Påskgodis – ”Best of the Worst”

Som påskgodis – en av mina absoluta favoritserier på Youtube!

”Best of the Worst” är en serie underhållande gruppdiskussioner kring komiskt dåliga gamla B-filmer från 70-, 80- och 90-talet, framförallt inom genrerna action, skräck, sci-fi och fantasy. Fantastiskt roligt och gott om nostalgi  – rekommenderas starkt!

Här är två av mina personliga favoritavsnitt att börja med:

Deadly Prey, Hard Ticket to Hawaii och Miami Connection:

Order of the Black Eagle, Wired to Kill och Raiders of Atlantis:

Annonser

Till minne av Jesus från Nasaret

Såhär på Långfredagen vill jag hedra Jesus från Nasaret, vars lidande och död för vad han trodde på förstås är påskhögtidens tema, tillsammans med firandet av våren och naturens återfödelse. För även om jag själv är en panteistisk hedning och allra mest firar den senare aspekten av påsken, så har jag också oerhört stor respekt för hans mod, och mycket stor beundran för de fina anarko-socialistiska ideal som han stod för. Jesus var på många sätt verkligen så långt före både sin egen tid och vår…

Här är så några av mina favoritcitat från honom, att fundera över under påsken:

  • ”För vad ska det gagna en man om han vinner hela världen men förlorar sin själ.”
  • ”Om du vill vara fulländad, gå och sälj alla dina ägodelar och ge åt de fattiga, och du ska vinna ära i Himlen.”
  • ”Om någon slår dig på ena kinden, vänd dem då ock den andra. Om någon vill stämma dig och ta din mantel, ge honom också din kappa. Om någon tvingar dig att gå en mil, gå då med honom två mil.”
  • ”Älska dina fiender, välsigna de som förbannar dig, gör gott för de som hatar dig, och be för de som hätskt utnyttjar och förtrycker dig.”
  • Jag säger er sannerligen, det är svårt för en rik man att komma in i Himmelriket. Återigen säger jag er, det är lättare för en kamel att ta sig igenom ett nålsöga än för en rik man att komma in i Himmelriket.”

Debatt: Om vår mörka nutid – och den framtid vi behöver

Vårt nuvarande samhälle tar livet av oss. På så väldigt många sätt. Att vår nuvarande livsstil inte bara är ohållbar utan fullständigt katastrofal för livet på vår planet vet vi förstås redan. Vi är mitt uppe i det största massutdöendet av arter på 65 miljoner år – helt och hållet orsakat av människan. Vi mår alls inte bra av att leva i vetskapen om att vi är del av en samhällsstruktur som helt bygger på exploatering och förstörelse av vår planet – allas vårt gemensamma hem. Men denna enorma förstörelse tycks trots allt ofta rättfärdigas med att ökat materiellt välstånd leder till bättre välbefinnande för oss som människor. I kapitalismens, globalismens och den ständiga tillväxtens namn. Men är det verkligen ens sant att vi mår bättre ju större ekonomisk tillväxt vi har – eller kan hela premissen vara falsk…?

Att masskonsumtion och materiellt överflöd är lika med frihet är det narrativ hela vårt nuvarande samhällssystem är uppbyggt kring och beroende av. Men det är ett narrativ som djupt skadar vår planet och som skapar sociala och ekonomiska klyftor och en värld av hårda människor drivna till ständig tävlan med varandra om resurser, efter socialdarwinistiska principer. Framtidens hållbara samhälle måste istället grundas på samarbete istället för konkurrens.

Forskning visar att materialistiska värderingar uppkommer hos människor som inte fått sina trygghets- och identitetsbehov effektivt tillgodosedda och att det materialistiska tankesättet dessutom förvärrar känslan av otillfredsställelse. Personer som primärt inriktar sig på materiellt ägande mår psykiskt sämre. Materialism som ett surrogat för trygghet skänker falsk självkänsla, tränger ut meningsfulla relationer och förminskar det egna uttrycket. Men trots detta uppmuntras vi alla till just en sådan materialistisk världssyn av våra grundläggande samhällsstrukturer.

Innebörden av ordet ”ekonomi” – alltså ”hushållning” – är närmast raka motsatsen till hur vårt nuvarande ekonomiska system är uppbyggt. Nuvarande system kräver ständig ekonomisk tillväxt genom massförbrukning av ändliga resurser. Denna kortsiktiga och uppenbart ohållbara lösning till trots är detta system nu så ingrott att fortsatt ständig ekonomisk tillväxt till och med är ett av Förenta Nationernas 17 hållbarhetsmål. Skälet till detta är till stor del att kapitalismen enligt nuvarande samhällsnarrativ är ”frihetens ideologi”. Och i detta system visar vi vilka vi är genom vad och hur mycket vi äger, snarare än genom vilka vi är som individer. Detta till priset av att vi alla själva är produkter, att bjudas ut och säljas på en marknad. Och för att vara attraktiv på denna marknad måste varje individ underordna sig, anpassa sig, och inneha vissa specifika inre och yttre egenskaper för att lyckas väl. Vi är således fast i sociala roller dikterade av marknadsekonomin. Alla är vi siffror i systemet snarare än egna individer.

Trots vårt generella materiella överflöd har idag endast ett ytterst fåtal lyxen att kunna vara verkliga individer och verkligen kunna uttrycka sin mening och fullt förverkliga sig själva. Vi lever ännu i ett hierarkiskt samhälle, där hur väl du kan uppfylla din inneboende individualitet beror på din sociala och ekonomiska ställning. Individens känslomässiga och intellektuella behov kommer i andra hand efter ekonomisk vinst och tillväxt, trots att alla människor har samma grundläggande behov av att få vara kreativa, delaktiga och inflytelserika i sin vardag för att må bra. Och de snabba lösningarna får i dagsläget företräde över de långsamma, vilket går ut över såväl kollektivets som individens deltagande och kreativitet, och därmed över samhällets sociala hållbarhet.

Vi är också väldigt ensamma idag. Mer så än någonsin förut i mänsklighetens hela historia. Vi lever allt mer i ett bubbelsamhälle,där vi knappast längre rör oss ute i stadsrummet, utan endast mellan hemmet, jobbet och butiken – och för att ta oss däremellan sitter vi i ytterligare en bubbla, i form av vår egna bil. En stad om kvällen i vår tid är väldigt tom – och denna tomhet och ödslighet gör en stad långt mer otrygg att vistas i. Så skapas en ond cirkel. Många spenderar väldigt lika mycket tid framför skärmar som ansikte mot ansikte med människor – och vi känner ofta människor på andra sidan jorden bättre än grannarna i lägenheten intill.

Detta sociala utanförskap ökar allt mer – i synnerhet bland yngre, kring vars välmående det nu finns mycket stora varningstecken. Det finns en ökande isolering mellan människor och en ensamhet som breder ut sig. I många större svenska städer är vartannat hushåll ett singelhushåll. Det har också utkommit rapporter om att millennialister – alltså 80- och 90-talister – i snitt har tre gånger så lite sex som sin föräldrageneration. I det extremt högteknologiska, kapitalistiska och prestations- och arbetsinriktade Japan har detta redan nått extrema nivåer. Här är 70 procent av ogifta män och 60 procent av ogifta kvinnor i åldern 18 till 34 år singlar – och mer än 60 procent av både män och kvinnor i samma åldersgrupp är oskulder. Detta kan kanske tyckas trivialt – men det pekar på att något alls inte står till när vi prioriterar arbete, masskonsumtion och materiellt välstånd över nära relationer. I samma Japan har allt fler unga nu börjat gått ännu längre. En subkultur av så kallade hikikomori isolerar sig nu helt från omvärld i sina hem likt moderna eremiter för att medvetet undgå all verklig social tillvaro och professionellt liv, och så undfly samhällets hårda press och krav. Denna subkultur breder nu ut sig allt mer – och börjar nu att få fäste även här i Väst, vilket är mycket oroande.

Den ständigt ökande tidspressen och stressframkallande snabbheten i vårt samhälle får oss också att må allt sämre. Samhällets allt högre hastighet leder till brist på möjlighet till återhämtning och på sätt till utbrändhet. Det enorma flödet från den ständigt närvarande informationsteknologin gör oss dessutom ännu mer stressade.

Den psyskiska ohälsan ökar som helhet mycket kraftigt, och i synnerhet unga människor mår allt sämre. Allt fler lider idag också av neuropsykiatriska problem, såsom ångest, utbrändhet, manodepressivitet, autism och koncentrationsproblem. Och den vanligaste dödsorsaken bland personer under 50 år i västvärlden är självmord.

Mer än hälften av alla yrkesverksamma vantrivs på sitt jobb. Det är inte hållbart med ett samhälle där majoriteten av yrkesverksamma människor går på sitt jobb åtta timmar i veckan fem dagar i veckan elva månader om året i 30-40 år i vantrivsel, ångest och tristess och mest av allt längtar hem. Är det värt att spendera de friskaste åren av sitt (förmodligen) enda liv på att vara på en plats där man vantrivs för att få det bättre ställt rent materiellt? Dessutom jobbar vi idag mer än vad människor gjorde under Medeltiden! Detta kan inte vara rätt väg att gå.

Klassklyftorna närmar sig nu samma nivå som på 1800-talet. Som exempel från dagens Sverige kan nämnas att de ekonomiska klyftorna i dagens Malmö är lika stora som i Malawi, i Helsingborg som i Uzbekistan, och i Lund som i Peru, och samtliga har en öppen arbetslöshet på en bra bit över tio procent. Men trots att mer än vad tionde person tvingas till ofrivillig arbetslöshet har vi ännu kvar ett system av arbetsplikt, som leder till psykisk ohälsa och social utslagning. Vi har lika mycket av ett klassamhälle nu som då vi ännu hade en officiell arvsadel. Det är bara det att vi inte kallar den för adel längre, utan gömmer det bakom begrepp som ”meritokrati”, ”globalism” eller ”kapitalism” och rättfärdigar det med uttryck såsom ”den osynliga handen” eller ”trickle down economy”. De yrken som är mest välbetalda är också de som är de mest varierande och stimulerande, och som dessutom ger störst möjlighet till inflytande över samhällets utveckling. Medan vi bland de sämst betalda yrkena även finner de mest monotona och fysiskt och psykiskt slitsamma – de yrken vilka den så kallade ”white-collar”-klassen ser ner på. Dessa faktum i sig leder i sig till ett statussamhälle fyllt av tävlan och stress, där alla vill rusa mot toppen för att inte trampas på – och en känsla av aldrig riktig vara bra nog. Det är en snäv ram inom vilken individen måste förändra sig själv för passa in eller också slås ut och gå under.

Vårt nuvarande samhälle byggt på ojämlikhet, elitism och individualism leder till oro, isolering och instabilitet. Och även extremism, vare sig det handlar om xenofobi, islamism eller andra former av extrem populism, frodas allra bäst i ett samhälle med stor känsla av hopplöshet, utanförskap och orättvisor. Vi söker desperat efter en tillhörighet och en mening som konsumtionssamhället inte kan ge. Och vad händer då människor till slut får nog av att vara hunsad underklass? Det är inte säkert vi kommer att få en ny revolutionsvåg mot samhällseliten, likt 1789, 1848 eller 1917-18, men vad som däremot är säkert är att vi åter lever i en tid av uppenbart ökad oro och spänning i samhället.

Människan får inte fortsätta att ses som en siffra eller en produktionsenhet – utan var och en måste börja ses som en medveten individ, med alldeles egna tankar, drömmar och värderingar. Först då kan vi skapa verklig lycka på både individ- och samhällsnivå. Dagens obligatoriska lönearbete för sin blotta överlevnads skull behöver snarast ersättas av en medborgarlön – en villkorslös basinkomst för samtliga medborgare vilken går att leva på. Så skulle vi kunna få ett slut på vår nuvarande yrkesmässiga vantrivsel, stoppa social utslagning, och uppnå en social och ekonomisk vision om att mötas på lika villkor och göra individer delaktiga och sedda för sina specifika egenskaper. Då individen får möjlighet att själv kunna råda över sitt eget liv och sin tid kan vi uppnå en ny kulturell och vetenskaplig renässans där individens egen personliga passion och intressen styr vad denna ägnar sig, istället för det ständiga destruktiva obligatoriska sökandet efter ekonomisk vinning.

Kontakt och samband med naturen hänger också nära samman med vår mentala hälsa. Vi har idag helt förlorat många av våra tidigare ekologiska, kulturella och sociala meningar och sammanhang. Och vi är nu i desperat behov av att finna vägen tillbaka till ett samhälle där varje individ får känna delaktighet med både sina medmänniskor och sin naturliga omgivning. Så kan vi motverka dagens utbredda isolering och känsla av meningslöshet, otillräcklighet, rotlöshet och ångest.

Viljan att lära och att utvecklas intellektuellt och andligt är inneboende hos människan. Och istället för att fylla våra liv med tom, meningslös konsumtion måste det själsliga, inre självförverkligandet i framtiden bli en av livets stora meningar. Detta, tillsammans med det kollektiva värnet av vår planet och dess många fantastiska livsformer kan bli ett nytt syfte och högre mening i allas våra liv. Tänk om vi kunde samverka för att göra vår gemensamma omgivning så vacker, nyttig och ekologiskt hållbar som möjligt. För att kunna åstadkomma en utopi som denna krävs kunskap och gemenskap. Delaktighet och samarbete är modellen för framtiden. Att gemensamt skapa och utforma vår omgivning kan ge oss alla en större känsla av tillhörighet och få oss att känna större hopp och engagemang, och vilja ta väl hand om det som finns runtomkring oss, både nära och längre bort. Och när omgivningen blir vackrare kommer göra viljan att bevara denna skönhet öka ännu mer – i en växande positiv spiral.

Hållbarhet handlar om att återinföra de mänskliga, ekologiska, kulturella och sociala värden som inte passar in i det marknadssystem som idag styr oss alla och håller oss fångna. Vi måste snarast möjligt bort från det gamla råkapitalistiska systemet av dominans över andra människor såväl som över naturen. För bara på detta sätt kan vi inte bara överleva – utan faktiskt åter också leva!

 

Källor:

Erik Assadourian: The Rise and Fall of Consumer Cultures

The Culture Trip: Hikomori: Why Are So Many Japanese Staying At Home?

The Independent: We knew Japan had a sex problem. We just didn’t know how bad it was until now.

Tim Jackson: Välfärd utan tillväxt

Bill McKibben: The End of Nature

Carolyn Merchant: The Death of Nature

Carolyn Merchant: Reinventing Eden

Reuters: Why A Medieval Peasant Got More Vacation Time Than You

Sydsvenskan: Malmö har en inkomstfördelning som liknar Malawis. Helsingborg ligger i samma nivå som Uzbekistan och Yemen

John Thackara: How to Thrive in the Next Economy

John Thackara: In the Bubble

Ann Thorpe: Design för hållbar utveckling

Time: Millennials Are Having Way Less Sex Than Their Parents

Oscar Wilde: The Soul of Man under Socialism

Richard Wilkinson, Kate Pickett: Jämlikhetsanden

”Annihilation” – Recension (spoilerfri)

Amerikanskt skräckdrama

 

Manus och regi: Alex Garland

Baserad på boken av Jeff VanderMeer

 

I rollerna:

Lena – Natalie Portman

Ventress – Jennifer Jason Leigh

Josie – Tessa Thompson

Anya – Gina Rodriguez

Cass – Tuva Novotny

Kane – Oscar Isaac

Lomax – Benedict Wong

 

Biologen Lenas make kommer plötsligt hem efter att ha varit spårlöst försvunnen på ett militärt uppdrag under ett års tid. Han är förvirrad och knappt kontaktbar, och blir med ens våldsamt sjuk. Han och Lena förs bort till en militäranläggning belägen precis intill ett märkligt energifält som innesluter ett stort skogsområde. Allting som lever i denna skog muteras och smälts samman av någon främmande biologisk entitet. Och under ledning av den dödssjuka psykologen Ventress ger sig Lena och ytterligare fyra kvinnliga forskare in i denna skog för att undersöka den. Samtliga har det gemensamt att de bär på ett sorgligt och självdestruktivt förflutet, som är skälet till att de accepterat detta dödliga uppdrag.

På ytan kan detta kanske tyckas som en ganska vanlig science-fiction-skräckfilm av samma stil som Alien. Men i själva verket är detta mer av ett mörkt psykologiskt drama med skräckinslag, med ett tema om destruktivitet, skapande, utveckling och förgänglighet. Det är en överraskande djup och känslomässig film som faktiskt berör. Mycket sevärd, med skådespeleri och manus som vida överträffar vad som vanligtvis är brukligt i skräckgenren. Man bör dock vara vid rätt sinnesstämning för att se den, och det är nog kanske inte rätt film för dig som bara vill ha en lagom mysig skräckfilm att koppla av till med en skål popcorn. Även om action- och skräckscenerna också är mycket välgjorda – och ofta chockerande grafiska…

Tyvärr har filmen floppat ganska stort i USA där den gick upp på bio, kanske för att publiken väntar sig något annat av en film i denna genre. Väldigt trist. Det här är en film jag rekommenderar starkt, förutsatt som sagt att du vet vad du ger dig in på. I Sverige kommer filmen tyvärr inte att visas på bio, vilket är synd på en så visuellt tilltalande film – men den finns däremot redan nu att se på Netflix.

Betyg: 4 av 5

”Avengers: Infinity War” – ny trailer

Nya trailern för Avengers: Infinity War som har premiär i slutet av april! Kulmen på tio år av superhjältefilmer från Marvel:

Trailern avslöjar verkligen inte mycket, men filmen ser åtminstone lovande ut – snygg och underhållande, med typisk lättsam Marvel-ton! Ser verkligen ut att bli ett spektakel av stora proportioner. Med så många nu ikoniska karaktärer och så många stora skådespelare finns kanske en liten risk för att det kan bli för ytligt och att ingen får tid eller chans att riktigt komma till sin rätt. Men om man å andra sidan lyckas få alla att lysa och inspireras av varandra, då kan det här bli fantastiskt! Definitivt årets största popkulturella filmhändelse!