Trojanska kriget

Bronsåldern i det mykenska Grekland var vaggan för Västvärldens kultur. Under denna tid sades gudarna beblanda sig med människor, och många av de mest berömda myterna och gudasagorna har sina rötter i denna tid. Bronsålderns allra sista sekel blev de stora hjältarnas tid. Detta var Jasons och Argonauternas sekel, och tiden då Herkules utförde sina storverk – och då Theseus besegrade minotauren, just innan han grundade grekernas mäktigaste stad Aten. Men slutet på denna storhetstid stod för dörren. Detta slut skulle komma med det Trojanska kriget mellan Greklands stater och den mäktiga stadsstaden Troja på Anatoliens västra kust cirka år 1 200 före den moderna tideräkningens början. Detta tio år långa krig skulle föda fler hjältar och legender än något annat krig i historien. Det här är dess historia:

Eris gyllene äpple

Upphovet till detta katastrofala krig är en nekad bröllopsinbjudan. Eris – osämjans gudinna – nekas inträde till brölloppet mellan havsnymfen Thetis och människokungen Peleus, på order av gudarnas härskare Zeus. Djupt förolämpad kastar hon så in ett gyllene äpple bland gästerna, på vilket det står: ”Till den vackraste.” De tre gudinnorna Afrodite, Hera och Pallas Athena anser alla att äpplet rättmätigen tillhörde dem, och stor och bitter osämja uppstod dem emellan, till Zeus stora förtret.

Akilles uppväxt

Thetis föder snart en son. Och det förutsägs att han ska växa upp till att bli en stor krigare – men aldrig se sin ålderdom. För att beskydda honom tar hon honom därför ner till floden Styx – den flod som utgör gränsen mellan de levandes land och dödsriket – och doppar honom i flodens vatten. Detta gör pojken osårbar mot alla vapen. Men hälen, i vilken Thetis hållit honom och som inte rört vid vattnet, blir pojkens enda svaga punkt. Och för att ytterligare beskydda honom överlämnar hon snart sin son till kung Lycomedes på ön Skyros. Där växer han upp i säkerhet och trygghet, och förälskar sig så småningom i kungens dotter Deidama, med vem han får sonen Pyrrhus.

Paris uppväxt

Paris Alexander föds som ett av de många barnen till kung Priamos och drottning Hekuba av Troja. Men innan hans födelse har det förutspåtts att han ska växa upp till att bli stadens undergång. Därför ger Priamos med sorg i hjärtat bort den lille pojken till herden Agelaus, med ordern att pojken måste dö. Men som herden inte har hjärta att för egen hand döda det lilla barnet lämnar han det ensamt på berget Ida. Men då herden återkommer till platsen nio dagar senare finner han till sin förundran ännu barnet vid liv. Och då bestämmer sig Agelaus så för att själv ta hand om barnet som sitt. Så kommer det sig att prins Paris växer upp som en enkel herdepojke, och hans godhet och skönhet gör honom mycket omtyckt av alla som ser honom. Och efter tid kommer nymfen Oenone att förälska sig i honom. Denna vackra nymf kan läka alla sår. Och hon och Paris lever tillsammans ett lyckligt och enkelt liv.

Paris dom

Under hela denna tid fortsätter grälet mellan de tre gudinnorna Afrodite, Athena och Hera utan uppehåll – och till slut får Zeus nog av deras gräl, och bestämmer att någon utomstående en gång för alla måste avgöra vem av de tre gudinnorna som är vackrast och som det gyllene äpplet därmed måste tillhöra. Någon rättfärdig och renhjärtad måste göra detta – och valet faller så på den oskyldige herdepojken Paris. Gudinnorna stiger så ner till honom och berättar för honom att han måste avgöra vem av de tre som är vackrast. Och alla mutar de honom med gåvor för att han ska välja just dem. Hera erbjuder att göra honom till kung över både Europa och Asien. Athena erbjuder honom visdom och skicklighet i strid. Och Afrodite erbjuder honom världens vackraste kvinna – den sköna Helena, hustrun till kung Menelaos av Sparta. Därefter faller så Paris val på Afrodite – och på att få Helena till sin fru. Detta alltmedan Oenone förkrossad försvinner iväg ifrån Paris för alltid.

Bortrövandet av Helena

Som hon lovat tar Afrodite med sig Paris till Sparta, där kärleksgudinnan får Helena att blixtförälska sig i honom. Och tillsammans ger de sig av till Troja. Väl tillbaka i Troja avslöjar Paris sig slutligen för Priamos och Hekuba som deras försvunne son, och presenteras så för sina många syskon, bland dem Hektor, Aeneas, Helenus, Deiphobus, Kassandra, Polyxena, Trolius och många fler. Och kungen och drottningen kan nu inget annat göra än att ta Paris och Helena under sitt och stadens beskydd.

Grekland går i krig

Menelaos får veta att Helena rövats bort till Troja blir han ursinnig, och sändet genast bud till härskarna av samtliga grekiska riken att hjälpa till att ta tillbaka henne. Detta har de samtliga sedan tidigare förbundit sig i ed, då de alla älskar den sköna Helena. Och den mäktigaste av dessa många härskare är Menelaos egen bror Agamemnon, kung av Mykene, som blir expeditionens självklare ledare. En av de grekiska kungarna tvekar dock att gå i strid. Odysseus lever ett fridfullt liv på den lilla ön Ithaka tillsammans med sin hustru Penelope och sin lille son Telemakos då då han får veta Grekland ska gå i krig. För att slippa krigsplikten låtsas han därför vara galen. Men då grekiska soldater lägger hans lille son framför hans plog kan han inte hjälpa att rädda den lille pojken och lyfta upp honom. Grekerna ser därmed att han inte alls är galen, och tvingar honom därför att följa med dem mot sin vilja. Därefter seglar grekerna till ön Skyros där Akilles hålls gömd. För att slippa gå i strid har Akilles förklätt sig till en flicka vid det kungliga hovet. Men Odysseus har en listig plan för att hitta rätt på honom. Förklädd till en försäljerska beger han sig till hovet och presenterar sig till hovet och visar upp kvinnokläder och smycken för hovdamerna – men även ett spjut och en sköld. Och då den förklädde Akilles genast tar upp spjutet avslöjar han sig för Odysseus, som därpå övertalar honom att gå med i kriget tillsammans med sin bäste vän Patroklus och sina elitkrigare myrmidonerna.

Offrandet av Ifigenia

Grekerna hindras helt från att avsegla från Grekland av gudinnan Artemis – syster till Trojas främste beskyddare guden Apollon – som inte låter någon vind få fylla deras segel. Till sist säger grekernas siare Calchas att Agamemnons älskade unga dotter måste offras för att blidka gudinnan. Motvilligt går Agamemnon till sist med på att låta döda sin dotter för Greklands skull – men Artemis tycker synd om den unga flickan, och i samma stund kommer hon ner och för henne bort till Tauris på Krimhalvön. Där blir Ifigenia en prästinna i Artemis tempel. Och äntligen kan grekerna ostört sätta segel mot Troja.

Filoktetes

Då grekerna på sin väg mot Troja gör ett uppehåll på ön Lemnos blir krigaren Filoktetes svårt biten av en giftorm. Filoktetes hade som pojke varit den som tänt eld på den lidande Herkules dödsbål. Som tack hade han fått ärva hjältens pilbåge och pilar, och nu var han Greklands bäste bågskytt. Men på grund av sin svåra skada och smärta måste han nu mot sina högljudda protester lämnas kvar på ön.

Grekernas landstigning i Troja

Då de förutspåtts att den förste grek som sätter sin fot på trojansk mark ska bli den förste grek att dö vägrar samtliga grekiska ledare att göra så. Men till slut kastar den sluge Odysseus sin sköld på trojansk mark från sitt skepp och stiger av båten på denna. Efter detta går den store krigaren Protesilaus i land från sitt skepp – varpå han genast dödas av Hektor, ledare för de anfallande trojanska krigarna. Denna första väldiga strid slutar trots allt i ett grekiskt övertag, och Trojas krigare tvingas till slut in bakom sin stads väldiga, ogenomträngliga murar.

Grälet mellan Agamemnon och Akilles

Efter många och långa hårda strider har många civila trojaner kidnappats som slavar av grekerna. En av de som kidnappats är Kryseis, dotter till Kryses – en av Apollons präster i Troja. Kryses beger sig personligen till grekernas ledare Agamemnon och ber honom att frige hans dotter. Och som Agamemnon finner det oklokt att ännu mer förarga trojarnernas skyddsgud Apollon går han med på att frige Kryseis. Istället tar han Briseis, en annan flicka från Troja, som kidnappats av Akilles, som sin egen slav. Detta gör Akilles ursinnig, och han känner sig vanärad av den mykenske kungen, som låter de andra grekerna stida åt honom, men själv tar största delen av krigsvinsterna. Hädanefter vägrar Akilles och hans myrmidoner helt att fortsätta strida för grekerna – trots direkt vädjan till honom från såväl Agamemnon som krigshjältarna Odysseus, Ajax och Diomedes.

Menelaos strid mot Paris

Utan Akilles och hans soldater ser grekerna sitt övertag glida dem ur händerna. Därför sänder man ut en fredssträvan till grekerna, i vilken Menelaos erbjuder sig att strida mot Paris man mot man på liv och död – där vinnaren får Helena, varefter grekerna oavsett utfall lovar att ge sig av. Tyngd av sina skuldkänslor för kriget går Paris med på detta. I den strid som följer får den långt starkare och skickligare Menelaos genast ett stort övertag – men innan Menelaos kan göra slut på honom, och så avgöra kriget, kommer Paris beskyddare gudinnan Afrodite till hans undsättning och för honom i säkerhet innanför Trojas murar – och gudinnan Hera, som står på grekernas sida – får i sin tur den grekiske bågskytten Pandaros att lindrigt skada Menelaos, för att så slut på den bräckliga vapenvilan. I den nya strid som utbryter dödas Pandaros av Diomedes, medan Aeaneas räddas från Diomedes av Afrodite. Även gudarna Ares och Apollon ger sig in personligen in striden på trojarnernas sida, medan Athena strider för grekerna. Vid mörkrets fall upphör stiderna till slut, och Zeus förbjuder nu alla gudar och gudinnor från att direkt delta i striderna.

Troilus och Kressida

En utväxling av fångar sker mellan grekerna och trojarnerna – trojarnerna får tillbaka krigaren Antenor mot att trojarnerna återlämnar Kressida, den grekiske siaren Calchas dotter. Kressida har dock under sin tid i Troja djupt förälskat sig i Priamos yngste son Troilus, och det är med tung sorg i hjärtat som hon skiljs från honom och återgår till grekerna.

Hektors strid mot Ajax

Hektor erbjuder sig att möta grekernas störste krigare man mot man. Akilles vägrar ännu att strida, och ingen annan vågar möta Hektor ensam i strid. Men då Nestor, kung av Pyles, och den allra äldste mannen i hela Grekland, förebrår de grekiska krigarna för sin feghet, går dessa till slut med på att dra lott om att strida. Lotten faller på Ajax – den allra starkaste av alla grekiska krigare. Hektor och Ajax möts därefter i en hårt strid som varar i timtal, tills dess mörkret faller och tvekampen måste avslutas utan någon segrare.

Patroklus död

I de strider som därefter följer skadas snart samtliga av Greklands tre främsta krigare – Odysseus, Ajax och Diomedes. Samtidigt sänder Akilles Patroklus från sitt läger till det grekiska huvudlägret för att fråga hur striderna går. Nestor svarar honom ärligt att grekerna är på väg att förlora, vilket för Patroklus att förtvivla. Men trojarnerna nås då av ett dåligt omen. En örn ses fånga en giftorm, men ormen biter örnen i benet. Detta tolkas av den trojanske siaren Polydamas som ett tecken på att en fortsatt trojansk framryckning mot de grekiska skeppen kommer att leda trojarnerna i fördärvet. Men Hektor häcklar denna tolkning och vägrar att lyssna, utan fortsätter att rycka fram. Då Patroklus ser den fortsatta trojanska framryckningen beger han sig desperat i hast tillbaka till Akilles och ber att få låna hans rustning och att få leda myrmidonerna i ett försvarar av grekerna. Med stor tvekan ger Akillles till slut efter för sin väns önskan – men manar honom att endast strida i försvar och på inga villkor leda grekerna i ett anfall mot Troja. Patroklus lovar, och klädd i Akilles rustning tar han befälet över grekernas försvar. Snart drivs trojarnerna åter snabbt tillbaka mot Trojas murar, och Patroklus kan inte motstå att trotsa löftet till sin vän och gå till motanfall mot Troja. Men framför Trojas murar stoppas han i striden av guden Apollon själv – och dödas därefter av Hektor.

Akilles återkomst

Akilles får veta att hans bäste vän dödats av Hektor fylls han av sorg och hat och lust efter hämnd. Han struntar nu i sitt gräl i med Agamemnon och sluter genast fred med de övriga grekerna. I utbyte ger Agamemnon honom tillbaka den kidnappade Briseis och flera andra gåvor. Då får Akilles besök av sin moder havsnymfen Thetis, som med sorg i hjärtat gör klart för honom det hon alltid vetat – om han fortsätter att strida för grekerna kommer han mycket snart att dö, men bli ihågkommen för alltid. Om han däremot väljer att ge sig av kommer han att leva ett långt och lyckligt liv, men bli bortglömd strax efter sin död. Men Akilles har gjort sitt val – han måste hämnas sin vän. Så Thetis beger sig då till smedjekonstens gud Hefaistos, som smider åt Akilles den bästa rustning någon mänsklig krigare någonsin burit.

Hektors död

Akilles åter anslutit sig till den grekiska sidan vänder striden åter till grekernas fördel. Mängder av trojanska soldater drivs ner i floden Skamander av Akilles, där han slaktar dem tills floden rinner röd av blod. Denna slakt gör flodguden ursinnig, som reser sig i strid mot Akilles. Akilles räddas dock från flodens vrede av en eldstorm skapad av Hefaistos. Och snart har grekerna under Akilles ledning helt drivit trojarnerna tillbaka in bakom Trojas murar. Bara genom guden Apollons ingripande hindras Akilles armé från att inta staden. Hektor beslutar sig då för att ensam möta Akilles i strid, då han känner skuld för att han inte lyssnat på varningstecknet om örnen och ormen. Hans hustru Andromake varnar honom och ber honom att tänka på henne och deras lille son Astyanax. Även hans moder Hekuba varnar honom. Och så gör även hans syster Kassandra, som av Apollon givits gåvan att förutse, men även förbannelsen att aldrig bli trodd i sina förutsägelser. Men Hektor ger sig ensam ut i striden trots alla deras varningar. Men Akilles visar sig snabbt vara honom övermäktig. Det blir en katt- och råttalek längs Trojas murar, där Akilles jagar en allt mer utmattad Hektor. Till slut lurar Athena Hektor till att sluta springa – och Akilles kan då hugga ner den trojanske hjälten till döds. Men med sitt sista andetag påminner Hektor Akilles om förutsägelsen att även Akilles ska komma att dö i kriget.

Priamos i Akilles läger

Den gamle trojanske kungen Priamos är förkrossad över sin äldste son och främste krigares död, och önskar nu inget hellre än att få hedra och begrava honom i Troja. Därför beger han sig förklädd ut ur Troja mot det grekiska lägret vid stranden, körd på en kärra av guden Hermes som förklätt sig till kusk. Väl i grekernas läger ber den gamle kungen i förtvivlan på sina knän sin sons dräpare Akilles att få Hektors kropp så att han kan ge den en värdig begravning. Akilles blir rörd av Priamos känslostorm och hans kärlek till sin son, och går med på att överlämna kroppen. Flera dagars uppehåll i striderna utlyses därefter, så att Troja i frid får hålla sin begravning för Hektor och de dagar av landssorg som därefter måste följa.

Troilus död

Troilus får veta att Kressida sedan hon återvänt till grekerna tycks ha glömt sin kärlek till honom, och istället förälskat sig i den grekiske hjälten Diomedes. Förkrossad beger han sig tillsammans med sin syster Polyxena till Apollons tempel i Thymbra för att be och tänka. Men där överraskas de av Akilles som följt efter dem. Polyxena lyckas fly – men Troilus mördas kallblodigt av Akilles på denna heliga plats, något som gör Apollon ännu mer vred mot den grekiske hjälten.

Akilles död

De hårt pressade trojarnerna får nu äntligen hjälp utifrån. Först anländer amazonerna – en armé av krigarkvinnor ledda av sin drottning Penthesilea. Amazonerna dödar många ur den grekiska armén, innan Penthesilea själv dödas av Akilles, vilket får amazonerna att dra sig ur kriget. Akilles drabbas dock av svår sorg inför den dödade Penthesileas skönhet. Och strax därefter anländer en armé under den etiopiske kungen Memnon till Trojas hjälp. Den etiopiske kungen har före sin ankomst lett ettt stort erövringståg genom Persien och Kaukaus med sin väldiga armé, och liksom Akilles bär han en rustning smidd av Hefaistos. Efter en jämn tvekamp dödas dock till slut även Memnon av Akilles. Därefter förföljer Akilles i en akt av övermod trojarnerna ända in i själva staden Troja. Där luras han av Polyxena – som söker hämd för det kallblodiga mordet på hennes bror Troilus – in i Apollons tempel i staden. Där ligger Paris på lur, och avfyrar en förgiftad pil styrd av Apollon själv som träffar Akilles rakt i hans enda svaga punkt – hans häl. Så dör till slut grekernas störste krigare Akilles.

Ajax död

Odysseus och Ajax, som följt efter Akilles in i Troja, lyckas få tag på hans döda kropp och föra ut den för att begravas. Ett stort gräl uppstår dock mellan dem båda kring vem som har rätt att få Akilles rustning. Agamemnon låter trojarnska krigsfångar i det grekiska lägret få avgöra vem som ska få rustningen, och dessa dömer till förmån för Odysseus. Detta gör en förnärmad Ajax utom sig av ilska och vrede, så till den grad att han helt mister förståndet – och tar sitt eget liv i galenskap.

Filoktetes återkomst och Paris död

Då krigets tionde år börjar får grekernas siare Calchas en ny förutsägelse. Han ser nu att kriget inte kan vinnas utan att bågskytten Filoktetes ansluter sig till dem. Därför seglar Odysseus, Diomedes och många andra grekiska krigare nu till Lemnos, där Filoktetes ännu finns kvar, ännu svårt lidande av det ormbett han ådragit sig tio år tidigare. Efter att grekerna återförenats med Filoktetes kommer Herkules, som nu är en gud, ner till dem. Han säger åt dem föra Filoktetes till läkaren Podalirius, son till läkekonstens gud Asclepius. De gör så, och efter att Filoktetes blivit fri från sitt sår ger han sig genast in i kriget. Där avfyrar han fyra pilar mot Paris, varav tre träffar – och Paris faller svårt sårad till marken. Han hittas så av Helena, som genast bär iväg med honom till nymfen Oenone på berget Ida. Men Oenone, som ännu är uppfylld av Paris svek, vägrar att hjälpa honom – och Paris dör i Helenas armar. Senare samma dag hålls Paris begravning i Troja – och under denna rusar en ångerfylld Oenone plötsligt in och kastar sig på elden och dör vid sidan av sin älskade Paris.

Pyrrhus och Trojas palladium

Efter Paris död uppstår ett gräl mellan hans båda bröder Helenus och Deiphobus om att vinna Helenas hand. Hon väljer Deiphobus, och en försmådd och förödmjukad Helenus ger sig av från Troja och söker ensam sin tillflykt till berget Ida. Där tillfångatas han grekerna, och tvingas under hot och tortyr att ge ifrån sig flera hemligheter till en möjlig grekisk seger. Han avslöjar att grekerna aldrig kan vinna om de inte får Akilles nu tonårige son Pyrrhus att slåss på deras sida, och dessutom stjäler Trojas palladium – en helig stentavla i Athenas tempel i staden. Då Helenus nu tvingats att förråda sin stad, har han inget annat val än att ansluta sig till grekernas sida. Odysseus seglar genast iväg till Skyros. Där överlämnar han Akilles rustning till Pyrrhus, som utom att tveka gör honom sällskap tillbaka till Troja för att hämna sin faders död. Och efter sin återkomst till Troja smyger sig Odysseus därefter in i Troja förklädd till en tiggare. Där inne känns han snart igen av Helena – men sedan Paris död har Helena nu tröttnat på sitt liv i Troja och längtar tillbaka till Menelaos och Sparta, och hon hjälper därför Odysseus genom att berätta var stadens palladium finns. Odysseus ger sig därefter tillbaka till skeppen och hämtar Diomedes, och tillsammans smyger sig de båda åter in i Troja och för bort Athenas beskyddande palladium.

Den trojanska hästen – Trojas fall

Odysseus får nu ännu en idé. Grekerna ska bygga en jättelik häst av trä, som ska framstå som en offergåva åt Athena. Inuti denna ska några av grekernas främsta krigare gömma sig, för att på så sätt komma in i staden. Övriga greker ska under ledning av Agamemnon segla iväg i sina skepp och gömma sig på den närbelägna ön Tenedos, för att därefter återkomma som förstärkning åt de trupper som tagit sig in i Troja och öppnat dess portar. Och sagt och gjort – en jättelik trähäst byggs på stranden, och inuti denna gömmer sig bland andra Odysseus, Diomedes, Menelaos, Pyrrhus och Filoktetes, medan övriga greker seglar iväg, efter att först brännt ner hela det väldiga grekiska lägret till grunden – bara en enda grek, vid namn Sinon, lämnas synlig kvar på platsen. Hans uppgift är att övertyga trojarnerna om att övriga greker givit upp och gett sig av, och att hästen är en gåva åt Athena. När trojarnerna sett alla de grekiska skeppen försvinna vågar de sig slutligen ner till stranden. Där möter de Sinon, och de allra flesta trojarner tror, fastän med viss försiktighet, på hans historia. Bara Kassandra och prästen Lakaon känner tydligt att det är en fälla. Lakaon säger att han fruktar alla greker – även de som bär på gåvor. Men havsguden Poseidon sänder då med ens upp ett väldigt sjöodjur ur havets djup, som dödar Lakaon och hans båda söner Antifantes och Thymbraeus. När trojanerna ser detta blir de förskräckta, och kan inget annat tro än att det är en varning från gudarna att inte vanära den grekiska gåvan till Athena. Därför för de under firande och segerjubel in den väldiga hästen mitt i staden. Även Helena, som åter fått dåligt samvete, misstänker nu att något inte står rätt till, och genom att härmar rösterna hos grekernas fruar försöker hon få dem att avslöja sig – men Odysseus hindrar dem från att svara. Och när natten faller och allt är tyst och stilla i staden smyger sig grekerna ut, och öppnar stadens portar för de greker som återkommit med skeppen. Och vad som följer blir ett grymt och avskyvärt blodbad. Urskiljningslöst mördar grekerna sovande och yrvakna trojanska civila i en jättelik massaker av mord, plundring och illdåd. Den gamle kung Priamos får se sin stad brinna och falla samman i ruiner, innan han mördas av Pyrrhus framför ögonen på sin hustru Hekuba. Och Hekuba själv tas till fånga som slav åt Odysseus. Kassandra tas till fånga som slav åt Agamemnon och Andromake som slav åt Pyrrhus. Andromakes och Hektors lille son Astyanax mördas av Pyrrhus. Polyxena väljer att ta sitt eget liv inne i Apollons tempel, på den plats där Akilles tidigare dödats, hellre än att tas som slav av grekerna. Deiphobus mördas av Menelaos i sitt sovrum, dit Menalaos letts av en djupt ångerfylld Helena. Aeaneas blir det enda av Priamos och Hekubas många barn som undkommer med både liv och frihet. Han lyckas även rädda med sig sin lille son Askanius och sin åldrige far Ankises – men hans fru Kreusa mördas av grekerna. Så slutar Troja. Staden raseras fullständigt till grunden av grekerna och upphör helt att existera. Och snart syns knappt något spår ovan mark av denna uråldriga och stolta stad.

Gudarnas hämnd och Nestors hemkomst

Gudarna är mycket vreda mot grekerna över förstörelsen och illdåden i Troja – så till den grad att de flesta av grekerna aldrig igen ska komma att få se sina hem, utan går under på sin hemfärd. Och för många av de som till sist kommer hem väntar krig, lidande och död. Det betyder slutet på hjältarnas tidsålder och på den glansfulla grekiska Bronsåldern. Nu väntar en tidsälder av nöd, möda och nedgång och kollaps. Och endast ett enda av grekernas skepp når sitt hem utan hinder – den gamle Nestors skepp. För han var den ende grek i Troja som alls inte deltog i grymheter, plundring och mord.

Lotusätarnas ö

De tolv skeppen mot Ithaka under ledning av Odysseus drivs långt ur kurs av kraftiga stormar och anländer till lotusätarnas ö. Lotusätarna lever på goda narkotiska lotusblommor som gör dem letargiska och apatiska. Blommorna får Odysseus besättning att glömma alla tankar på att återvända hem, och Odysseus måste släpa dem alla ombord på sina skepp.

Odysseus och Polyfemus

Odysseus och hans besättning anländer på en ö utanför Sicilien. Då de undersöker ön finner de en grotta fylld till brädden med mat och dryck. Men de stannar allt för länge, och snart återvänder grottans bofaste, den jättelike cyklopen Polyfemus – en son till hasvsguden Poseidon – tillsammans med sina får. När cyklopen upptäcker inkräktarna blockerar han ingången med en stor sten, och äter därefter genast två av männen. Nästa morgon äter han ytterligare två av männen till frukost innan han lämnar grottan med sina får och blockerar utgången med stenen. Eftersom alla männen tillsammans inte kan rubba den väldiga stenen har de inget annan val än att vänta på att cyklopen ska återvända. Efter att cyklopen återvänt til kvällen äter han ytterligare två män. Men den listige Odysseus lyckas snart få cyklopen drucken på vin. Och då cyklopen frågar efter efter hans namn svar Odysseus: ”Ingen”. Den druckne cyklopen somnar strax. Då tar Odysseus tillfället i akt att ta en spetsad träpåle och sticka den i ögat på den sovande Polyfemus. Polyfemus ropar ut i smärta att ”Ingen” har skadat honom, men cykloperna utanför skrattar bara åt honom. Till morgonen, då den nu blinde cyklopen ska släppa ut sina får på bete gömmer sig Odysseus och återstoden av hans män på undersidan av fåren, och tar sig så ut ur grottan, och flyr därefter snabbt till sina skepp, alltmedan den blinde cyklopen bannar dem och kastar stenblock efter dem. Skeppen kommer undan – men blindandet av Poseidons son har gjort att de nu fått havsgudens vrede över sig för resten av sin färd.

Pyrrhus död

Pyrrhus mördas strax efter sin hemkomst. Därefter gifter sig Andromake, hans nu fria slav från Troja, med Helenus – bror till hennes förre make Hektor, och en de få övriga överlevande från Troja, som nu blivit härskare över sin egen nygrundade stad Buthrotum.

Aeneas irrfärder

Tillsammans med andra överlevande från Troja reser Aeneas över Medelhavet för att finnas den rätta platsen att bygga ett nytt hem. De landar först i Trakien, och därefter på Strofaderna, där den möter harpyan Celaeno – en kvinna med fågelkropp – som säger åt dem att lämna hennes ö och söka sig till Italien för att bygga sitt nya hem. De reser då vidare till Buthrotum, där de tas väl emot som gäster hos Aeneas bror Helenus och Andromake. Efter att Aeneas berättat om rådet från harpyan råder Helenus Aeneas att bege sig till Cumae i Italien och fråga sibyllan där om råd. Så Aeneas och hans trojaner sätter snart segel mot Italien – men i Messinasundet kommer de för nära den jättelika havsvirveln Karybdis, och slungas åter ut på de öppna havet. De landar nu på den ö nära Sicilen som är hem åt Polyfemus och de andra cykloperna. Där möter de Achaemenides, en av Odysseus besättningsmän, som lämnats kvar då Odysseus och de andra flydde i hast. De tar med sig Achaemenides och sätter genast åter segel – och som de seglar iväg ser de den blindandet och ännu rasande Polyfemus och hör honom förbanna Odysseus. Strax därefter dör Aeaneas åldrige fader Ankises fridfullt ombord på skeppet. Men en väldigt storm bryter snart ut – frambringad i en strid mellan trojanernas fiende gudinnan Hera och havsguden Poseidon. Den våldsamma stormen för åter skeppet långt ur kurs, tills dess det förliser i Kartago (Tunisien).

Aeneas och Dido

Den förliste Aeneas och hans folk beger sig in i staden Kartago för att söka hjälp. Där möter de stadens drottning – Dido Elissa. Dido och hennes folk är flyktingar från staden staden Tyre i Fenicien (Libanon) och har nyligen grundat denna nya stad åt sig själva på Afrikas nordkust, och hon känner därmed stor sympati med de trojanska flyktingarna. Hon bjuder dem till sitt palats för mat och dryck. Där förälskar sig Dido snabbt djupt i Aeneas – genom Afrodites och hennes son Eros inverkan. Aeneas förälskar sig snart även i henne, och önskar nu att stanna i Kartago.

Kung Aeolus

Odysseus och hans besättning kommer till kung Aeolus på ön Aeolien nära Sicilien. Där får de ett varmt välkomnande och bjuds många gåvor. Kungen har i sin ägo kontrollen över alla vindar, vilken han fått av gudarna. Och han ger åt Odysseus en påse med alla vindar utom västanvinden. Och han varnar honom att aldrig någonsin öppna påsen. Snart därefter seglar Odysseus och hans tolv skepp iväg hemåt. Men just då Ithaka är inom synhåll öppnas påsen med vindarna av nyfikna besättningsmän – och med ens förs skeppet åter tillbaka till Aeolien. Den här gången ger kung Aeolus dem alls ingen hjälp, utan klandrar dem för sin dumhet och sänder iväg dem ut på haven.

Didos död

Dido och Aenas lever lyckliga i Kartago – men Zeus kräver att Aeneas ska uppfylla sitt öde att grunda ett nytt rike i Italien. Han sänder därför Hermes för att övertala Aeneas att han måste fortsätta sin resa. Mycket motvilligt lyder Aeneas gudarnas uppmaning och gör redo sina skepp. Men då Dido får reda på att Aeneas ska lämna henne drivs hon till galenskap och sorg och ilska över detta svek. Hon förbannar Aeneas, och lovar att det nya land han grundar evigt ska vara Kartagos fiende. Och med hjälp från sin syster Anna bygger hon upp ett väldigt bål vid palatset för att bränna allt som trojanerna lämnar kvar och som kan minna henne om Aeneas. Och när hon ser Aeneas skepp segla iväg begår hon självmord med sitt svärd. Hon dör i sin syster Annas armar intill bålet. Aeneas ser sorgset bålet från sitt skepp – men kan bara gissa sig till den tragedi som skett.

Laestragonerna

Odysseus landar med sina skepp på nordöstra Sicilien. Där anfalls de av ett människoätande jättefolk, som slukar de allra flesta av Odysseus besättningsmän och förstör elva av hans tolv skepp. Med blotta förskräckelsen flyr de få överlevande från ön. Bland de som dödas finns bland andra Trojas forna drottning Hekuba, som skulle föras som slav till Ithaka.

Häxgudinnan Kirke

Odysseus landar med sitt enda återstående skepp på en ö utanför Italiens kust. De av Odysseus besättningsmän som först går i land möter först märkligt tama lejon och vargar, och därefter häxgudinnan Kirke själv. Kirke bjuder männen att sitta ner till en stor, god festmåltid. Maten är dock förhäxad – och snart förvandlas de alla till grisar. En av besättningsmännen har dock undkommit förvandlingen, och flyr för att varna Odysseus. På sin väg för att rädda sina män möter han guden Hermes, som ger honom råd om hur han ska motstå Kirkes magi. Då Odysseus möter Kirke och hon ser att hennes magi inte verkar på honom går hon med på att bryta förtrollningen över hans besättningsmän. Kirke, som snabbt förälskar sig i Odysseus, bjuder dem alla att stanna på ön att äta och dricka – och de gör så i ett helt år.

Mordet på Agamemnon

Efter en lång, svår och farofylld hemfärd anländer Agamemnon slutligen hem till Mykene. Där har dock hans hustru Klytemestra tagit sig en älskare vid namn Aegisthus. Klytemnestra är ännu också ond på Agamemnon för, vad hon tror, offrandet av deras dotter Ifigenia, vilket hon fått reda på via ombud. Alldeles efter sin hemkomst mördar därför Klytemnestra honom,då han ligger i badet. Hon mördar dessutom också den tillfångatagna Kassandra. Hon avser också att mörda sin och Agamemnons gemensamma son Orestes. Men hans räddas av sin äldre syster Elektra, som förstår att hennes mor mördat hennes far och nu också tänker mörda honom. I hemlighet för Elektra honom till kung Strofius i det närbelägna Phocis – make till Agamemnons syster. Den olyckliga Elektra stannar dock kvar hos Klytemnestra – och planlägger i hemlighet sin hämnd.

Aeneas på Sicilien

Aeneas och de trojanska flyktingarna anländer till Sicilen. Där håller håller han ett festligt begravningsspel med kapplöppningar, kampsporter, bågskyttetävlingar med mera, för att hedra minnet av sin avlidne far Ankises. Men medan dessa festligheter pågår förhäxar Hera tillfälligt kvinnorna från Troja till att försöka bränna alla de trojanska skeppen så att de inte kan lämna Sicilien. Aeneas och hans son Askanius hinner dock ingripa innan skeppen fått allt för stora skador, och ber Zeus att släcka elden – vilket guden går genom ett skyfall. Aeneas blir djupt bekymrad över denna händelse, och tvekar åter om sitt öde. Men hans döde far kommer då till honom i en dröm och uppmanar honom att genast äntligen söka upp sibyllan.

Odysseus seglats till dödsriket

Odysseus får som råd av Kirke att segla till dödsriket över den kända världens västra ände vid Herkules pelare (Gibraltar) för att söka råd. I dödsriket talar han bland annat med profeten Teiresias, som ger honom råd för den fortsatta vägen hem, och även med sin nyligen avlidna mors ande, som berättar för honom att hans fru Penelope och hans son Telemakos trakasseras av mer än friare i sitt hus, vilka önskar gifta sig med Penelope och ta över Odysseus hem och marker då de anser Odysseus vara död. Från dödsriket seglar Odysseus i all hast åter tillbaka till Kirkes ö.

Aeneas i dödsriket

Aeneas seglar ensam att besöka sibyllan i Cumae – en mäktig sierska av framtiden. Sibyllan berättar för honom att det är hans öde att i Italien lägga grunden för det mäktigaste rike som världen någonsin skådat. Hon leder honom därefter i dödsriket. Under hennes vägledning korsar han floden Styx – gränsen mellan de levande och de dödas rike – med hjälp från flodkarlen Karon. Han får se den trehövdade jättelika monsterhunden Kerberos, och möter i de dödas rike många av sina tidigare kamrater. Han ser där också sin älskade Dido – men då han försöker be henne om förlåtelse vill hon inte lyssna, utan vänder sig bort. Han passerar därefter förbi nedgången till Tartaros – den plats i dödsriket där de onda evigt plågas. Och kommer slutligen till hjältarnas del av dödsriket – den vackra Elysium, täckt av skönhet och gröna ängar. Där möter han åter sin far Ankises. Ankises berättar för honom om livets och dödens hemligheter och om återfödandets cykler. Och berättar därefter för sin son om det kommande Rom och dess storhet, innan det åter blir dags för Aeneas att tillsammans med sibyllan återvända till de levandes värld.

Sirenerna, Skylla och Karybdis

Odysseus och hans besättningsmän lämnar till slut åter Kirkes ö. De kommer nu först förbi sirenernas ö. Dessa varelser som är till hälften kvinnor och till hälften fåglar lockar skepp i fördärvet med sin vackra sång, som får dem att styra allt för nära deras ö och krossas mot deras vassa klippor. För att undvika detta befaller Odysseus att samtliga hans besättningsmän måste täppa igen sina öron med bivax – samtliga förutom Odysseus själv, som ber om att hårt bindas fast vid masten så att han kan höra sirenernas sång. Men då de oskadda tagit sig förbi sirenernas ön måste de nu även ta sig igenom Messinasundet mellan Sicilien och det italienska fastlandet. På den italienska sidan av detta smala sund vaktar det fruktansvärda sexhövdade monstret Skylla, och vid den sicilianska sidan väntar denna ännu mer fruktansvärda jättelika vattenvirveln Karybdis på att få sluka dem. Odysseus väljer vägen närmast Skylla, som fångar och dödar en av besättningsmännen i en av sina sex munnar vardera.

Odysseus slutliga katastrof

Odysseus och hans besättning landar på en Thrinacia. Han hade varnats av både Kirke och Teiresias att inte gå i land på denna ö, då den tillhör solguden Helios – men ger efter för sina mäns vädjan. Han uppmanar dem dock strängt att under inga omständigheter döda någon av solgudens boskap på ön. Men, medan Odysseus har gått för att be till gudarna om en säker hemfärd till Ithaka slaktar Odysseus utsvultna män trots allt flera av boskapen. Då Odysseus upptäcker detta får han sina män att åter genast ge sig ombord på skeppet, och de ger sig men. Men Helios ber Zeus att sända en blixt mot skeppet som straff. Zeus gör så – och skeppet ger helt i spillror och samtliga besättningsmän dödas, förutom Odysseus själv, som på vrakdelar flyter i land på nymfen Kalypsos ö Ogygia. Han räddas av nymfen, som genast förälskar sig i honom. Och i sju år tvingas han att stanna kvar som Kalypsos älskare och fånge, förlist på denna lilla ö, uppfylld av hemlängtan och sorg.

Menelaos i Egypten

Efter en många år lång farofylld och vilsen resa över havet landar till slut de nu sedan länge försonade Menelaos och Helena med sitt skepp på ön Faros vid Nilens mynning i Egypten. Där ber Menelaos havsgudinnan Eidothea om hjälp att äntligen komma hon. Hon berättar för honom att hennes far havsguden Proteus kan hjälpa honom – men att han i så fall först måste fånga honom. Hon råder Menelaos att gömma sig i den sälkoloni hos vilken guden brukar sova – och att då han fått fast guden inte släppa taget vad som än händer. Menelaos gör som Eidothea sagt, och lyckas mycket riktigt att ta fast havsguden. Proteus förvandlar sig först till ett lejon, och därefter till en havsorm, en leopard, en gris, ett träd, och till och med till vatten – men Menelaos släpper aldrig taget. Så till slut blir Proteus tvungen att lyda Menelaos. Och havsguden berättar för honom om övriga grekers tragiska öden. Han berättar av Menelaos bror Agamemnon mördats, och att Odysseus är strandsatt hos gudinnan Kalypso. Och slutligen berättar Proteus även hur Menelaos ska ta sig hem. Därefter släpper Menelaos Proteus fri och seglar så åter iväg på sin hemfärd. Och den här gången når han och Helena snart åter äntligen hem till Sparta.

Trojanernas ankomst till Italien

Uppfylld av de visioner om Roms storhet som Aeneas fått i underjorden har han nu äntligen lett det trojanska folket till Latium det italienska fastlandet. Där uppvaktar Aeneas den vackra Lavinia – dotter till Latiums kung Latinus och drottning Amata. En dag då Lavinia ber vid ett altare fattar hennes hår spontant eld. Kungen ser detta som ett tecken på att gudarna vill att Lavinia ska gifta sig med de nykomna trojanerna – men drottningen kräver att Lavinia istället ska gifta sig med den ädle Turnus från den lokala folkgruppen rutulierna. Konflikten över Lavinia eskalerar snart – med Heras påeggande ingripande – i ett fullskaligt krig mellan trojanerna och deras allierade från Toscana och Arkadien å ena sidan, och rutulierna och deras många allierade å den andra, ett krig om herraväldet över hela det mellersta Italien.

Elektras och Orestes hämnd

Agamemnons dotter Elektra återförenas med sin bror Orestes efter många långa år då de båda samtidigt besöker sin mördade faders grav, och tillsammans planlägger de där sin hämnd. Tillsammans med sin vän och kusin Pylades från Phocis tar sig Orestes med Elektras hjälp in i Klytemnestras palats, och mördar både Klytemnestra och hennes make Aegisthus. Mordet på sin moder får dock genast de grymma plågoandarna furierna att ge sig efter Orestes. De jagar honom ut ur palatset, och plågar honom vart han än går – aldrig får han finna ro eller vila, tills dess Athena till slut av sympati frigör honom från deras förföljelse.

Odysseus avfärd från Kalypso

Efter sju långa år sänder till sist Zeus guden Hermes till Kalypsos ö för att uppmana henne att släppa Odysseus fri. Hon gör så ytterst motvilligt, och hjälper honom att bygga en flotte och ger honom mat och dryck för färden.

Telemakos sökande efter Odysseus

Athena beger sig till Odysseus nu vuxne son Telemakos i Ithaka och uppmanar honom att ge sig ut att söka efter sin försvunne far. Under Athenas vägledning reser han först till den gamle Nestor i Pylos, och sedan vidare över land till Menelaos och Helena i Sparta. Där får han höra av Menelaos vad havsguden Proteus berättat – att Odysseus hålls fången på Kalypsos ö. Han vet förstås inte att Odysseus just släppts därifrån. Men som Telemakos inte har någon makt att befria sin far från denna ö blir han tvungen att återvända till Ithaka.

Odysseus hos phaesianerna

Poseidon är ännu vred mot Odysseus för att han förblindat hans son Polyfemus, och förstör hans flotte. Och återigen förlist förs Odysseus i land av vågorna. Den här gången på phaesianernas ö Scheria. Där somnar han utmattad på stranden. Nästa morgon hittas han där av några unga flickor – bland dem prinsessan Nausicaa, dotter till öns kung Alcinous. Hon för den utmattade och söndertrasade Odysseus till sina föräldrar i palatset, där han tas väl om hand och får nya kläder, mat och dryck. Och till slut berättar Odysseus för dem vem han är, och vart han är på väg. Händelserna från det trojanska kriget är förstås vida kända, och Odysseus har redan fått stratus som hjälte i Grekland – där de flesta tror att han är död. Och Alcinous lovar att phaesianerna ska föra honom hem.

Odysseus återkomst till Ithaka

Efter Odysseus önskan lämnar det phaesianska skeppet av honom på hans hemö Ithaka i skydd av mörkret. Nästa morgon möts han på stranden av sin beskyddare Athena, som förklär honom till en gammal tiggare, så att han i hemlighet ska kunna få reda på hur saker och ting står till på ön. Han möter många av öns bönder och får höra om friarnas grymheter och förolämpningar mot hans folk. Då återkommer Telemakos från sin resa till Pylos och Sparta. Odysseus ger till känna verkliga identitet för sin son, som han inte sett sedan han var ett litet barn. Tillsammans beger sig Telemakos och den ännu förklädde Odysseus till Penelopes och Telemakos hus. Väl där blir även den förklädde Odysseus häcklad av de respektlösa friarna.

Morden på friarna

Nästa dag håller en tvekande PenelopeAthenas starka inrådan en bågskyttetävling för friarna, och lovar att hon ska gifta sig med tävlingens segrare. Den förklädde Odysseus deltar också i tävlingen – och segrar. Därpå kastar han av sig sina trasiga kläder och avslöjar sig själv som den återkomne Odysseus. Och med hjälp av Athena och sin son Telemakos mördar han samtliga av friarna och alla de i hushållet som hjälpt dem. Och så återförenas äntligen Odysseus och Penelope. Snart kommer en stor armé av släktingar till de mördade friarna för att hämnas på Odysseus – men Athena går emellan dem och övertygar dem att söka fred. Därmed har freden åter kommit till Ithaka, och kung Odysseus kan äntligen leva ut sina sista dagar i frid.

Kriget om Italien får sitt slut

Det stora kriget om Italien mellan trojanerna och rutulierna har krävt många hjältars liv. Bland de som dödats finns på trojanska sidan den arkadiske prinsen Pallas, och på den rutuliska sidan krigarkvinnan Camilla, en tjänare av gudinnan Artemis. Men trojanerna till slut lyckas inta själva staden Latium möter Aeaneas Turnus i strid man mot man – och dödar honom. Så får kriget äntligen sitt slut – och trojanerna står som ensamma härskare över länderna i mellersta Italien.

Efter Aeneas

Aeaneas gifter sig med Lavinia, och tillsammans får de sonen Silvius. Efter Aeneas död många år senare blir Silvius Latiums nye kung. Omkring år 800, i början av Greklands nya storhetstid under Antiken, samlar den grekiske skalden Homeros de folkliga minnena om berättelserna om Troja i sina diktverk Iliaden och Odysséen. Och många hundra år senare, omkring år 400 före den moderna tideräkningen, föds i Latium två direkta ättlingar till konungarna Aeneas och Silvius. Dessa båda barn, vid namn Romulus och Remus, har övergivits i vildmarken men räddas av en vargtik, som för dem i säkerhet i grottan Lucapal under kullen Palatium. Då Romulus växer upp ska han på denna kulle lägga grunden för sin stad Rom. Och detta Rom blir centrum för det största och mäktigaste rike världen dittills någonsin skådat. Så småningom ska det trojanska Romarriket även komma att erövra hela Grekland, såväl som Anatolien, platsen för den försvunna staden Troja. Och blott en lite bit nordost om Trojas gömda ruiner anläggs år 330 staden Konstantinopel som Romarrikets nya huvudstad, som ska komma att bli ännu väldigare än själva Rom. I nästan 2 000 år består detta romerska rike – tills det år 1453 slutligen faller för det Osmanska rikets invaderande arméer. Och berättelserna om Troja blir till sagor och legender, och vid 1800-talets början tror knappt någon historiker längre på att Troja någonsin funnits. Men år 1868 hittas Trojas övertäckta ruiner av den tyske arkeologen Heinrich Schliemann, just på den plats där berättelserna sagt att staden skulle finnas. Och man finner även spår av kriget och katastrofen – och namn som de ur Homeros berättelser. Sagan om Troja var sann.

Annonser

Tigern återvänder till Kazakstan!

En fantastiskt god nyhet från en artikel i The Guardian! Kazakstan är god väg att återintroducera vilda tigrar i landet, 70 år efter att de dog ut där! I projektet ingår också att skapa ett nytt naturreservat och att återställa tigrarna naturliga livsmiljö – och tidigast år 2025 kan vilda tigrar komma att sättas ut.

Dessa kommer att vara sibiriska tigrar, eftersom den kaspiska (eller hyrkaniska) tigern som tidigare levde i området nu med största sannolikhet är helt utdöd. Den kaspiska och sibiriska tigern är dock väldigt, väldigt nära släkt – den senare härstammar direkt från en population av den förra.

Dessutom pekar mycket forskning nu på att det egentligen bara finns två verkliga underarter av tiger – underarten Panthera tigris tigris på det asiatiska fastlandet och underarten Panthera tigris sondaica hemmahörande på öarna Sumatra, Java och Bali – men där nu bara populationen på Sumatra återstår. Ifall så är fallet vore det väldigt goda nyheter för bevarandet av de återstående små och splittrade tigerpopulationerna, eftersom man får större möjlighet att återintroducera djur från andra områden för att hjälpa upp populationer som riskerar inavel. Fast å andra sidan kanske det kan finnas en fara i att situationen ses som mindre allvarlig när det är en population och inte en hel underart som är på gränsen att dö ut.  Men, i vilket fall är nyheten från Kazakstan väldigt fin och mycket välbehövlig – kanske finns trots allt ännu en räddning för världens vackraste djurart!

Oz-böckerna – en fantasifull resa i en utopisk värld

Oz-böckerna är en serie på 14 fantasyböcker för barn skrivna av den amerikanske författaren Frank L. Baum mellan åren 1900 och 1920. Böckerna är mycket underhållande, och särskilt imponerande är deras fantasifulla originalitet – de flesta varelser och karaktärer är skapade från grunden av Baum själv istället för att vara hämtade och anpassade från annan mytologi. Dessutom håller böckerna trots sitt stora antal en förvånansvärt jämn och hög kvalité. Tyvärr kan detsamma dock inte riktigt sägas om den mängd Oz-böcker som publicerats efter Baums bortgång…  Och trots att böckerna har barn som sin främsta målgrupp, så är de med sin fantasifullhet också väldigt roliga och underhållande för en vuxen publik. Dessutom är de även väldigt fascinerande och nästan lite djupa och rörande ibland med sin bild av vad som tycks vara ett socialistisk utopiskt drömsamhälle – vilket är särskilt imponerande som det kommer från en amerikansk författare!

Här är några av böckerna i serien som dramatiserade ljudböcker på Librivox ifall du är intresserad av att lyssna:

Trollkarlen från Oz (The Wonderful Wizard of Oz) är förstås den mest kända boken i serien, inte minst tack vare den omåttligt populära musikalen från 1930-talet. Den handlar om Kansasflickan Dorothy som i en orkan blir ivägblåst till sagolandet Oz. Där möter hon Fågelskrämman, Plåtmannen och det Fega Lejonet, och tillsammans ger de sig ut för att få sina önskningar uppfyllda av den mystiske Trollkarlen från Oz. Och även om den gamla musikalfilmen följer bokens handling väldigt troget, så känns de båda till sin karaktär och stämning ändå väldigt olika – boken har ofta en något mörkare och mindre sentimental ton, men även mycket humor.

Ozma från Oz (Ozma of Oz) är egentligen den tredje boken i serien – men den andra med Dorothy i huvudrollen. Här återvänder hon till Oz tillsammans, nu tillsammans med hönan Billina, och tillsammans med prinsessan Ozma och många gamla och nya vänner måste hon rädda kungafamiljen från landet Ev ur klorna på den elake Nomkungen. Det är framförallt på denna bok som filmen Return to Oz från 1985 är baserad – en film som avviker mer från handlingen, men som stämningsmässigt är mer trogen sitt orginal, än Trollkarlen från Oz-filmen.

Fågelskrämman från Oz (The Scarecrow of Oz) är den nionde boken i serien och följer flickan Trot och den gamla sjömannen Cap’n Bill på deras äventyr i Jinxland, ett grannland till Oz. Där måste de tillsammans med Fågelskrämman från de tidigare Oz-böckerna försöka hjälpa prinsessan Gloria och hennes käraste Pon från klorna på den elake Kung Krewl och häxan Blinkie.

Även övriga böcker i serien är förstås väl värda att läsa eller lyssna på!

Sveriges groddjur, kräldjur, fåglar och däggdjur

Flyttfågeltiden är här! Det är alltid lite vemodigt. Men samtidigt väldigt vackert förstås, och det är något väldigt poetiskt över höstens ankomst med lövens gulnande och fåglarnas flykt.

Och för att hålla koll de alla olika fågelarterna och deras olika namn nu under hösten, kan du gärna använda denna checklista jag gjort över samtliga regelbundna svenska fågelarter, samt även Sveriges däggdjur, kräldjur och groddjur – med deras namn på svenska, engelska och latin!

 

GRODDJUR – AMPHIBIANS – AMPHIBIA

Stjärtgroddjur – Salamanders – Urodela

Salamandrar – True salamanders – Salamandridae
Mindre vattensalamander – Smooth newt – Lissotriton vulgaris
Större vattensalamander – Northern crested newt – Triturus cristatus

Stjärtlösa groddjur – Frogs and toads – Anura

Klockgrodor – Fire-bellied toads – Bombinatoridae
Klockgroda – European fire-bellied toad – Bombina bombina

Lökgrodor – Spadefoot toads – Pelobatidae
Lökgroda – European common spadefoot – Pelobates fuscus

Lövgrodor – Tree frogs – Hylidae
Lövgroda – European tree frog – Hyla arborea

Äkta paddor – True toads – Bufonidae
Strandpadda – Natterjack toad – Epidalea calamita
Vanlig padda – Common toad – Bufo bufo
Grönfläckig padda – European green toad – Bufotes viridis

Äkta grodor – True frogs – Ranidae
Vanlig groda – Common frog – Rana temporaria
Åkergroda – Moor frog – Rana arvalis
Långbensgroda – Agile frog – Rana dalmatina
Gölgroda – Pool frog – Pelophylax lessonae
Ätlig groda – Edible frog – Pelophylax esculenta

KRÄLDJUR – REPTILES – REPTILIA

Fjällbärande kräldjur – Scaled reptiles – Squamata

Egentliga ödlor – True lizards – Lacertidae
Skogsödla – Viviparous lizard – Zootoca vivipara
Sandödla – Sand lizard – Lacerta agilis

Kopparödlor – Slow worms – Anguidae
Kopparödla – Slow worm – Anguis fragilis

 

Snokar – Colubrids – Colubridae
Vattensnok – Grass snake – Natrix natrix
Hasselsnok – Smooth snake – Coronella austriaca

Huggormar – Vipers – Viperidae
Huggorm – Northern viper – Vipera berus

FÅGLAR – BIRDS – AVES

Andfåglar – Anseriforms – Anseriformes

Egentliga andfåglar – Waterfowl – Anatidae
Knölsvan – Mute swan – Cygnus olor
Sångsvan – Whooper swan – Cygnus cygnus
Fjällgås – Lesser white-fronted goose – Anser erytrhopus
Sädgås – Taiga bean goose – Anser fabalis
Grågås – Greylag goose – Anser anser
Kanadagås – Canada goose – Branta canadensis
Vitkindad gås – White-cheeked goose – Branta leucopsis
Gravand – Common shelduck – Tadorna tadorna
Bläsand – Eurasian wigeon – Anas penelope
Gräsand – Mallard – Anas platyrhynchos
Snatterand – Gadwall – Anas strepera
Kricka – Eurasian teal – Anas crecca
Årta – Garganey – Anas querquedula
Stjärtand – Northern pintail – Anas acuta
Skedand – Northern shoveler – Anas clypeata
Brunand – Common pochard – Aythya ferina
Vigg – Tufted duck – Aythya fuligula
Bergand – Greater scaup – Aythya marila
Ejder – Common eider – Somateria molissima
Sjöorre – Common scoter – Melanitta nigra
Svärta – Velvet scoter – Melanitta fusca
Alfågel – Long-tailed duck – Clangula hyemalis
Knipa – Common goldeneye – Bucephala clangula
Salskrake – Smew – Mergellus albellus
Småskrake – Red-breasted merganser – Mergus serrator
Storskrake – Common merganser – Mergus merganser

Hönsfåglar – Galliforms – Galliforms

Fasanfåglar – Pheasants and grouses – Phasianidae
Fjällripa – Rock ptarmigan – Lagopus muta
Dalripa – Willow ptarmigan – Lagopus lagopus
Orre – Black grouse – Tetrao tetrix
Tjäder – Western capercaillie – Tetrao urogallus
Järpe – Hazel grouse – Tetrastes bonasia
Vaktel – Common quail – Coturnix coturnix
Rapphöna – Grey partridge – Perdix perdix
Fasan – Common pheasant – Phasianus colchicus

Doppingar – Grebes – Podicipediformes

Doppingar – Grebes – Podicipedidae
Smådopping – Little grebe – Tachybaptus ruficollis
Gråhakedopping – Red-necked grebe – Podiceps grisegena
Skäggdopping – Great crested grebe – Podiceps cristatus
Svarthakedopping – Horned grebe – Podiceps auratus
Svarthalsad dopping – Black-necked grebe – Podiceps nigricollis

Duvfåglar – Doves and pigeons – Columbiformes

Duvor – Doves and pigeons – Columbidae
Ringduva – Common wood pigeon – Columba palumbus
Skogsduva – Stock dove – Columba oenas
Turkduva – Eurasian collared dove – Streptopelia decaocto

Skärrfåglar – Nightjars and swifts – Caprimulgiformes

Nattskärror – nightjars – Caprimulgidae
Nattskärra – European nightjar – Caprimulgus europaeus

Seglarfåglar – Swifts – Apodidae
Tornseglare – Common swift – Apus apus

Gökfåglar – Cuckoos – Cuculiformes

Gökar – Cuckoos – Cuculidae
Gök – Common cuckoo – Cuculus canorus

Tranfåglar – Cranes and rails – Gruiformes

Tranor – Cranes – Gruidae
Trana – Eurasian crane – Grus grus

Rallfåglar – Rails – Rallidae
Vattenrall – Water rail – Rallus aquaticus
Kornknarr – Corn crake – Crex crex
Småfläckig sumphöna – Spotted crake – Porzana porzana
Rörhöna – Common moorhen – Gallinula chloropus
Sothöna – Eurasian coot – Fulica atra

Vadarfåglar – Shorebirds – Charadriiformes

Snäppor – Waders – Scolopacidae
Rödspov – Black-tailed godwit – Limosa limosa
Myrspov – Bar-tailed godwit – Limosa lapponica
Småspov – Whimbrel – Numenius phaeopus
Storspov – Eurasian curlew – Numenius arquata
Drillsnäppa – Common sandpiper – Actitis hypoleucos
Skogssnäppa – Green sandpiper – Tringa ochropus
Svartsnäppa – Spotted redshank – Tringa erythropus
Gluttsnäppa – Common greenshank – Tringa nebularia
Rödbena – Common redshank – Tringa totanus
Grönbena – Wood sandpiper – Tringa glareola
Roskarl – Ruddy turnstone – Arenaria interpres
Morkulla – Eurasian woodcock – Scolopax rusticola
Dubbelbeckasin – Great snipe – Gallinago media
Enkelbeckasin – Common snipe – Gallinago gallinago
Dvärgbeckasin – Jack snipe – Lymnocryptes minimus
Mosnäppa – Temminck’s stint – Calidris temminckii
Skärsnäppa – Purple sandpiper – Calidris maritima
Kärrsnäppa – Dunlin – Calidris alpina
Myrsnäppa – Broad-billed sandpiper – Limicola falcinellus
Brushane – Ruff – Philomachus pugnax

Måsfåglar – Gulls – Laridae
Fiskmås – Common gull – Larus canus
Gråtrut – European herring gull – Larus argentatus
Silltrut – Lesser black-backed gull – Larus fuscus
Havstrut – Great black-backed gull – Larus marinus
Skrattmås – Black-headed gull – Croicocephalus ridibundus
Dvärgmås – Little gull – Hydrocoleus minutus
Tretåig mås – Black-legged kittiwake – Rissa tridactyla

Tärnor – Terns – Sternidae
Småtärna – Little tern – Sternula albifrons
Skräntärna – Caspian tern – Hydroprogne caspia
Svarttärna – Black tern – Chlidonias niger
Kentsk tärna – Sandwich tern – Thalasseus sandvicensis
Fisktärna – Common tern – Sterna hirundo
Silvertärna – Arctic tern – Sterna paradisaea

Alkfåglar – Auks – Alcidae
Sillgrissla – Common murre – Uria aalgae
Tordmule – Razorbill – Alca torda
Tobisgrissla – Black guillemot – Cepphus grylle

Labbar – Skuas – Stercorariidae
Fjällabb – Long-tailed skua – Stercorarius longicaudus
Kustlabb – Parasitic skua – Stercorarius parasiticus

Skärfläckor – Avocets – Recurvirostridae
Skärfläcka – Pied avocet – Recurvirostra avocetta

Strandskator – Oystercatchers – Haematopodidae
Strandskata – Eurasian oystercatcher – Haematopus ostralegus

Vipor och pipare – Lapwings and plovers – Charadriidae
Tofsvipa – Northern lapwing – Vanellus vanellus
Ljungpipare – European golden plover – Pluvialis apricaria
Fjällpipare – Eurasian dotterel – Charadrius morinellus
Mindre strandpipare – Little ringed plover – Charadrius dubius
Större strandpipare – Common ringed plover – Charadrius hiaticula

Lommar – Loons – Gaviiformes

Lommar – Loons – Gaviidae
Smålom – Red-throated loon – Gavia stellata
Storlom – Black-throated loon – Gavia arctica

Storkfåglar – Storks – Ciconiiformes

Storkar – Storks – Ciconiidae
Vit stork – White stork – Ciconia ciconia

Pelikanfåglar – Pelecaniforms – Pelecaniformes

Hägrar – Herons – Ardeidae
Rördrom – Eurasian bittern – Botaurus stellaris
Gråhäger – Grey heron – Ardea cinerea

Sulfåglar – Suliforms – Suliformes

Skarvar – Cormorants – Phalacrocoracidae
Storskarv – Great cormorant – Phalacrocorax carbo

Hökfåglar – Accipitriforms – Accipitriformes

Fiskgjusar – Ospreys – Pandionidae
Fiskgjuse – Osprey – Pandion haliaetus

Hökartade rovfåglar – Hawk-like birds of prey – Accipitridae
Bivråk – European honey buzzard – Pernis apivorus
Ormvråk – Common buzzard – Buteo buteo
Fjällvråk – Rough-legged buzzard – Buteo lagopus
Kungsörn – Golden eagle – Aquila chrysaetos
Ängshök – Montagu’s harrier – Circus pygargus
Blå kärrhök – Hen harrier – Circus cyaneus
Brun kärrhök – Western marsh harrier – Circus aeruginosus
Röd glada – Red kite – Milvus milvus
Havsörn – White-tailed eagle – Haliaaetus albicilla
Duvhök – Northern goshawk – Accipiter gentilis
Sparvhök – Eurasian sparrowhawk – Accipiter nisus

Ugglor – Owls – Strigiformes

Tornugglor – Barn owls – Tytonidae
Tornuggla – Barn owl – Tyto alba

Egentliga ugglor – True owls – Strigidae
Fjälluggla – Snowy owl – Bubo scandiacus
Berguv – Eurasian eagle-owl – Bubo bubo
Kattuggla – Tawny owl – Strix aluco
Slaguggla – Ural owl – Strix uralensis
Lappuggla – Great grey owl – Strix nebulosa
Hökuggla – Northern hawk owl – Surnia ulula
Sparvuggla – Eurasian pygmy owl – Glaucidium passerinum
Pärluggla – Boreal owl – Aegolius funereus
Hornuggla – Long-eared owl – Asio otus
Jorduggla – Short-eared owl – Asio flammeus

Praktfåglar – Coraciiforms – Coraciiformes

Äkta kungsfiskare – River kingfishers – Alcedidae
Kungsfiskare – Eurasian kingfisher – Alcedo atthis

Hackspettartade fåglar – Piciforms – Piciformes

Hackspettar – Woodpeckers – Picidae
Göktyta – Eurasian wryneck – Jynx torquilla
Vitryggig hackspett – White-backed woodpecker – Dendrocopos leucotos
Större hackspett – Great spotted woodpecker – Dendrocopos major
Mindre hackspett – Lesser spotted woodpecker – Dryobates minor
Tretåig hackspett – Eurasian three-toed woodpecker – Picoides tridactylus
Gröngöling – European green woodpecker – Picus viridis
Gråspett – Grey-headed woodpecker – Picus canus
Spillkråka – Black woodpecker – Dryocopus martius

Falkfåglar – Falcons – Falconiformes

Falkar – Falcons – Falconidae
Tornfalk – Common kestrel – Falco tinnunculus
Stenfalk – Merlin – Falco columbarius
Lärkfalk – Eurasian hobby – Falco subbuteo
Jaktfalk – Gyrfalcon – Falco rusticolus
Pilgrimsfalk – Peregrine falcon – Falco peregrinus

Tättingar – Songbirds – Passeriformes

Lärkor – Larks – Alaudidae
Trädlärka – Woodlark – Lullula arborea
Sånglärka – Eurasian skylark – Alauda arvensis
Berglärka – Shore lark – Eremophila alpestris

Svalor – Swallows and martins – Hirundinidae
Backsvala – Sand martin – Riparia riparia
Ladusvala – Barn swallow – Hirundo rustica
Hussvala – Common house martin – Delichon urbica

Ärlor och piplärkor – Wagtails and pipits – Motacillidae
Fältpiplärka – Tawny pipit – Anthus campestris
Trädpiplärka – Tree pipit – Anthus trivialis
Ängspiplärka – Meadow pipit – Anthus pratensis
Rödstrupig piplärka – Red-throated pipit – Anthus cervinus
Skärpiplärka – Eurasian rock pipit – Anthus petrosus
Sädesärla – White wagtail – Motacilla alba
Gulärla – Western yellow wagtail – Motacilla flava
Forsärla – Grey wagtail – Motacilla cinerea

Kungsfåglar – Goldcrests – Regulidae
Kungsfågel – Goldcrest – Regulus regulus

Sidensvansar – Waxwings – Bombycillidae
Sidensvans – Bohemian waxwing – Bombycilla garrulus

Strömstarar – Dippers – Cinclidae
Strömstare – White-throated dipper – Cinclus cinclus

Gärdsmygar – Wrens – Troglodytidae
Gärdsmyg – Eurasian wren – Troglodytes troglodytes

Järnsparvar – Accentors – Prunellidae
Järnsparv – Dunnock – Prunella modularis

Trastar – Thrushes – Turdidae
Ringtrast – Ring ouzel – Turdus torquatus
Koltrast – Common blackbird – Turdus merula
Björktrast – Fieldfare – Turdus pilaris
Dubbeltrast – Mistle thrush – Turdus viscivorus
Taltrast – Song thrush – Turdus philomelos
Rödvingetrast – Redwing – Turdus iliacus

Äkta sångare – True warblers – Sylviidae
Svarthätta – Eurasian blackcap – Sylvia atricapilla
Trädgårdssångare – Garden warbler – Sylvia borin
Ärtsångare – Lesser whitethroat – Sylvia curruca
Törnsångare – Common whitethroat – Sylvia communis
Höksångare – Barred warbler – Sylvia nisoria

Lövsångare – Leaf warblers – Phylloscopidae
Lövsångare – Willow warbler – Phylloscopus trochilus
Gransångare – Common chiffchaff – Phylloscopus collybita
Grönsångare – Wood warbler – Phylloscopus sibliatrix
Nordsångare – Arctic warbler – Phylloscopus borealis
Lundsångare – Greenish warbler – Phylloscopus trochiloides

Gräshoppsångare – Grass warblers – Locustellidae
Gräshoppsångare – Common grasshopper warbler – Locustella naevia
Flodsångare – River warbler – Locustella fluviatilis

Rörsångare – Marsh warblers – Acrocephalidae
Sävsångare – Sedge warbler – Acrocephalus schoenobaenus
Rörsångare – Eurasian reed warbler – Acrocephalus scirpaceus
Kärrsångare – Marsh warbler – Acrocephalus palustris
Trastsångare – Great reed warbler – Acrocephalus arundinaceus
Härmsångare – Icterine warbler – Hippolais icterina

Flugsnappare – Flycatchers – Muscicapidae
Grå flugsnappare – Spotted flycatcher – Muscicapa striata
Svartvit flugsnappare – European pied flycatcher – Ficedula hypoleuca
Halsbandsflugsnappare – Collared flycatcher – Ficedula albicollis
Mindre flugsnappare – Red-breasted flycatcher – Ficedula parva
Näktergal – Thrush nightingale – Luscinia luscinia
Blåhake – Bluethroat – Luscinia svecica
Rödhake – European robin – Erithacus rubecula
Buskskvätta – Whinchat – Saxicola rubetra
Rödstjärt – Common redstart – Phoenicurus phoenicurus
Svart rödstjärt – Black redstart – Phoenicurus ochruros
Stenskvätta – Northern wheatear – Oenanthe oenanthe

Skäggmesar – Bearded reedlings – Panuridae
Skäggmes – Bearded reedling – Panurus biarmicus

Stjärtmesar – Bushtits – Aegithalidae
Stjärtmes – Long-tailed tit – Aegithalos caudatus

Mesfåglar – Tits – Paridae
Entita – Marsh tit – Poecile palustris
Talltita – Willow tit – Poecile montanus
Lappmes – Siberian tit – Poecile cinctus
Svartmes – Coal tit – Periparus ater
Tofsmes – European crested tit – Lophophanes cristatus
Talgoxe – Great tit – Parus major
Blåmes – Blue tit – Cyanistes caeruleus

Nötväckor – Nuthatchers – Sittidae
Nötväcka – Eurasian nuthatch – Sitta europaea

Trädkrypare – Treecreepers – Certhiidae
Trädkrypare – Eurasian treecreeper – Certhia familiaris

Pungmesar – Penduline tits – Remizidae
Pungmes – Eurasian penduline tit – Remiz pendulinus

Gyllingar – Orioles – Oriolidae
Sommargylling – Eurasian golden oriole – Oriolus oriolus

Törnskator – Shrikes – Laniidae
Törnskata – Red-backed shrike – Lanius collurio
Varfågel – Great grey shrike – Lanius excubitor

Kråkfåglar – Crows – Corvidae
Nötskrika – Eurasian jay – Garrrulus glandarius
Nötkråka – Spotted nutcracker – Nucifraga caryocatactes
Skata – Eurasian magpie – Pica pica
Kaja – Western jackdaw – Corvus monedula
Råka – Rook – Corvus frugilegus
Kråka – Hooded crow – Corvus cornix
Korp – Common raven – Corvus corax
Lavskrika – Siberian jay – Perisoreus infaustus

Starar – Starlings – Sturnidae
Stare – European starling – Sturnus vulgaris

Sparvfinkar – Sparrows – Passeridae
Gråsparv – House sparrow – Passer domesticus
Pilfink – Eurasian tree sparrow – Passer montanus

Finkar – Finches – Fringillidae
Bofink – Common chaffinch – Fringilla coelebs
Bergfink – Brambling – Fringilla montanus
Stenknäck – Hawfinch – Coccothraustes coccothraustes
Tallbit – Pine grosbeak – Pinicola enucleator
Domherre – Eurasian bullfinch – Pyrrhula pyrrhula
Rosenfink – Common rosefinch – Carpodacus erythrinus
Grönfink – European greenfinch – Chloris chloris
Hämpling – Common linnet – Linaria cannabina
Vinterhämpling – Twite – Linaria flavirostris
Brunsiska – Lesser redpoll – Acanthis cabaret
Gråsiska – Common redpoll – Acanthis flammea
Snösiska – Arctic redpoll – Acanthis hornemanni
Större korsnäbb – Parrot crossbill – Loxia pytyopsittacus
Mindre korsnäbb – Red crossbill – Loxia curvirostra
Steglits – European goldfinch – Carduelis carduelis
Gulhämpling – European serin – Serinus serinus
Grönsiska – Eurasian siskin – Spinus spinus

Fältsparvar – Buntings – Emberizidae
Kornsparv – Corn bunting – Emberiza calandra
Gulsparv – Yellowhammer – Emberiza citrinella
Ortolansparv – Ortolan bunting – Emberiza hortulana
Dvärgsparv – Little bunting – Emberiza pusilla
Videsparv – Rustic bunting – Emberiza rustica
Sävsparv – Common reed bunting – Emberiza schoeniclus

Snösparvar – Snow buntings – Calcariidae
Lappsparv – Lapland longspur – Calcarius lapponicus
Snösparv – Snow bunting – Plectrophenax nivalis

DÄGGDJUR – MAMMALS – MAMMALIA

Hardjur – Lagomorphs – Lagomorpha

Harar och kaniner – Hares and rabbits – Leporidae
Skogshare – Mountain hare – Lepus timidus
Fälthare – European hare – Lepus europaeus
Vildkanin – European rabbit – Oryctolagus cuniculus

Gnagare – Rodents – Rodentia

Ekorrdjur – Squirrels – Sciuridae
Ekorre – Eurasian red squirrel – Sciurus vulgaris

Sovmöss – Dormice – Gliridae
Hasselmus – Hazel dormouse – Muscardinus avellanarius

Bävrar – Beavers – Castoridae
Bäver – Eurasian beaver – Castor fiber

Springråttor – Jumping mice – Dipodidae
Buskmus – Northern birch mouse – Sicista betulina

Hamsterartade gnagare – Voles and hamsters – Cricetidae
Vattensork – European water vole – Arvicola amphibius
Åkersork – Field vole – Microtus agrestis
Mellansork – Tundra vole – Microtus oeconomus
Bisam – Muskrat – Ondatra zibethicus
Långsvansad skoggsork – Bank vole – Clethrionomys glareolus
Rödsork – Northern red-backed vole – Clethrionomys rutilus
Gråsiding – Grey red-backed vole – Clethrionomys rufocanus
Fjällämmel – Norway lemming – Lemmus lemmus
Skogslämmel – Wood lemming – Myopus schisticolor

Råttdjur – Rats and mice – Muridae
Större skogsmus – Yellow-necked mouse – Apodemus flavicollis
Mindre skogsmus – Wood mouse – Apodemus sylvaticus
Dvärgmus – Eurasian harvest mouse – Micromys minutus
Husmus – House mouse – Mus musculus
Brunråtta – Brown rat – Rattus norvegicus

Äkta insektsätare – True insectivores – Eulipotyphla

Näbbmöss – Shrews – Soricidae
Vanlig näbbmus – Common shrew – Sorex araneus
Dvärgnäbbmus – Eurasian pygmy shrew – Sorex minutus
Mindre dvärgnäbbmus – Eurasian least shrew – Sorex minutissimus
Lappnäbbmus – Laxmann’s shrew – Sorex caecutiens
Vattennäbbmus – Eurasian water shrew – Neomys fodiens

Mullvadar – Moles – Talpidae
Mullvad – European mole – Talpa europaea

Igelkottar – Hedgehogs – Erinaceidae
Igelkott – European hedgehog – Erinaceus europaeus

 

Fladdermöss – Bats – Chiroptera

Läderlappar – Vesper bats – Vespertilionidae
Vattenfladdermus – Daubenton’s bat – Myotis daubentonii
Dammfladdermus – Pond bat – Myotis dasycneme
Taigafladdermus – Brandt’s bat – Myotis brandti
Mustaschfladdermus – Whiskered bat – Myotis mystacinus
Nymffladdermus – Nymph bat – Myotis alcathoe
Fransfladdermus – Natterer’s bat – Myotis nattereri
Bechsteins fladdermus – Bechstein’s bat – Myotis bechsteini
Stor fladdermus – Common noctule – Nyctalus noctula
Leislers fladdermus – Lesser noctule – Nyctalus leisleri
Sydpipistrell – Common pipistrelle – Pipistrellus pipistrellus
Dvärgpipistrell – Soprano pipistrelle – Pipistrellus pygmaeus
Trollfladdermus – Nathusius’s pipistrelle – Pipistrellus nathusii
Gråskimlig fladdermus – Parti-coloured bat – Vespertilio murinus
Sydfladdermus – Serotine bat – Eptesicus serotinus
Nordisk fladdermus – Northern bat – Eptesicus nilssoni
Barbastell – Western barbastelle – Barbastella barbastellus
Långörad fladdermus – Brown long-eared bat – Plecotus auritus

Rovdjur – Carnivores – Carnivora

Kattdjur – Cats – Felidae
Lodjur – Eurasian lynx – Lynx lynx

Hunddjur – Dogs – Canidae
Varg – Grey wolf – Canis lupus
Rödräv – Red fox – Vulpes vulpes
Fjällräv – Arctic fox – Vulpes lagopus

Björnar – Bears – Ursidae
Brunbjörn – Brown bear – Ursus arctos

Äkta sälar – True seals – Phocidae
Knubbsäl – Harbour seal – Phoca vitulina
Vikare – Ringed seal – Pusa hispida
Gråsäl – Grey seal – Halichoerus grypus

Mårddjur – Weasels – Mustelidae
Mink – American mink – Neovison vison
Iller – European polecat – Mustela putorius
Hermelin – Stoat – Mustela erminea
Vessla – Least weasel – Mustela nivalis
Skogsmård – European pine marten – Martes martes
Järv – Wolverine – Gulo gulo
Grävling – European badger – Meles meles
Utter – Eurasian otter – Lutra lutra

Partåiga hovdjur och valar – Even-toed ungulates and whales – Cetartiodactyla

Svindjur – Swine – Suidae
Vildsvin – Wild boar – Sus scrofa

Tumlare – Porpoises – Phocoenidae
Tumlare – Harbour porpoise – Phocoena phocoena

Hjortdjur – Deer – Cervidae
Dovhjort – Fallow deer – Dama dama
Kronhjort – Red deer – Cervus elaphus
Älg – Moose – Alces alces
Rådjur – Roe deer – Capreolus capreolus

Slidhorsdjur – Bovids – Bovidae
Myskoxe – Musk ox – Ovibos moschatus
Mufflonfår – Mouflon – Ovis orientalis

Delstater i Europas Förenta Stater

Med den senaste tidens händelseutveckling – med supermakten USA:s sviktande inflytande i världen under Donald Trump och med Kina och Ryssland som inte heller särskilt tilltalande alternativa stormakter, så tycks det som att hoppet om global stabilitet och progressivitet allt mer står till oss i Europa Men för att EU verkligen ska kunna träda fram som en verklig stormakt i världen måste det bli betydligt mer enat.

EU som en verklig stat skulle bli den tredje folkrikaste staten i världen, och verkligen kunna göra positiv skillnad med en kraftfull röst. Och jag har här därför tagit fram ett förslag på hur en federal EU-stat skulle kunna delas upp i nya delstater. För att EU ska kunna enas på riktig krävs helt säkert att dagens nationalstater helt avskaffas. Dels för att de bär på alldeles för mycket historiskt bagage och nationalism, och dels för att deras storlek är otympligt ojämn – men kanske framförallt för att deras gränser faktiskt ofta är mycket opraktiska och skär igenom naturliga demografiska regioner. Och förutom geografi har jag i mitt förslag även försökt ta kulturella och historiska hänsyn i skapandet av dessa delstater.

Jag har valt att utgå från ett EU efter Storbritanniens utträde – och att här inte ta med Skottland eller Nordirland, vars framtida val mellan Storbritannien och EU ännu är osäkra. Däremot har jag valt att ta med regioner och territorier som i dagsläget inte är medlemmar i EU – men som är del av en medlemsstat – som exempelvis danska Grönland, franska Nya Kaledonien och nederländska Aruba, då jag tänker mig att dessa territorier i ett scenario där EU blir en federal stat måste välja antingen full självständighet eller att bli del av EU – och för enkelhetens skull har jag valt att utgå från det sistnämnda. Dessutom har jag även tagit med ”federala territorier”, vilka samtliga i dagsläget styrs av Frankrike och samtliga saknar permanent befolkning, och vars styre i en EU-stat överförs till den federala regeringen i Bryssel.

Mitt prelimiära förslag på delstater i en framtida federal EU-stat ser således ut såhär, med tänkt huvudstad, nuvarande beståndsdelar, nuvarande ungefärlig folkmängd, samt yta i kvadratkilometer:

 

ABC-öarna – Willemstad

Aruba (Nederländerna)

Bonaire (Nederländerna)

Curacao (Nederländerna)

Folkmängd: 280 000

Yta: 911

 

Akvitanien – Bordeaux

Nouvelle-Aquitaine (exkl. Pyrénées-Atlantiques) (Frankrike)

Vendée (Frankrike)

Folkmängd: 5 880 000

Yta: 83 136

 

Andalusien – Sevilla

Andalusien (Spanien)

Ceuta (Spanien)

Extremadura (Spanien)

Melilla (Spanien)

Murcia (Spanien)

Folkmängd: 11 100 000

Yta: 140 246

 

Aragonien – Barcelona

Aragonien (Spanien)

Balearerna (Spanien)

Katalonien (Spain)

Pyrénées-Orientales (Frankrike)

Valencia (Spanien)

Folkmängd: 14 360 000

Yta: 112 190

 

Azorerna – Ponta Delgada

Azorerna (Portugal)

Folkmängd: 250 000

Yta: 2 333

 

Bayern – München

Bayern (Tyskland)

Folkmängd: 12 850 000

Yta: 70 550

 

Bretagne – Nantes

Bretagne (Frankrike)

Loire-Atlantique (Frankrike)

Folkmängd: 4 570 000

Yta: 34 017

 

Bulgarien – Sofia

Bulgarien

Östra Makedonien och Trakien (Grekland)

Folkmängd: 7 710 000

Yta: 125 037

 

Burgund – Lyon

Auvergne-Rhone-Alpes (exkl. Savojen och Övre Savojen) (Frankrike)

Bourgogne-Franche-Comté (Frankrike)

Folkmängd: 9 300 000

Yta: 107 079

 

Böhmen – Prag

Tjeckien (exkl. Mähren-Schlesien)

Folkmängd: 9 370 000

Yta: 73 438

 

Cypern – Nicosia

Cypern

Folkmängd: 1 160 000

Yta: 8 997

 

Danmark – Köpenhamn

Blekinge (Sverige)

Danmark (exkl. Färöarna och Grönland)

Skåne (Sverige)

Folkmängd: 7 250 000

Yta: 57 075

 

Emilia-Romagna – Bologna

Emilia-Romagna (Italien)

Folkmängd: 4 450 000

Yta: 22 446

 

Estland – Tallinn

Estland

Folkmängd: 1 320 000

Yta: 45 227

 

Finland – Helsingfors

Finland (exkl. Åland)

Folkmängd: 5 480 000

Yta: 336 872

 

Flandern – Antwerpen

Flandern (Belgien)

Limburg (Nederländerna)

Nordbrabant (Nederländerna)

Zeeland (Nederländerna)

Folkmängd: 10 470 000

Yta: 22 370

 

Frankrike – Paris

Centre-Val de Loire (Frankrike)

Grand Est (exkl. Alsace) (Frankrike)

Hauts-de-France (Frankrike)

Ile-de-France (Frankrike)

Normandie (Frankrike)

Pays de la Loire (exkl. Loire-Atlantique och Vendée) (Frankrike)

Folkmängd: 29 080 000

Yta: 180 588

 

Färöarna – Torshavn

Färöarna (Danmark)

Folkmängd: 50 000

Yta: 1 393

 

Grekland – Aten

Grekland (exkl. Östra Makedonien och Trakien)

Folkmängd: 10 310 000

Yta: 117 832

 

Grönland – Nuuk

Grönland (Danmark)

Folkmängd: 60 000

Yta: 2 166 086

 

Guadeloupe – Basse-Terre

Guadeloupe (Frankrike)

Folkmängd: 400 000

Yta: 1 628

 

Guiana – Cayenne

Franska Guiana (Frankrike)

Folkmängd: 250 000

Yta: 83 534

 

Hessen – Wiesbaden

Alzey-Worms (Tyskland)

Hesse (Tyskland)

Mainz (Tyskland)

Mainz-Bingen (Tyskland)

Worms (Tyskland)

Folkmängd: 6 810 000

Yta: 22 501

 

Holland – Amsterdam

Drenthe (Nederländerna)

Flevoland (Nederländerna)

Friesland (Nederländerna)

Groningen (Nederländerna)

Nordholland (Nederländerna)

Overijssel (Nederländerna)

Sydholland (Nederländerna)

Utrecht (Nederländerna)

Folkmängd: 12 950 000

Yta: 24 869

 

Huvudstadsdistriktet – Brussels

Bryssel (Belgien)

Folkmängd: 1 180 000

Yta: 161

 

Irland – Dublin

Irland

Folkmängd: 4 760 000

Yta: 70 273

 

Italien – Rom

Lazio (Italien)

Marche (Italien)

Umbrien (Italien)

Folkmängd: 8 320 000

Yta: 35 058

 

Kanarieöarna – Las Palmas

Kanarieöarna (Spanien)

Folkmängd: 2 100 000

Yta: 7 493

 

Kastilien – Madrid

Asturias (Spanien)

Kantabrien (Spanien)

Kastilien och Léon (Spanien)

Kastilien-La Mancha (Spanien)

Madrid (Spanien)

Folkmängd: 12 580 000

Yta: 197 640

 

Krain – Laibach

Gorizia (Italien)

Istrien (Kroatien)

Slovenien

Trieste (Italien)

Folkmängd: 2 650 000

Yta: 23 764

 

Kroatien – Zagreb

Kroatien (exkl. Istrien)

Folkmängd: 3 950 000

Yta: 53 781

 

Lettland – Riga

Lettland

Folkmängd: 1 940 000

Yta: 64 559

 

Litauen – Vilnius

Litauen

Folkmängd: 2 820 000

Yta: 65 300

 

Lombardiet – Milano

Lombardiet (Italien)

Folkmängd: 10 020 000

Yta: 23 844

 

Madeira – Funchal

Madeira

Folkmängd: 290 000

Yta: 801

 

Martinique – Fort-de-France

Martinique

Folkmängd: 390 000

Yta: 1 128

 

Mayotte – Mamoudzou

Mayotte

Folkmängd: 210 000

Yta: 374

 

Moldavien – Isai

Galati (Rumänien)

Nordostrumänien (Rumänien)

Vrancea (Rumänien)

Folkmängd: 4 180 000

Yta: 46 173

 

Navarra – Pamplona

Baskien (Spanien)

La Rioja (Spanien)

Navarra (Spanien)

Pyrénées-Atlantiques (Frankrike)

Folkmängd: 3 810 000

Yta: 30 315

 

Neapolitanien – Neapel

Abruzzo (Italien)

Apulien (Italien)

Basilicata (Italien)

Campania (Italien)

Molise (Italien)

Folkmängd: 12 130 000

Yta: 58 144

 

Nedersachsen – Hamburg

Bremen (Tyskland)

Hamburg (Tyskland)

Ludwigslust-Parchim (Tyskland)

Niedersachsen (Tyskland)

Nordvästmecklenburg (Tyskland)

Rostock (Tyskland)

Schleswig-Holstein (Tyskland)

Schwerin (Tyskland)

Folkmängd: 14 130 000

Yta: 75 145

 

Nya Kaledonien – Nouméa

Nya Kaledonien (Frankrike)

Folkmängd: 270 000

Yta: 18 576

 

Occitanien – Marseille

Occitanien (exkl. Pyrénées-Orientales) (Frankrike)

Provence-Alpes-Cote-d’Azur (exkl. Alpes-Maritimes) (Frankrike)

Folkmängd: 9 020 000

Yta: 95 709

 

Polen – Warszawa

Ermland-Masurien (Polen)

Heliga Korset (Polen)

Kujavien-Pommern (Polen)

Lillpolen (Polen)

Lodz (Polen)

Lublin (Polen)

Masovien (Polen)

Podlasien (Polen)

Storpolen (Polen)

Subkarpatien (Polen)

Folkmängd: 24 800 000

Yta: 215 797

 

Polynesien – Papeete

Franska Polynesien (Frankrike)

Folkmängd: 290 000

Yta: 4 167

 

Pommern – Stettin

Pommern (Polen)

Västpommern (Polen)

Västpommern-Greifswald (Tyskland)

Västpommern-Rügen (Tyskland)

Folkmängd: 4 480 000

Yta: 48 317

 

Portugal – Lissabon

Galicien (Spanien)

Portugal (exkl. Azorerna och Madeira)

Folkmängd: 12 500 000

Yta: 118 530

 

Preussen – Berlin

Berlin (Tyskland)

Brandenburg (Tyskland)

Mecklenburgische Seenplatte (Tyskland)

Sachsen-Anhalt (Tyskland)

Lubusz (Polen)

Folkmängd: 9 690 000

Yta: 70 279

 

Réunion – Saint-Denis

Réunion (Frankrike)

Folkmängd: 850 000

Yta: 2 511

 

Rhenlandet – Düsseldorf

Eupen-Malmédy (Belgien)

Nordrhen-Westfalen (Tyskland)

Rhenlandet-Pfalz (exkl. Alzey-Worms, Mainz, Mainz-Bingen och Worms) (Tyskland)

Saarland (Tyskland)

Folkmängd: 22 290 000

Yta: 55 106

 

Sachsen – Dresden

Sachsen (Tyskland)

Folkmängd: 4 090 000

Yta: 18 416

 

Sankt Martin – Philipsburg

Saba (Nederländerna)

Saint Barthélemy (Frankrike)

Saint Martin (Frankrike)

Sint Eustatius (Nederländerna)

Sint Maarten (Nederländerna)

Folkmängd: 90 000

Yta: 149

 

Sankt Pierre och Miquelon – Saint-Pierre

Saint Pierre and Miquelon (Frankrike)

Folkmängd: 5 000

Yta: 242

 

Sardinien och Korsika – Cagliari

Korsika (Frankrike)

Sardinien (Italien)

Folkmängd: 1 990 000

Yta: 32 770

 

Savojen – Turin

Alpes-Maritimes (Frankrike)

Aostadalen (Italien)

Ligurien (Italien)

Piemonte (Italien)

Savojen (Frankrike)

Övre Savojen (Frankrike)

Folkmängd: 8 380 000

Yta: 48 802

 

Schlesien – Breslau

Mähren-Schlesien (Tjeckien)

Nedre Schlesien (Polen)

Oppeln (Polen)

Schlesien (Polen)

Folkmängd: 9 720 000

Yta: 47 119

 

Schwaben – Stuttgart

Alsace (Frankrike)

Baden-Württemberg (Tyskland)

Folkmängd: 12 750 000

Yta: 44 032

 

Sicilien – Palermo

Kalabrien (Italien)

Malta

Sicilien (Italien)

Folkmängd: 7 490 000

Yta: 41 107

 

Slovakien – Pressburg

Slovakien

Folkmängd: 5 440 000

Yta: 49 037

 

Sverige – Stockholm

Sweden (exkl. Blekinge och Skåne)

Åland (Finland)

Folkmängd: 8 620 000

Yta: 437 866

 

Thüringen – Erfurt

Thüringen (Tyskland)

Folkmängd: 2 170 000

Yta: 16 172

 

Toscana – Florens

Toscana (Italien)

Folkmängd: 3 750 000

Yta: 22 990

 

Transsylvanien – Klausenburg

Centralrumänien (Rumänien)

Nordvästrumänien (Rumänien)

Västrumäninen (Rumänien)

Folkmängd: 6 790 000

Yta: 100 269

 

Tyrolen – Innsbruck

Sydtyrolen (Italien)

Trentino (Italien)

Tyrolen (Österrike)

Vorarlberg (Österrike)

Folkmängd: 2 190 000

Yta: 28 853

 

Ungern – Budapest

Ungern

Folkmängd: 9 800 000

Yta: 93 028

 

Valakiet – Bukarest

Bukarest-Ilfov Region (Romania)

Sydostrumänien (exkl. Galati och Vrancea)

Sydrumänien-Muntenia (Rumänien)

Sydvästrumänien-Oltenia (Rumänien)

Folkmängd: 9 160 000

Yta: 91 951

 

Vallonien – Luxemburg

Luxemburg

Vallonien (exkl. Eupen-Malmédy) (Belgien)

Folkmängd: 4 100 000

Yta: 18 576

 

Venetien – Venedig

Friuli-Venezia Giulia (exkl. Gorizia och Trieste) (Italien)

Veneto (Italien)

Folkmängd: 5 720 000

Yta: 25 577

 

Wallis och Futuna – Mata-Utu

Wallis och Futuna (Frankrike)

Folkmängd: 20 000

Yta: 142

 

Österrike – Wien

Österrike (exkl. Tyrolen och Vorarlberg)

Folkmängd: 7 660 000

Yta: 68 630

 

 

FEDERALA TERRITORIER

Clipperton (Frankrike)

Yta: 6

 

Crozetöarna (Frankrike)

Yta: 352

 

Europeiska Antarktis (Frankrike)

Yta: 432 000

 

Kerguelen (Frankrike)

Yta: 7 215

 

Sankt Paul och Amsterdam (Frankrike)

Yta: 61

 

Östafrikanska öarna (Frankrike)

Yta: 39

 

 

 

 

 

 

 

 

Plinius naturhistoria

Plinius den Äldre – ”Romarrikets David Attenborough” – är en av mina absoluta absoluta favoriter bland Antikens stora personligheter.

I hans mycket underhållande jätteverk Naturalis Historia, publicerat åren 77-79, blandar han fakta, myter och legender då han kunnigt och ofta mycket vackert och filosofiskt berättar om jorden, solsystemet, geografiska platser och dess folk, om växter och dess användning – och förstås om den antika världens allehanda djur, från vanliga tamdjur till fenixar, basilisker, enhörningar och många andra.

Men verket innehåller så mycket mer än bara naturhistoria – här finns också massor av information om det romerska samhället och dess kultur, konst, filosofi och etik – och massor av små vardagliga detaljer som vi idag nog skulle kalla för ”skvaller” och hörsägen”, men som ger en unik inblick i det antika Rom.

Här finns kort sagt lite om allt. Och det är ganska verkligen fantastiskt vilken bred kunskap och allmänbildning han besatt trots tidens mycket begränsade källmaterial. Sorgligt nog dog han mycket plötsligt då han deltog i en räddningsexpedition vid vulkanen Vesuvius utbrott vid Pompeji år 79, vid omkring 55 års ålder – medan han ännu höll på att revidera sitt väldiga verk.

Lyssna här:

Första delen handlar om jorden, himlakropparna, naturfenomen och världens länder och dess naturgeografi.

Andra delen handlar om världens länder och dess geografi och folk, och människan och dess samhälle och kultur, och om världens däggdjur, kräldjur, fiskar och fåglar.

Tredje delen handlar om världens insekter och trädarter.

Fjärde delen handlar om världens världens växtarter och deras användning.