Recension: ”Wonder Woman”

Amerikansk action

Regi: Patty Jenkins
Manus: Allan Heinberg, Zach Snyder, Jason Fuchs

I rollerna:
Wonder Woman – Gal Gadot
Steve Trevor – Chris Pine
Ludendorff – Dannny Huston
Dr. Maru – Elena Anaya
Sir Patrick – David Thewlis
Etta – Lucy Davis
Sameer – Said Taghaoumi
Charlie – Ewen Bremner
The Chief – Eugene Brave Rock
Hippolyta – Connie Nielsen
Antiope – Robin Wright

Wonder Woman är den första solofilmen för en superhjältinna i den pågående jättevågen av superhjältefilmer. Det är ganska skandalöst att det dröjt såhär långe. Och därför ville jag också gärna tycka om den här filmen – men tyvärr blev jag väldigt besviken över vad som visade sig vara en oerhört clichéfylld och tämligen trist och oinsipirerad superhjältefilm.

Jag ska trots allt börja med något av det som var bra. Rent visuellt och designmässigt var det en ganska snygg film. Även om datoranimationen var ganska undermålig emellanåt. Och filmen 3D märkets knappast och kändes illa använd, till den grad att en 3D-version mest kändes väldigt onödig…

Gal Gadot var definitivt filmens höjdpunkt – hon var oväntat övertygande, kraftfull och charmig och ägde verkligen huvudkaraktären, även när manus och repliker var emot henne. Filmen börjar också riktigt lovande, med en ganska intressant bakgrundshistoria om kriget mellan gudarna och en spännande miljö bland amazonerna i antikens Grekland. Connie Nielsen och Robin Wright är ståtliga och imponerande i sina allt dock för små roller som amazomkrigare. Fast, att inkludera en cameo av ett sydamerikanskt bältdjur i antikens Grekland, även om det bara är en så liten detalj, bryter förstås direkt all immersion och känns otroligt slarvigt från regissörens sida. Men, trots allt, filmens första del flyter mestadels på bra.

Men, så kommer vi till 1910-talet och Första världskriget. Och vi möter den helylleamerikanske machomanlige huvudrollsinnehavaren, spelad av Chris Pine,  som får allt för mycket utrymme i en förfärlig Gary Sue-roll. Han är en av de mest ointentionellt osympatiska ”hjältarna” någonsin och man känner knappast någonting alls för honom. Men tyvärr känns det som om filmen vill göra honom till huvudperson istället, med Wonder Woman som hans sidekick… ”Kärlekhistorien” i filmen känns fantastiskt onaturlig och påklistrad – och Pines predikande av amerikanska kärnfamiljsideal, medelsvenssonliv och könsstereotyper för att förföra en fri och mäktig grekisk amazonprinsessa är ren och skär suckande skämskuddenivå. Faktum är, att för att sägas vara en superhjältinnefilm så känns den den här filmen inte sällan väldigt sexistisk och nästan chauvinistisk.

Den amerikanska patriotismen filmen igenom är också väldigt tröttsam och sliskig. Även om det tyvärr hör till Hollywood och till superhjältegenren, så känns det ännu lite extra kladdigt här, när filmen utspelar sig under ett verkligt, otroligt komplicerat och fruktansvärt krig. Ett krig i vilket USA dessutom inte var mer än en liten parentes. Men jag kan tänka mig att det hem betydligt bättre hos en amerikansk publik än här i Europa. Överhuvudtaget känns det som om den här filmen mest gjort med en amerikansk publik i åtanke.

Detta intryck förstärks också av den otroligt trista clichén att tyskarna till skurkarna i  Första världskriget, ett krig där båda sidor var lika goda kålsupare, och där som europé väl sympatierna snarare får sig ligga närmast tyskarna och österrikarna om några. Ja, det är förstås bara en superhjältefilm och ska inte tas på allvar – men det ändå trist ifall unga tar med sig en felaktig svartvit bild från denna film. Och, att använda en nidbild av den verklige tyske generalen Ludendorff som filmens skurk känns om möjligt ännu mer osmakligt.

Kan tänka mig att om man inte vet något om Första världskriget eller grekisk mytologi, och om man älskar amerikansk propaganda och könsstereotyper, så kanske man tycker om den här filmen. Men annars är den ganska trist. Så i slutet kände jag mig till sist bara väldigt uttråkad. Och det är ett dåligt tecken när man finner sig själv faktiskt hålla med filmens antagonist i slutändan, och tycker han har den bästa poängen. Då känner jag att en film misslyckats kapitalt.

Fast eftertexterna var åtminstone snygga…

Betyg: 2 av 5

Gadot allena räddar den här filmen från allra lägsta betyg.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s