Freshly Updated 2019 Version of My Guide to Sweden – och en ny, utökad version av min historiebok

Are you perhaps planning for a trip to Sweden this summer? Or just interested in learning more about this country? A new, freshly updated, improved and extended 2019 version of my Swedish factsguide The Kingdom of Sweden An Introduction is now available for download as a PDF. And it is as before completely free of charge! The guide includes information about Swedish culture, society, politics, history, geography and a lot more – as well as a small Swedish glossary.

Dessutom finns nu även en ny och utökad version av min historiebok Vägen till vår tid – en översikt över västvärldens moderna historia. Även denna är förstås helt gratis att ladda ner som PDF!

Annonser

”Avengers: Endgame” – Recension

Amerikansk fantasyaction

 

Regi: Anthony Russo, Joe Russo

Manus: Christopher Markus, Stephen McFeely

 

I rollerna:

Tony Stark/Iron Man – Robert Downey Jr

Steve Rogers/Captain America – Chris Evans

Natasha Romanoff/Black Widow – Scarlett Johansson

Thor – Chris Hemsworth

Bruce Banner/Hulk – Mark Ruffalo

Clint Barton/Hawkeye – Jeremy Renner

Scott Lang/Ant-Man – Paul Rudd

James Rhodes/War Machine – Don Cheadle

Nebula – Karen Gillan

Carol Danvers/Captain Marvel – Brie Larson

Thanos – Josh Brolin

 

Så har den äntligen kommit – kulmen på hela Marvel-serien, efter mer än tio års uppbyggnad! Och… tyvärr är jag en liten aning besviken efter all denna hype. För även om Endgame absolut inte på långa vägar är en dålig film, så når den i mitt tycke inte heller alls upp till det höga underhållningsvärdet hos sin fantastiska föregångare Infinity War. Och de båda filmerna känns som natt och dag i ton och flöde.

Ett stort problem jag personligen finner med Endgame är att filmen i sin iver att vara de ursprungliga Avengers-karaktärernas stora show också försakar de flesta av de mest underhållande karaktärerna i serien. För, ärligt talat, karaktärer som Captain America, Black Widow och Hawkeye är inte särskilt kul… De enda som riktigt livar upp stämningen en aning är Ant-Man, och även återigen Thor – den här gången i en minst sagt annorlunda gestaltning… Och även Nebula är kul med sin torra personlighet. Men avsaknaden av mer lättsamma karaktärer som Spider-Man, eller Star-Lord och de andra Guardians – som var en väldigt stor del av behållningen i Infinity War – är väldigt påtaglig. Dessutom är det en stor besvikelse att Captain Marvel, som just byggts upp och introducerats i sin egen film för att vara med här, till slut inte får en roll mycket större än en cameo – likt de allra flesta Marvel-karaktärer i filmen, för övrigt.

Filmen lider av en brist på Marvels vanliga fartfylldhet, charm och humor, som för min del är vad jag gillar mest med den här serien. Istället är filmen till stora delar väldigt tung och dyster och allvarlig, på ett betydligt mer påtagligt sätt än den mer lekfulla Infinity War någonsin blev. Dessutom lider Endgame av att vara alldeles för lång mot vad den behövde vara, och det tar väldigt lång tid innan den riktigt kommer igång. Det finns väldigt mycket utfyllnad som känns onödig och som lätt skulle kunnat trimmas bort för bättre flyt. Tidsreseelementet som dominerar filmen blir också oerhört rörigt och svårt att följa med i, och försöken att förklara allt med fysikalisk och teknisk jargong känns snabbt mer uttröttande än intressant. I slutändan känns det bäst att koppla bort alla tankar på logik, och helt enkelt bara acceptera vad som händer.

Det här är dock mer än allt annat en film gjord för de allra mest inbitna Marvel-fansen – de som har sett varenda film och helst även en hel del av tv-serierna. Filmen är fullspäckad av tillbakablickar, referenser, cameos och små påskägg som är väldigt lätta att missa eller förstå meningen med för den som är något mindre insatt. Jag anser mig själv vara någorlunda kunnig inom Marvel-universumet efter att ha sett åtminstone sådär hälften av filmerna, och med någorlunda kunskap om vad som händer i resten. Men även jag hade väldigt svårt att hänga med i allt som hände mellan varven. Så, ännu mycket mer än Infinity War är det här en film som absolut kräver en väldigt god insikt och kunskap om tidigare filmer för att få någon riktig behållning. Att se den här som sin första Marvel-film, det är bara att glömma.

I övrigt är filmens stora styrka naturligtvis hela det visuella spektaklet, som alltid med dessa filmer. Det är riktigt ögongodis, med fantastiskt foto, koreografi och specialeffekter. Marvel och Disney har satsat sitt allt på att göra denna milstolpe till film så visuellt storslagen som bara möjligt – och det syns! Den klimatiska slutstriden är förmodligen en av de allra mest spektakulära och påkostade filmscenerna någonsin i all sin bombastiska pompa.

Så, sammanfattningsvis – en film mest av allt för de riktigt inbitna fansen och de redan frälsta, som säkert kommer att finna denna film ett tillfredsställande och känslomässigt avslut på denna fas av Marvel-universumet. Fast för den som är ett något mindre inbitet fan, och som gillar dessa filmer mer för deras humor, action och underhållningsvärde i stil med Guardians of the Galaxy eller Thor: Ragnarök, snarare än för det personliga dramat à la Captain America-filmerna, så riskerar den här filmen att bli något av en utdragen besvikelse.

Nu blir det förstås spännande att se hur Marvel ska gå vidare efter denna så länge efterlängtade kulmen. Nog finns det väl fortfarande liv i de mer populära delarna av franchiset såsom Guardians, Spider-Man och Black Panther – men jag har en känsla av att många av de mer okända hjältarna kommer att få det svårt att stå på egna ben publikmässigt när nu filmerna inte längre har något tydligt sammanhang eller mål att sträva mot. Fast det återstår förstås att se.

Mitt betyg: 3 av 5

Tågnära naturpärlor vid Råån

20190421_134503

Besökte under Påskdagen två små men vackra och högst sevärda naturområden vid Råån alldeles sydöst om Helsingborg. Två naturreservat som båda är mycket lättillgängliga med tåg, och alltså mycket passande för en fin dagsutflykt.

Rååns dalgång är ett minst sagt mycket långsmalt reservat som sträcker sig – som namnet säger – alldeles längsmed Rååns kant, i över en mil ända ifrån Gantofta (uttalas med kort a) sydväst om Helsingborg, och in till den sydligaste Helsingborgsstadsdelen Råå, där ån mynnar ut i Öresund. Dagens promenad blev dock bara i reservatets östra del, med utgångspunkt från Gantofta. Reservatets åstränder har en fantastisk vårflora med vitsippor, svalört – och massor av blåsippor! Även fågellivet är väldigt rikt invid den tätt trädkantande ån. Och dess allra största skatt får väl sägas vara den vackra och sällsynta kungsfiskaren, som man kan få syn på här om man har riktig tur.

20190421_153455

Rååns dalgångs östra ände i Gantofta kan nås med Pågatåg från Helsingborg, bara två stopp från Helsingborg C – och den västa änden i Råå nås förstås enkelt med Helsingborgs stadsbussar. I Råå möter reservatet dessutom Landborgspromenaden – det gröna promenadstråk som leder genom hela Helsingborg från norr till söder, och som även är en del av Skåneledens Öresundsled.

Naturreservatet Borgen ligger i Vallåkra (uttalas med kort å) – den by som är Pågatågens stopp alldeles efter Gantofta från Helsingborg. Detta mysiga lilla reservat har fått sitt namn av att en fornborg en gång legat uppe på reservatets högsta höjd – fast av denna finns nu knappt några spår kvar, annat än jordvallar. Nedanför denna höjd ligger en lummig liten dalgång vid den slingrande Råån. En dalgång som såhär i vårtider är alldeles uppfylld av fågelsång och av vitsippor.

20190421_132656

Mitt emellan reservatet och Vallåkra by ligger Wallåkra Stenkärlsfabrik, som grundades i mitten av 1800-talet och som fortfarande tillverkar sina vackra lergods med traditionella metoder. Det är helt fritt och gratis att besöka stenkärlsfabriken och bland annat se den stora, vackra stenungnen. Och här finns förstås också en butik för att köpa sitt eget lokaltillverkade lergods om man vill – och dessutom finns en mysig liten restaurang och servering alldeles intill.

20190421_121505

Ja, det blev helt enkelt en riktigt underbar dag av promenader i den nästintill sommarvarma vårsolen. Den lilla Råån bjöd i all sin blygsamhet på en riktig heldag av härliga upplevelser av både natur och kultur – och alltihop på högst behändigt avstånd, bara några tågstopp från stan!

20190421_144426

Våren kommer med trandans

20190407_135724 - kopia

Har idag gjort det årliga traditionella besöket hos de rastande tranorna vid Pulken strax söder om Kristianstad!

Tranmötet är förstås ett fantastiskt vackert och speciellt spektakel – och något som alltid hör våren till för mig! Och fastän tranornas besöksperiod på platsen nu börjar gå mot sitt slut, så fanns ännu många tusen kvar, och det var gott om ljud och rörelse! I år stod tranorna dessutom närmare skådarplatsen än vid något av mina tidigare besök. Och aldrig har heller vädret varit så varmt och behagligt där. Kändes helt underbart att kunna stå och skåda i t-shirt istället för som annars i vinterjacka – och känner nu av årets första solbränna!

Hade idag även turen att få se tranorna matas – det görs med traktor som strör säd över tranfältet, helt enkelt för att tranorna ska stanna kvar där och inte äta av nysådden på åkrarna runtomkring.

20190407_125617 - kopia

Förutom tranorna var det dock inte så väldigt mycket annat fågelliv jämfört med en del andra år. Men fick i alla fall även se tre vackra storkar som vadade omkring och letade mat i vattnet intill tranorna. Och även tofsvipor, gravänder och glador höll tranorna gott sällskap denna varma och njutningsfylla aprildag.

20190407_125537 - kopia

Vår är blommor och fotboll!

Så fantastiskt härligt att våren är kommen på riktigt! Nu lyser vitsipporna upp skogens golv under bokarna i Pålsjö skog. Vacker fågelsång ekar ljudligt mellan trädpelarna. Och på ängarna betar rådjuren nöjt, medan måsar och kråkor gör allt för att störa de cirklande gladorna.

20190330_143358[1]

20190330_143208[1]

Har planterat ut penséer och påskliljor på balkongen, och ser fram emot långa, ljusa kvällar när nu klockorna till slut vridit fram till sommartid.

20190331_200912[1]

Och på Olympia vann ikväll Helsingborg sin så efterlängtade återkomst i Allsvenskan med 3-1 emot Norrköping. Var på plats mitt i den fantastiska atmosfären, bland så väldigt mycket glädje och gemenskap!

20190331_200824[1]

Ja, visst är våren underbar!

Captain Marvel – recension (spoilerfri)

Amerikansk science-fiction

 

Regi: Anna Boden, Ryan Fleck

Manus: Anna Boden, Ryan Fleck, Geneva Robertson-Dworet, Nicole Perlman, Meg LeFauve

 

Carol Danvers/Captain Marvel – Brie Larson

Nick Fury – Samuel L. Jackson

Yon-Rogg – Jude Law

Dr. Wendy Lawson – Annette Bening

Talos – Ben Mendelsohn

Maria Rambeau – Lashana Lynch

Agent Coulson – Clark Gregg

Ronan – Lee Pace

Korath – Djimon Hounsou

 

Captain Marvel är Disneys och Marvels sista stora ”fristående” superhjältefilm innan den stora kulmen på hela den decennielånga serien kommer i Avengers: Endgame om bara någon månad. Att såhär sent i gamet introducera sin förmodligen allra mäktigaste superhjälte som ett slags deus ex machina kan tyckas lite riskfyllt – även om Captain Marvel som karaktär ändå känns som en riktigt pigg ny och kanske välbehövlig frisk fläkt i det förvisso redan minst sagt välbefolkade Marvel-universumet.

Carol Danvers – alias Captain Marvel – är i korta drag en utomjordisk supersoldat som under ett uppdrag kraschlandar på jorden. Där hon möter hon den yngre upplagan av vår gamle bekante Nick Fury från den hemliga organisationen SHIELD, samtidigt som hon plågas svårt av smärtsamma visioner och skoningslös jagas av sina utomjordiska fiender. Filmen utspelar sig dels i ett spektakulärt rymdlandskap och dels i 1990-talets USA – båda mycket visuellt skickligt skapade. Och efter den imponerande CGI-skapelsen Thanos i Avengers: Infinity War så är de många utomjordingarna i denna film istället till största delen skapade genom praktiska proteser och make-up – något som känns ytterst ovanligt i storfilmer nuförtiden, fast mycket välkommet. Kanske är det också en liten homage till 90-talet. Och till största delen ser dessa masker riktigt välgjorda ut och bidrar i mitt tycke till att göra varelserna lite mer verklighetsnära och relaterbara än ren CGI.

Som så ofta i Marvel-filmerna så bärs även den här filmen till stor del upp av sina färgstarka karaktärer. Brie Larson är både inspirerande, kraftfull och charmig som Captain Marvel. Samtidigt som showen till mångt och mycket dock stjäls av den alltid så karismatiske Sam Jackson, som här verkligen bjuder upp – och faktiskt även är väldigt rolig. Jackson ser ut att trivas väldigt bra i en roll där han till stora delar faktiskt blir Larsons comic relief-sidekick. CGI-arbetet för att göra Jackson till sig tjugo år yngre jag är också fantastiskt imponerade och snyggt gjort – ja, faktiskt så bra att jag alls inte tänkte på att det här egentligen inte är hur Sam Jackson ser ut nuförtiden. Det ska dock också sägas att Jacksons fina komiska talang fick riktigt hård konkurrens av den söta katten Goose, som också drog ner många skratt i publiken med flera roliga ögonblick som var höjdpunkter i filmen.

Däremot kändes filmens två andra största stjärnskådespelare Jude Law och Annette Bening sorgligt underutnyttjade, även om de säkert gör vad de kan med sina begränsade och underutvecklade roller. Minst lika bortslösade känns även andra skickliga skådespelare som Djimon Hounsou och Lee Pace, som bara får några enstaka repliker var. Även den mycket karismatiske Clark Gregg ges alltför få scener och känns tragiskt underutnyttjad, när han nu äntligen får dyka upp igen. Dessutom är hans föryngrings-CGI tyvärr alls inte lika välgjord som Jacksons.

Filmens största svaghet ligger dessvärre i dess manus. Filmen är ojämn i både stil och ton, och det blir ofta högst uppenbart att den haft en hel hoper olika manusförfattare som skär sig med varandra. Trots att filmen är en av Marvel-universumets kortare så känns den ofta väldigt meandrande och utdragen, i synnerhet i mittenpartiet, som blir väldigt pratigt och händelselöst. Som bäst är filmen i sina action- och äventyrspartier, och i de scener där Larson och Jackson ges utrymma att glänsa med sin karisma – och alldeles särskilt när de får spela ut mot varandra. Där lyser filmen upp med humor och charm. Men lika ofta dras filmen tyvärr ner av alltför mycket framtvingad sentimentalitet och tunga moraliska budskap – vilket väl kunde vara helt okej om de inte vore så klumpigt utförda. Filmen är dessutom väldigt ideologiskt amerikansk, med en hel del minst sagt osubtil nationalistisk och militaristisk amerikansk propaganda. Vilket i och för inte alls är något nytt i Marvel-filmerna, men som här ändå blir extra påtagligt och tydligt. Filmen är också mycket riktigt skapad i samarbete med det amerikanska flygvapnet, som givetvis själva noga bestämt hur de ska skildras, vilket förstås är väldigt viktigt att känna till som publik. Och bara känslan av att det skulle kunna finnas någon dold intention med filmen om att rekrytera fler tjejer till flygvapnet lämnar en riktigt bitter smak.

I slutändan är Captain Marvel trots många brister ändå en tämligen underhållande och helt okej popcorn-film för ett par timmar. Inte en av Marvels allra bästa, men en film som trots allt känns lite viktig att se om så mest för att få bakgrunden till en karaktär som alltså förmodligen kommer att spela en av huvudrollerna i den kommande Avengers: Endgame. Dessutom får vi i Captain Marvel även äntligen reda på varför Nick Fury bara har ett öga – och bara en sån sak kan väl kanske nästan vara värt biljetten i sig.

Mitt betyg: 2 av 5