Ljudbokstips: ”The Scarlet Pimpernel”

The Scarlet PimpernelDen Röda Nejlikan – av Baronessan Emma Orczy från 1905 är originalet av berättelser om en mystisk förklädd hjälte med ett överklass-alter ego, som därefter blivit den givna mallen i superhjältegenren. Men hjälten i den här berättelsen har inga superkrafter, utan förlitar sig på sin list och slughet i sina hjältedåd.

Under den Franska revolutionens Terrorvälde, där den franska aristokratin urskillningslöst förs till giljotinen i revolutionens namn, är den sävlige adelsmannen Sir Percy Blakeney – det vill säga, den våghalsige Röda Nejlikan – deras enda hopp om räddning. Men hans ärkefiende, den hänsynlöse franske revolutionären Chauvelin, är honom ständigt i hälarna.

Boken är intressant ur ett maktperspektiv, där överklassen har blivit offren och underklassen de förtyckande förövarna. Dessutom är den första boken i serien speciell genom att den framför allt berättas ur en kvinnlig synvinkel, från den komplexe aristokratiske hjältens hustrus unika perspektiv. Men, framför allt är det en äventyrshistoria – fylld av spänning, drama och romantik!

Det finns en gratisversion av första boken i serien – The Scarlet Pimpernel –  att lyssna på från i en fantastisk uppläsning av Karen Savage. Det finns även flera av de andra av de totalt elva(!) böckerna i serien, bland annat The Elusive Pimpernel (del fyra) och El Dorado (del fem) med samma uppläsare. Och dessutom finns den allra sista delen – The Triumph of the Scarlet Pimpernel – i en välgjord radioteaterversion, med röster av bl.a. Bob Neufeld, Jason Mills, Amanda Friday och Arielle Lipshaw.

20170618_213758

Annonser

Osbecks bokskogar och Örelids gravfält

Igår besökte jag för allra första gången det vackra Osbecks bokskogar på den norra, halländska sidan av Hallandsåsen, mellan Östra Karup och Våxtorp. Det är ett ganska stort naturreservat, namngivet efter Linnélärjungen Pehr Osbeck som bodde i bygden. Förutom underbar bokskog har reservatet också vackra utsiktsplatser från åsen ner över Hallandsslätten, och det finns gott om fornlämningar från brons- och järnålder i och omkring reservatet.

20170617_144409

20170617_142346

20170617_144819

20170617_143936

En sådan fornlämning jag besökte under gårdagen är Örelids gravfält, vid Veinge just norr om Laholm. En mycket fantasieggande plats med gravstenar resta av traktens brons- och järnåldersbefolkning. Man blir väldigt vördnadsfull på en plats som varit så viktigt för människor som levde för så väldigt länge sedan, och av att stå där och se ut över den nytida, moderna slättbygden och kyrkan och tänka på hur väldigt annorlunda det var på denna plats, till både kultur och natur, då bronsåldersmänniskorna begravdes där…

20170617_164030

20170617_163930

20170617_164443

Restips för sommaren: Upptäck Wien!

Såhär inför sommaren vill jag gärna ge lite resetips, och dagens tips blir en av mina absoluta favoritstäder i Europa – Österrikes huvudstad, den vackra gamla kejserliga kulturstaden Wien!

Först lite historia:

Wien grundades redan under Romarriket under namnet Vindobona, som en romersk gränsstad mot norr. Efter Romarrikets fall blev staden en del av det stora Heliga Tysk-romerska kejsarriket. Och i slutet av 1400-talet blev Wien hela kejsarrikets huvudstad under kejsarfamiljen Habsburg – den mäktigaste familjen i Europas historia. I hundratals år styrdes det väldiga Tysk-romerska riket (dagens Österrike, Tyskland, Tjeckien, Schweiz, Nederländerna, Belgien, Luxemburg, Slovenien, västra Polen och norra Italien), tillsammans med stora delar av resten av Centraleuropa, från Wien, där familjen Habsburg samlade sina rikedomar, och byggde väldiga palats och parker som smyckade denna stad, som länge tillsammans med Paris och London var det största och viktigaste staden i Europa. I staden samlades också det tysktalande Europas politiska och kulturella elit och största begåvningar, och allra mest känd blev staden för sin musik och sin opera, med kompositörer som Mozart och Beethoven.

Efter att Napoleon besegrat den tysk-romerska armén år 1804 upplöstes det gamla Tysk-romerska riket helt. Istället för detta bildade familjen Habsburg ett nytt väldigt rike i Centraleuropa under sitt styre – Kejsardömet Österrike, som förutom dagens Österrike bland annat bestod av Ungern, Tjeckien, Slovakien, Kroatien, Slovenien och Bosnien, och delar av Rumänien, Polen, Ukraina, Serbien och Italien. År 1868 gjordes det om till dubbelriket Österrike-Ungern, bestående av två mycket självstyrande delar – men både med kejsaren i Wien som sitt överhuvud.

År 1914 bröt Andra världskriget ut, efter att en serbisk separatist mördat den österrikiske tronarvingen. Och efter det långa, blodiga krigets slut år 1918 avsattes den habsburgska kejsarfamiljen från tronen, efter mer än 500 år, och det Österrikisk-ungerska riket upplöstes helt. Det enda som blev kvar av det väldiga Österrike var ett vackert men litet och bergigt land, som Wien låg alldeles i utkanten av. Månda österrikare ville nu att det lilla landet skulle bli del av Tyskland – men det förbjöds av krigets segrarmakter.

År 1934 tog ett fascistiskt part makten i det nya Österrike. Och år 1938 invaderades Österrike av tyska trupper och blev en del av Nazityskland. Efter Andra världskrigets slut blev staden istället ockuperad och delad mellan trupper från USA, Sovjetunionen, Storbritannien och Frankrike. Inte förrän 1955 blev Österrike självständigt igen – och det på villkor att man skulle vara ett neutralt land, eftersom man låg alldeles på gränsen mellan Väst och Öst. Österrike blev nu en republik och ett förbundsland, bestående av nio delstater med stort eget självstyre – av vilka Wien blev en.

Efter Kalla kriget slut år 1991, efter att Österrike gått med i EU, infört euron som sin valuta, och efter att EU utvidgats till östra Europa, har nu Wien åter blivit en gränslös och livfull stad alldeles mitt i Europa. Och åter har den blivit den kulturella mötesplats som den varit genom historien. Åter växer staden mycket snabbt. Den har nu mer än två miljoner invånare, i ett land med mindre än nio miljoner människor. Med sin rika kultur och historia är Wien ett mycket populärt turistmål för människor från hela världen – och staden rankas dessutom ständigt som en av de allra bästa i världen att bo i.

Lite allmän information:

Hotellboende i Wien är relativt billigt för en västeuropeisk storstad, och det finns bra valmöjlighet mellan både finare och enklare hotell. För resor med kollektivtrafiken inom Wien går det att köpa bland annat dygnsbiljetter eller veckobiljetter. Det är lätt och smidigt att resa i staden – det stora kollektivtrafiksnätet består av både tunnelbana (U-bahn), spårvagn, buss och pendeltåg (S-bahn). En av pendeltågslinjerna går ända ut till Wiens internationella flygplats Schwechat, som ligger ungefär en halvtimme bort från centrala staden. Att resa med pendeltåget är betydligt billigare än att ta snabbtåget som också går från flygplatsen. De flesta i Wien – och i synnerhet yngre personer – talar bra eller hyfsat bra engelska.

Några sevärdheter:

Innere Stadt, alldeles mitt i Wien, är stadens äldsta del och kärna. Och i dess mitt ligger Hofburg – den habsburgska kejsarnas och kejsarrinnornas mäktiga palats. Palatset är nu delvis museum, där besökare kan se de överväldigande palatsrummen såsom de såg ut på kejsarnas tid. En del av palatset är nu också officiellt hem för Österrikes president, och där Österrike tar emot utländska stadsbesök. I palatset finns också familjen Habsburgs Schatzkammer – skattkammaren, som nu är ett museum, med deras fantastiska kronjuveler, inklusive de kejserliga kronorna för de österrikiska och tysk-romerska kejsarrikena.

I en del av Hofburg finns också Spanische Hofreidshule – den Spanska ridskolan. Ridskolan, som började som en del av den mäktiga kejserliga armén, är den mest berömda och prestigefyllda i världen – världsberömd för sina vackra vita lipizzanerhästar. Ridskolan är regelbundet öppen för besökare, och gör också regelbundet uppvisningar för publik.

Mitt emot Hofburg ligger det stora torget Heldenplatz – Hjältarnas torg – med mäktiga ryttarstatyer av de historiska österrikiska krigshjältarna Ärkehertig Karl och Prins Eugen av Savojen.

I Kapuzinerkirche nära Hofburg finns Kaisergruft – Kejsarkryptan – där de flesta av Österrikes kejsare och kejsarinnor och andra mäktiga personer ur familjen Habsburg ligger begravda i storslagna gravar, bland annat kejsarinnan Maria Theresa och den näst siste kejsaren Franz Joseph.

Bara ett stenkast från Hofburg ligger också, mitt emot varandra, två väldiga och spännande muséer – Kunsthistorisches Museum och Naturhistorisches Museum. Mitt emellan dessa båda museer ligger den grönskande Maria-Theresien-Platz, i vars mitt står det mäktiga monumentet Maria-Theresien-Denkmal, till ära av kejsarrinnan Maria Theresa, den allra viktigaste och mest omtyckta av alla Österrikes härskare. Hon ledde de habsburgska rikena genom flera krig under andra halvan av 1700-talet och gjorde Wien till en Europas ledande kulturstäder. Hon var också mor till drottningen Marie Antoinette som avrättades under Franska revolutionen. På Kunsthistorisches Museum finns konstverk av bland annat Raphael, Caravaggio, Rembrandt, Brueghel och Dürer. Och på Naturhistorisches Museum finns väldiga samlingar av nutida och förhistoriska djur (bl.a. med ett helt, uppställt skelett av jättedinosaurien Diplodocus), fossiler, ädelstenar, meteoriter och föremål ur människans förhistoria. Det kanske allra mest kända föremålet på museet är Venus från Willendorf – en av de allra äldsta kända skulpurerna som föreställer en människa, skapad redan för 30 000 år sedan.

Wien är ju mer än något annat musikens stad, och har varit hem åt bland andra Mozart, Beethoven, Strauss, Hayden, Shubert och många fler av historiens största musiker – och i Innere Stadt ligger både Staatsoper (operahuset) och Konzerthaus (konserthuset), med klassiska musikframföranden i yttersta världsklass, såväl som den likaledes toppklassiga teatern Burghtheater. I Innere Stadt ligger ligger också Mozarthaus, där Mozart bodde under en del av sitt liv, och som nu är museum.

Även den österrikiska parlamentsbyggnaden – också den belägen i Innere Stadt – är värt ett besök. Byggt som det var för det mäktiga kejsarriket och inte för dagens mindre Österrike. Den vackra byggnaden är prydd med statyer av antika grekisk och romerska gudar, gudinnor och hjältar. De allra mest iögonfallande statyerna är fontänen Pallas-Athene-Brunnen med vishetsgudinnan Athena, två hästdragna vagnar styrda av segergudinnan Nike, och de fyra bronsstatyer som kallas för Rossbändiger (”Hästtämjaren”) som symboliserar balansen mellan känslor och intellekt i parlamentet.

Den mäktiga romersk-katolska katedralen Stephansdom med sina höga torn och vackert mönstrade mosaiktak är nog Wiens allra mest ikoniska och kända byggnad vid sidan av de två kejsarpalatsen. Den ligger på Stephansplatz, bland gågatorna alldeles i mitten av Innere Stadt. Den mer än 130 meter höga katedralen byggdes redan på 1100-talet, i en blandning av romansk och gotisk stil. Den har fått sitt namn efter helgonet Sankt Staffan, känd från Luciasången ”Staffan stalledräng”. Inne i katedralen finns bland annat den förste habsburgske tysk-romerske kejsaren Fredrik III:s grav. I Sankt Valentins kapell – ett av de många kapellen inne i katedralen – finns bland annat en bit av bordsduken från Jesus sista måltid och ett kista med ben från helgonet Sankt Valentin.

I Innere Stadt ligger också det lummiga grönområdet Stadtpark – stadsparken – en park med bland annat caféer, paviljonger, fågeldammar och statyer av kända personer från staden. Allra mest känd är den guldfärgade statyn av en violinspelande Johann Strauss II – kompositören bakom An der schönen blauen Donau, som är något av Österrikes inofficiella nationalsång.

Bland övriga sevärdheter i Innere Stadt finns bland annat den vackra barockkyrkan Karlskirche, och det stora monumentet Pestsäule som är ett stort minnesmärke över pesten offer i staden år 1679. Dessutom bjuder det gamla Innere Stadt på många spännande gågator med massor av butiker och caféer.

Wiens kanske allra mest berömda sevärdhet är underbart vackra och mäktiga Schönbrunn, familjen Habsburgs sommarpalats och storslagna parkområde, byggt under kejsarrinnan Maria Theresa i stadens västra utkant. Stora delar av palatset är nu museum, där man kan se det praktfulla slottet såsom det såg ut på kejsarnas storhetstid. Den väldiga, grönskande palatsparken med sina många trädgårdar och långa trädalléer är full av skulpurer och fontäner i grekisk och romersk stil. Hela ”ruiner” har till och med byggts upp under kejsarna som ska likna ruiner från det gamla antika Rom – och en hög obelisk som ska föra tankarna till det gamla Egypten. Den kanska allra mest kända byggnaden i slottsparken är den vackra slottspaviljongen Gloriette, med vacker utsikt över parken och palatset. I parken finns också ett väldigt växthus – Palmenhaus – från 1800-talet, med massor av exotiska växter från hela världen. Och dessutom har parken en av Europas största trädgårdshäckslabyrinter, som var ett populärt sommarnöje för adeln.

Alldeles granne med Schönbrunn ligger Tiergarten, världens äldsta och en av Europas största djurparker, öppnad för allmänheten redan på kejsarinnan Maria Theresas tid. Här finns bland annat koalor, orangutanger, tigrar, lejon, leoparder, geparder, elefanter, noshörningar, flodhästar och giraffer. Och det är en av bara en handfull djurparker i Europa som är hem åt jättepandor.

Prater är ett stort, vackert parkområde mitt i Wien, öster om Innere Stadt. I en del av parken ligger nöjesparken Wurstelprater, som är en av världens äldsta nöjesparker – öppnad redan på 1700-talet. Nöjesparken har gratis inträde – man betalar bara per åktur. Parkens allra mest kända attraktion är det 65 meter höga pariserhjulet Riesenrad (”Jättehjulet”), som byggdes redan i slutet av 1800-talet och som blivit en symbol för Wien. I parken finns också flera olika bergochdalbanor.

Den vackra, högresta vita gotiska kyrkan Votivkirche, som ses vida omkring över centrala staden, ligger vid Ringstraße nära Innere Stadt – alldeles där Wiens gamla stadsmur en gång gick. Kyrkan ses vida omkring. Trots att den ser mycket äldre ut grundades den så sent som i mitten av 1800-talet, som en hyllning till kejsaren Franz Joseph efter ett mordförsök på honom. Nära Votivkirche ligger Sigmund Freud Museum, i de lokaler där han tidigare verkade. Museet handlar både om den kände psykologen själv och om hans teorier, och många av de ursprungliga möblerna och sakerna från hans arbetsrum finns att se.

Belvedere är ett stort palats- och parkområde i västra delen av Wien med vackra skulpurer och trädgårdar, byggt som ett sommarpalats åt den habsburgske prinsen Eugen av Savojen. Precis intill slottsparken ligger också Botanischer Garten – Wiens stora botaniska trädgård med växter från hela världen. I palatset finns också Galerie Belvedere, ett konstmuseum med Österrikes främsta konst ända från Medeltiden fram till modern tid. I museet finns bland annat Österrikes mest berömda konstverk – Der Kuss av Gustav Klimt.

Den berömda floden Donau – västra Europas största flod – flyter rakt igenom Wien, en bit öster om Innere Stadt. Och som en långsträckt grön ö mitt i den breda floden ligger Donauinsel. På den avkopplande ön finns stora parkområden, långa stränder, och många caféer, restauranger och barer. På östra sidan av Donau står Donauturm, Wiens högsta byggnad – 252 meter hög. I tornet finns finns utkiksplatser med vacker utsikt över staden och dess omgivningar, och även restaurang och café. Intill floden finns också UNO City, Wiens stora FN-kvarter – ett av FN:s största högkvarter i världen, som byggdes här eftersom Österrike fortfarande är ett militärt neutralt land.

Wiens största shoppinggata är den livliga Mariahilfer Straße, nära Innere Stadt, med många exkusiva lyxmärken, men även med alla vanliga klädbutiker. Nära ligger också Naschmarkt, Wiens stora och mycket populära och livliga marknadsplats, med hundratals permanenta marknadsstånd och mat och produkter från hela världen.

Wien är ju också caféernas och fikans stad, med några av Europas allra äldsta caféer. Det allra mest kända caféet är kanske det lite lyxiga Café Central, som ligger i Innere Stadt och grundades i slutet av 1800-talet. Detta café var historiskt mycket populärt bland intellektuella, politiker, författare och konstnärer i Wien. Bland caféets många stamkunder har bland annat funnits Hitler, Lenin och Stalin, som alla tre bodde Wien innan de blev diktatorer. Men också till exempel Freud var stamkund här. Wiens mest kända kaffevariant är Wiener melange – en skummad blanding av latte och cappucchno. Och några av Wiens mest typiska bakverk är bland annat Apfelstrudel (bröd fyllt med kokta äpplen, russin och kanel), Kaiserschmarr’n (tjocka pannkakor fyllda med frukt), Sachertorte (chokladtårta med aprikossylt) och croissanter.

Lainzer Tiergarten är en stor skogslik naturpark och viltreservat i västra utkanten av Wien. Här strövar flockar av bland annat kronhjort, dovhjort, vildsvin och mufflonfår helt fritt bland parkens besökare. I parken finns också utkikstorn, restauranger och caféer. Nära Lainzer Tiergarten i stadens utkant ligger också det stora naturliga skogsområdet Wienerwald. I Wienerwald finns bland annat höjden Kahlenberg, med vacker utsikt över hela staden. Likt en scen ur ”Sagan om Ringen” anföll från Kahlenberg år 1683 den väldiga ridande polska hussararmén den jättelika turkiska armé som höll hela Wien under belägring. Ledda av sin kung Jan Sobieski, och klädda i rustningar med stora vingar fästa på ryggen, lyckades polackerna med sin överraskande attack tvinga den turkiska armén på flykt, befria Wien, och stoppa det turkiska Osmanska riket från att invadera västra Europa. Ett minnesmärke över händelsen finns nu på berget.

Om man känner för att resa en bit längre utanför Wien, så ligger dessutom en annan europeisk huvudstad – Slovakiens huvudstad Bratislava – bara sex mil eller en timmes tågresa från centrala Wien. Bratislava är den enda huvudstad i världen som ligger alldeles på gränsen till två andra länder – till både Österrike och Ungern. Fram till Första världskrigets slut hörde staden till Ungern och hade en tysktalande majoritetsbefolkning, och gick då under det tyska namnet Pressburg. Bland sevärdheterna i denna stad finns bland annat Bratislavas slott och den vackra Gamla staden.

Recension: ”Wonder Woman”

Amerikansk action

Regi: Patty Jenkins
Manus: Allan Heinberg, Zach Snyder, Jason Fuchs

I rollerna:
Wonder Woman – Gal Gadot
Steve Trevor – Chris Pine
Ludendorff – Dannny Huston
Dr. Maru – Elena Anaya
Sir Patrick – David Thewlis
Etta – Lucy Davis
Sameer – Said Taghaoumi
Charlie – Ewen Bremner
The Chief – Eugene Brave Rock
Hippolyta – Connie Nielsen
Antiope – Robin Wright

Wonder Woman är den första solofilmen för en superhjältinna i den pågående jättevågen av superhjältefilmer. Det är ganska skandalöst att det dröjt såhär långe. Och därför ville jag också gärna tycka om den här filmen – men tyvärr blev jag väldigt besviken över vad som visade sig vara en oerhört clichéfylld och tämligen trist och oinsipirerad superhjältefilm.

Jag ska trots allt börja med något av det som var bra. Rent visuellt och designmässigt var det en ganska snygg film. Även om datoranimationen var ganska undermålig emellanåt. Och filmen 3D märkets knappast och kändes illa använd, till den grad att en 3D-version mest kändes väldigt onödig…

Gal Gadot var definitivt filmens höjdpunkt – hon var oväntat övertygande, kraftfull och charmig och ägde verkligen huvudkaraktären, även när manus och repliker var emot henne. Filmen börjar också riktigt lovande, med en ganska intressant bakgrundshistoria om kriget mellan gudarna och en spännande miljö bland amazonerna i antikens Grekland. Connie Nielsen och Robin Wright är ståtliga och imponerande i sina allt dock för små roller som amazomkrigare. Fast, att inkludera en cameo av ett sydamerikanskt bältdjur i antikens Grekland, även om det bara är en så liten detalj, bryter förstås direkt all immersion och känns otroligt slarvigt från regissörens sida. Men, trots allt, filmens första del flyter mestadels på bra.

Men, så kommer vi till 1910-talet och Första världskriget. Och vi möter den helylleamerikanske machomanlige huvudrollsinnehavaren, spelad av Chris Pine,  som får allt för mycket utrymme i en förfärlig Gary Sue-roll. Han är en av de mest ointentionellt osympatiska ”hjältarna” någonsin och man känner knappast någonting alls för honom. Men tyvärr känns det som om filmen vill göra honom till huvudperson istället, med Wonder Woman som hans sidekick… ”Kärlekhistorien” i filmen känns fantastiskt onaturlig och påklistrad – och Pines predikande av amerikanska kärnfamiljsideal, medelsvenssonliv och könsstereotyper för att förföra en fri och mäktig grekisk amazonprinsessa är ren och skär suckande skämskuddenivå. Faktum är, att för att sägas vara en superhjältinnefilm så känns den den här filmen inte sällan väldigt sexistisk och nästan chauvinistisk.

Den amerikanska patriotismen filmen igenom är också väldigt tröttsam och sliskig. Även om det tyvärr hör till Hollywood och till superhjältegenren, så känns det ännu lite extra kladdigt här, när filmen utspelar sig under ett verkligt, otroligt komplicerat och fruktansvärt krig. Ett krig i vilket USA dessutom inte var mer än en liten parentes. Men jag kan tänka mig att det hem betydligt bättre hos en amerikansk publik än här i Europa. Överhuvudtaget känns det som om den här filmen mest gjort med en amerikansk publik i åtanke.

Detta intryck förstärks också av den otroligt trista clichén att tyskarna till skurkarna i  Första världskriget, ett krig där båda sidor var lika goda kålsupare, och där som europé väl sympatierna snarare får sig ligga närmast tyskarna och österrikarna om några. Ja, det är förstås bara en superhjältefilm och ska inte tas på allvar – men det ändå trist ifall unga tar med sig en felaktig svartvit bild från denna film. Och, att använda en nidbild av den verklige tyske generalen Ludendorff som filmens skurk känns om möjligt ännu mer osmakligt.

Kan tänka mig att om man inte vet något om Första världskriget eller grekisk mytologi, och om man älskar amerikansk propaganda och könsstereotyper, så kanske man tycker om den här filmen. Men annars är den ganska trist. Så i slutet kände jag mig till sist bara väldigt uttråkad. Och det är ett dåligt tecken när man finner sig själv faktiskt hålla med filmens antagonist i slutändan, och tycker han har den bästa poängen. Då känner jag att en film misslyckats kapitalt.

Fast eftertexterna var åtminstone snygga…

Betyg: 2 av 5

Gadot allena räddar den här filmen från allra lägsta betyg.