Debatt: Rädda bohemen med medborgarlön

Det finns en obekväm sanning – ett av våra sista stora sociala tabun. Lönearbete passar inte för alla, utan är för vissa tvärtom rentav skadligt. Därför är vi desperat behov att av att införa en alldeles kravlös medborgarlön som går att leva på. Arbetsmarknaden blir allt mer specialiserad, stressig och kravfylld, med krav på en personlighetstyp som är social, praktisk och organiserad. Så vad händer där med de som inte alls kan passa in i dessa krav? De som är de introverta konstnärssjälarna och de bohemiska drömmarna?

Nya bohemer kommer alltid att födas, såsom de alltid gjort – och tack och lov för det – hur mycket staten än skulle önska att så inte vore fallet. Men måste hon även fortsätta att lida? För bohemen och konstnärssjälen är dagens lönearbete åtta till fem alls inte uppbyggande – utan tvärtom själsdödande och ångestskapande. Antingen tvingas hon in i slentrianmässiga eller stressfyllda jobb där hon lider svårt av depression och tristess, eller också fastnar hon i arbetslöshet där hon bollas mellan drakoniska, omänskliga myndigheter och förnedrande projekt som bryter ner henne mentalt. Många av de som nu tvingas att antingen vara mambos långt upp i vuxen ålder, eller också leva på svältgränsen eller som hemlösa. Allt i namnet av en ”full sysselsättning” som aldrig kommer gå att uppnå i verkligheten.

I dagens Sverige skulle såväl Jesus som Snusmumriken ha stämplats som ”värdelösa lösdrivare” och tvingats måla prickar på tärningar 40 timmar i veckan utan lön som del av ett ”arbetsmarknadsprogram”. På detta sätt dödar vi själsligen otaliga av vår tids potentiella författare, konstnärer, innovatörer och filosofer, och skapar ett oerhört lidande för de som inte passar in i snäva ramar och de som värdesätter frihet mer än materiellt överflöd. Dessa personer tjänar samhället bättre som alldeles fria och utan några tvång, då de kan skapa alldeles efter eget hjärta och huvud utan tankar på kommersiell gångbarhet eller anpassning. Till allas vår gagn. Genom medborgarlön skulle de kunna återfå sitt engagemang och sin tro på samhället, och bli en verkligt positiv kraft. Som författaren Oscar Wilde skriver i sin The Soul of Man skulle vi gått miste om en mängd av historiens främsta författare och konstnärer ifall de tvingats in i ekorrhjulet av lönearbete. Och vem vet hur många vi redan gått miste om i grottekvarnen. Inte förrän lönearbete blir ett faktiskt val kan vi tala om ett samhälle med sann individualism. Tills dess har vi de facto ett samhälle byggt på löneslaveri.

Många är de som sett behovet av medborgarlön – historiskt har vi förutom nämnde Wilde även bland andra filosofen Bertrand Russel och medborgarrättsaktivisten Martin Luther King Jr, och idag finns fysikern Stephen Hawking och innovatörer såsom Elon Musk, Richard Branson, Tim Berners-Lee och Mark Zuckerberg bland förespråkarna. Och redan finns pågående försök i bland annat delar av Finland, Indien, Irland, Kanada, Kenya och Skottland, så exempel saknas knappast.

Vårt samhälle skulle inte bara själsligt och moraliskt vinna på införandet av medborgarlön, utan dessutom förmodligen också spara pengar, genom kraftigt minskade kostnader för arbetsförmedling, försäkringskassa, sjukvård och kommun. Medborgarlön skulle dessutom stärka arbetstagarens ställning och valmöjligheter, och skapa en arbetsmarknad mer på arbetstagarens villkor istället för som idag på arbetsgivarens. Vi har råd – och borde dessutom välkomna ifall fler människor vill välja frihet med medborgarlön istället för överkonsumtion, med tanke på hur vår tids obscena masskonsumtion förstör vår planet.

Antingen kan vi välja minskad social utslagning, depression, psykisk ohälsa, missbruk, kriminalitet och mängd självmord, och förbättra livet och skapa trygghet för tusentals människor som del av ett mer socialt hållbart samhälle – eller också fortsätta en rigid arbetslinje som religiöst upprepar mantrat “arbete ger frihet”. Stå upp för sann individualism – släpp bohemen fri.

 

ps.

Lyssna gärna på den nya fina Librivoxinspelningen av Puccinis La bohème – förebilden för bland annat musikalen Rent.

Annonser

Vintern har börjat!

Nu har den meteorologiska vintern äntligen börjat vid Öresundskusten, efter mer än fem dygn i streck med en dygnsmedeltemperatur under nollan. Vi har haft vinter sedan den tredje februari och det tidigaste datum det kan bli meteorologisk vår är den 15 februari, så just nu ser det väl ut som om våren kommer senare än så i år åtminstone. Även om vintern bara skulle bli en vecka en två så är det definitivt en förbättring jämfört med förra året, när det aldrig blev meteorologisk vinter alls och vi gick direkt från höst till vår i februari. Det kyligare vädret har också skingrat mycket av molnen och gett ett härligt uppiggande solsken, och det finns till och med lite små snöfläckar som lyser upp. Skogspromenaderna blir i och för sig lite svårare just nu med alla isfläckar, men definitivt också skönare och vackrare. Det är absolut värt att halka till lite ibland – och känna att vinter ännu finns!

”Solo: A Star Wars Story” – Första trailern

Första trailern för Solo: A Star Wars Story som har premiär i slutet av maj:

Ja, nog ser filmen ut att vara tekniskt välgjord, vilket är föga förvånande. Men ack så, mörk och dyster i färgtonen – och historien i sig känns bara alls inte särskilt spännande eller intressant…

Något av det mest intressanta med Han Solo som karaktär har för mig alltid varit att han inte var någon speciell – utan bara en skicklig, egoistisk smugglare som inte brydde sig särskilt mycket om varken rebeller eller Imperiet. En antihjälte. Och just därför blev hans anslutning till den goda sidans kamp speciell. Med den här filmen tycks det istället som att han först önskade bli pilot för Imperiet, för att sedan komma i konflikt med dem och bli en rebell utanför lagen. Återigen har vi så en historia med en konflikt mellan gott och ont, med det stora Imperiet mot små underdogs. En historia vi sett så åh många gånger förr…

Han Solo som karaktär är ju också helt och hållet personifierad av Harrison Ford. Det känns i stort sett omöjligt för någon annan att ta över denna roll och göra den rättvisa. Och inte blir det bättre av att Alden Ehrenreich – personen som tagit över rollen – inte ser det minsta ut som Harrison Ford. Dessutom känns nyheterna om att Ehrenreich tvingats ta extra skådespelerilektioner under inspelningens gång minst sagt oroande. Känns som en otroligt felcastad huvudroll.

Och så har vi förstås de enorma problem som plågat hela produktionen, med avskedandet av de båda ursprungliga regissörerna med 90% av filmen färdig, och en hastigt genomförd nästintill fullständig omfilmning av den nye regissören Ron Howard. Det borde tyda på katastrof. Howard är ju dock förstås en otroligt erfaren och rutinerad regissör – och Lawrence Kasdan en precis lika erfaren manusförfattare. Så förmodligen kommer filmen därför inte att vara katastrofal trots allt. Utan måhända bara väldigt trist och medioker – vilket nästan är ännu värre.

Jag känner att det enda som kunnat rädda denna film hade varit att bara göra den till ett lättsamt, småskaligt äventyr med mycket humor och charm och färgstarka karaktärer i Star Wars-universumets undre värld. Istället kommer vi dock av trailern att döma att få ytterligare en grå, färglös och allvarstyngd film, inte så olik den tämligen katastrofala The Last Jedi. Förhoppningsvis har jag fel, men Disney ser just nu att snabbt föra det förut så magiska rantasyvarumärket Star Wars mot medelmåttighetens trista djup.

Tankar kring det växande klassamhället

Som jag ser det så det finns det i vårt nutida samhälle en oroande, växande tendens till förakt och avsmak för svaghet. En typ av ny socialdarwinism med rötter i nyliberal teori à la Ayn Rand.

Jag läste ikväll den här artikeln från Storbritannien om kritik mot metallstänger på bänkar i syfte att hindra hemlösa från att sova på dem. Detta fenomen att aktivt göra livet svårare för de som redan har det allra svårast är förstås inte unikt för Storbritannien utan är i högsta grad levande även i Sverige, där vi länge haft liknande installationer.

I december ifjor kom den här artikeln som berättade om de förskräckande klassklyftorna i dagens Sverige. Att de finns enorma klassklyftor i vårt land kan väl ingen alls ha missat. Men att klassklyftorna i dagens Malmö är lika stora som i Malawi, i Helsingborg som i Jemen, och i Lund som i Peru, var värre än till och med jag, som trots allt studerat hållbar utveckling och arbetat med både de rikaste och de fattigaste delarna av Malmö kunde ana.

Jag lyssnade också nyligen på detta avsnitt av Reddits Ask Historians Podcast, som bland annat berör synen på fattigdom i det viktorianska England. Mycket väl värt att lyssna på – och vad som särskilt berörde var hur klassklyftor, fattigdom och hunger åter ökar kraftigt i Västvärlden och hur vi åter är på väg mot hur det såg ut då, för över hundra år sedan…

Jag tror dessutom att dagens hyllande av – och krav på – perfektionism är en stor bidragande orsak till ökande psykisk ohälsa och mental stress även bland ”de som har”. Det finns en oerhörd rädsla för att inte duga till – för att vara ”en av de svaga”, en av ”de där andra”, de som man ser ner på…

Sverige mår inte bra. Västvärlden mår inte bra. En radikal förändring behövs i den grundläggande synen på vår omvärld och på våra medmänniskor om vi ska få en hållbar framtid tillsammans.

God Jul!

God Jul alla! =)

Idag vill jag dela med mig av den här fina videon om julfirandets bakgrund, från en av mina absoluta favoriter bland historiekanaler på Youtube! Julen har ju en stor del av sitt ursprung i vårt gamla nordiska hedniska midvinterfirande och dess midvinterblot – och Jultomten har lånat en hel del av sina attribut från självaste gudafadern Oden. Det är något av vad denna video handlar om – och den ger även lite bakgrund till traditioner såsom julgranen och misteln.

Och så vill jag även åter passa på att länka denna moderna klassiker – Polenboll-serien ”Christmas Island’s Day” om Christmas Island och hans vänner och deras äventyrliga resa till Nordpolen för att rädda världen med hjälp av tomten!

Ha nu en underbart fin jul!