Tankar kring det växande klassamhället

Som jag ser det så det finns det i vårt nutida samhälle en oroande, växande tendens till förakt och avsmak för svaghet. En typ av ny socialdarwinism med rötter i nyliberal teori à la Ayn Rand.

Jag läste ikväll den här artikeln från Storbritannien om kritik mot metallstänger på bänkar i syfte att hindra hemlösa från att sova på dem. Detta fenomen att aktivt göra livet svårare för de som redan har det allra svårast är förstås inte unikt för Storbritannien utan är i högsta grad levande även i Sverige, där vi länge haft liknande installationer.

I december ifjor kom den här artikeln som berättade om de förskräckande klassklyftorna i dagens Sverige. Att de finns enorma klassklyftor i vårt land kan väl ingen alls ha missat. Men att klassklyftorna i dagens Malmö är lika stora som i Malawi, i Helsingborg som i Jemen, och i Lund som i Peru, var värre än till och med jag, som trots allt studerat hållbar utveckling och arbetat med både de rikaste och de fattigaste delarna av Malmö kunde ana.

Jag lyssnade också nyligen på detta avsnitt av Reddits Ask Historians Podcast, som bland annat berör synen på fattigdom i det viktorianska England. Mycket väl värt att lyssna på – och vad som särskilt berörde var hur klassklyftor, fattigdom och hunger åter ökar kraftigt i Västvärlden och hur vi åter är på väg mot hur det såg ut då, för över hundra år sedan…

Jag tror dessutom att dagens hyllande av – och krav på – perfektionism är en stor bidragande orsak till ökande psykisk ohälsa och mental stress även bland ”de som har”. Det finns en oerhörd rädsla för att inte duga till – för att vara ”en av de svaga”, en av ”de där andra”, de som man ser ner på…

Sverige mår inte bra. Västvärlden mår inte bra. En radikal förändring behövs i den grundläggande synen på vår omvärld och på våra medmänniskor om vi ska få en hållbar framtid tillsammans.

Annonser