Delstater i Europas Förenta Stater

Med den senaste tidens händelseutveckling – med supermakten USA:s sviktande inflytande i världen under Donald Trump och med Kina och Ryssland som inte heller särskilt tilltalande alternativa stormakter, så tycks det som att hoppet om global stabilitet och progressivitet allt mer står till oss i Europa Men för att EU verkligen ska kunna träda fram som en verklig stormakt i världen måste det bli betydligt mer enat.

EU som en verklig stat skulle bli den tredje folkrikaste staten i världen, och verkligen kunna göra positiv skillnad med en kraftfull röst. Och jag har här därför tagit fram ett förslag på hur en federal EU-stat skulle kunna delas upp i nya delstater. För att EU ska kunna enas på riktig krävs helt säkert att dagens nationalstater helt avskaffas. Dels för att de bär på alldeles för mycket historiskt bagage och nationalism, och dels för att deras storlek är otympligt ojämn – men kanske framförallt för att deras gränser faktiskt ofta är mycket opraktiska och skär igenom naturliga demografiska regioner. Och förutom geografi har jag i mitt förslag även försökt ta kulturella och historiska hänsyn i skapandet av dessa delstater.

Jag har valt att utgå från ett EU efter Storbritanniens utträde – och att här inte ta med Skottland eller Nordirland, vars framtida val mellan Storbritannien och EU ännu är osäkra. Däremot har jag valt att ta med regioner och territorier som i dagsläget inte är medlemmar i EU – men som är del av en medlemsstat – som exempelvis danska Grönland, franska Nya Kaledonien och nederländska Aruba, då jag tänker mig att dessa territorier i ett scenario där EU blir en federal stat måste välja antingen full självständighet eller att bli del av EU – och för enkelhetens skull har jag valt att utgå från det sistnämnda. Dessutom har jag även tagit med ”federala territorier”, vilka samtliga i dagsläget styrs av Frankrike och samtliga saknar permanent befolkning, och vars styre i en EU-stat överförs till den federala regeringen i Bryssel.

Mitt prelimiära förslag på delstater i en framtida federal EU-stat ser således ut såhär, med tänkt huvudstad, nuvarande beståndsdelar, nuvarande ungefärlig folkmängd, samt yta i kvadratkilometer:

 

ABC-öarna – Willemstad

Aruba (Nederländerna)

Bonaire (Nederländerna)

Curacao (Nederländerna)

Folkmängd: 280 000

Yta: 911

 

Akvitanien – Bordeaux

Nouvelle-Aquitaine (exkl. Pyrénées-Atlantiques) (Frankrike)

Vendée (Frankrike)

Folkmängd: 5 880 000

Yta: 83 136

 

Andalusien – Sevilla

Andalusien (Spanien)

Ceuta (Spanien)

Extremadura (Spanien)

Melilla (Spanien)

Murcia (Spanien)

Folkmängd: 11 100 000

Yta: 140 246

 

Aragonien – Barcelona

Aragonien (Spanien)

Balearerna (Spanien)

Katalonien (Spain)

Pyrénées-Orientales (Frankrike)

Valencia (Spanien)

Folkmängd: 14 360 000

Yta: 112 190

 

Azorerna – Ponta Delgada

Azorerna (Portugal)

Folkmängd: 250 000

Yta: 2 333

 

Bayern – München

Bayern (Tyskland)

Folkmängd: 12 850 000

Yta: 70 550

 

Bretagne – Nantes

Bretagne (Frankrike)

Loire-Atlantique (Frankrike)

Folkmängd: 4 570 000

Yta: 34 017

 

Bulgarien – Sofia

Bulgarien

Östra Makedonien och Trakien (Grekland)

Folkmängd: 7 710 000

Yta: 125 037

 

Burgund – Lyon

Auvergne-Rhone-Alpes (exkl. Savojen och Övre Savojen) (Frankrike)

Bourgogne-Franche-Comté (Frankrike)

Folkmängd: 9 300 000

Yta: 107 079

 

Böhmen – Prag

Tjeckien (exkl. Mähren-Schlesien)

Folkmängd: 9 370 000

Yta: 73 438

 

Cypern – Nicosia

Cypern

Folkmängd: 1 160 000

Yta: 8 997

 

Danmark – Köpenhamn

Blekinge (Sverige)

Danmark (exkl. Färöarna och Grönland)

Skåne (Sverige)

Folkmängd: 7 250 000

Yta: 57 075

 

Emilia-Romagna – Bologna

Emilia-Romagna (Italien)

Folkmängd: 4 450 000

Yta: 22 446

 

Estland – Tallinn

Estland

Folkmängd: 1 320 000

Yta: 45 227

 

Finland – Helsingfors

Finland (exkl. Åland)

Folkmängd: 5 480 000

Yta: 336 872

 

Flandern – Antwerpen

Flandern (Belgien)

Limburg (Nederländerna)

Nordbrabant (Nederländerna)

Zeeland (Nederländerna)

Folkmängd: 10 470 000

Yta: 22 370

 

Frankrike – Paris

Centre-Val de Loire (Frankrike)

Grand Est (exkl. Alsace) (Frankrike)

Hauts-de-France (Frankrike)

Ile-de-France (Frankrike)

Normandie (Frankrike)

Pays de la Loire (exkl. Loire-Atlantique och Vendée) (Frankrike)

Folkmängd: 29 080 000

Yta: 180 588

 

Färöarna – Torshavn

Färöarna (Danmark)

Folkmängd: 50 000

Yta: 1 393

 

Grekland – Aten

Grekland (exkl. Östra Makedonien och Trakien)

Folkmängd: 10 310 000

Yta: 117 832

 

Grönland – Nuuk

Grönland (Danmark)

Folkmängd: 60 000

Yta: 2 166 086

 

Guadeloupe – Basse-Terre

Guadeloupe (Frankrike)

Folkmängd: 400 000

Yta: 1 628

 

Guiana – Cayenne

Franska Guiana (Frankrike)

Folkmängd: 250 000

Yta: 83 534

 

Hessen – Wiesbaden

Alzey-Worms (Tyskland)

Hesse (Tyskland)

Mainz (Tyskland)

Mainz-Bingen (Tyskland)

Worms (Tyskland)

Folkmängd: 6 810 000

Yta: 22 501

 

Holland – Amsterdam

Drenthe (Nederländerna)

Flevoland (Nederländerna)

Friesland (Nederländerna)

Groningen (Nederländerna)

Nordholland (Nederländerna)

Overijssel (Nederländerna)

Sydholland (Nederländerna)

Utrecht (Nederländerna)

Folkmängd: 12 950 000

Yta: 24 869

 

Huvudstadsdistriktet – Brussels

Bryssel (Belgien)

Folkmängd: 1 180 000

Yta: 161

 

Irland – Dublin

Irland

Folkmängd: 4 760 000

Yta: 70 273

 

Italien – Rom

Lazio (Italien)

Marche (Italien)

Umbrien (Italien)

Folkmängd: 8 320 000

Yta: 35 058

 

Kanarieöarna – Las Palmas

Kanarieöarna (Spanien)

Folkmängd: 2 100 000

Yta: 7 493

 

Kastilien – Madrid

Asturias (Spanien)

Kantabrien (Spanien)

Kastilien och Léon (Spanien)

Kastilien-La Mancha (Spanien)

Madrid (Spanien)

Folkmängd: 12 580 000

Yta: 197 640

 

Krain – Laibach

Gorizia (Italien)

Istrien (Kroatien)

Slovenien

Trieste (Italien)

Folkmängd: 2 650 000

Yta: 23 764

 

Kroatien – Zagreb

Kroatien (exkl. Istrien)

Folkmängd: 3 950 000

Yta: 53 781

 

Lettland – Riga

Lettland

Folkmängd: 1 940 000

Yta: 64 559

 

Litauen – Vilnius

Litauen

Folkmängd: 2 820 000

Yta: 65 300

 

Lombardiet – Milano

Lombardiet (Italien)

Folkmängd: 10 020 000

Yta: 23 844

 

Madeira – Funchal

Madeira

Folkmängd: 290 000

Yta: 801

 

Martinique – Fort-de-France

Martinique

Folkmängd: 390 000

Yta: 1 128

 

Mayotte – Mamoudzou

Mayotte

Folkmängd: 210 000

Yta: 374

 

Moldavien – Isai

Galati (Rumänien)

Nordostrumänien (Rumänien)

Vrancea (Rumänien)

Folkmängd: 4 180 000

Yta: 46 173

 

Navarra – Pamplona

Baskien (Spanien)

La Rioja (Spanien)

Navarra (Spanien)

Pyrénées-Atlantiques (Frankrike)

Folkmängd: 3 810 000

Yta: 30 315

 

Neapolitanien – Neapel

Abruzzo (Italien)

Apulien (Italien)

Basilicata (Italien)

Campania (Italien)

Molise (Italien)

Folkmängd: 12 130 000

Yta: 58 144

 

Nedersachsen – Hamburg

Bremen (Tyskland)

Hamburg (Tyskland)

Ludwigslust-Parchim (Tyskland)

Niedersachsen (Tyskland)

Nordvästmecklenburg (Tyskland)

Rostock (Tyskland)

Schleswig-Holstein (Tyskland)

Schwerin (Tyskland)

Folkmängd: 14 130 000

Yta: 75 145

 

Nya Kaledonien – Nouméa

Nya Kaledonien (Frankrike)

Folkmängd: 270 000

Yta: 18 576

 

Occitanien – Marseille

Occitanien (exkl. Pyrénées-Orientales) (Frankrike)

Provence-Alpes-Cote-d’Azur (exkl. Alpes-Maritimes) (Frankrike)

Folkmängd: 9 020 000

Yta: 95 709

 

Polen – Warszawa

Ermland-Masurien (Polen)

Heliga Korset (Polen)

Kujavien-Pommern (Polen)

Lillpolen (Polen)

Lodz (Polen)

Lublin (Polen)

Masovien (Polen)

Podlasien (Polen)

Storpolen (Polen)

Subkarpatien (Polen)

Folkmängd: 24 800 000

Yta: 215 797

 

Polynesien – Papeete

Franska Polynesien (Frankrike)

Folkmängd: 290 000

Yta: 4 167

 

Pommern – Stettin

Pommern (Polen)

Västpommern (Polen)

Västpommern-Greifswald (Tyskland)

Västpommern-Rügen (Tyskland)

Folkmängd: 4 480 000

Yta: 48 317

 

Portugal – Lissabon

Galicien (Spanien)

Portugal (exkl. Azorerna och Madeira)

Folkmängd: 12 500 000

Yta: 118 530

 

Preussen – Berlin

Berlin (Tyskland)

Brandenburg (Tyskland)

Mecklenburgische Seenplatte (Tyskland)

Sachsen-Anhalt (Tyskland)

Lubusz (Polen)

Folkmängd: 9 690 000

Yta: 70 279

 

Réunion – Saint-Denis

Réunion (Frankrike)

Folkmängd: 850 000

Yta: 2 511

 

Rhenlandet – Düsseldorf

Eupen-Malmédy (Belgien)

Nordrhen-Westfalen (Tyskland)

Rhenlandet-Pfalz (exkl. Alzey-Worms, Mainz, Mainz-Bingen och Worms) (Tyskland)

Saarland (Tyskland)

Folkmängd: 22 290 000

Yta: 55 106

 

Sachsen – Dresden

Sachsen (Tyskland)

Folkmängd: 4 090 000

Yta: 18 416

 

Sankt Martin – Philipsburg

Saba (Nederländerna)

Saint Barthélemy (Frankrike)

Saint Martin (Frankrike)

Sint Eustatius (Nederländerna)

Sint Maarten (Nederländerna)

Folkmängd: 90 000

Yta: 149

 

Sankt Pierre och Miquelon – Saint-Pierre

Saint Pierre and Miquelon (Frankrike)

Folkmängd: 5 000

Yta: 242

 

Sardinien och Korsika – Cagliari

Korsika (Frankrike)

Sardinien (Italien)

Folkmängd: 1 990 000

Yta: 32 770

 

Savojen – Turin

Alpes-Maritimes (Frankrike)

Aostadalen (Italien)

Ligurien (Italien)

Piemonte (Italien)

Savojen (Frankrike)

Övre Savojen (Frankrike)

Folkmängd: 8 380 000

Yta: 48 802

 

Schlesien – Breslau

Mähren-Schlesien (Tjeckien)

Nedre Schlesien (Polen)

Oppeln (Polen)

Schlesien (Polen)

Folkmängd: 9 720 000

Yta: 47 119

 

Schwaben – Stuttgart

Alsace (Frankrike)

Baden-Württemberg (Tyskland)

Folkmängd: 12 750 000

Yta: 44 032

 

Sicilien – Palermo

Kalabrien (Italien)

Malta

Sicilien (Italien)

Folkmängd: 7 490 000

Yta: 41 107

 

Slovakien – Pressburg

Slovakien

Folkmängd: 5 440 000

Yta: 49 037

 

Sverige – Stockholm

Sweden (exkl. Blekinge och Skåne)

Åland (Finland)

Folkmängd: 8 620 000

Yta: 437 866

 

Thüringen – Erfurt

Thüringen (Tyskland)

Folkmängd: 2 170 000

Yta: 16 172

 

Toscana – Florens

Toscana (Italien)

Folkmängd: 3 750 000

Yta: 22 990

 

Transsylvanien – Klausenburg

Centralrumänien (Rumänien)

Nordvästrumänien (Rumänien)

Västrumäninen (Rumänien)

Folkmängd: 6 790 000

Yta: 100 269

 

Tyrolen – Innsbruck

Sydtyrolen (Italien)

Trentino (Italien)

Tyrolen (Österrike)

Vorarlberg (Österrike)

Folkmängd: 2 190 000

Yta: 28 853

 

Ungern – Budapest

Ungern

Folkmängd: 9 800 000

Yta: 93 028

 

Valakiet – Bukarest

Bukarest-Ilfov Region (Romania)

Sydostrumänien (exkl. Galati och Vrancea)

Sydrumänien-Muntenia (Rumänien)

Sydvästrumänien-Oltenia (Rumänien)

Folkmängd: 9 160 000

Yta: 91 951

 

Vallonien – Luxemburg

Luxemburg

Vallonien (exkl. Eupen-Malmédy) (Belgien)

Folkmängd: 4 100 000

Yta: 18 576

 

Venetien – Venedig

Friuli-Venezia Giulia (exkl. Gorizia och Trieste) (Italien)

Veneto (Italien)

Folkmängd: 5 720 000

Yta: 25 577

 

Wallis och Futuna – Mata-Utu

Wallis och Futuna (Frankrike)

Folkmängd: 20 000

Yta: 142

 

Österrike – Wien

Österrike (exkl. Tyrolen och Vorarlberg)

Folkmängd: 7 660 000

Yta: 68 630

 

 

FEDERALA TERRITORIER

Clipperton (Frankrike)

Yta: 6

 

Crozetöarna (Frankrike)

Yta: 352

 

Europeiska Antarktis (Frankrike)

Yta: 432 000

 

Kerguelen (Frankrike)

Yta: 7 215

 

Sankt Paul och Amsterdam (Frankrike)

Yta: 61

 

Östafrikanska öarna (Frankrike)

Yta: 39

 

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

USA-nej till klimatavtalet…

Idag kom så det besked som väl egentligen alla väntat – USA säger blankt nej till Parisavtalet – det desperata försöket att rädda vad som räddas kan av det framtida livet på vår planet.

Som kontext kan nämnas att endast två andra länder i världen sade nej till detta avtal. Det en var Nicaragua, som tyckte att avtalet inte gick tillräckligt långt – och det andra var det krigshärjade Syrien…

Nu hoppas jag verkligen att EU har ryggrad nog att gå samman med exempelvis Kina, Indien och andra och genast inför kraftfulla sanktioner mot USA för deras svek mot vår planet, för allas vår framtids skull!

Räddad ur tågkaos!

Det svenska tågnätet – och det skånska inte minst – är tyvärr i ett förskräckligt dåligt skick. Och något av detta fick jag personligen lov att uppleva alldeles nu idag! En kontaktledning föll ner över Öresundståget jag satt på mellan Lund och Malmö nu på förmiddagen. Det var sådär vid 9,45 i höjd med den norra Malmöförorten Burlöv. Och på grund av faran från kontaktledningen kunde vi inte evakueras förrän vid 11,50. Lyckligtvis fanns då redan ersättningsbussar på plats, så den sista lilla biten in till Malmö gick därefter smidigt. Under de två timmar vi satt fast på tåget hade vi förstås ingen ström – och alltså heller ingen luftcirkulation. Och efter de två timmarna var jag riktigt varm, och huvudet kändes väldigt tungt. Det var verkligen tur trots allt att vädret idag råkar vara gråmulet – annars hade det varit riktigt hemskt!

unnamed3

Men, jag måste trots allt säga att tågpersonalen skötte allt fantastiskt bra, med ständig information om vad som hände, och utmärkt guidning och hjälp vid evakueringen. Och det var såklart lite spännande också – jag har aldrig själv blivit evakuerad från ett tåg förut!

unnamed2

unnamed

Samtidigt lider jag särskilt med alla de som riskerar att missa sina flyg från Köpenhamn… Det är väldigt hemskt förstås. Och även om man nu trots allt skulle hinna med sina flyg, så är det ju inte alls roligt att vara med om en såhär utmattande upplevelse precis innan man kommer till en så stressfylld, stökig och utmattande plats som en flygplats.

Och, nu kommer det förstås att vara stopp för all tågtrafik mellan Malmö och Lund i många timmar framöver – vilket de facto betyder vartenda tåg som ska norrut från Malmö. Kaos, helt enkelt… Redan när vår ersättningsbuss anlände till Malmö C ringlade köerna sig långa till de allt för få ersättningsbussarna mot Lund – och det var förstås bara början. Nu i skrivande stund. strax efter klockan 13, finns ännu ingen ny information från Skånetrafiken om när tågen kan tänkas börja rulla igen – förutom under ”sena eftermiddagen”…

Så sent som i fredags var det ett annat stort, långvarigt tågstopp på sträckan mellan Lund och Malmö – lyckligtvis lyckades jag missa det den gången. Det stoppet varade visst då i flera timmar – och det blir väl minst något liknande idag. Men inte är det så konstigt, fastän störande, att det är problem så ofta – för denna så viktiga bansträckning har också en bana som är alldeles förskräckligt otillräcklig för den väldiga mängd tågtrafik som använder den. Men under hela helgen var dessutom delar av den nya, ganska lågtrafikerade västra inlandsbanan i Skåne återigen avstängd för banarbete för jag vet inte vilken gång i ordningen – efter att ha öppnat så sent som i december i fjor…! Det tycker jag nog är mer konstigt.

Alla dessa ständiga problem och denna opålitlighet, i kombination med höga och ständigt ökande priser, och dessutom de fortsatta störande, utdragna gränskontrollerna mellan Köpenhamn och Malmö, blir tillsammans högst olyckligt i en tid då många fler måste börja välja tåget för vårt klimats och vår planets framtid. Det är sånt här som avskräcker människor. Det är väldigt, väldigt beklagligt- större järnvägssatningar måste absolut till.

Uppdatering: Nu är klockan strax efter 22, och såhär står du just nu på Skånetrafikens hemsida: ”Stopp i tågtrafiken i stora delar av södra Skåne. Sträckor med tågstopp: Cph Airport – Eslöv; Cph Airport – Kävlinge; Simrishamn – Hyllie; Trelleborg – Hyllie. Övriga sträckor körs med stora förseningar. [—] Orsaken är ett havererat godståg samt nedriven kontaktledning.” Ännu mycket mer problem alltså… Det är nästan så att man tycker lite synd om Skånetrafiken nu…!

Kursen ”Att skriva och publicera…” – en liten tillbakablick och reflektion

Så går kursen ”Att skriva och publicera i digitala medier” vid Malmö högskola, för vilken jag ursprungligen startade den här bloggen, snabbt mot sitt slut. Och det är dags att reflektera och tänka tillbaka. Det har gått väldigt fort och har ofta varit intensivt – och en hel del har jag fått med mig på vägen.

En mycket stor behållning för mig personligen har varit vårt arbete med kommunikationsplanen åt Rädda Barnen. Genom denna övning känner jag att jag fått större insikt i att arbeta med marknadsföringsprojekt mot en snäv deadline. Att analysera och på något sätt lära känna en organisation och dess kommunikationsförutsättningar var spännande och inspirerande, och en erfarenhet som jag känner att jag kommer att ha stor nytta av framöver.

Även arbetet med adventskalendern har varit intressant – i synnerhet detta att skapa en berättelse i förväg för att sedan publicera i realtid, och att se de svårigheter som kan uppstå i glappet däremellan, och att då ibland tvingas improvisera i realtid för att försöka fylla dessa. Dessutom fick jag genom detta stifta bekantskap med Instagram – ett medium jag aldrig använt förut trots dess allmänna popularitet och enkelhet.

Och så är det förstås roligt att just nu få skriva en novell för digitalt format, eftersom jag älskar skönlitterärt berättande, och det är ett område jag verkligen vill utvecklas inom! Kursen har definitivt gjort mig mer intresserad av självutgivning och digital publicering än jag varit förut. Och faktum är att jag nu fått lite blodad tand, och så smått också börjat skriva på en längre historia som utspelar sig i samma universum som min novell – fristående från denna, men med en del återkommande karaktärer. Så den hoppas jag att det kan bli något av också!

Även om arbetet med att att skapa min digitala portfolio online ännu alls inte är färdigt, så känner jag att denna när så är fallet kommer att vara till stor nytta och användning framöver, vare sig jag kommer att använda den för att marknadsföra mig mot potentiella arbetsgivare som företag eller organisationer, eller för att hitta frilansjobb.

Jag känner att kursen har givit mig ny kunskap och nya verktyg för att utveckla min kommunikation och de nya sociala och digitala medierna, som kan vara nytta i en mängd olika typer av positioner och branscher, som ett utmärkt komplement och påbyggnad av tidigare studier. Och som en något introvert person, som absolut föredrar skriftlig kommunikation över talad, så är utvecklingen där allt med kommunikation sker via tangentbord online, förstås väldigt välkommen!

Men, den allra största behållningen av alla för mig har tveklöst ändå varit att starta den här roliga bloggen, som min egen personliga röst och kanal! Och naturligtvis kommer min blogg att fortsätta, med ungefär samma typ av även och diskussioner, även efter kursens slut!

Den saga vi behöver

dsc04914

Den skånske kulturpersonligheten Sten Broman sade en gång lite skämtsamt: ”Mänskligheten indelas i fyra kategorier: banditer, lymlar, fähundar och idioter”. Och ett år som detta kan det nog kännas extra lätt att hålla med honom, som vi snart har Donald Trump vid makten i USA, då Theresa ”Thatcher II” Mays 1984-stat håller på att bli alltför verklig i Storbritannien, och då vi har havererande klimat- och ekosystem som allt fler ledande experter gett upp hoppet om att vi kan rädda, även om vi äntligen skulle vilja försöka. Det är i sådan mörk verklighet, med sådana dystra framtidsutsikter, som vi behöver skönlitteraturen som mest, vilken låter oss fly denna verklighet och dessa dystra framtidsutsikter.

Det tycks ligga ett töcken av likgiltighet över vår samtid. En slags vemodig belåtenhet – trots att vi alla kan se att vår värld är så väldigt långt ifrån perfekt och att det finns väldigt mycket kvar att göra. Vi ser efter vårt eget bo, och blundar inför problem som inte direkt berör oss här och nu. Västvärlden är den mest individualistiska delen av världen. Men detta ger också människan en tillvaro av ensamhet, otrygghet och osäkerhet. Vi behöver finna gemenskap och gemensamma värden att tro på och arbeta för. Jag fruktar att Friedrich Nietzsche har fått rätt då han förutspådde nihilismens, desillusionens och visionslöshetens seger, vilken skulle följa på alla gudars död och sekularismens seger.

Dagens berättelse om Sverige – den som heter Shrek och Fabyface på äventyr i Koncensuslandet Gråsosse – är en berättelse om fortsatt ohållbar och destruktiv materialism och masskonsumtion i ett samhälle av ökande klyftor, utbrändhet, depression och alienation. Inte särdeles inspirerande som framtidsberättelse. särskilt inte då vi redan nu överallt runtomkring oss ser just denna berättelses mörka konsekvenser. Denna reaktion emot elitism och samhällelig stiltje är vad som gett upphov både till framgångarna för populistiska högerpartier runtom i Europa såväl som till massrekryteringen av anhängare till religiösa extremistgrupper som IS och dess gelikar. För ett samhälle av visionslöshet och hopplöshet föder extremism. Något som även den brittiske oppositionsledaren Jeremy Corben mycket riktigt gick ut och påpekade just nu i dagarna.

Och det är just här vårt ökade behov av den stora sagan kommer in – inte bara som en tillflyktsort och en tröst i en mörk och dyster tid, utan ännu mer som ett verktyg för att faktiskt orka arbeta vidare trots allt. Skönlitteraturen tillåter oss att på ett friare, mer fantasifullt sätt få berätta om vår värld och om vår samtid – som en gränslös röst i en vilsen, visions- och identitetslös tillvaro. Skönheten hos skönlitteraturen är ju att den låter oss få slippa alla regler och normer, och får lov att vara drömsk och rent nonsens, såväl som djupaste allvar – och allt det som finns däremellan. I vårt likriktade höghastighetssamhälle blir skönlitteraturen en sista utpost för det verkligt genomtänkta, det lite härligt långrandiga – och det uppiggande provokativa!

En stor del av den äldsta bevarade skönlitteraturen, såsom exempelvis Bibeln eller Koranen, men även våra vackraste folksagor, skrevs med den explicita intentionen att genom underhållande fiktion, myter och legender säga oss som människor något om vårt tillstånd och vår plats i världen. Så vilka är då vår tids sagor och myter som vill säga oss något om vår nutid och framtid? Var finns dagens stora skönlitterära verk som kan återge oss tron på en bättre morgondag? Ifall några sådana verk inte redan finns idag, så behöver vi kanske skapa dem? För vi letar ännu efter det goda livet. Längtar desperat efter en annan berättelse om framtiden – något vackert att tro på och längta efter, för att orka kämpa vidare för framtida generationers skull. Just detta torde bli skönlitteraturens och sagoberättandets roll för framtiden – att tänja och spränga gränser och bygga upp de berättelser som återger oss som medborgare hoppet tron på människan som i grunden god, som för oss alla samman som ett verkligt enat folk – och ger oss något hoppingivande att drömma om, alla tillsammans.

Skånes längtan till Danmark: 340 år sedan Slaget vid Lund

Idag är en mörk och sorglig minnesdag – men en minnesdag som nog tyvärr kommer att gå alldeles obemärkt förbi för de allra flesta. Idag är nämligen på dagen 340 år sedan Slaget vid Lund. Det var dagen för det största och blodiga slaget i Nordens hela historia, då tio tusen människor dog på åkrarna norr om Lund. Och det var dagen då Skånska kriget vände från dansk fördel till svensk dominans, och obevekligt beseglade Skånes framtid. Det var en tragisk dag, då Skåne – ett bördigt, rikt och viktigt centralt beläget danskt kärnland, ett kulturellt, politiskt och ekonomiskt maktcenter i Danmark ända sedan det danska rikets grundläggande 500 år tidigare, kom att förvandlas till en negligerad och nedtryckt gränsprovins alldeles i utkanten av det karga, avlägsna Sverige. Därpå följde massmord och många årtionden av tvångsförsvenskning och kolonisering av Skåne ifrån den svenska statens sida. Det är en mycket mörk del av vår historia, som tyvärr ännu idag till största delen sopas under mattan från rikssvensk sida.

Nu vore det ultimata för framtiden – både för Skåne och för Skandinavien som helhet – en enad skandinavisk stat. Alla skandinaver är ju ett enda folk trots allt – åtminstone lika mycket som tyskar eller itialienare är ett folk. Vi talar i grunden samma språk och har mycket snarlika kulturer, värderingar och politiska rörelser, och hör kort sagt naturligen samman som ett. Men, fram tills detta enade Skandinavien förhoppningsvis kan bli verklighet en dag, så anser jag att det bästa för Skånes såväl som Blekinges omedelbara framtid nu vore att lämna Sverige och återansluta till Danmark så snart som möjligt. För det är helt enkelt fullständigt bissarrt att ha en riksgräns rakt igenom Skandinavens mest folkrika och tättbefolkade region.

Tillsammans med Bornholm skulle Skåne och Blekinge kunna bilda en egen östdansk region som östra halvan av Storköpenhamn. Med Skåne och Blekinge skulle Danmarks befolkning bli över sju miljoner – nästan lika stor som Sveriges, vars befolkning utan Skåne och Blekinge skulle sjunka till dryga åtta miljoner. Som del av Danmark skulle vi bli en integrerad del av huvudstadsregionen i vårt land, vilket skulle innebära stora satsningar på Skåne. En mycket större arbetsmarknad skulle öppnas upp, inte minst när det gäller de högt kvalificerade och specialiserade typer av jobb som skåningar idag måste flytta till Stockholm för att få. Även jobb inom industri och service skulle öka kraftigt – för att inte tala om all dansk arbetskraft och expertis som skånska företag skulle kunna ta del av för att expandera. Även satsningar på infrastruktur och transportsystem skulle bli större om vi låg nära vår egen huvudstad. Malmö-Lund skulle mer fullt ut integreras med världsstaden Köpenhamn, Helsingborg och Helsingör skulle växa samman till en enda integrerad storstad – i synnerhet vid byggandet av en HH-tunnel med pendeltåg under sundet. Christianstad – Kong Christian IV:s vackra paradstad – skulle bli naturlig regionalpolitisk huvudstad för nya Östdanmark med sitt centrala geografiska läge i regionen. Och Karlskrona skulle blomstra som Danmarks stora hamn mot öster – en unik dansk handelsport mot Baltikum och östra Polen. Mer tveksamt är kanske om även Halland skulle följa med Skåne och Blekinge tillbaka till Danmark. Större delen av Halland söker sig mer mot Göteborgsregionen än mot Öresund – möjligen med undantag för Halmstad-Laholm. Hallandsåsen känns trots allt som en mycket naturlig gräns, precis som Smålands djupa, glesbefolkade skogar är en naturligt riksgräns.

Det finns ingen anledning till att förneka att det svenska Skåne idag går på knäna, sina fina förutsättningar till trots. Arbetslösheten är högre här än i Sverige som helhet. Sjukvården såväl som skolan är i kris. Samhällsklyftorna ökar. Fattigdomen är större i Skåne än i landet som helhet. Den svenska immigrations- och integrationspolitiken har havererat, vilket drabbar Skåne som sydlig gränsregion allra mest. Och säkerhetskontrollerna för resor över sundet har blivit till en till synes permanent olägenhet för resande mellan Själland och Skåne. Men trots det permanenta krisläget i Skåne, sker trots allt de allra flesta satsningar i Sverige på den för oss skåningar avlägsna, välmående Stockholmsregionen där makthavarna bor och verkar – långt från vår skånska verklighet. För Skånes och Blekinges framtid är Danmark helt enkelt ett mycket bättre alternativ än att fortsätta att utarmas i ett Stockholmsfixerat Sverige. Istället för att vara en avsides provins styrd långt norrifrån, med liten förståelse och svagt intresse för våra behov, kan vi som ett danskt kärnland få en ny storhetstid med blicken riktad mot kontinenten. Medan Sveriges blick av tradition går mot öster – mot Finland och Baltikum – bör Skånes framtidsblick inom det danska riket  riktas mot kontinenten – mot våra stora närbelägna grannar Tyskland och Polen.

Men allra tyngst väger kanske trots allt de känslomässiga skälen för skånsk och blekingsk återgång till Danmark. Skånelänningars kultur, kynne och hela livssyn är än idag, trots alla försvenskningsinsatser under århundraden, på många sätt mer dansk än svensk, och det är med Danmark vi delar vårt ursprung och merparten av vår historia. Det räcker egentligen att lyssna på nationalsångerna – ”fjällhöga nord” eller ”breda bokar”, vart hör vi hemma?

Jag önskar att skåningar och blekingar själva får bestämma sin framtid. Om inte annat som ett sätt för Sverige att något gottgöra historiskt begånga synder gentemot våra provinser. Skottland fick sin folkomröstnning. Så vaför inte också låta oss gamla östdanskar få lov att folkomrösta om en återgång till till vårt moderland Danmark inom de kommande åren.  Opinionsundersökningar har ju trots allt  gång efter annan visat att det finns ett starkt stöd för en återgång till Danmark hos en stor del av Skånes befolkning.

Och varför inte bege sig till minnesmonumentet över Slaget vid Lund ikväll, eller under den kommande veckan, och lägga ner en liten ros där – om så bara för att visa att alla inte glömt allt blod som förgäves spildes där för vår frihets och framtids skull?

Den digitala sagan

En helt ny och gränslöst expansiv värld för fiktivt berättande har uppstått i digitala medier, genom vilka vem som helst kan nå ut med sin egen historia tack vare möjligheterna till självpublicering, självpromotion, interaktivt skapande och transmedialitet. Och denna formliga explosion av berättande gäller kanske mer än någon annan genre just den i vilken jag själv mest skriver i, och därför bäst känner till – det vill säga fantasy- och sagogenren. Detta är en genre som genom sin inneboende visualitet förstås kan tänkas lämpa sig alldeles särskilt bra för att finnas digitala medier.

Fantasy- och sagolitteratur har länge hört mycket intimt samman med både musik och bildkonst. Delar av folkmusikgenren, såväl som stora delar av metalgenren, hänger väldigt nära samman med fantasy och mytologi. De allra flesta låtarna i min metalspellista på Youtube, med band som Wolfhorde, Swallow the Sun och Wolves in the Throne Room, skulle lätt lämpa sig som ackompanjemang en hisnande fantasysaga. Och minst lika stark är förstås kopplingarna inom bildkonst. Medan gamla svenska husgudar inom sagobildkonst såsom John Bauer och Jenny Nyström säkert alltid kommer att bestå som inspirationskällor, så skapas det nu en så otroligt stor mängd ny underbar och fantasieggande digital sagobildkonst att man blir salig. Möjligheterna till att använda musik och bild i fantasy och sagor är kort sagt ändlösa och fantastiskt spännande.

En annan mycket spännande utveckling att allt fler specialiserade individer nu kan bli inblandade i skapandeprocessen kring ett verk – förutom författaren kan även digitala bildkonstnärer, musiker och röstskådespelare komma att bli integrerade delar i förlagens skapandeprocess. Jag är personligen väldigt förtjust i ljudböcker som spelas likt pjäser, med ensembler av röstskådespelare, à la Librixov ”Dramatic Readings”. Det finns just nu också en i mitt tycke oroande tendens till att sätta författaren själv alltför mycket i förgrunden, istället för att låta berättelsen tala för sig själv – och min förhoppning här är att dessa ensembleböcker kan göra en del för att motverka detta problem. Fast, det är förstås samtidigt av allra yttersta vikt att det fortsätter att vara möjligt för en enskild person att på egen hand skapa enbart med text även in framtiden, utan att ha tillgång till flera olika digitala medier.

Men med allt detta sagt, så är samtidigt åtminstone för mig en stor dela av charmen med fantasy, myter och sagor just detta att man som läsare får lov att skapa sina egna bilder som läsare och använda sin egen fantasi för att göra sig en personlig bild av karaktärer, varelser och miljöer, vilket försvinner ifall allt visas upp på ett explicit och specifikt manér. Därför är det allra bästa förhållningssättet till digitala publicerandet nog trots allt att ta vara på möjligheten att kunna skapa ljud- och bildversion som ett komplement till den huvudsakliga textversionen, och på så sätt låta mottagaren ta del av båda sidor av en berättelse efter eget tycke och smak. På så sätt får vi det bästa av båda världar – det nya och det gamla i en sagolik harmoni.