”Solo: A Star Wars Story” – Första trailern

Första trailern för Solo: A Star Wars Story som har premiär i slutet av maj:

Ja, nog ser filmen ut att vara tekniskt välgjord, vilket är föga förvånande. Men ack så, mörk och dyster i färgtonen – och historien i sig känns bara alls inte särskilt spännande eller intressant…

Något av det mest intressanta med Han Solo som karaktär har för mig alltid varit att han inte var någon speciell – utan bara en skicklig, egoistisk smugglare som inte brydde sig särskilt mycket om varken rebeller eller Imperiet. En antihjälte. Och just därför blev hans anslutning till den goda sidans kamp speciell. Med den här filmen tycks det istället som att han först önskade bli pilot för Imperiet, för att sedan komma i konflikt med dem och bli en rebell utanför lagen. Återigen har vi så en historia med en konflikt mellan gott och ont, med det stora Imperiet mot små underdogs. En historia vi sett så åh många gånger förr…

Han Solo som karaktär är ju också helt och hållet personifierad av Harrison Ford. Det känns i stort sett omöjligt för någon annan att ta över denna roll och göra den rättvisa. Och inte blir det bättre av att Alden Ehrenreich – personen som tagit över rollen – inte ser det minsta ut som Harrison Ford. Dessutom känns nyheterna om att Ehrenreich tvingats ta extra skådespelerilektioner under inspelningens gång minst sagt oroande. Känns som en otroligt felcastad huvudroll.

Och så har vi förstås de enorma problem som plågat hela produktionen, med avskedandet av de båda ursprungliga regissörerna med 90% av filmen färdig, och en hastigt genomförd nästintill fullständig omfilmning av den nye regissören Ron Howard. Det borde tyda på katastrof. Howard är ju dock förstås en otroligt erfaren och rutinerad regissör – och Lawrence Kasdan en precis lika erfaren manusförfattare. Så förmodligen kommer filmen därför inte att vara katastrofal trots allt. Utan måhända bara väldigt trist och medioker – vilket nästan är ännu värre.

Jag känner att det enda som kunnat rädda denna film hade varit att bara göra den till ett lättsamt, småskaligt äventyr med mycket humor och charm och färgstarka karaktärer i Star Wars-universumets undre värld. Istället kommer vi dock av trailern att döma att få ytterligare en grå, färglös och allvarstyngd film, inte så olik den tämligen katastrofala The Last Jedi. Förhoppningsvis har jag fel, men Disney ser just nu att snabbt föra det förut så magiska rantasyvarumärket Star Wars mot medelmåttighetens trista djup.

Annonser

Recension: ”Star Wars: Episod VIII – De sista Jediriddarna”

Amerikanskt fantasyäventyr

 

Manus & regi: Rian Johnson

 

I rollerna:

Rey – Daisy Ridley

Kylo Ren – Adam Driver

Luke Skywalker – Mark Hamill

Poe Dameron – Oscar Isaac

Finn – John Boyega

Rose Tico – Kelly Marie Tran

Leia Organa – Carrie Fisher

Amilyn Holdo – Laura Dern

Snoke – Andy Serkis

Hux – Domhnall Gleeson

DJ – Benicio Del Toro

Yoda – Frank Oz

Phasma – Gwendoline Christie

C-3PO – Anthony Daniels

Chewbacca – Joonas Suotamo

 

Den episka nu 40-åriga Star Wars-sagan fortsätter, och i den här filmen försöker sagans nya hjälte Rey få den gamle hjälten Luke Skywalker att ansluta sig som del av Motståndsrörelsen mot det nya mörka hotet Den Första Orden. Och samtidigt söker hon Lukes hjälp med att få reda på mer om Kraften inom henne. Under tiden kämpar den allt mer desperata och flyende Motståndsrörelsen under Leia Organa mot Första Orden i episka slag genom världsrymden.

Om den största kritiken mot The Force Awakens var att filmen var alltför lik A New Hope och därmed alltför förutsägbar, så är The Last Jedi åtminstone inte just detta. Den här filmen var full av överraskningar – på både gott och ont.

Första några bra saker med filmen. Dynamiken och relationen mellan Rey som den idealistiska goda kraften och Kylo som det ambivalenta mörkret fördjupade kraftigt genom den här filmen, och de båda karaktärernas kamp för att finna sin respektive plats i tillvaron var filmens största behållning. Jag gillade även Finns nya utveckling och hans relation till den nya intressanta, nördiga men idealistiska karaktären Rose. Relationen dem emellan var charmig, och deras sidohistoria i ett ”Rymd-Dubai” med teman som till och med snuddar vid antikapitalism och djurrätt kändes definitivt modig för att vara i en amerikansk blockbusterfilm för massorna.

Den här filmen känns överhuvudtaget ganska politisk och vågar snudda vid något känsliga dagsaktuella ämnen på ett sätt som Star Wars tidigare inte gjort, med tydliga blinkningar mot dagens dystra världssituation och inte minst det politiska läget i USA. Det övergripande temat kring misslyckanden och misstag, och om att lämna det förflutna bakom sig och trots allt vilja kämpa och våga tro på framtiden i en dyster tid känns välbehövligt och inspirerande – och definitivt djupt och tungt för att vara Star Wars.

Men, kanske är det trots allt också här som filmens största brist ligger – för det här känns bara inte längre som Star Wars. Känslan av oskuld och äventyr i en galax lång, långt bort är i stort sett försvunnen. Detta Star Wars är en hårdare och mer verklighetsnära värld. Mest av allt märks detta i Luke Skywalkers karaktär, som gått från att vara en hoppfull idealist som kunde se det goda i alla – till och med i Darth Vader – till att bli deprimerad och desillusionerad, och värst av allt till och med våldsbenägen nästan likt Anakin, och med stor skuld i Kylos fall. Detta är det absolut värsta med den här filmen – att den helt och hållet förstör och trampar på den ikoniska och inspirerande karaktären Luke Skywalker på ett sätt som bara känns frånstötande och som en förolämpning mot flera generationer av Star Wars-fans… Den här filmen markerar så det definitiva slutet på George Lucas vision för Star Wars och förstör i stort sett hela den historia och de karaktärer som Lucas omsorgsfullt byggde upp under sex filmer. Nu är det helt och hållet Disneys Star Wars – och dessvärre även komplett med den inlevelsebrytande Marvel-typen av tonårshumor och oneliners i samtliga dramatiska situationer… Och filmen förstör dessutom även helt sonika flera intressanta trådar som byggdes upp i The Force Awakens – och lämnar andra frågor helt obesvarade och bortglömda.

Filmen lider dessutom svårt av att ha alltför många parallella, ofokuserade i stort sett meningslösa handlingar, och allt för många birollskaraktärer – vilket bland annat gör att nya karaktärer som Poe, Hux och Phasma likväl som gamla karaktärer som Chewbacca, Threepio och Artoo i helt åsidosätts och känns i stort sett meningslösa filmen igenom.

Som ni kanske märker, befinner sig är den här filmen lite överallt i både ton och handling, med en del bra saker och en hel del mod och nytänk – men även en hel del som är riktigt dåligt och opassande. Filmen i sig får väl sägas vara helt okej om den nu vore en en fristående fantasyfilm utan Star Wars-märket att bygga på – men som en del av den större Star Wars-sagan är den tyvärr något av en besvikelse.

Mitt betyg: 2 av 5

Inför ”The Last Jedi”

Inatt har Star Wars: The Last Jedi – årets överlägset största filmhändelse – äntligen premiär! Och för att ladda upp och fresta aptiten ytterligare vill jag rekommendera några videor från Youtube!

I den här utmärkta videon för du en lättöverskådlig sammanfattning av allt som hittills hänt genom historien i kanonversionen av ”Star Wars”!:

Forces of Destiny är en serie enkla men mycket underhållande och fartfyllda animerade kortfilmer med fokus på seriens kvinnliga karaktärer såsom Rey, Leia och Ahsoka.

Och så slutligen, en julsång…

p33md2869x101 Ironiskt…

Så, hoppas att du känner dig lika hypad som jag! Min egen spoilerfria recension av The Last Jedi kommer upp här på bloggen på lördag!

Trailer: ”Jurassic World: Fallen Kingdom”

Första fullängdstrailern för ”Jurassic World: Fallen Kingdom”!

I denna uppföljare till ”Jurassic World” måste Chris Pratt och Bryce Dallas Howard återvända till Isla Nublar (ön från förra filmen) för att rädda öns dinosaurier från ett vulkanutbrott och föra dem till fastlandet. Detta trots olyckbådande varningar från Jeff Goldblum i en cameo.

Jag förhåller mig något skeptisk… Den här filmens handling känns oroväckande nära handlingen i andra filmen, med en räddningsexpedition som går snett. Jag var heller inte alls särskilt förtjust i ”Jurassic World”, vars handling, dialog och karaktärer var så klichéartade att det näst intill var skämskuddenivå. Och åtminstone att döma av den här trailer ser den nya filmen tyvärr ut att bli samma typ av själlöst actionspektakel – istället för att gå tillbaka till den krypande äventyrs- och skräckkänsla och djupare undertoner som gjorde ”Jurassic Park” till en klassiker i science-fiction-genren.

Recension: ”Mordet på Orientexpressen” (spoilerfri)

Amerikansk deckare

 

Regi: Kenneth Branagh

Manus: Michael Green

Baserat på romanen av Agatha Christie

 

I rollerna:

Hercule Poirot – Kenneth Branagh

Edward Ratchett – Johnny Depp

Caroline Hubbard – Michelle Pfeiffer

Pilar Estravados – Penelope Cruz

Gerhard Hardman – Willem Dafoe

Prinsessan Dragomiroff – Judi Dench

Edward Henry Masterman – Derek Jacobi

Mary Debenham – Daisy Ridley

Hector MacQueen – Josh Gad

Dr. Arbuthnot – Leslie Odon Jr.

Hildegarde Schmidt – Olivia Colman

Elena Andrenyi – Lucy Boynton

Rudolph Andrenyi – Sergei Polunin

Biniamino Marquez – Manuel Garcia-Rulfo

Bouc – Tom Bateman

 

I mellankrigstidens oroliga Europa ser den perfektionistiske belgiske mästerdetektiven Hercule Poirot fram emot en välbehövlig paus ombord på det lyxiga långdistanståget Orientexpressen, som ska ta honom hela vägen från Istanbul i Turkiet till den franska huvudstaden Paris. Men en orolig natt fastnar tåget i en snöstorm högt uppe bland bergen – och en av passagerarna mördas…

Det här är en mysig deckare som passar bra att kura ihop sig till i höstmörkret. En ganska lågmäld film, som lyckas skapa spänning utan särskilt mycket blod, action eller specialeffekter. En mycket skön andhämtning i denna tid av högljudda och plottriga blockbusterfilmer. Och det är väldigt roligt att själv tillsammans med Poirot försöka luska ut vem mördaren kan vara, att leta efter de små ledtrådarna och lösa de små tankenötterna filmen igenom.

Samtliga i den stjärnspäckade skådespelarensemblen får åtminstone någon scen att lysa i då de sätts under Poirots skarpa lupp, och Kenneth Branagh är mycket bra som detektiven själv. Branaghs porträtt är förstås väldigt annorlunda jämfört med både David Suchets ikoniska version och Albert Finneys version från den klassiska 1970-talsversionen. Branagh är en stiligare och måhända lite mer melankolisk Poirot. Men fortfarande med den alldeles särskilda humor och excentricitet som gjort Christies detektiv så omtyckt.

Och sist men inte minst är filmen även väldigt vacker med dess storslagna, mysiga vinterlandskap. Även de tidstypiska kläderna och det gamla tåget där det mesta av filmen utspelar sig är riktigt ögongodis.

Sammanfattningsvis, en fin liten film för avkoppling i höst- och vinterrusket, väl värd att se.

Mitt betyg: 4 av 5

 

 

Recension: ”Mother!”

Amerikansk dramathriller

Manus och regi: Darren Aronofsky

 

I rollerna:

Moder (Moder Jord) – Jennifer Lawrence

Han (Gud) – Javier Bardem

Man (Adam) – Ed Harris

Kvinna (Eva) – Michelle Pfeiffer

Äldste son (Kain) – Domhnall Gleeson

Yngre bror (Abel) – Brian Gleeson

Budbärare – Kristen Wiig

 

På ytan handlar denna film om en ung kvinna som just flyttat till ett nytt hus tillsammans med sin make, som är en poet med skrivkramp. En dag kommer en äldre man på besök, och hennes make låter honom stanna över natten – men snart börjar allt fler människor att anlända till huset och att allt mer ta över…

Men, i själva verket är hela filmen en allegori och symbolik över Jorden, Gud, Människan och Skapelsen – och i synnerhet över människans våld, destruktivitet och dess förstörelse av Jorden! På så sätt liknar den till sitt tema och budskap Aronofskys tidigare film Noah, som jag också gillade väldigt mycket. Men medan Noah var mer av ett fantasy- och äventyrsdrama, så är det här en väldigt mycket mörkare och mycket mer skrämmande film, med en svindlande, klaustrofobisk obehagskänsla hela den intensiva filmen igenom, något som bara trappas upp allt mer till desperation då vi obönhörligt går mot dess extremt brutala och obehagliga klimax.

Det här är definitivt Jennifer Lawrences show rakt igenom – hela filmen handling kan sammanfattas som ”Jennifers Lawrence reagerar på saker och ting”, då vi ser allt genom hennes ögon i hennes egenskap av en symbolisk Moder Jord. Men, hon gör detta så fantastiskt bra och bär verkligen upp hela den här filmen på sina axlar med sitt lysande, gripande skådespeleri! Men även Javier Bardem är väldigt bra som hennes självupptagne och korkade make, i ett långt ifrån smickrande symboliskt porträtt av Gud. Och Michelle Pfeiffer sticker också ut i en liten men minnesvärd biroll som den symboliska Eva.

Filmen är en frisk fläkt som en biblisk film med ett vänsterinriktat, ekologiskt och civilisationskritiskt budskap liksom tidigare nämnda Noah. Måhända är detta också en av anledningarna till att filmen fått ett ganska negativt eller blandat mottagande i USA, där filmen tyvärr även varit något av en flopp på biograferna – i USA hänger ju religion och kristendom starkt samman med högern, konservatism, kapitalism, industrialism och militarism, medan vänstern snarare förknippas med ateism – så den här filmen missar på så sätt så att säga båda grupperna. Filmens mörka ton och deprimerande tema hjälper nog inte heller för att nå en masspublik, och den genomsyrande bibliska symboliken gör att man nog måste vara åtminstone lite insatt i Bibelns centralfigurer och händelser för att ha verklig behållning. Så jag kan absolut förstå att filmen inte faller alla i smaken. Själv har jag dock ett mycket stort intresse för symbolik, mytologi och historia – och tyckte väldigt mycket om denna annorlunda, djupt rörande, engagerande och tänkvärda film, och vill rekommendera den starkt!

Mitt betyg: 5 av 5

 

Star Wars: The Last Jedi – trailertankar!

Här är äntligen den nya Star Wars-trailern! Se trailern först innan du läser mina tankar om den nedan!

 

Några personliga tankar:

Jag gillade verkligen den här trailern – känns så en väldigt mörk och actionfylld film. Det känns också som om mycket i trailern är menat att vilseleda – och det gillar jag! Vill inte veta för mycket förstås!

Jag undrar vem Luke syftar på när han talar om att han bara sett en person med sådan kraft förutom? Förmodligen kanske Anakin/Vader? Eller kanske Kylo? Eller möjligen Snoke…? Och är det i så fall Reys styrka han är rädd för? Hon ser ju ut att ha otroliga krafter av trailern att döma! Är Luke rädd att Rey ska lockas till den mörka sidan av Kylo…? Snoke känns också betydligt mer skräckinjagande här än i föregående film, och det ser ju onekligen ut som om han kommer att spela en mer aktiv roll.

Ska förstås även bli mycket spännande att se vad som händer med Leia. Kommer Kylo att döda henne också…? Trailern tycktes ju nästan peka lite för mycket på att han kommer att göra det, så det känns som ett avsiktligt blindspår. Men, i vilket fall, så vore det ju fint med åtminstone en sista scen mellan Luke och Leia. Det hoppas jag på!

Jag är ännu inte säker ännu på vad jag tycker om de nya porgerna – de är ju söta, fast cynikern i mig känner som att demest är där för att sälja leksaker, och vi vet ju hur sådana försök tidigare tagits emot med gunganer och ewokar… Men, det beror förstås helt på hur de kommer att användas i filmen.

Och jag tycker också att det var spännande med vargarna/rävarna som skymtades. Såg väldigt fina ut och påminner om de vargar som kommer att dyka upp i nästa säsong av Star Wars: Rebels – där det ryktas att de kommer att ha något slags samband med Asokha…. Kan det kanske betyda att en åldrad Ahsoka kommer att dyka upp även The Last Jedi eller i Episod 9…? Det är väl kanske inte så alldeles troligt, men kanske inte heller omöjligt – och vore i så fall fall väldigt häftigt förstås!

I övrigt så ska det bli spännande att äntligen se actionscener med Kapten Phasma i den nya filmen, och att se mer av Finn, Poe och den nya piloten Rose – dem har vi fått se förvånanvärt lite av sähär långt. Och vare sig Laura Dern eller Benicio Del Toro syntes ju alls i trailern. Så det känns verkligen som om vi fått se väldigt lite av filmens handling – och det är ju positivt, och dessutom behöver vi väl knappast veta mer för att hypen ska vara på topp ändå…!

Och såhär ser den nya postern ut:

Den pekar ju också dels på en mörk ton – och också på att fokus framför allt kommer att vara på Rey, Kylo, Luke och Leia i den här filmen!

Så, bara lite drygt två månader kvar nu…!