Gustav Adolfsdagen: Längtan till Danmark

Idag är Gustav Adolfsdagen. Och bakelser och pampiga Sabaton-låtar i all ära, men det här är egentligen en riktigt förfärlig minnesdag där Sverige hyllar den person som – möjligen vid sidan av Karl XI – varit den värste kunglige tyrannen och folkmördaren som härjat i Skåne. Och det var även Gustav II Adolf som inledde den svenska stormaktstiden, som snart ledde till erövringen av Skåne och resten av Östdanmark. Och därefter en lång period av krig, ockupation, förtryck och hårdhänt försvenskning.  Den här mörka historien får Sverige aldrig glömma eller dölja.

Och en dag som den här, när det dessutom ännu råder full cirkus och kaos i Riksdagen långt bort där uppe i norr, så känns det väl ganska så lätt för oss sydostskandinaver att blicka ut över Öresund och drömma oss bort litegrann – och längta efter en karta som ännu istället såg ut såhär…

qhjvm4fgszs11

Annonser

Namninsamling: Rädda Bosworth Field!

Skriv under den här namnisamlingen för att protestera mot planerna på en biltestbana precis intill Bosworth Field in England – platsen för det historiska slag mellan Richard III och Henry Tudor som blev slutet på Rosornas krig. Som en stor historiefantast själv så skulle det kännas otroligt sorgligt ifall en så viktig plats inte bara i brittisk historia utan även i världshistorien skulle förstöras.

 

 

 

 

Plinius den Äldre om konstens förfall i girighetens tidevarv…

Jag lyssnar just nu på Plinius den Äldres Naturhistoria, och fastnade för det här lilla stycket där han beklagar konstens och vetenskapens förfall i hans egen tid till följd av girighet och jakt på rikedom. Låter skrämmande likt vår egen tid på många sätt. Sorgligt att så lite tycks ha förändrats:

”Nya vanor och bruk har utan tvekan kommit på modet, och människors sinnen är  nu upptagna av ämnen av en helt annan natur: girighetens konster har de facto kommit att bli de enda som kultiveras. [—] Nu i dessa tider har civilisationens utspridning och vårt imperiums väldiga proportioner blivit rentav skadliga. Sedan Censorn valts utefter storleken på hans tillgångar, sedan domaren valts efter storleken på hans förmögenhet, sedan det har blivit på modet att anse att inget bättre reflekterar hög förtjänst hos magistrat och allmänhet än en stor egendom [—] och sedan det börjat anses att ägande är det enda stora nöjet, har man tappat fokus på livets sanna njutningar. Och alla de konster som har fått tillmälet ”fria” – dessa livets största välsignelser – har kommit att undermineras då underdånighet allena blivit vägen till vinning. Denna underdånighet har sitt eget märkvärdiga sätt att göra det mesta acceptabelt, och att sätta i praxis motiv som alla söker sig mot ett stort övergripande mål – införskaffandet av rikedom. Ja, vi kan sannerligen överallt skåda personer även av naturligen utmärkta kvaliteter som föredrar att fostra andras onda böjelser istället för att kultivera sina egna talanger.”

Kanske får vi akta oss så att inte också vår egen civilisation slutar som de gamla romarnas…

 

God Jul!

God Jul alla! =)

Idag vill jag dela med mig av den här fina videon om julfirandets bakgrund, från en av mina absoluta favoriter bland historiekanaler på Youtube! Julen har ju en stor del av sitt ursprung i vårt gamla nordiska hedniska midvinterfirande och dess midvinterblot – och Jultomten har lånat en hel del av sina attribut från självaste gudafadern Oden. Det är något av vad denna video handlar om – och den ger även lite bakgrund till traditioner såsom julgranen och misteln.

Och så vill jag även åter passa på att länka denna moderna klassiker – Polenboll-serien ”Christmas Island’s Day” om Christmas Island och hans vänner och deras äventyrliga resa till Nordpolen för att rädda världen med hjälp av tomten!

Ha nu en underbart fin jul!

 

Podcast-tips inför julhelgen: Myter och historia

Vill tipsa om två väldigt underhållande gratis podcasts!

I ”Myths and Legends” berättas sagor och legender från Antiken fram till modern tid på ett mer modernt sätt. Det är ett roligt sätt att lära sig mer om sagor och legender från olika delar av världen. Det förekommer visserligen en hel del felaktigheter i många sagor, där det framgår att berättaren inte alltid har full koll på det han talar om – och de långa reklamavbrotten mitt i programmen är också lite störande. Men, som ren underhållning är det ändå ganska roligt att lyssna på, för att sedan leta vidare själv kring historierna. Och jag älskar ju personligen det här med sagor och myter! I den senaste veckans avsnitt berättas en folksaga från det medeltida Island – känns perfekt att lyssna på under julstädning eller julbak!

”History of the Crusades” är en riktig långkörare till podcast som mycket utförligt och detaljerat berättar om de europeiska korstågen, från 1000-talet och framåt. Den här podcasten är betydligt proffsigare rent fakta- och researchmässigt, och också mycket underhållande, då man verkligen får lära känna alla de olika personerna. De senaste avsnitten handlar om den Tyska Orden och de Baltiska korstågen på 1200-talet. Tyvärr har podcasten just nu ett uppehåll fram till slutet av januari – med med över 200 avsnitt så finns det ändå gott om historia att lyssna på för den som kommer som ny!

 

William Shakespeares ”Rosornas krig”

William Shakespeares episka serie i åtta(!) delar om Englands senmedeltida historia följer den långa och bittra kampen om den engelska kronan mellan dynastierna Lancaster och York från år 1398 till 1485. Det är en serie full av krig, politik, hämnd, intriger och tragedi – men, i typisk Shakespeareanda innehåller pjäserna också en hel del humor, många färgstarka karaktärer, och gott om både filosofiska monologer och kvicka dialoger. Han har visserligen tagit sig stora konstnärliga friheter med det verkliga historiska materialet – men icke desto mindre är pjäserna en fin utgångspunkt för fortsatta studier av denna händelserika och spännande epok i engelsk historia.

Det historiska sammanhang i vilket pjäserna skrevs är också intressant. Det var bara lite drygt hundra år sedan det verkliga Rosornas krig tog slut – den nu regerande Drottning Elizabeth I var bara den femte regenten av den nya Tudordynastin. Och eftersom hon var ogift och barnlös fanns det många som fruktade att konflikt om tronen skulle komma att blossa upp återigen. Men trots detta känsliga politiska läge är pjäserna förvånansvärt opartiska, och låter varje part i konflikten få tala för sin sak och sitt perspektiv.

Rosornas krig-sviten har förstås inspirerat otaliga efterföljare, direkt och indirekt. Det allra mest uppenbara exemplet är kanske förstås Game of Thrones, vars dynastiska kamper och intrigerande är direkt inspirerade av denna epok. Men den finns även allusioner till Rosornas krig i andra episka familjedramer, såsom Star Wars – och till och med hos Disney. Vem kan missa likheten mellan Prins Hal och John Falstaff och Simba med Timon och Pumbaa – eller mellan Richard III och Scar…?

Personligen tycker jag att pjäserna generellt blir bättre och bättre genom serien – medan framförallt den allra första delen i serien kanske kan kännas lite torr, med ett mer högtravande språk… Så ha tålamod, det är värt det! Och läs gärna mina korta beskrivningar av pjäserna innan du lyssnar, för att lättare kunna följa med i den ibland komplicerade och ofta snabbt svängande handlingen!

Richard II

Richard II av huset Plantagenet är en gammaldags medeltida kung som håller hårt på sin absoluta makt och auktoritet – en grym och hämndlysten härskare. Detta sätter honom i konflikt med den mäktiga engelska adeln. Och inte minst med Richards mäktige och rike farbror John of Gaunt från huset Lancaster och dennes son, Richards kusin Henry Bolingbroke (blivande Henry IV). Efter en ny konflikt inom adeln förvisar Richard Henry Bolingbroke. Och när John of Gaunt dör tar Richard själv över allt det land och de rikedomar den förvisade Henry skulle ärvt. Detta får adeln att resa sig i uppror mot Richard, under Henry Bolingbrokes ledning – alltmedan en desperat Richard faller allt djupare i depression, psykos och galenskap.

Henry IV, del 1

Henry Bolingbroke har blivit kung, och freden tycks ha återvänt till England. Kungens son, Kronprins Hal, tillbringar det mesta av sin tid på upptåg tillsammans med den levnadsglade och skrytsamme, rundhyllte riddaren John Falstaff och hans skumma kumpaner på Mrs. Quicklys värdhus Boar’s Head Inn i London. Men den komiska idyllen hotas snart, då Henry IV:s gamla vapendragare från kuppen mot Richard II gör uppror under ledning av familjen Percy. Prins Hal tvingas så att ge upp sitt kringflackande liv och slå följe med sin far i kampen mot rebellerna – och en högst motvillig John Falstaff tvingas också ansluta sig då de möter rebellarmén i det stora Slaget vid Shrewsbury.

Henry IV, del 2

Den festglade riddaren John Falstaff är åter tillbaka på Mrs. Quicklys Boar’s Head Inn, och får sällskap av nya kumpaner, såsom den skrytsamme soldaten Pistol. Men Falstaff får snart stora problem både med lagen och med Mrs. Quickly, som han försöker lura på pengar. Under tiden slits Prins Hal mellan sin vänskap med Falstaff och sin plikt gentemot England och sin åldrande far Henry IV.

Henry V

Prins Hal har blivit den mäktige unge krigarkungen Henry V, som självsäkert leder England i en mäktig invasion i det åter uppblossade Hundraårskriget mot Frankrike. I flera långa monologer och dialoger slits Henry mellan sin vilja att slåss för Englands storhet och ära, och skuldkänslorna över att se så många soldater gå i strid och dö för hans skull. Och för att få slut på kriget en gång för alla och säkra det engelska styret av Frankrike planerar han att be om den franska prinsessan Catherines hand – problemet är bara att hon knappt talar ett ord engelska… I London ligger samtidigt den åldrade John Falstaff för döden, medan hans gamle vapendragare Pistol, som nu har gift sig med Mrs. Quickly, blir del av Henry V:s armé i Frankrike, där han möter den likaledes komiske walesiske soldaten Fluellen. Allt kulminerar i Slaget vid Agincourt – en av de största militära triumferna i engelsk historia.

Henry VI, del 1

Bara sju år efter den stora segern vid Agincourt dör Henry V oväntat i sjukdom, och hans ännu inte ens ett år gamla son blir nu Kung Henry VI. Frankrike, under ledning av kronprins Charles, ser nu sin chans att återta initiativet i Hundraårskriget och helt driva ut de engelska trupperna. Till de franska trupperna ansluter sig nu också den mystiska krigarkvinnan Joan la Pucelle (Jeanne d’Arc), som säger sig kommunicera med Gud, men som av engelsmännen ses som en bedragare och häxa. I England blossar samtidigt konflikt upp då Richard Plantagenet av huset York, arvtagare till den avsatte Richard II, börjar ifrågasätta Henry VI:s lagliga rätt till tronen.

Henry VI, del 2

Det kostsamma Hundraårskriget mot Frankrike är förlorat och missnöje gror hos den engelska befolkningen. En nu drygt 20-årig Henry VI gifter sin med den lågadliga franska hertiginnan Margaret of Anjou, trots varningar från sina anhängare. Tillsammans med sin hemlige älskare earlen av Suffolk utnyttjar den maktgalna och hänsynslösa Margaret den veke och inåtvände Henry för sina egna syften, och lyckas göra sig av med Henrys trognaste tjänare, Greve Humphrey av Gloucester. Mitt i denna maktkamp mellan kungen och drottningen smider Richard Plantagenet planer på att störta Henry och återta kungatiteln åt huset York. Han instigerar i hemlighet ett väldigt bondeuppror, under ledning av den komiskt sliskige Jack Cade, som når ända till London självt. Pjäsen kulminerar i att Richard Plantagenet öppet gör anspråk på tronen för huset York, tillsammans med sina söner Edward (blivande Edward IV) och Richard (blivande Richard III), och den engelska adeln delas mellan de som stödjer Henry och huset Lancaster och de som stödjer Richard och huset York. Inbördeskrig utbryter, och Lancaster och York möts i Slaget vid St. Albans – Rosornas krig har börjat.

Henry VI, del 3

En desperat Henry VI går med på att överlämna tronen till Richard Plantagenet och huset York efter sin död, istället för att låta den gå i arv till sin son Edward. Men Drottning Margaret vägrar att låta sin son gå miste om makten, tar avstånd från Henry, och möter själv Richard Plantagenet i Slaget vid Wakefield, där Richard själv faller offer för den hänsynslösa Margaret. Men Richard Plantagenets båda söner Edward och Richard vägrar ge upp kampen om tronen, och segrar i Slaget vid Towton. Margaret tvingas fly till Frankrike, medan den nu helt åsidosatte och allt mer inåtvände, djupt deprimerade Henry VI tas till fånga. I Frankrike lyckas Margaret samla nytt stöd, och invaderar England och tar tillbaka tronen från huset York. Men Edward och Richard samlar sig åter, och husen York och Lancaster möts i en sista avgörande strid i Slaget vid Tewkesbury.

Richard III

”Mitt kungarike för en häst!” Freden har äntligen återvänt till England under Edward IV och huset York. Men den nye kungens yngre bror, den listige och nästan komiskt maktgalne och arketypiskt skurkaktige Richard, smider planer på att själv ta makten. När Edward plötsligt och oväntat dör, ser Richard sin chans – med sina sluga och blodiga planer röjer han snabbt undan alla som kan stå i hans väg. I kulisserna vandrar osaligt Margaret, den avsatta forna drottningen, som obarmhärtigt häcklar honom – men hennes varnande ord till hovet faller för döva öron, och snart är den tyranniske Richard kung. Men när han låter mörda de små prinsarna, Edwards IV:s fängslade unga söner, har han slutligen gått för långt. Henry Tudor, earlen av Richmond, från en avlägsen gren av huset Lancaster, invaderar, i hopp om att äntligen kunna ena husen Lancaster och York som ett. Richards och Henrys trupper möts i det avgörande Slaget vid Bosworth – det stora slag som blir slutet på Rosornas krig, och den plats där den engelska Medeltiden tar slut.

Efter undergången – en historisk översikt

Alldeles nyligen kom nyheter om att stora mängder metangas börjar bubbla upp ur permafrosten i Sibirien. Detta betyder för oss alla att det pågående massutdöendet av arter kanske trots allt inte mest kommer att likna det som skedde för 65 miljoner år sedan. För om den metan som är bunden i permafrosten skulle släppas fri får vi förmodligen istället ett ännu snabbare och än mer omfattande massutdöende. Ett utdöende i stil med det som skedde för 250 miljoner år sedan, under slutet av Perm, då 90% av alla arter dog ut i det största massutdöende vår planet hittills sett. För detta utdöendes huvudorsak var nämligen just sådana klimatförändrande metanutsläpp. Så det känns ju lite obehagligt.

Och nu såhär, då vi människor som art tycks ha bestämt oss för att ta kol på oss själva, så kände jag att det kunde vara intressant att fundera på vad som istället kan komma efter oss, genom att se tillbaka på tidigare massutdöenden genom jordens historia och vad dessa ledde till.

Vår planet har, vad man känner till, upplevt sex stycken massutdöenden av arter under sin historia – nämligen:

Ordivicisk-Siluriska Utdöendet
C:a 450 miljoner år sedan. Cirka 200 miljoner år efter att de första djuren utvecklats, och cirka 100 miljoner år efter att de första ryggradsdjuren (i form av enkla fiskar) utvecklats – enklare levande varelser hade dock redan funnits i hela 4,5 miljarder år. 70% av alla arter försvann i massutdöendet. Orsakat av kraftigt sjunkande temperaturer och sjunkande havsnivåer.

Sendevonska Utdöendet
C:a 370 miljoner år sedan. 70% av alla arter försvann. Orsakat av syresbrist i haven till följd av plötsliga skiftningar i havsnivån

Permisk-Triassiska Utdöendet
C:a 250 miljoner år sedan. Mer än 90% av alla arter försvann. Plötslig klimatförändring orsakad av metanutsläpp från havsbottnen, vilken ledde till syresbrist i haven, ändrade havsströmmar, ökenspridning och torka. Perm var den epok då ryggradsdjur på riktigt började etablera sig på land, och då de två mest avancerande och dominanta djurgrupperna utvecklades: synapsiderna (däggdjuren och deras släktingar, t.ex Dimetrodon) å ena sidan, och saruopsiderna (archosaurier (dinosaurier (inkl. fåglar), flygödlor och krokodiler), lepidosaurier (bl.a. ormar, ödlor och mosasaurier)), sköldpaddor, svanödlor och fisködlor å den andra. Det Permisk-Triassiska Utdöendet ledde till försvinnande av det flesta av de tidigare dominanta diapsiderna (de däggdjurslika djuren), vilket gjorde att archosaurier, och så småningom i synnerhet dinosaurier, kunde ta över som jordens dominanta djurgrupp. Ledde även till trilobiternas utdöende – en av de allra äldsta av jordens mer avancerande livsformer. De första verkliga däggdjuren utvecklades dock under sen Trias.

Triassisk-Jurassiska Utdöendet
C:a 200 miljoner år sedan. Mer än 70% av alla arter försvann. Massiva vulkanutbrott som släppte ut mängder av koldioxid och andra växhusgaser ledde till plötslig global uppvärmning. Ledde till ytterligare utdöende av synapsider, som nu endast fanns kvar i form av smådjur, vilket banade väg för dinosauriernas definitiva dominans på jorden under de kommande 135 miljoner åren.

Kritensisk-Paleogeniska Utdöendet
C:a 65 miljoner år sedan. 75% av alla arter försvann. Ett massivt asteroidnedslag ledde till att solstrålning inte längre kunde nå jorden, vilket orsakade årslång mörk vinter och massdöd av växter, som i sin tur orsakade massvält bland djur. Dessutom försurning av regn och av samliga vattendrag. Ledde bland annat till utdöendet av samtliga dinosaurier utom fåglarna, samt till det fullständiga utdöendet av bl.a. flygödlor, plesiosaurier och mosasaurier. Banade väg för däggdjurens gradvisa övertagande som jordens dominanta djurgrupp.

Antropocenska Utdöendet
Pågår. Orsakat av människan – av jakt, massförstörelse av livsmiljöer, massutsläpp av klimatförändrande gaser, gifter, försurning av vattendrag m.m. Började med människans sprinding över världen för c:a 50,000 år sedan, men har accelerat allt mer sedan början av den Industriella Revolutionen (sena 1700-talet). Vår planet nu har tusen gånger högre utdöendegrad än normalt. Påverkar samtliga kategorier av livsformer.

Så med allt detta i åtanke – vad skulla kunna komma att hända efter Antropocen? Kan det möjligen återigen bli dinosauriernas och de andra sauropsidernas tidsålder efter att människan utrotat sig själv? Kråkfåglarna, exempelvis, hör ju till de mest härdiga och anpassningsbara av alla landlevande ryggradsdjur. Och bland däggdjuren å sin sida blir det förmodligen återigen bara de allra minsta och mest anpassningsbara som lyckas överleva, precis som för 65 miljoner år sedan – dvs. den här gången arter såsom möss och råttor. Skulle verkligen vara intressant att få veta vad som faktiskt kommer att hända den dag då människan sjunger sin självvalda svanesång.