagar i veckan elva månader om året i 30-40 år i vantrivsel, ångest och tristess och mest av allt längtar hem. Är det värt att spendera de friskaste åren av sitt (förmodligen) enda liv på att vara på en plats där man vantrivs för att få det bättre ställt rent materiellt? Dessutom jobbar vi idag mer än vad människor gjorde under Medeltiden! Detta kan inte vara rätt väg att gå.

Klassklyftorna närmar sig nu samma nivå som på 1800-talet. Som exempel från dagens Sverige kan nämnas att de ekonomiska klyftorna i dagens Malmö är lika stora som i Malawi, i Helsingborg som i Uzbekistan, och i Lund som i Peru, och samtliga har en öppen arbetslöshet på en bra bit över tio procent. Men trots att mer än vad tionde person tvingas till ofrivillig arbetslöshet har vi ännu kvar ett system av arbetsplikt, som leder till psykisk ohälsa och social utslagning. Vi har lika mycket av ett klassamhälle nu som då vi ännu hade en officiell arvsadel. Det är bara det att vi inte kallar den för adel längre, utan gömmer det bakom begrepp som ”meritokrati”, ”globalism” eller ”kapitalism” och rättfärdigar det med uttryck såsom ”den osynliga handen” eller ”trickle down economy”. De yrken som är mest välbetalda är också de som är de mest varierande och stimulerande, och som dessutom ger störst möjlighet till inflytande över samhällets utveckling. Medan vi bland de sämst betalda yrkena även finner de mest monotona och fysiskt och psykiskt slitsamma – de yrken vilka den så kallade ”white-collar”-klassen ser ner på. Dessa faktum i sig leder i sig till ett statussamhälle fyllt av tävlan och stress, där alla vill rusa mot toppen för att inte trampas på – och en känsla av aldrig riktig vara bra nog. Det är en snäv ram inom vilken individen måste förändra sig själv för passa in eller också slås ut och gå under.

Vårt nuvarande samhälle byggt på ojämlikhet, elitism och individualism leder till oro, isolering och instabilitet. Och även extremism, vare sig det handlar om xenofobi, islamism eller andra former av extrem populism, frodas allra bäst i ett samhälle med stor känsla av hopplöshet, utanförskap och orättvisor. Vi söker desperat efter en tillhörighet och en mening som konsumtionssamhället inte kan ge. Och vad händer då människor till slut får nog av att vara hunsad underklass? Det är inte säkert vi kommer att få en ny revolutionsvåg mot samhällseliten, likt 1789, 1848 eller 1917-18, men vad som däremot är säkert är att vi åter lever i en tid av uppenbart ökad oro och spänning i samhället.

Människan får inte fortsätta att ses som en siffra eller en produktionsenhet – utan var och en måste börja ses som en medveten individ, med alldeles egna tankar, drömmar och värderingar. Först då kan vi skapa verklig lycka på både individ- och samhällsnivå. Dagens obligatoriska lönearbete för sin blotta överlevnads skull behöver snarast ersättas av en medborgarlön – en villkorslös basinkomst för samtliga medborgare vilken går att leva på. Så skulle vi kunna få ett slut på vår nuvarande yrkesmässiga vantrivsel, stoppa social utslagning, och uppnå en social och ekonomisk vision om att mötas på lika villkor och göra individer delaktiga och sedda för sina specifika egenskaper. Då individen får möjlighet att själv kunna råda över sitt eget liv och sin tid kan vi uppnå en ny kulturell och vetenskaplig renässans där individens egen personliga passion och intressen styr vad denna ägnar sig, istället för det ständiga destruktiva obligatoriska sökandet efter ekonomisk vinning.

Kontakt och samband med naturen hänger också nära samman med vår mentala hälsa. Vi har idag helt förlorat många av våra tidigare ekologiska, kulturella och sociala meningar och sammanhang. Och vi är nu i desperat behov av att finna vägen tillbaka till ett samhälle där varje individ får känna delaktighet med både sina medmänniskor och sin naturliga omgivning. Så kan vi motverka dagens utbredda isolering och känsla av meningslöshet, otillräcklighet, rotlöshet och ångest.

Viljan att lära och att utvecklas intellektuellt och andligt är inneboende hos människan. Och istället för att fylla våra liv med tom, meningslös konsumtion måste det själsliga, inre självförverkligandet i framtiden bli en av livets stora meningar. Detta, tillsammans med det kollektiva värnet av vår planet och dess många fantastiska livsformer kan bli ett nytt syfte och högre mening i allas våra liv. Tänk om vi kunde samverka för att göra vår gemensamma omgivning så vacker, nyttig och ekologiskt hållbar som möjligt. För att kunna åstadkomma en utopi som denna krävs kunskap och gemenskap. Delaktighet och samarbete är modellen för framtiden. Att gemensamt skapa och utforma vår omgivning kan ge oss alla en större känsla av tillhörighet och få oss att känna större hopp och engagemang, och vilja ta väl hand om det som finns runtomkring oss, både nära och längre bort. Och när omgivningen blir vackrare kommer göra viljan att bevara denna skönhet öka ännu mer – i en växande positiv spiral.

Hållbarhet handlar om att återinföra de mänskliga, ekologiska, kulturella och sociala värden som inte passar in i det marknadssystem som idag styr oss alla och håller oss fångna. Vi måste snarast möjligt bort från det gamla råkapitalistiska systemet av dominans över andra människor såväl som över naturen. För bara på detta sätt kan vi inte bara överleva – utan faktiskt åter också leva!

 

Källor:

Erik Assadourian: The Rise and Fall of Consumer Cultures

The Culture Trip: Hikomori: Why Are So Many Japanese Staying At Home?

The Independent: We knew Japan had a sex problem. We just didn’t know how bad it was until now.

Tim Jackson: Välfärd utan tillväxt

Bill McKibben: The End of Nature

Carolyn Merchant: The Death of Nature

Carolyn Merchant: Reinventing Eden

Reuters: Why A Medieval Peasant Got More Vacation Time Than You

Sydsvenskan: Malmö har en inkomstfördelning som liknar Malawis. Helsingborg ligger i samma nivå som Uzbekistan och Yemen

John Thackara: How to Thrive in the Next Economy

John Thackara: In the Bubble

Ann Thorpe: Design för hållbar utveckling

Time: Millennials Are Having Way Less Sex Than Their Parents

Oscar Wilde: The Soul of Man under Socialism

Richard Wilkinson, Kate Pickett: Jämlikhetsanden

Debatt: Rädda bohemen med medborgarlön

Det finns en obekväm sanning – ett av våra sista stora sociala tabun. Lönearbete passar inte för alla, utan är för vissa tvärtom rentav skadligt. Därför är vi desperat behov att av att införa en alldeles kravlös medborgarlön som går att leva på. Arbetsmarknaden blir allt mer specialiserad, stressig och kravfylld, med krav på en personlighetstyp som är social, praktisk och organiserad. Så vad händer där med de som inte alls kan passa in i dessa krav? De som är de introverta konstnärssjälarna och de bohemiska drömmarna?

Nya bohemer kommer alltid att födas, såsom de alltid gjort – och tack och lov för det – hur mycket staten än skulle önska att så inte vore fallet. Men måste hon även fortsätta att lida? För bohemen och konstnärssjälen är dagens lönearbete åtta till fem alls inte uppbyggande – utan tvärtom själsdödande och ångestskapande. Antingen tvingas hon in i slentrianmässiga eller stressfyllda jobb där hon lider svårt av depression och tristess, eller också fastnar hon i arbetslöshet där hon bollas mellan drakoniska, omänskliga myndigheter och förnedrande projekt som bryter ner henne mentalt. Många av de som nu tvingas att antingen vara mambos långt upp i vuxen ålder, eller också leva på svältgränsen eller som hemlösa. Allt i namnet av en ”full sysselsättning” som aldrig kommer gå att uppnå i verkligheten.

I dagens Sverige skulle såväl Jesus som Snusmumriken ha stämplats som ”värdelösa lösdrivare” och tvingats måla prickar på tärningar 40 timmar i veckan utan lön som del av ett ”arbetsmarknadsprogram”. På detta sätt dödar vi själsligen otaliga av vår tids potentiella författare, konstnärer, innovatörer och filosofer, och skapar ett oerhört lidande för de som inte passar in i snäva ramar och de som värdesätter frihet mer än materiellt överflöd. Dessa personer tjänar samhället bättre som alldeles fria och utan några tvång, då de kan skapa alldeles efter eget hjärta och huvud utan tankar på kommersiell gångbarhet eller anpassning. Till allas vår gagn. Genom medborgarlön skulle de kunna återfå sitt engagemang och sin tro på samhället, och bli en verkligt positiv kraft. Som författaren Oscar Wilde skriver i sin The Soul of Man skulle vi gått miste om en mängd av historiens främsta författare och konstnärer ifall de tvingats in i ekorrhjulet av lönearbete. Och vem vet hur många vi redan gått miste om i grottekvarnen. Inte förrän lönearbete blir ett faktiskt val kan vi tala om ett samhälle med sann individualism. Tills dess har vi de facto ett samhälle byggt på löneslaveri.

Många är de som sett behovet av medborgarlön – historiskt har vi förutom nämnde Wilde även bland andra filosofen Bertrand Russel och medborgarrättsaktivisten Martin Luther King Jr, och idag finns fysikern Stephen Hawking och innovatörer såsom Elon Musk, Richard Branson, Tim Berners-Lee och Mark Zuckerberg bland förespråkarna. Och redan finns pågående försök i bland annat delar av Finland, Indien, Irland, Kanada, Kenya och Skottland, så exempel saknas knappast.

Vårt samhälle skulle inte bara själsligt och moraliskt vinna på införandet av medborgarlön, utan dessutom förmodligen också spara pengar, genom kraftigt minskade kostnader för arbetsförmedling, försäkringskassa, sjukvård och kommun. Medborgarlön skulle dessutom stärka arbetstagarens ställning och valmöjligheter, och skapa en arbetsmarknad mer på arbetstagarens villkor istället för som idag på arbetsgivarens. Vi har råd – och borde dessutom välkomna ifall fler människor vill välja frihet med medborgarlön istället för överkonsumtion, med tanke på hur vår tids obscena masskonsumtion förstör vår planet.

Antingen kan vi välja minskad social utslagning, depression, psykisk ohälsa, missbruk, kriminalitet och mängd självmord, och förbättra livet och skapa trygghet för tusentals människor som del av ett mer socialt hållbart samhälle – eller också fortsätta en rigid arbetslinje som religiöst upprepar mantrat “arbete ger frihet”. Stå upp för sann individualism – släpp bohemen fri.

 

ps.

Lyssna gärna på den nya fina Librivoxinspelningen av Puccinis La bohème – förebilden för bland annat musikalen Rent.

Tankar kring det växande klassamhället

Som jag ser det så det finns det i vårt nutida samhälle en oroande, växande tendens till förakt och avsmak för svaghet. En typ av ny socialdarwinism med rötter i nyliberal teori à la Ayn Rand.

Jag läste ikväll den här artikeln från Storbritannien om kritik mot metallstänger på bänkar i syfte att hindra hemlösa från att sova på dem. Detta fenomen att aktivt göra livet svårare för de som redan har det allra svårast är förstås inte unikt för Storbritannien utan är i högsta grad levande även i Sverige, där vi länge haft liknande installationer.

I december ifjor kom den här artikeln som berättade om de förskräckande klassklyftorna i dagens Sverige. Att de finns enorma klassklyftor i vårt land kan väl ingen alls ha missat. Men att klassklyftorna i dagens Malmö är lika stora som i Malawi, i Helsingborg som i Jemen, och i Lund som i Peru, var värre än till och med jag, som trots allt studerat hållbar utveckling och arbetat med både de rikaste och de fattigaste delarna av Malmö kunde ana.

Jag lyssnade också nyligen på detta avsnitt av Reddits Ask Historians Podcast, som bland annat berör synen på fattigdom i det viktorianska England. Mycket väl värt att lyssna på – och vad som särskilt berörde var hur klassklyftor, fattigdom och hunger åter ökar kraftigt i Västvärlden och hur vi åter är på väg mot hur det såg ut då, för över hundra år sedan…

Jag tror dessutom att dagens hyllande av – och krav på – perfektionism är en stor bidragande orsak till ökande psykisk ohälsa och mental stress även bland ”de som har”. Det finns en oerhörd rädsla för att inte duga till – för att vara ”en av de svaga”, en av ”de där andra”, de som man ser ner på…

Sverige mår inte bra. Västvärlden mår inte bra. En radikal förändring behövs i den grundläggande synen på vår omvärld och på våra medmänniskor om vi ska få en hållbar framtid tillsammans.

Delstater i Europas Förenta Stater

Med den senaste tidens händelseutveckling – med supermakten USA:s sviktande inflytande i världen under Donald Trump och med Kina och Ryssland som inte heller särskilt tilltalande alternativa stormakter, så tycks det som att hoppet om global stabilitet och progressivitet allt mer står till oss i Europa Men för att EU verkligen ska kunna träda fram som en verklig stormakt i världen måste det bli betydligt mer enat.

EU som en verklig stat skulle bli den tredje folkrikaste staten i världen, och verkligen kunna göra positiv skillnad med en kraftfull röst. Och jag har här därför tagit fram ett förslag på hur en federal EU-stat skulle kunna delas upp i nya delstater. För att EU ska kunna enas på riktig krävs helt säkert att dagens nationalstater helt avskaffas. Dels för att de bär på alldeles för mycket historiskt bagage och nationalism, och dels för att deras storlek är otympligt ojämn – men kanske framförallt för att deras gränser faktiskt ofta är mycket opraktiska och skär igenom naturliga demografiska regioner. Och förutom geografi har jag i mitt förslag även försökt ta kulturella och historiska hänsyn i skapandet av dessa delstater.

Jag har valt att utgå från ett EU efter Storbritanniens utträde – och att här inte ta med Skottland eller Nordirland, vars framtida val mellan Storbritannien och EU ännu är osäkra. Däremot har jag valt att ta med regioner och territorier som i dagsläget inte är medlemmar i EU – men som är del av en medlemsstat – som exempelvis danska Grönland, franska Nya Kaledonien och nederländska Aruba, då jag tänker mig att dessa territorier i ett scenario där EU blir en federal stat måste välja antingen full självständighet eller att bli del av EU – och för enkelhetens skull har jag valt att utgå från det sistnämnda. Dessutom har jag även tagit med ”federala territorier”, vilka samtliga i dagsläget styrs av Frankrike och samtliga saknar permanent befolkning, och vars styre i en EU-stat överförs till den federala regeringen i Bryssel.

Mitt prelimiära förslag på delstater i en framtida federal EU-stat ser således ut såhär, med tänkt huvudstad, nuvarande beståndsdelar, nuvarande ungefärlig folkmängd, samt yta i kvadratkilometer:

 

ABC-öarna – Willemstad

Aruba (Nederländerna)

Bonaire (Nederländerna)

Curacao (Nederländerna)

Folkmängd: 280 000

Yta: 911

 

Akvitanien – Bordeaux

Nouvelle-Aquitaine (exkl. Pyrénées-Atlantiques) (Frankrike)

Vendée (Frankrike)

Folkmängd: 5 880 000

Yta: 83 136

 

Andalusien – Sevilla

Andalusien (Spanien)

Ceuta (Spanien)

Extremadura (Spanien)

Melilla (Spanien)

Murcia (Spanien)

Folkmängd: 11 100 000

Yta: 140 246

 

Aragonien – Barcelona

Aragonien (Spanien)

Balearerna (Spanien)

Katalonien (Spain)

Pyrénées-Orientales (Frankrike)

Valencia (Spanien)

Folkmängd: 14 360 000

Yta: 112 190

 

Azorerna – Ponta Delgada

Azorerna (Portugal)

Folkmängd: 250 000

Yta: 2 333

 

Bayern – München

Bayern (Tyskland)

Folkmängd: 12 850 000

Yta: 70 550

 

Bretagne – Nantes

Bretagne (Frankrike)

Loire-Atlantique (Frankrike)

Folkmängd: 4 570 000

Yta: 34 017

 

Bulgarien – Sofia

Bulgarien

Östra Makedonien och Trakien (Grekland)

Folkmängd: 7 710 000

Yta: 125 037

 

Burgund – Lyon

Auvergne-Rhone-Alpes (exkl. Savojen och Övre Savojen) (Frankrike)

Bourgogne-Franche-Comté (Frankrike)

Folkmängd: 9 300 000

Yta: 107 079

 

Böhmen – Prag

Tjeckien (exkl. Mähren-Schlesien)

Folkmängd: 9 370 000

Yta: 73 438

 

Cypern – Nicosia

Cypern

Folkmängd: 1 160 000

Yta: 8 997

 

Danmark – Köpenhamn

Blekinge (Sverige)

Danmark (exkl. Färöarna och Grönland)

Skåne (Sverige)

Folkmängd: 7 250 000

Yta: 57 075

 

Emilia-Romagna – Bologna

Emilia-Romagna (Italien)

Folkmängd: 4 450 000

Yta: 22 446

 

Estland – Tallinn

Estland

Folkmängd: 1 320 000

Yta: 45 227

 

Finland – Helsingfors

Finland (exkl. Åland)

Folkmängd: 5 480 000

Yta: 336 872

 

Flandern – Antwerpen

Flandern (Belgien)

Limburg (Nederländerna)

Nordbrabant (Nederländerna)

Zeeland (Nederländerna)

Folkmängd: 10 470 000

Yta: 22 370

 

Frankrike – Paris

Centre-Val de Loire (Frankrike)

Grand Est (exkl. Alsace) (Frankrike)

Hauts-de-France (Frankrike)

Ile-de-France (Frankrike)

Normandie (Frankrike)

Pays de la Loire (exkl. Loire-Atlantique och Vendée) (Frankrike)

Folkmängd: 29 080 000

Yta: 180 588

 

Färöarna – Torshavn

Färöarna (Danmark)

Folkmängd: 50 000

Yta: 1 393

 

Grekland – Aten

Grekland (exkl. Östra Makedonien och Trakien)

Folkmängd: 10 310 000

Yta: 117 832

 

Grönland – Nuuk

Grönland (Danmark)

Folkmängd: 60 000

Yta: 2 166 086

 

Guadeloupe – Basse-Terre

Guadeloupe (Frankrike)

Folkmängd: 400 000

Yta: 1 628

 

Guiana – Cayenne

Franska Guiana (Frankrike)

Folkmängd: 250 000

Yta: 83 534

 

Hessen – Wiesbaden

Alzey-Worms (Tyskland)

Hesse (Tyskland)

Mainz (Tyskland)

Mainz-Bingen (Tyskland)

Worms (Tyskland)

Folkmängd: 6 810 000

Yta: 22 501

 

Holland – Amsterdam

Drenthe (Nederländerna)

Flevoland (Nederländerna)

Friesland (Nederländerna)

Groningen (Nederländerna)

Nordholland (Nederländerna)

Overijssel (Nederländerna)

Sydholland (Nederländerna)

Utrecht (Nederländerna)

Folkmängd: 12 950 000

Yta: 24 869

 

Huvudstadsdistriktet – Brussels

Bryssel (Belgien)

Folkmängd: 1 180 000

Yta: 161

 

Irland – Dublin

Irland

Folkmängd: 4 760 000

Yta: 70 273

 

Italien – Rom

Lazio (Italien)

Marche (Italien)

Umbrien (Italien)

Folkmängd: 8 320 000

Yta: 35 058

 

Kanarieöarna – Las Palmas

Kanarieöarna (Spanien)

Folkmängd: 2 100 000

Yta: 7 493

 

Kastilien – Madrid

Asturias (Spanien)

Kantabrien (Spanien)

Kastilien och Léon (Spanien)

Kastilien-La Mancha (Spanien)

Madrid (Spanien)

Folkmängd: 12 580 000

Yta: 197 640

 

Krain – Laibach

Gorizia (Italien)

Istrien (Kroatien)

Slovenien

Trieste (Italien)

Folkmängd: 2 650 000

Yta: 23 764

 

Kroatien – Zagreb

Kroatien (exkl. Istrien)

Folkmängd: 3 950 000

Yta: 53 781

 

Lettland – Riga

Lettland

Folkmängd: 1 940 000

Yta: 64 559

 

Litauen – Vilnius

Litauen

Folkmängd: 2 820 000

Yta: 65 300

 

Lombardiet – Milano

Lombardiet (Italien)

Folkmängd: 10 020 000

Yta: 23 844

 

Madeira – Funchal

Madeira

Folkmängd: 290 000

Yta: 801

 

Martinique – Fort-de-France

Martinique

Folkmängd: 390 000

Yta: 1 128

 

Mayotte – Mamoudzou

Mayotte

Folkmängd: 210 000

Yta: 374

 

Moldavien – Isai

Galati (Rumänien)

Nordostrumänien (Rumänien)

Vrancea (Rumänien)

Folkmängd: 4 180 000

Yta: 46 173

 

Navarra – Pamplona

Baskien (Spanien)

La Rioja (Spanien)

Navarra (Spanien)

Pyrénées-Atlantiques (Frankrike)

Folkmängd: 3 810 000

Yta: 30 315

 

Neapolitanien – Neapel

Abruzzo (Italien)

Apulien (Italien)

Basilicata (Italien)

Campania (Italien)

Molise (Italien)

Folkmängd: 12 130 000

Yta: 58 144

 

Nedersachsen – Hamburg

Bremen (Tyskland)

Hamburg (Tyskland)

Ludwigslust-Parchim (Tyskland)

Niedersachsen (Tyskland)

Nordvästmecklenburg (Tyskland)

Rostock (Tyskland)

Schleswig-Holstein (Tyskland)

Schwerin (Tyskland)

Folkmängd: 14 130 000

Yta: 75 145

 

Nya Kaledonien – Nouméa

Nya Kaledonien (Frankrike)

Folkmängd: 270 000

Yta: 18 576

 

Occitanien – Marseille

Occitanien (exkl. Pyrénées-Orientales) (Frankrike)

Provence-Alpes-Cote-d’Azur (exkl. Alpes-Maritimes) (Frankrike)

Folkmängd: 9 020 000

Yta: 95 709

 

Polen – Warszawa

Ermland-Masurien (Polen)

Heliga Korset (Polen)

Kujavien-Pommern (Polen)

Lillpolen (Polen)

Lodz (Polen)

Lublin (Polen)

Masovien (Polen)

Podlasien (Polen)

Storpolen (Polen)

Subkarpatien (Polen)

Folkmängd: 24 800 000

Yta: 215 797

 

Polynesien – Papeete

Franska Polynesien (Frankrike)

Folkmängd: 290 000

Yta: 4 167

 

Pommern – Stettin

Pommern (Polen)

Västpommern (Polen)

Västpommern-Greifswald (Tyskland)

Västpommern-Rügen (Tyskland)

Folkmängd: 4 480 000

Yta: 48 317

 

Portugal – Lissabon

Galicien (Spanien)

Portugal (exkl. Azorerna och Madeira)

Folkmängd: 12 500 000

Yta: 118 530

 

Preussen – Berlin

Berlin (Tyskland)

Brandenburg (Tyskland)

Mecklenburgische Seenplatte (Tyskland)

Sachsen-Anhalt (Tyskland)

Lubusz (Polen)

Folkmängd: 9 690 000

Yta: 70 279

 

Réunion – Saint-Denis

Réunion (Frankrike)

Folkmängd: 850 000

Yta: 2 511

 

Rhenlandet – Düsseldorf

Eupen-Malmédy (Belgien)

Nordrhen-Westfalen (Tyskland)

Rhenlandet-Pfalz (exkl. Alzey-Worms, Mainz, Mainz-Bingen och Worms) (Tyskland)

Saarland (Tyskland)

Folkmängd: 22 290 000

Yta: 55 106

 

Sachsen – Dresden

Sachsen (Tyskland)

Folkmängd: 4 090 000

Yta: 18 416

 

Sankt Martin – Philipsburg

Saba (Nederländerna)

Saint Barthélemy (Frankrike)

Saint Martin (Frankrike)

Sint Eustatius (Nederländerna)

Sint Maarten (Nederländerna)

Folkmängd: 90 000

Yta: 149

 

Sankt Pierre och Miquelon – Saint-Pierre

Saint Pierre and Miquelon (Frankrike)

Folkmängd: 5 000

Yta: 242

 

Sardinien och Korsika – Cagliari

Korsika (Frankrike)

Sardinien (Italien)

Folkmängd: 1 990 000

Yta: 32 770

 

Savojen – Turin

Alpes-Maritimes (Frankrike)

Aostadalen (Italien)

Ligurien (Italien)

Piemonte (Italien)

Savojen (Frankrike)

Övre Savojen (Frankrike)

Folkmängd: 8 380 000

Yta: 48 802

 

Schlesien – Breslau

Mähren-Schlesien (Tjeckien)

Nedre Schlesien (Polen)

Oppeln (Polen)

Schlesien (Polen)

Folkmängd: 9 720 000

Yta: 47 119

 

Schwaben – Stuttgart

Alsace (Frankrike)

Baden-Württemberg (Tyskland)

Folkmängd: 12 750 000

Yta: 44 032

 

Sicilien – Palermo

Kalabrien (Italien)

Malta

Sicilien (Italien)

Folkmängd: 7 490 000

Yta: 41 107

 

Slovakien – Pressburg

Slovakien

Folkmängd: 5 440 000

Yta: 49 037

 

Sverige – Stockholm

Sweden (exkl. Blekinge och Skåne)

Åland (Finland)

Folkmängd: 8 620 000

Yta: 437 866

 

Thüringen – Erfurt

Thüringen (Tyskland)

Folkmängd: 2 170 000

Yta: 16 172

 

Toscana – Florens

Toscana (Italien)

Folkmängd: 3 750 000

Yta: 22 990

 

Transsylvanien – Klausenburg

Centralrumänien (Rumänien)

Nordvästrumänien (Rumänien)

Västrumäninen (Rumänien)

Folkmängd: 6 790 000

Yta: 100 269

 

Tyrolen – Innsbruck

Sydtyrolen (Italien)

Trentino (Italien)

Tyrolen (Österrike)

Vorarlberg (Österrike)

Folkmängd: 2 190 000

Yta: 28 853

 

Ungern – Budapest

Ungern

Folkmängd: 9 800 000

Yta: 93 028

 

Valakiet – Bukarest

Bukarest-Ilfov Region (Romania)

Sydostrumänien (exkl. Galati och Vrancea)

Sydrumänien-Muntenia (Rumänien)

Sydvästrumänien-Oltenia (Rumänien)

Folkmängd: 9 160 000

Yta: 91 951

 

Vallonien – Luxemburg

Luxemburg

Vallonien (exkl. Eupen-Malmédy) (Belgien)

Folkmängd: 4 100 000

Yta: 18 576

 

Venetien – Venedig

Friuli-Venezia Giulia (exkl. Gorizia och Trieste) (Italien)

Veneto (Italien)

Folkmängd: 5 720 000

Yta: 25 577

 

Wallis och Futuna – Mata-Utu

Wallis och Futuna (Frankrike)

Folkmängd: 20 000

Yta: 142

 

Österrike – Wien

Österrike (exkl. Tyrolen och Vorarlberg)

Folkmängd: 7 660 000

Yta: 68 630

 

 

FEDERALA TERRITORIER

Clipperton (Frankrike)

Yta: 6

 

Crozetöarna (Frankrike)

Yta: 352

 

Europeiska Antarktis (Frankrike)

Yta: 432 000

 

Kerguelen (Frankrike)

Yta: 7 215

 

Sankt Paul och Amsterdam (Frankrike)

Yta: 61

 

Östafrikanska öarna (Frankrike)

Yta: 39

 

 

 

 

 

 

 

 

USA-nej till klimatavtalet…

Idag kom så det besked som väl egentligen alla väntat – USA säger blankt nej till Parisavtalet – det desperata försöket att rädda vad som räddas kan av det framtida livet på vår planet.

Som kontext kan nämnas att endast två andra länder i världen sade nej till detta avtal. Det en var Nicaragua, som tyckte att avtalet inte gick tillräckligt långt – och det andra var det krigshärjade Syrien…

Nu hoppas jag verkligen att EU har ryggrad nog att gå samman med exempelvis Kina, Indien och andra och genast inför kraftfulla sanktioner mot USA för deras svek mot vår planet, för allas vår framtids skull!