Recension: ”Mordet på Orientexpressen” (spoilerfri)

Amerikansk deckare

 

Regi: Kenneth Branagh

Manus: Michael Green

Baserat på romanen av Agatha Christie

 

I rollerna:

Hercule Poirot – Kenneth Branagh

Edward Ratchett – Johnny Depp

Caroline Hubbard – Michelle Pfeiffer

Pilar Estravados – Penelope Cruz

Gerhard Hardman – Willem Dafoe

Prinsessan Dragomiroff – Judi Dench

Edward Henry Masterman – Derek Jacobi

Mary Debenham – Daisy Ridley

Hector MacQueen – Josh Gad

Dr. Arbuthnot – Leslie Odon Jr.

Hildegarde Schmidt – Olivia Colman

Elena Andrenyi – Lucy Boynton

Rudolph Andrenyi – Sergei Polunin

Biniamino Marquez – Manuel Garcia-Rulfo

Bouc – Tom Bateman

 

I mellankrigstidens oroliga Europa ser den perfektionistiske belgiske mästerdetektiven Hercule Poirot fram emot en välbehövlig paus ombord på det lyxiga långdistanståget Orientexpressen, som ska ta honom hela vägen från Istanbul i Turkiet till den franska huvudstaden Paris. Men en orolig natt fastnar tåget i en snöstorm högt uppe bland bergen – och en av passagerarna mördas…

Det här är en mysig deckare som passar bra att kura ihop sig till i höstmörkret. En ganska lågmäld film, som lyckas skapa spänning utan särskilt mycket blod, action eller specialeffekter. En mycket skön andhämtning i denna tid av högljudda och plottriga blockbusterfilmer. Och det är väldigt roligt att själv tillsammans med Poirot försöka luska ut vem mördaren kan vara, att leta efter de små ledtrådarna och lösa de små tankenötterna filmen igenom.

Samtliga i den stjärnspäckade skådespelarensemblen får åtminstone någon scen att lysa i då de sätts under Poirots skarpa lupp, och Kenneth Branagh är mycket bra som detektiven själv. Branaghs porträtt är förstås väldigt annorlunda jämfört med både David Suchets ikoniska version och Albert Finneys version från den klassiska 1970-talsversionen. Branagh är en stiligare och måhända lite mer melankolisk Poirot. Men fortfarande med den alldeles särskilda humor och excentricitet som gjort Christies detektiv så omtyckt.

Och sist men inte minst är filmen även väldigt vacker med dess storslagna, mysiga vinterlandskap. Även de tidstypiska kläderna och det gamla tåget där det mesta av filmen utspelar sig är riktigt ögongodis.

Sammanfattningsvis, en fin liten film för avkoppling i höst- och vinterrusket, väl värd att se.

Mitt betyg: 4 av 5

 

 

Annonser

Lagen till fotbolls-VM – den slutliga listan!

Nu är kvalet till nästa år fotbolls-VM i Ryssland är helt avslutat – och det är dags för en sammanfattning!

För första gången någonsin kommer tre nordiska länder att vara med i VM – Sverige, Danmark och Island! Island är tillsammans med Panama dessutom de lag som får spela sitt allra första VM någonsin!

Den största överraskningen är förstås annars att både Italien och Nederländerna misslyckats att kvala in – båda utslagna av Sverige! I övrigt har det generellt varit ett bra kval för västra och norra Europa, medan det gått sämre för lagen från öst och syd. Bara två lag från Balkan – Kroatien och Serbien – har lyckats kvala in. Och Polen blir det enda landet från Central- och Östeuropa förutom värdlandet Ryssland.

Utanför Europa har det varit ett bra kval för de arabiska länderna, som får fyra lag till VM – Egypten, Marocko, Saudiarabien och Tunisien – vilket är rekordmånga. Och för Egypten blir det deras första VM-turnering på nära 30 år. Medan det tvärtom gått ovanligt dåligt för Afrika söder om Sahara, som bara får Nigeria och Senegal som representanter.

I Sydamerika är den stora överraskningen att Chile missar VM – medan Peru å sin sida får spela sitt första VM på mer än 30 år. Det blir också den första VM-turneringen med två lag från Centralamerika – med Costa Rica och ovan nämnda Panama. Medan USA misslyckas med att kvala in trots att Nordamerika är den överlägset enklaste konfederationen att kvala in från och har oproportionerligt många kvalplatser sett till lagens kvalitet. Det gör att Brasilien blir VM-turneringens mest folkrika stat, medan Island är det land med som har den minsta befolkningen – både i turneringen och i VM:s hela historia!

Här är samtliga lag som kvalat in till VM (med nuvarande världsranking inom parentes):

Europa

Belgien (5), Danmark (19), England (12), Frankrike (7), Island (21), Kroatien (18), Polen (6), Portugal (3), Ryssland (65), Schweiz (11), Serbien (38), Spanien (8), Sverige (25), Tyskland (1)

Sydamerika

Argentina (4), Brasilien (2), Colombia (13), Peru (10), Uruguay (17)

Afrika

Egypten (30), Marocko (48), Nigeria (41), Senegal (32), Tunisien (28)

Asien

Australien (43), Iran (34), Japan (44), Saudiarabien (63), Sydkorea (62)

Nordamerika

Costa Rica (22), Mexiko (16), Panama (49)

 

 

Recension: ”Mother!”

Amerikansk dramathriller

Manus och regi: Darren Aronofsky

 

I rollerna:

Moder (Moder Jord) – Jennifer Lawrence

Han (Gud) – Javier Bardem

Man (Adam) – Ed Harris

Kvinna (Eva) – Michelle Pfeiffer

Äldste son (Kain) – Domhnall Gleeson

Yngre bror (Abel) – Brian Gleeson

Budbärare – Kristen Wiig

 

På ytan handlar denna film om en ung kvinna som just flyttat till ett nytt hus tillsammans med sin make, som är en poet med skrivkramp. En dag kommer en äldre man på besök, och hennes make låter honom stanna över natten – men snart börjar allt fler människor att anlända till huset och att allt mer ta över…

Men, i själva verket är hela filmen en allegori och symbolik över Jorden, Gud, Människan och Skapelsen – och i synnerhet över människans våld, destruktivitet och dess förstörelse av Jorden! På så sätt liknar den till sitt tema och budskap Aronofskys tidigare film Noah, som jag också gillade väldigt mycket. Men medan Noah var mer av ett fantasy- och äventyrsdrama, så är det här en väldigt mycket mörkare och mycket mer skrämmande film, med en svindlande, klaustrofobisk obehagskänsla hela den intensiva filmen igenom, något som bara trappas upp allt mer till desperation då vi obönhörligt går mot dess extremt brutala och obehagliga klimax.

Det här är definitivt Jennifer Lawrences show rakt igenom – hela filmen handling kan sammanfattas som ”Jennifers Lawrence reagerar på saker och ting”, då vi ser allt genom hennes ögon i hennes egenskap av en symbolisk Moder Jord. Men, hon gör detta så fantastiskt bra och bär verkligen upp hela den här filmen på sina axlar med sitt lysande, gripande skådespeleri! Men även Javier Bardem är väldigt bra som hennes självupptagne och korkade make, i ett långt ifrån smickrande symboliskt porträtt av Gud. Och Michelle Pfeiffer sticker också ut i en liten men minnesvärd biroll som den symboliska Eva.

Filmen är en frisk fläkt som en biblisk film med ett vänsterinriktat, ekologiskt och civilisationskritiskt budskap liksom tidigare nämnda Noah. Måhända är detta också en av anledningarna till att filmen fått ett ganska negativt eller blandat mottagande i USA, där filmen tyvärr även varit något av en flopp på biograferna – i USA hänger ju religion och kristendom starkt samman med högern, konservatism, kapitalism, industrialism och militarism, medan vänstern snarare förknippas med ateism – så den här filmen missar på så sätt så att säga båda grupperna. Filmens mörka ton och deprimerande tema hjälper nog inte heller för att nå en masspublik, och den genomsyrande bibliska symboliken gör att man nog måste vara åtminstone lite insatt i Bibelns centralfigurer och händelser för att ha verklig behållning. Så jag kan absolut förstå att filmen inte faller alla i smaken. Själv har jag dock ett mycket stort intresse för symbolik, mytologi och historia – och tyckte väldigt mycket om denna annorlunda, djupt rörande, engagerande och tänkvärda film, och vill rekommendera den starkt!

Mitt betyg: 5 av 5

 

VM-kvalet i fotboll – en uppdatering!

En liten uppdatering kring kvalspelet inför nästa års fotbolls-VM efter de senaste dagarnas många matcher!

Kvalen i Sydamerika, Nord- och Centralamerika, Asien och Oceanien är nu helt klara, medan kvalet i Europa fortsätter med playoffmatcher mellan grupptvåorna och gruppspel fortsätter i Afrika.

De här lagen är nu helt klara för VM vid sidan av värdlandet Ryssland:

Europa: Belgien, England, Frankrike, Island, Polen, Portugal, Serbien, Spanien, Tyskland

Sydamerika: Argentina, Brasilien, Colombia, Uruguay

Nord- och Centralamerika: Costa Rica, Mexiko, Panama

Afrika: Egypten, Nigeria

Asien: Iran, Japan, Saudiarabien, Sydkorea

Playoffmatcher om VM-platser kommer att spelas mellan Australien och Honduras respektive mellan Nya Zeeland och Peru.

I Afrika konkurrerar Burkina Faso, Elfenbenskusten, Kap Verde, Kongo-Kinshasa, Marocko, Senegal, Sydafrika och Tunisien om tre återstående platser.

Och i Europa kommer Danmark, Italien, Kroatien och Schweiz att få möta något av lagen Grekland, Irland, Nordirland och Sverige i playoffmatcher. Personligen hoppas jag på att Sverige kommer att få möta antingen Kroatien eller Schweiz i playoff – eftersom Italien känns för övermäktigt, och eftersom jag väldigt gärna skulle vilja se både Sverige, Danmark och Island i VM!

Flera stora lag har också redan fallit ifrån – kanske allra mest noterbart är Nederländerna, men även Chile i Sydamerika och USA från Nord- och Centralamerika. Fast, det känns nästan lite skönt att slippa amerikanerna med deras chauvinism i VM…!

Återstående matcher spelas i november, och grupplottningen till VM äger därefter rum i december!

Star Wars: The Last Jedi – trailertankar!

Här är äntligen den nya Star Wars-trailern! Se trailern först innan du läser mina tankar om den nedan!

 

Några personliga tankar:

Jag gillade verkligen den här trailern – känns så en väldigt mörk och actionfylld film. Det känns också som om mycket i trailern är menat att vilseleda – och det gillar jag! Vill inte veta för mycket förstås!

Jag undrar vem Luke syftar på när han talar om att han bara sett en person med sådan kraft förutom? Förmodligen kanske Anakin/Vader? Eller kanske Kylo? Eller möjligen Snoke…? Och är det i så fall Reys styrka han är rädd för? Hon ser ju ut att ha otroliga krafter av trailern att döma! Är Luke rädd att Rey ska lockas till den mörka sidan av Kylo…? Snoke känns också betydligt mer skräckinjagande här än i föregående film, och det ser ju onekligen ut som om han kommer att spela en mer aktiv roll.

Ska förstås även bli mycket spännande att se vad som händer med Leia. Kommer Kylo att döda henne också…? Trailern tycktes ju nästan peka lite för mycket på att han kommer att göra det, så det känns som ett avsiktligt blindspår. Men, i vilket fall, så vore det ju fint med åtminstone en sista scen mellan Luke och Leia. Det hoppas jag på!

Jag är ännu inte säker ännu på vad jag tycker om de nya porgerna – de är ju söta, fast cynikern i mig känner som att demest är där för att sälja leksaker, och vi vet ju hur sådana försök tidigare tagits emot med gunganer och ewokar… Men, det beror förstås helt på hur de kommer att användas i filmen.

Och jag tycker också att det var spännande med vargarna/rävarna som skymtades. Såg väldigt fina ut och påminner om de vargar som kommer att dyka upp i nästa säsong av Star Wars: Rebels – där det ryktas att de kommer att ha något slags samband med Asokha…. Kan det kanske betyda att en åldrad Ahsoka kommer att dyka upp även The Last Jedi eller i Episod 9…? Det är väl kanske inte så alldeles troligt, men kanske inte heller omöjligt – och vore i så fall fall väldigt häftigt förstås!

I övrigt så ska det bli spännande att äntligen se actionscener med Kapten Phasma i den nya filmen, och att se mer av Finn, Poe och den nya piloten Rose – dem har vi fått se förvånanvärt lite av sähär långt. Och vare sig Laura Dern eller Benicio Del Toro syntes ju alls i trailern. Så det känns verkligen som om vi fått se väldigt lite av filmens handling – och det är ju positivt, och dessutom behöver vi väl knappast veta mer för att hypen ska vara på topp ändå…!

Och såhär ser den nya postern ut:

Den pekar ju också dels på en mörk ton – och också på att fokus framför allt kommer att vara på Rey, Kylo, Luke och Leia i den här filmen!

Så, bara lite drygt två månader kvar nu…!

 

Trojanska kriget

Bronsåldern i det mykenska Grekland var vaggan för Västvärldens kultur. Under denna tid sades gudarna beblanda sig med människor, och många av de mest berömda myterna och gudasagorna har sina rötter i denna tid. Bronsålderns allra sista sekel blev de stora hjältarnas tid. Detta var Jasons och Argonauternas sekel, och tiden då Herkules utförde sina storverk – och då Theseus besegrade minotauren, just innan han grundade grekernas mäktigaste stad Aten. Men slutet på denna storhetstid stod för dörren. Detta slut skulle komma med det Trojanska kriget mellan Greklands stater och den mäktiga stadsstaden Troja på Anatoliens västra kust cirka år 1 200 före den moderna tideräkningens början. Detta tio år långa krig skulle föda fler hjältar och legender än något annat krig i historien. Det här är dess historia:

Eris gyllene äpple

Upphovet till detta katastrofala krig är en nekad bröllopsinbjudan. Eris – osämjans gudinna – nekas inträde till brölloppet mellan havsnymfen Thetis och människokungen Peleus, på order av gudarnas härskare Zeus. Djupt förolämpad kastar hon så in ett gyllene äpple bland gästerna, på vilket det står: ”Till den vackraste.” De tre gudinnorna Afrodite, Hera och Pallas Athena anser alla att äpplet rättmätigen tillhörde dem, och stor och bitter osämja uppstod dem emellan, till Zeus stora förtret.

Akilles uppväxt

Thetis föder snart en son. Och det förutsägs att han ska växa upp till att bli en stor krigare – men aldrig se sin ålderdom. För att beskydda honom tar hon honom därför ner till floden Styx – den flod som utgör gränsen mellan de levandes land och dödsriket – och doppar honom i flodens vatten. Detta gör pojken osårbar mot alla vapen. Men hälen, i vilken Thetis hållit honom och som inte rört vid vattnet, blir pojkens enda svaga punkt. Och för att ytterligare beskydda honom överlämnar hon snart sin son till kung Lycomedes på ön Skyros. Där växer han upp i säkerhet och trygghet, och förälskar sig så småningom i kungens dotter Deidama, med vem han får sonen Pyrrhus.

Paris uppväxt

Paris Alexander föds som ett av de många barnen till kung Priamos och drottning Hekuba av Troja. Men innan hans födelse har det förutspåtts att han ska växa upp till att bli stadens undergång. Därför ger Priamos med sorg i hjärtat bort den lille pojken till herden Agelaus, med ordern att pojken måste dö. Men som herden inte har hjärta att för egen hand döda det lilla barnet lämnar han det ensamt på berget Ida. Men då herden återkommer till platsen nio dagar senare finner han till sin förundran ännu barnet vid liv. Och då bestämmer sig Agelaus så för att själv ta hand om barnet som sitt. Så kommer det sig att prins Paris växer upp som en enkel herdepojke, och hans godhet och skönhet gör honom mycket omtyckt av alla som ser honom. Och efter tid kommer nymfen Oenone att förälska sig i honom. Denna vackra nymf kan läka alla sår. Och hon och Paris lever tillsammans ett lyckligt och enkelt liv.

Paris dom

Under hela denna tid fortsätter grälet mellan de tre gudinnorna Afrodite, Athena och Hera utan uppehåll – och till slut får Zeus nog av deras gräl, och bestämmer att någon utomstående en gång för alla måste avgöra vem av de tre gudinnorna som är vackrast och som det gyllene äpplet därmed måste tillhöra. Någon rättfärdig och renhjärtad måste göra detta – och valet faller så på den oskyldige herdepojken Paris. Gudinnorna stiger så ner till honom och berättar för honom att han måste avgöra vem av de tre som är vackrast. Och alla mutar de honom med gåvor för att han ska välja just dem. Hera erbjuder att göra honom till kung över både Europa och Asien. Athena erbjuder honom visdom och skicklighet i strid. Och Afrodite erbjuder honom världens vackraste kvinna – den sköna Helena, hustrun till kung Menelaos av Sparta. Därefter faller så Paris val på Afrodite – och på att få Helena till sin fru. Detta alltmedan Oenone förkrossad försvinner iväg ifrån Paris för alltid.

Bortrövandet av Helena

Som hon lovat tar Afrodite med sig Paris till Sparta, där kärleksgudinnan får Helena att blixtförälska sig i honom. Och tillsammans ger de sig av till Troja. Väl tillbaka i Troja avslöjar Paris sig slutligen för Priamos och Hekuba som deras försvunne son, och presenteras så för sina många syskon, bland dem Hektor, Aeneas, Helenus, Deiphobus, Kassandra, Polyxena, Trolius och många fler. Och kungen och drottningen kan nu inget annat göra än att ta Paris och Helena under sitt och stadens beskydd.

Grekland går i krig

Menelaos får veta att Helena rövats bort till Troja blir han ursinnig, och sändet genast bud till härskarna av samtliga grekiska riken att hjälpa till att ta tillbaka henne. Detta har de samtliga sedan tidigare förbundit sig i ed, då de alla älskar den sköna Helena. Och den mäktigaste av dessa många härskare är Menelaos egen bror Agamemnon, kung av Mykene, som blir expeditionens självklare ledare. En av de grekiska kungarna tvekar dock att gå i strid. Odysseus lever ett fridfullt liv på den lilla ön Ithaka tillsammans med sin hustru Penelope och sin lille son Telemakos då då han får veta Grekland ska gå i krig. För att slippa krigsplikten låtsas han därför vara galen. Men då grekiska soldater lägger hans lille son framför hans plog kan han inte hjälpa att rädda den lille pojken och lyfta upp honom. Grekerna ser därmed att han inte alls är galen, och tvingar honom därför att följa med dem mot sin vilja. Därefter seglar grekerna till ön Skyros där Akilles hålls gömd. För att slippa gå i strid har Akilles förklätt sig till en flicka vid det kungliga hovet. Men Odysseus har en listig plan för att hitta rätt på honom. Förklädd till en försäljerska beger han sig till hovet och presenterar sig till hovet och visar upp kvinnokläder och smycken för hovdamerna – men även ett spjut och en sköld. Och då den förklädde Akilles genast tar upp spjutet avslöjar han sig för Odysseus, som därpå övertalar honom att gå med i kriget tillsammans med sin bäste vän Patroklus och sina elitkrigare myrmidonerna.

Offrandet av Ifigenia

Grekerna hindras helt från att avsegla från Grekland av gudinnan Artemis – syster till Trojas främste beskyddare guden Apollon – som inte låter någon vind få fylla deras segel. Till sist säger grekernas siare Calchas att Agamemnons älskade unga dotter måste offras för att blidka gudinnan. Motvilligt går Agamemnon till sist med på att låta döda sin dotter för Greklands skull – men Artemis tycker synd om den unga flickan, och i samma stund kommer hon ner och för henne bort till Tauris på Krimhalvön. Där blir Ifigenia en prästinna i Artemis tempel. Och äntligen kan grekerna ostört sätta segel mot Troja.

Filoktetes

Då grekerna på sin väg mot Troja gör ett uppehåll på ön Lemnos blir krigaren Filoktetes svårt biten av en giftorm. Filoktetes hade som pojke varit den som tänt eld på den lidande Herkules dödsbål. Som tack hade han fått ärva hjältens pilbåge och pilar, och nu var han Greklands bäste bågskytt. Men på grund av sin svåra skada och smärta måste han nu mot sina högljudda protester lämnas kvar på ön.

Grekernas landstigning i Troja

Då de förutspåtts att den förste grek som sätter sin fot på trojansk mark ska bli den förste grek att dö vägrar samtliga grekiska ledare att göra så. Men till slut kastar den sluge Odysseus sin sköld på trojansk mark från sitt skepp och stiger av båten på denna. Efter detta går den store krigaren Protesilaus i land från sitt skepp – varpå han genast dödas av Hektor, ledare för de anfallande trojanska krigarna. Denna första väldiga strid slutar trots allt i ett grekiskt övertag, och Trojas krigare tvingas till slut in bakom sin stads väldiga, ogenomträngliga murar.

Grälet mellan Agamemnon och Akilles

Efter många och långa hårda strider har många civila trojaner kidnappats som slavar av grekerna. En av de som kidnappats är Kryseis, dotter till Kryses – en av Apollons präster i Troja. Kryses beger sig personligen till grekernas ledare Agamemnon och ber honom att frige hans dotter. Och som Agamemnon finner det oklokt att ännu mer förarga trojarnernas skyddsgud Apollon går han med på att frige Kryseis. Istället tar han Briseis, en annan flicka från Troja, som kidnappats av Akilles, som sin egen slav. Detta gör Akilles ursinnig, och han känner sig vanärad av den mykenske kungen, som låter de andra grekerna stida åt honom, men själv tar största delen av krigsvinsterna. Hädanefter vägrar Akilles och hans myrmidoner helt att fortsätta strida för grekerna – trots direkt vädjan till honom från såväl Agamemnon som krigshjältarna Odysseus, Ajax och Diomedes.

Menelaos strid mot Paris

Utan Akilles och hans soldater ser grekerna sitt övertag glida dem ur händerna. Därför sänder man ut en fredssträvan till grekerna, i vilken Menelaos erbjuder sig att strida mot Paris man mot man på liv och död – där vinnaren får Helena, varefter grekerna oavsett utfall lovar att ge sig av. Tyngd av sina skuldkänslor för kriget går Paris med på detta. I den strid som följer får den långt starkare och skickligare Menelaos genast ett stort övertag – men innan Menelaos kan göra slut på honom, och så avgöra kriget, kommer Paris beskyddare gudinnan Afrodite till hans undsättning och för honom i säkerhet innanför Trojas murar – och gudinnan Hera, som står på grekernas sida – får i sin tur den grekiske bågskytten Pandaros att lindrigt skada Menelaos, för att så slut på den bräckliga vapenvilan. I den nya strid som utbryter dödas Pandaros av Diomedes, medan Aeaneas räddas från Diomedes av Afrodite. Även gudarna Ares och Apollon ger sig in personligen in striden på trojarnernas sida, medan Athena strider för grekerna. Vid mörkrets fall upphör stiderna till slut, och Zeus förbjuder nu alla gudar och gudinnor från att direkt delta i striderna.

Troilus och Kressida

En utväxling av fångar sker mellan grekerna och trojarnerna – trojarnerna får tillbaka krigaren Antenor mot att trojarnerna återlämnar Kressida, den grekiske siaren Calchas dotter. Kressida har dock under sin tid i Troja djupt förälskat sig i Priamos yngste son Troilus, och det är med tung sorg i hjärtat som hon skiljs från honom och återgår till grekerna.

Hektors strid mot Ajax

Hektor erbjuder sig att möta grekernas störste krigare man mot man. Akilles vägrar ännu att strida, och ingen annan vågar möta Hektor ensam i strid. Men då Nestor, kung av Pyles, och den allra äldste mannen i hela Grekland, förebrår de grekiska krigarna för sin feghet, går dessa till slut med på att dra lott om att strida. Lotten faller på Ajax – den allra starkaste av alla grekiska krigare. Hektor och Ajax möts därefter i en hårt strid som varar i timtal, tills dess mörkret faller och tvekampen måste avslutas utan någon segrare.

Patroklus död

I de strider som därefter följer skadas snart samtliga av Greklands tre främsta krigare – Odysseus, Ajax och Diomedes. Samtidigt sänder Akilles Patroklus från sitt läger till det grekiska huvudlägret för att fråga hur striderna går. Nestor svarar honom ärligt att grekerna är på väg att förlora, vilket för Patroklus att förtvivla. Men trojarnerna nås då av ett dåligt omen. En örn ses fånga en giftorm, men ormen biter örnen i benet. Detta tolkas av den trojanske siaren Polydamas som ett tecken på att en fortsatt trojansk framryckning mot de grekiska skeppen kommer att leda trojarnerna i fördärvet. Men Hektor häcklar denna tolkning och vägrar att lyssna, utan fortsätter att rycka fram. Då Patroklus ser den fortsatta trojanska framryckningen beger han sig desperat i hast tillbaka till Akilles och ber att få låna hans rustning och att få leda myrmidonerna i ett försvarar av grekerna. Med stor tvekan ger Akillles till slut efter för sin väns önskan – men manar honom att endast strida i försvar och på inga villkor leda grekerna i ett anfall mot Troja. Patroklus lovar, och klädd i Akilles rustning tar han befälet över grekernas försvar. Snart drivs trojarnerna åter snabbt tillbaka mot Trojas murar, och Patroklus kan inte motstå att trotsa löftet till sin vän och gå till motanfall mot Troja. Men framför Trojas murar stoppas han i striden av guden Apollon själv – och dödas därefter av Hektor.

Akilles återkomst

Akilles får veta att hans bäste vän dödats av Hektor fylls han av sorg och hat och lust efter hämnd. Han struntar nu i sitt gräl i med Agamemnon och sluter genast fred med de övriga grekerna. I utbyte ger Agamemnon honom tillbaka den kidnappade Briseis och flera andra gåvor. Då får Akilles besök av sin moder havsnymfen Thetis, som med sorg i hjärtat gör klart för honom det hon alltid vetat – om han fortsätter att strida för grekerna kommer han mycket snart att dö, men bli ihågkommen för alltid. Om han däremot väljer att ge sig av kommer han att leva ett långt och lyckligt liv, men bli bortglömd strax efter sin död. Men Akilles har gjort sitt val – han måste hämnas sin vän. Så Thetis beger sig då till smedjekonstens gud Hefaistos, som smider åt Akilles den bästa rustning någon mänsklig krigare någonsin burit.

Hektors död

Akilles åter anslutit sig till den grekiska sidan vänder striden åter till grekernas fördel. Mängder av trojanska soldater drivs ner i floden Skamander av Akilles, där han slaktar dem tills floden rinner röd av blod. Denna slakt gör flodguden ursinnig, som reser sig i strid mot Akilles. Akilles räddas dock från flodens vrede av en eldstorm skapad av Hefaistos. Och snart har grekerna under Akilles ledning helt drivit trojarnerna tillbaka in bakom Trojas murar. Bara genom guden Apollons ingripande hindras Akilles armé från att inta staden. Hektor beslutar sig då för att ensam möta Akilles i strid, då han känner skuld för att han inte lyssnat på varningstecknet om örnen och ormen. Hans hustru Andromake varnar honom och ber honom att tänka på henne och deras lille son Astyanax. Även hans moder Hekuba varnar honom. Och så gör även hans syster Kassandra, som av Apollon givits gåvan att förutse, men även förbannelsen att aldrig bli trodd i sina förutsägelser. Men Hektor ger sig ensam ut i striden trots alla deras varningar. Men Akilles visar sig snabbt vara honom övermäktig. Det blir en katt- och råttalek längs Trojas murar, där Akilles jagar en allt mer utmattad Hektor. Till slut lurar Athena Hektor till att sluta springa – och Akilles kan då hugga ner den trojanske hjälten till döds. Men med sitt sista andetag påminner Hektor Akilles om förutsägelsen att även Akilles ska komma att dö i kriget.

Priamos i Akilles läger

Den gamle trojanske kungen Priamos är förkrossad över sin äldste son och främste krigares död, och önskar nu inget hellre än att få hedra och begrava honom i Troja. Därför beger han sig förklädd ut ur Troja mot det grekiska lägret vid stranden, körd på en kärra av guden Hermes som förklätt sig till kusk. Väl i grekernas läger ber den gamle kungen i förtvivlan på sina knän sin sons dräpare Akilles att få Hektors kropp så att han kan ge den en värdig begravning. Akilles blir rörd av Priamos känslostorm och hans kärlek till sin son, och går med på att överlämna kroppen. Flera dagars uppehåll i striderna utlyses därefter, så att Troja i frid får hålla sin begravning för Hektor och de dagar av landssorg som därefter måste följa.

Troilus död

Troilus får veta att Kressida sedan hon återvänt till grekerna tycks ha glömt sin kärlek till honom, och istället förälskat sig i den grekiske hjälten Diomedes. Förkrossad beger han sig tillsammans med sin syster Polyxena till Apollons tempel i Thymbra för att be och tänka. Men där överraskas de av Akilles som följt efter dem. Polyxena lyckas fly – men Troilus mördas kallblodigt av Akilles på denna heliga plats, något som gör Apollon ännu mer vred mot den grekiske hjälten.

Akilles död

De hårt pressade trojarnerna får nu äntligen hjälp utifrån. Först anländer amazonerna – en armé av krigarkvinnor ledda av sin drottning Penthesilea. Amazonerna dödar många ur den grekiska armén, innan Penthesilea själv dödas av Akilles, vilket får amazonerna att dra sig ur kriget. Akilles drabbas dock av svår sorg inför den dödade Penthesileas skönhet. Och strax därefter anländer en armé under den etiopiske kungen Memnon till Trojas hjälp. Den etiopiske kungen har före sin ankomst lett ettt stort erövringståg genom Persien och Kaukaus med sin väldiga armé, och liksom Akilles bär han en rustning smidd av Hefaistos. Efter en jämn tvekamp dödas dock till slut även Memnon av Akilles. Därefter förföljer Akilles i en akt av övermod trojarnerna ända in i själva staden Troja. Där luras han av Polyxena – som söker hämd för det kallblodiga mordet på hennes bror Troilus – in i Apollons tempel i staden. Där ligger Paris på lur, och avfyrar en förgiftad pil styrd av Apollon själv som träffar Akilles rakt i hans enda svaga punkt – hans häl. Så dör till slut grekernas störste krigare Akilles.

Ajax död

Odysseus och Ajax, som följt efter Akilles in i Troja, lyckas få tag på hans döda kropp och föra ut den för att begravas. Ett stort gräl uppstår dock mellan dem båda kring vem som har rätt att få Akilles rustning. Agamemnon låter trojarnska krigsfångar i det grekiska lägret få avgöra vem som ska få rustningen, och dessa dömer till förmån för Odysseus. Detta gör en förnärmad Ajax utom sig av ilska och vrede, så till den grad att han helt mister förståndet – och tar sitt eget liv i galenskap.

Filoktetes återkomst och Paris död

Då krigets tionde år börjar får grekernas siare Calchas en ny förutsägelse. Han ser nu att kriget inte kan vinnas utan att bågskytten Filoktetes ansluter sig till dem. Därför seglar Odysseus, Diomedes och många andra grekiska krigare nu till Lemnos, där Filoktetes ännu finns kvar, ännu svårt lidande av det ormbett han ådragit sig tio år tidigare. Efter att grekerna återförenats med Filoktetes kommer Herkules, som nu är en gud, ner till dem. Han säger åt dem föra Filoktetes till läkaren Podalirius, son till läkekonstens gud Asclepius. De gör så, och efter att Filoktetes blivit fri från sitt sår ger han sig genast in i kriget. Där avfyrar han fyra pilar mot Paris, varav tre träffar – och Paris faller svårt sårad till marken. Han hittas så av Helena, som genast bär iväg med honom till nymfen Oenone på berget Ida. Men Oenone, som ännu är uppfylld av Paris svek, vägrar att hjälpa honom – och Paris dör i Helenas armar. Senare samma dag hålls Paris begravning i Troja – och under denna rusar en ångerfylld Oenone plötsligt in och kastar sig på elden och dör vid sidan av sin älskade Paris.

Pyrrhus och Trojas palladium

Efter Paris död uppstår ett gräl mellan hans båda bröder Helenus och Deiphobus om att vinna Helenas hand. Hon väljer Deiphobus, och en försmådd och förödmjukad Helenus ger sig av från Troja och söker ensam sin tillflykt till berget Ida. Där tillfångatas han grekerna, och tvingas under hot och tortyr att ge ifrån sig flera hemligheter till en möjlig grekisk seger. Han avslöjar att grekerna aldrig kan vinna om de inte får Akilles nu tonårige son Pyrrhus att slåss på deras sida, och dessutom stjäler Trojas palladium – en helig stentavla i Athenas tempel i staden. Då Helenus nu tvingats att förråda sin stad, har han inget annat val än att ansluta sig till grekernas sida. Odysseus seglar genast iväg till Skyros. Där överlämnar han Akilles rustning till Pyrrhus, som utom att tveka gör honom sällskap tillbaka till Troja för att hämna sin faders död. Och efter sin återkomst till Troja smyger sig Odysseus därefter in i Troja förklädd till en tiggare. Där inne känns han snart igen av Helena – men sedan Paris död har Helena nu tröttnat på sitt liv i Troja och längtar tillbaka till Menelaos och Sparta, och hon hjälper därför Odysseus genom att berätta var stadens palladium finns. Odysseus ger sig därefter tillbaka till skeppen och hämtar Diomedes, och tillsammans smyger sig de båda åter in i Troja och för bort Athenas beskyddande palladium.

Den trojanska hästen – Trojas fall

Odysseus får nu ännu en idé. Grekerna ska bygga en jättelik häst av trä, som ska framstå som en offergåva åt Athena. Inuti denna ska några av grekernas främsta krigare gömma sig, för att på så sätt komma in i staden. Övriga greker ska under ledning av Agamemnon segla iväg i sina skepp och gömma sig på den närbelägna ön Tenedos, för att därefter återkomma som förstärkning åt de trupper som tagit sig in i Troja och öppnat dess portar. Och sagt och gjort – en jättelik trähäst byggs på stranden, och inuti denna gömmer sig bland andra Odysseus, Diomedes, Menelaos, Pyrrhus och Filoktetes, medan övriga greker seglar iväg, efter att först brännt ner hela det väldiga grekiska lägret till grunden – bara en enda grek, vid namn Sinon, lämnas synlig kvar på platsen. Hans uppgift är att övertyga trojarnerna om att övriga greker givit upp och gett sig av, och att hästen är en gåva åt Athena. När trojarnerna sett alla de grekiska skeppen försvinna vågar de sig slutligen ner till stranden. Där möter de Sinon, och de allra flesta trojarner tror, fastän med viss försiktighet, på hans historia. Bara Kassandra och prästen Lakaon känner tydligt att det är en fälla. Lakaon säger att han fruktar alla greker – även de som bär på gåvor. Men havsguden Poseidon sänder då med ens upp ett väldigt sjöodjur ur havets djup, som dödar Lakaon och hans båda söner Antifantes och Thymbraeus. När trojanerna ser detta blir de förskräckta, och kan inget annat tro än att det är en varning från gudarna att inte vanära den grekiska gåvan till Athena. Därför för de under firande och segerjubel in den väldiga hästen mitt i staden. Även Helena, som åter fått dåligt samvete, misstänker nu att något inte står rätt till, och genom att härmar rösterna hos grekernas fruar försöker hon få dem att avslöja sig – men Odysseus hindrar dem från att svara. Och när natten faller och allt är tyst och stilla i staden smyger sig grekerna ut, och öppnar stadens portar för de greker som återkommit med skeppen. Och vad som följer blir ett grymt och avskyvärt blodbad. Urskiljningslöst mördar grekerna sovande och yrvakna trojanska civila i en jättelik massaker av mord, plundring och illdåd. Den gamle kung Priamos får se sin stad brinna och falla samman i ruiner, innan han mördas av Pyrrhus framför ögonen på sin hustru Hekuba. Och Hekuba själv tas till fånga som slav åt Odysseus. Kassandra tas till fånga som slav åt Agamemnon och Andromake som slav åt Pyrrhus. Andromakes och Hektors lille son Astyanax mördas av Pyrrhus. Polyxena väljer att ta sitt eget liv inne i Apollons tempel, på den plats där Akilles tidigare dödats, hellre än att tas som slav av grekerna. Deiphobus mördas av Menelaos i sitt sovrum, dit Menalaos letts av en djupt ångerfylld Helena. Aeaneas blir det enda av Priamos och Hekubas många barn som undkommer med både liv och frihet. Han lyckas även rädda med sig sin lille son Askanius och sin åldrige far Ankises – men hans fru Kreusa mördas av grekerna. Så slutar Troja. Staden raseras fullständigt till grunden av grekerna och upphör helt att existera. Och snart syns knappt något spår ovan mark av denna uråldriga och stolta stad.

Gudarnas hämnd och Nestors hemkomst

Gudarna är mycket vreda mot grekerna över förstörelsen och illdåden i Troja – så till den grad att de flesta av grekerna aldrig igen ska komma att få se sina hem, utan går under på sin hemfärd. Och för många av de som till sist kommer hem väntar krig, lidande och död. Det betyder slutet på hjältarnas tidsålder och på den glansfulla grekiska Bronsåldern. Nu väntar en tidsälder av nöd, möda och nedgång och kollaps. Och endast ett enda av grekernas skepp når sitt hem utan hinder – den gamle Nestors skepp. För han var den ende grek i Troja som alls inte deltog i grymheter, plundring och mord.

Lotusätarnas ö

De tolv skeppen mot Ithaka under ledning av Odysseus drivs långt ur kurs av kraftiga stormar och anländer till lotusätarnas ö. Lotusätarna lever på goda narkotiska lotusblommor som gör dem letargiska och apatiska. Blommorna får Odysseus besättning att glömma alla tankar på att återvända hem, och Odysseus måste släpa dem alla ombord på sina skepp.

Odysseus och Polyfemus

Odysseus och hans besättning anländer på en ö utanför Sicilien. Då de undersöker ön finner de en grotta fylld till brädden med mat och dryck. Men de stannar allt för länge, och snart återvänder grottans bofaste, den jättelike cyklopen Polyfemus – en son till hasvsguden Poseidon – tillsammans med sina får. När cyklopen upptäcker inkräktarna blockerar han ingången med en stor sten, och äter därefter genast två av männen. Nästa morgon äter han ytterligare två av männen till frukost innan han lämnar grottan med sina får och blockerar utgången med stenen. Eftersom alla männen tillsammans inte kan rubba den väldiga stenen har de inget annan val än att vänta på att cyklopen ska återvända. Efter att cyklopen återvänt til kvällen äter han ytterligare två män. Men den listige Odysseus lyckas snart få cyklopen drucken på vin. Och då cyklopen frågar efter efter hans namn svar Odysseus: ”Ingen”. Den druckne cyklopen somnar strax. Då tar Odysseus tillfället i akt att ta en spetsad träpåle och sticka den i ögat på den sovande Polyfemus. Polyfemus ropar ut i smärta att ”Ingen” har skadat honom, men cykloperna utanför skrattar bara åt honom. Till morgonen, då den nu blinde cyklopen ska släppa ut sina får på bete gömmer sig Odysseus och återstoden av hans män på undersidan av fåren, och tar sig så ut ur grottan, och flyr därefter snabbt till sina skepp, alltmedan den blinde cyklopen bannar dem och kastar stenblock efter dem. Skeppen kommer undan – men blindandet av Poseidons son har gjort att de nu fått havsgudens vrede över sig för resten av sin färd.

Pyrrhus död

Pyrrhus mördas strax efter sin hemkomst. Därefter gifter sig Andromake, hans nu fria slav från Troja, med Helenus – bror till hennes förre make Hektor, och en de få övriga överlevande från Troja, som nu blivit härskare över sin egen nygrundade stad Buthrotum.

Aeneas irrfärder

Tillsammans med andra överlevande från Troja reser Aeneas över Medelhavet för att finnas den rätta platsen att bygga ett nytt hem. De landar först i Trakien, och därefter på Strofaderna, där den möter harpyan Celaeno – en kvinna med fågelkropp – som säger åt dem att lämna hennes ö och söka sig till Italien för att bygga sitt nya hem. De reser då vidare till Buthrotum, där de tas väl emot som gäster hos Aeneas bror Helenus och Andromake. Efter att Aeneas berättat om rådet från harpyan råder Helenus Aeneas att bege sig till Cumae i Italien och fråga sibyllan där om råd. Så Aeneas och hans trojaner sätter snart segel mot Italien – men i Messinasundet kommer de för nära den jättelika havsvirveln Karybdis, och slungas åter ut på de öppna havet. De landar nu på den ö nära Sicilen som är hem åt Polyfemus och de andra cykloperna. Där möter de Achaemenides, en av Odysseus besättningsmän, som lämnats kvar då Odysseus och de andra flydde i hast. De tar med sig Achaemenides och sätter genast åter segel – och som de seglar iväg ser de den blindandet och ännu rasande Polyfemus och hör honom förbanna Odysseus. Strax därefter dör Aeaneas åldrige fader Ankises fridfullt ombord på skeppet. Men en väldigt storm bryter snart ut – frambringad i en strid mellan trojanernas fiende gudinnan Hera och havsguden Poseidon. Den våldsamma stormen för åter skeppet långt ur kurs, tills dess det förliser i Kartago (Tunisien).

Aeneas och Dido

Den förliste Aeneas och hans folk beger sig in i staden Kartago för att söka hjälp. Där möter de stadens drottning – Dido Elissa. Dido och hennes folk är flyktingar från staden staden Tyre i Fenicien (Libanon) och har nyligen grundat denna nya stad åt sig själva på Afrikas nordkust, och hon känner därmed stor sympati med de trojanska flyktingarna. Hon bjuder dem till sitt palats för mat och dryck. Där förälskar sig Dido snabbt djupt i Aeneas – genom Afrodites och hennes son Eros inverkan. Aeneas förälskar sig snart även i henne, och önskar nu att stanna i Kartago.

Kung Aeolus

Odysseus och hans besättning kommer till kung Aeolus på ön Aeolien nära Sicilien. Där får de ett varmt välkomnande och bjuds många gåvor. Kungen har i sin ägo kontrollen över alla vindar, vilken han fått av gudarna. Och han ger åt Odysseus en påse med alla vindar utom västanvinden. Och han varnar honom att aldrig någonsin öppna påsen. Snart därefter seglar Odysseus och hans tolv skepp iväg hemåt. Men just då Ithaka är inom synhåll öppnas påsen med vindarna av nyfikna besättningsmän – och med ens förs skeppet åter tillbaka till Aeolien. Den här gången ger kung Aeolus dem alls ingen hjälp, utan klandrar dem för sin dumhet och sänder iväg dem ut på haven.

Didos död

Dido och Aenas lever lyckliga i Kartago – men Zeus kräver att Aeneas ska uppfylla sitt öde att grunda ett nytt rike i Italien. Han sänder därför Hermes för att övertala Aeneas att han måste fortsätta sin resa. Mycket motvilligt lyder Aeneas gudarnas uppmaning och gör redo sina skepp. Men då Dido får reda på att Aeneas ska lämna henne drivs hon till galenskap och sorg och ilska över detta svek. Hon förbannar Aeneas, och lovar att det nya land han grundar evigt ska vara Kartagos fiende. Och med hjälp från sin syster Anna bygger hon upp ett väldigt bål vid palatset för att bränna allt som trojanerna lämnar kvar och som kan minna henne om Aeneas. Och när hon ser Aeneas skepp segla iväg begår hon självmord med sitt svärd. Hon dör i sin syster Annas armar intill bålet. Aeneas ser sorgset bålet från sitt skepp – men kan bara gissa sig till den tragedi som skett.

Laestragonerna

Odysseus landar med sina skepp på nordöstra Sicilien. Där anfalls de av ett människoätande jättefolk, som slukar de allra flesta av Odysseus besättningsmän och förstör elva av hans tolv skepp. Med blotta förskräckelsen flyr de få överlevande från ön. Bland de som dödas finns bland andra Trojas forna drottning Hekuba, som skulle föras som slav till Ithaka.

Häxgudinnan Kirke

Odysseus landar med sitt enda återstående skepp på en ö utanför Italiens kust. De av Odysseus besättningsmän som först går i land möter först märkligt tama lejon och vargar, och därefter häxgudinnan Kirke själv. Kirke bjuder männen att sitta ner till en stor, god festmåltid. Maten är dock förhäxad – och snart förvandlas de alla till grisar. En av besättningsmännen har dock undkommit förvandlingen, och flyr för att varna Odysseus. På sin väg för att rädda sina män möter han guden Hermes, som ger honom råd om hur han ska motstå Kirkes magi. Då Odysseus möter Kirke och hon ser att hennes magi inte verkar på honom går hon med på att bryta förtrollningen över hans besättningsmän. Kirke, som snabbt förälskar sig i Odysseus, bjuder dem alla att stanna på ön att äta och dricka – och de gör så i ett helt år.

Mordet på Agamemnon

Efter en lång, svår och farofylld hemfärd anländer Agamemnon slutligen hem till Mykene. Där har dock hans hustru Klytemestra tagit sig en älskare vid namn Aegisthus. Klytemnestra är ännu också ond på Agamemnon för, vad hon tror, offrandet av deras dotter Ifigenia, vilket hon fått reda på via ombud. Alldeles efter sin hemkomst mördar därför Klytemnestra honom,då han ligger i badet. Hon mördar dessutom också den tillfångatagna Kassandra. Hon avser också att mörda sin och Agamemnons gemensamma son Orestes. Men hans räddas av sin äldre syster Elektra, som förstår att hennes mor mördat hennes far och nu också tänker mörda honom. I hemlighet för Elektra honom till kung Strofius i det närbelägna Phocis – make till Agamemnons syster. Den olyckliga Elektra stannar dock kvar hos Klytemnestra – och planlägger i hemlighet sin hämnd.

Aeneas på Sicilien

Aeneas och de trojanska flyktingarna anländer till Sicilen. Där håller håller han ett festligt begravningsspel med kapplöppningar, kampsporter, bågskyttetävlingar med mera, för att hedra minnet av sin avlidne far Ankises. Men medan dessa festligheter pågår förhäxar Hera tillfälligt kvinnorna från Troja till att försöka bränna alla de trojanska skeppen så att de inte kan lämna Sicilien. Aeneas och hans son Askanius hinner dock ingripa innan skeppen fått allt för stora skador, och ber Zeus att släcka elden – vilket guden går genom ett skyfall. Aeneas blir djupt bekymrad över denna händelse, och tvekar åter om sitt öde. Men hans döde far kommer då till honom i en dröm och uppmanar honom att genast äntligen söka upp sibyllan.

Odysseus seglats till dödsriket

Odysseus får som råd av Kirke att segla till dödsriket över den kända världens västra ände vid Herkules pelare (Gibraltar) för att söka råd. I dödsriket talar han bland annat med profeten Teiresias, som ger honom råd för den fortsatta vägen hem, och även med sin nyligen avlidna mors ande, som berättar för honom att hans fru Penelope och hans son Telemakos trakasseras av mer än friare i sitt hus, vilka önskar gifta sig med Penelope och ta över Odysseus hem och marker då de anser Odysseus vara död. Från dödsriket seglar Odysseus i all hast åter tillbaka till Kirkes ö.

Aeneas i dödsriket

Aeneas seglar ensam att besöka sibyllan i Cumae – en mäktig sierska av framtiden. Sibyllan berättar för honom att det är hans öde att i Italien lägga grunden för det mäktigaste rike som världen någonsin skådat. Hon leder honom därefter i dödsriket. Under hennes vägledning korsar han floden Styx – gränsen mellan de levande och de dödas rike – med hjälp från flodkarlen Karon. Han får se den trehövdade jättelika monsterhunden Kerberos, och möter i de dödas rike många av sina tidigare kamrater. Han ser där också sin älskade Dido – men då han försöker be henne om förlåtelse vill hon inte lyssna, utan vänder sig bort. Han passerar därefter förbi nedgången till Tartaros – den plats i dödsriket där de onda evigt plågas. Och kommer slutligen till hjältarnas del av dödsriket – den vackra Elysium, täckt av skönhet och gröna ängar. Där möter han åter sin far Ankises. Ankises berättar för honom om livets och dödens hemligheter och om återfödandets cykler. Och berättar därefter för sin son om det kommande Rom och dess storhet, innan det åter blir dags för Aeneas att tillsammans med sibyllan återvända till de levandes värld.

Sirenerna, Skylla och Karybdis

Odysseus och hans besättningsmän lämnar till slut åter Kirkes ö. De kommer nu först förbi sirenernas ö. Dessa varelser som är till hälften kvinnor och till hälften fåglar lockar skepp i fördärvet med sin vackra sång, som får dem att styra allt för nära deras ö och krossas mot deras vassa klippor. För att undvika detta befaller Odysseus att samtliga hans besättningsmän måste täppa igen sina öron med bivax – samtliga förutom Odysseus själv, som ber om att hårt bindas fast vid masten så att han kan höra sirenernas sång. Men då de oskadda tagit sig förbi sirenernas ön måste de nu även ta sig igenom Messinasundet mellan Sicilien och det italienska fastlandet. På den italienska sidan av detta smala sund vaktar det fruktansvärda sexhövdade monstret Skylla, och vid den sicilianska sidan väntar denna ännu mer fruktansvärda jättelika vattenvirveln Karybdis på att få sluka dem. Odysseus väljer vägen närmast Skylla, som fångar och dödar en av besättningsmännen i en av sina sex munnar vardera.

Odysseus slutliga katastrof

Odysseus och hans besättning landar på en Thrinacia. Han hade varnats av både Kirke och Teiresias att inte gå i land på denna ö, då den tillhör solguden Helios – men ger efter för sina mäns vädjan. Han uppmanar dem dock strängt att under inga omständigheter döda någon av solgudens boskap på ön. Men, medan Odysseus har gått för att be till gudarna om en säker hemfärd till Ithaka slaktar Odysseus utsvultna män trots allt flera av boskapen. Då Odysseus upptäcker detta får han sina män att åter genast ge sig ombord på skeppet, och de ger sig men. Men Helios ber Zeus att sända en blixt mot skeppet som straff. Zeus gör så – och skeppet ger helt i spillror och samtliga besättningsmän dödas, förutom Odysseus själv, som på vrakdelar flyter i land på nymfen Kalypsos ö Ogygia. Han räddas av nymfen, som genast förälskar sig i honom. Och i sju år tvingas han att stanna kvar som Kalypsos älskare och fånge, förlist på denna lilla ö, uppfylld av hemlängtan och sorg.

Menelaos i Egypten

Efter en många år lång farofylld och vilsen resa över havet landar till slut de nu sedan länge försonade Menelaos och Helena med sitt skepp på ön Faros vid Nilens mynning i Egypten. Där ber Menelaos havsgudinnan Eidothea om hjälp att äntligen komma hon. Hon berättar för honom att hennes far havsguden Proteus kan hjälpa honom – men att han i så fall först måste fånga honom. Hon råder Menelaos att gömma sig i den sälkoloni hos vilken guden brukar sova – och att då han fått fast guden inte släppa taget vad som än händer. Menelaos gör som Eidothea sagt, och lyckas mycket riktigt att ta fast havsguden. Proteus förvandlar sig först till ett lejon, och därefter till en havsorm, en leopard, en gris, ett träd, och till och med till vatten – men Menelaos släpper aldrig taget. Så till slut blir Proteus tvungen att lyda Menelaos. Och havsguden berättar för honom om övriga grekers tragiska öden. Han berättar av Menelaos bror Agamemnon mördats, och att Odysseus är strandsatt hos gudinnan Kalypso. Och slutligen berättar Proteus även hur Menelaos ska ta sig hem. Därefter släpper Menelaos Proteus fri och seglar så åter iväg på sin hemfärd. Och den här gången når han och Helena snart åter äntligen hem till Sparta.

Trojanernas ankomst till Italien

Uppfylld av de visioner om Roms storhet som Aeneas fått i underjorden har han nu äntligen lett det trojanska folket till Latium det italienska fastlandet. Där uppvaktar Aeneas den vackra Lavinia – dotter till Latiums kung Latinus och drottning Amata. En dag då Lavinia ber vid ett altare fattar hennes hår spontant eld. Kungen ser detta som ett tecken på att gudarna vill att Lavinia ska gifta sig med de nykomna trojanerna – men drottningen kräver att Lavinia istället ska gifta sig med den ädle Turnus från den lokala folkgruppen rutulierna. Konflikten över Lavinia eskalerar snart – med Heras påeggande ingripande – i ett fullskaligt krig mellan trojanerna och deras allierade från Toscana och Arkadien å ena sidan, och rutulierna och deras många allierade å den andra, ett krig om herraväldet över hela det mellersta Italien.

Elektras och Orestes hämnd

Agamemnons dotter Elektra återförenas med sin bror Orestes efter många långa år då de båda samtidigt besöker sin mördade faders grav, och tillsammans planlägger de där sin hämnd. Tillsammans med sin vän och kusin Pylades från Phocis tar sig Orestes med Elektras hjälp in i Klytemnestras palats, och mördar både Klytemnestra och hennes make Aegisthus. Mordet på sin moder får dock genast de grymma plågoandarna furierna att ge sig efter Orestes. De jagar honom ut ur palatset, och plågar honom vart han än går – aldrig får han finna ro eller vila, tills dess Athena till slut av sympati frigör honom från deras förföljelse.

Odysseus avfärd från Kalypso

Efter sju långa år sänder till sist Zeus guden Hermes till Kalypsos ö för att uppmana henne att släppa Odysseus fri. Hon gör så ytterst motvilligt, och hjälper honom att bygga en flotte och ger honom mat och dryck för färden.

Telemakos sökande efter Odysseus

Athena beger sig till Odysseus nu vuxne son Telemakos i Ithaka och uppmanar honom att ge sig ut att söka efter sin försvunne far. Under Athenas vägledning reser han först till den gamle Nestor i Pylos, och sedan vidare över land till Menelaos och Helena i Sparta. Där får han höra av Menelaos vad havsguden Proteus berättat – att Odysseus hålls fången på Kalypsos ö. Han vet förstås inte att Odysseus just släppts därifrån. Men som Telemakos inte har någon makt att befria sin far från denna ö blir han tvungen att återvända till Ithaka.

Odysseus hos phaesianerna

Poseidon är ännu vred mot Odysseus för att han förblindat hans son Polyfemus, och förstör hans flotte. Och återigen förlist förs Odysseus i land av vågorna. Den här gången på phaesianernas ö Scheria. Där somnar han utmattad på stranden. Nästa morgon hittas han där av några unga flickor – bland dem prinsessan Nausicaa, dotter till öns kung Alcinous. Hon för den utmattade och söndertrasade Odysseus till sina föräldrar i palatset, där han tas väl om hand och får nya kläder, mat och dryck. Och till slut berättar Odysseus för dem vem han är, och vart han är på väg. Händelserna från det trojanska kriget är förstås vida kända, och Odysseus har redan fått stratus som hjälte i Grekland – där de flesta tror att han är död. Och Alcinous lovar att phaesianerna ska föra honom hem.

Odysseus återkomst till Ithaka

Efter Odysseus önskan lämnar det phaesianska skeppet av honom på hans hemö Ithaka i skydd av mörkret. Nästa morgon möts han på stranden av sin beskyddare Athena, som förklär honom till en gammal tiggare, så att han i hemlighet ska kunna få reda på hur saker och ting står till på ön. Han möter många av öns bönder och får höra om friarnas grymheter och förolämpningar mot hans folk. Då återkommer Telemakos från sin resa till Pylos och Sparta. Odysseus ger till känna verkliga identitet för sin son, som han inte sett sedan han var ett litet barn. Tillsammans beger sig Telemakos och den ännu förklädde Odysseus till Penelopes och Telemakos hus. Väl där blir även den förklädde Odysseus häcklad av de respektlösa friarna.

Morden på friarna

Nästa dag håller en tvekande PenelopeAthenas starka inrådan en bågskyttetävling för friarna, och lovar att hon ska gifta sig med tävlingens segrare. Den förklädde Odysseus deltar också i tävlingen – och segrar. Därpå kastar han av sig sina trasiga kläder och avslöjar sig själv som den återkomne Odysseus. Och med hjälp av Athena och sin son Telemakos mördar han samtliga av friarna och alla de i hushållet som hjälpt dem. Och så återförenas äntligen Odysseus och Penelope. Snart kommer en stor armé av släktingar till de mördade friarna för att hämnas på Odysseus – men Athena går emellan dem och övertygar dem att söka fred. Därmed har freden åter kommit till Ithaka, och kung Odysseus kan äntligen leva ut sina sista dagar i frid.

Kriget om Italien får sitt slut

Det stora kriget om Italien mellan trojanerna och rutulierna har krävt många hjältars liv. Bland de som dödats finns på trojanska sidan den arkadiske prinsen Pallas, och på den rutuliska sidan krigarkvinnan Camilla, en tjänare av gudinnan Artemis. Men trojanerna till slut lyckas inta själva staden Latium möter Aeaneas Turnus i strid man mot man – och dödar honom. Så får kriget äntligen sitt slut – och trojanerna står som ensamma härskare över länderna i mellersta Italien.

Efter Aeneas

Aeaneas gifter sig med Lavinia, och tillsammans får de sonen Silvius. Efter Aeneas död många år senare blir Silvius Latiums nye kung. Omkring år 800, i början av Greklands nya storhetstid under Antiken, samlar den grekiske skalden Homeros de folkliga minnena om berättelserna om Troja i sina diktverk Iliaden och Odysséen. Och många hundra år senare, omkring år 400 före den moderna tideräkningen, föds i Latium två direkta ättlingar till konungarna Aeneas och Silvius. Dessa båda barn, vid namn Romulus och Remus, har övergivits i vildmarken men räddas av en vargtik, som för dem i säkerhet i grottan Lucapal under kullen Palatium. Då Romulus växer upp ska han på denna kulle lägga grunden för sin stad Rom. Och detta Rom blir centrum för det största och mäktigaste rike världen dittills någonsin skådat. Så småningom ska det trojanska Romarriket även komma att erövra hela Grekland, såväl som Anatolien, platsen för den försvunna staden Troja. Och blott en lite bit nordost om Trojas gömda ruiner anläggs år 330 staden Konstantinopel som Romarrikets nya huvudstad, som ska komma att bli ännu väldigare än själva Rom. I nästan 2 000 år består detta romerska rike – tills det år 1453 slutligen faller för det Osmanska rikets invaderande arméer. Och berättelserna om Troja blir till sagor och legender, och vid 1800-talets början tror knappt någon historiker längre på att Troja någonsin funnits. Men år 1868 hittas Trojas övertäckta ruiner av den tyske arkeologen Heinrich Schliemann, just på den plats där berättelserna sagt att staden skulle finnas. Och man finner även spår av kriget och katastrofen – och namn som de ur Homeros berättelser. Sagan om Troja var sann.

Tigern återvänder till Kazakstan!

En fantastiskt god nyhet från en artikel i The Guardian! Kazakstan är god väg att återintroducera vilda tigrar i landet, 70 år efter att de dog ut där! I projektet ingår också att skapa ett nytt naturreservat och att återställa tigrarna naturliga livsmiljö – och tidigast år 2025 kan vilda tigrar komma att sättas ut.

Dessa kommer att vara sibiriska tigrar, eftersom den kaspiska (eller hyrkaniska) tigern som tidigare levde i området nu med största sannolikhet är helt utdöd. Den kaspiska och sibiriska tigern är dock väldigt, väldigt nära släkt – den senare härstammar direkt från en population av den förra.

Dessutom pekar mycket forskning nu på att det egentligen bara finns två verkliga underarter av tiger – underarten Panthera tigris tigris på det asiatiska fastlandet och underarten Panthera tigris sondaica hemmahörande på öarna Sumatra, Java och Bali – men där nu bara populationen på Sumatra återstår. Ifall så är fallet vore det väldigt goda nyheter för bevarandet av de återstående små och splittrade tigerpopulationerna, eftersom man får större möjlighet att återintroducera djur från andra områden för att hjälpa upp populationer som riskerar inavel. Fast å andra sidan kanske det kan finnas en fara i att situationen ses som mindre allvarlig när det är en population och inte en hel underart som är på gränsen att dö ut.  Men, i vilket fall är nyheten från Kazakstan väldigt fin och mycket välbehövlig – kanske finns trots allt ännu en räddning för världens vackraste djurart!