Efter undergången – en historisk översikt

Alldeles nyligen kom nyheter om att stora mängder metangas börjar bubbla upp ur permafrosten i Sibirien. Detta betyder för oss alla att det pågående massutdöendet av arter kanske trots allt inte mest kommer att likna det som skedde för 65 miljoner år sedan. För om den metan som är bunden i permafrosten skulle släppas fri får vi förmodligen istället ett ännu snabbare och än mer omfattande massutdöende. Ett utdöende i stil med det som skedde för 250 miljoner år sedan, under slutet av Perm, då 90% av alla arter dog ut i det största massutdöende vår planet hittills sett. För detta utdöendes huvudorsak var nämligen just sådana klimatförändrande metanutsläpp. Så det känns ju lite obehagligt.

Och nu såhär, då vi människor som art tycks ha bestämt oss för att ta kol på oss själva, så kände jag att det kunde vara intressant att fundera på vad som istället kan komma efter oss, genom att se tillbaka på tidigare massutdöenden genom jordens historia och vad dessa ledde till.

Vår planet har, vad man känner till, upplevt sex stycken massutdöenden av arter under sin historia – nämligen:

Ordivicisk-Siluriska Utdöendet
C:a 450 miljoner år sedan. Cirka 200 miljoner år efter att de första djuren utvecklats, och cirka 100 miljoner år efter att de första ryggradsdjuren (i form av enkla fiskar) utvecklats – enklare levande varelser hade dock redan funnits i hela 4,5 miljarder år. 70% av alla arter försvann i massutdöendet. Orsakat av kraftigt sjunkande temperaturer och sjunkande havsnivåer.

Sendevonska Utdöendet
C:a 370 miljoner år sedan. 70% av alla arter försvann. Orsakat av syresbrist i haven till följd av plötsliga skiftningar i havsnivån

Permisk-Triassiska Utdöendet
C:a 250 miljoner år sedan. Mer än 90% av alla arter försvann. Plötslig klimatförändring orsakad av metanutsläpp från havsbottnen, vilken ledde till syresbrist i haven, ändrade havsströmmar, ökenspridning och torka. Perm var den epok då ryggradsdjur på riktigt började etablera sig på land, och då de två mest avancerande och dominanta djurgrupperna utvecklades: synapsiderna (däggdjuren och deras släktingar, t.ex Dimetrodon) å ena sidan, och saruopsiderna (archosaurier (dinosaurier (inkl. fåglar), flygödlor och krokodiler), lepidosaurier (bl.a. ormar, ödlor och mosasaurier)), sköldpaddor, svanödlor och fisködlor å den andra. Det Permisk-Triassiska Utdöendet ledde till försvinnande av det flesta av de tidigare dominanta diapsiderna (de däggdjurslika djuren), vilket gjorde att archosaurier, och så småningom i synnerhet dinosaurier, kunde ta över som jordens dominanta djurgrupp. Ledde även till trilobiternas utdöende – en av de allra äldsta av jordens mer avancerande livsformer. De första verkliga däggdjuren utvecklades dock under sen Trias.

Triassisk-Jurassiska Utdöendet
C:a 200 miljoner år sedan. Mer än 70% av alla arter försvann. Massiva vulkanutbrott som släppte ut mängder av koldioxid och andra växhusgaser ledde till plötslig global uppvärmning. Ledde till ytterligare utdöende av synapsider, som nu endast fanns kvar i form av smådjur, vilket banade väg för dinosauriernas definitiva dominans på jorden under de kommande 135 miljoner åren.

Kritensisk-Paleogeniska Utdöendet
C:a 65 miljoner år sedan. 75% av alla arter försvann. Ett massivt asteroidnedslag ledde till att solstrålning inte längre kunde nå jorden, vilket orsakade årslång mörk vinter och massdöd av växter, som i sin tur orsakade massvält bland djur. Dessutom försurning av regn och av samliga vattendrag. Ledde bland annat till utdöendet av samtliga dinosaurier utom fåglarna, samt till det fullständiga utdöendet av bl.a. flygödlor, plesiosaurier och mosasaurier. Banade väg för däggdjurens gradvisa övertagande som jordens dominanta djurgrupp.

Antropocenska Utdöendet
Pågår. Orsakat av människan – av jakt, massförstörelse av livsmiljöer, massutsläpp av klimatförändrande gaser, gifter, försurning av vattendrag m.m. Började med människans sprinding över världen för c:a 50,000 år sedan, men har accelerat allt mer sedan början av den Industriella Revolutionen (sena 1700-talet). Vår planet nu har tusen gånger högre utdöendegrad än normalt. Påverkar samtliga kategorier av livsformer.

Så med allt detta i åtanke – vad skulla kunna komma att hända efter Antropocen? Kan det möjligen återigen bli dinosauriernas och de andra sauropsidernas tidsålder efter att människan utrotat sig själv? Kråkfåglarna, exempelvis, hör ju till de mest härdiga och anpassningsbara av alla landlevande ryggradsdjur. Och bland däggdjuren å sin sida blir det förmodligen återigen bara de allra minsta och mest anpassningsbara som lyckas överleva, precis som för 65 miljoner år sedan – dvs. den här gången arter såsom möss och råttor. Skulle verkligen vara intressant att få veta vad som faktiskt kommer att hända den dag då människan sjunger sin självvalda svanesång.

Justice League – trailer!

Idag har första trailern för Justice League kommit!

I Justice League, som ju är Warner Bros. och DC Comics svar på Disney och Marvels Avengers, kommer vi att få se Batman, Wonder Woman, Aquaman, Flash och Cyborg komma samman som ett enat superhjälteteam för att bekämpa fiender som är dem övermäktiga en mot en. Och måhända kommer även Superman att dyka upp på ett hörn – ifall han nu faktiskt överlevde händelserna i förra filmen…

Av den här trailern att döma ser Aquaman definitivt ut som den mest intressanta, bäst designade och mest kraftfulla karaktären, i första hand i konkurrens med Flash och Wonder Woman. Ska även bli intressant att se hur den nya Wonder Woman-filmen som kommer ut före Justice League bygger upp hennes karaktär. Däremot tycker jag att Ben Afflecks träige Batman fortfarande känns ganska trist tyvärr. Han är oväntat nog den karaktär jag gillar minst i denna ensemble…

Ska bli intressant att se fler trailers framöver!

Recension: Skönheten och Odjuret (Spoilerfri)

Amerikansk romantisk fantasymusikal

Regi: Bill Condon
Manus: Stephen Chbosky, Evan Spiliotopolous
Baserat på romanen La Belle et la Bête av Jeanne-Marie Leprince de Beaumont (1740)

I rollerna:
Belle – Emma Watson
Odjuret – Dan Stevens
Gaston – Luke Evans
LeFou – Josh Gad
Maurice – Kevin Kline
Mrs Potts – Emma Thompson
Lumière – Ewan McGregor
Gogsworth – Ian McKellen

En högfärdig prins på ett slott någonstans i 1700-talets Frankrike nekar en fattig gammal gumma husrum en stormig natt. Gumman, som visar sig vara en magisk fé, förvandlar då prinsen till ett förskräckligt odjur, som straff för att han dömde henne för henne för hennes yttre. Och förtrollningen kan bara brytas om han förälskar sig i någon, som dessutom älskar honom tillbaka.

En tid senare kommer Maurice, en åldrig eccentrisk konstnär, på villovägar genom skogen och hamnar vid Odjurets slott. Han plockar där en ros, som han lovat sin älskade älskade dotter Belle. Odjuret blir då rasande och tar honom till fånga. Belle kommer snart till Maurice hjälp – och tar hans plats som Odjurets fånge…

Denna nyinspelning av Disneys klassiska animerade musikal från 1991 följer mestadels det framgångsrika originalet väldigt troget scen för scen – men med en del nya scener som hjälper till att ge karaktärerna, och särkskilt relationen mellan Belle och Odjuret, lite mer djup än vad originalet kunde göra med sin kortare speltid. Den djupare relation som får lov att växa fram mellan dem båda i den här fillmen, och deras gemensamma intressen och matchande personligheter, gör faktiskt att deras band till varandra känns mer trovärdig än i originalet, med några riktigt charmiga nya scener dem emellan.

Jag blev personligen väldigt positivt överraskad av Emma Watsons insats som Belle. Även om hon inte alls är särskilt lik den animerade versionens Belle vare sig till utseende eller personlighet, så gör hon ändå en egen intressant och sympatisk tolkning av karaktären, och sjunger dessutom överraskande bra. Hon har dock en svår uppgift då hon under mer än halva filmen inte har någon annan än animerade figurer att agera gentemot. Här finns också en av filmens stora artistiska brister kan jag känna – Odjuret borde absolut inte datoranimerat, utan hade varit mycket bättre som en riktig makeupkostym. Dels för att ge Watson någon att faktiskt spela mot. Men framförallt därför att animeringen av Odjuret helt tyvärr helt enkelt inte är så särksilt lyckad eller ser särskilt trovärdig ut, vilket fråntar lite av inlevelsen i filmen. Odjuret är heller inte alls lika skräckinjagande eller djurisk som i det animerade originalet – utan han har här fått betydligt vänligare och mer mänskliga ansiktsdrag. Måhända för att ett så monsterlikt utseende skulle vara alltför otäckt för den yngsta publiken i en spelfilmsversion. Ett av den här filmens bästa tillskott jämfört med originalet är dock Odjurets nya egna solosång – ett vackert melankoliskt nummer, som inte så lite för tankarna till Fantomen på operan

Vad gäller slottets animerade komiska sidekicks, de förtrollade tjänarna – Mrs Potts (Emma Thompson), Lumière (Ewan McGregor) och Cogsworth (Ian McKellen) – så spelar de här en något mer undanskymd roll än i den animerade versionen. Men åtminstone får både McGregor med Be Our Guest och framförallt Thompson med den fantastiskt vackra temalåten Beauty and the Beast möjlighet att skina på egen hand med utmärkta sånginsatser – medan McKellen dessvärre får väldigt lite att göra filmen igenom.

Luke Evans är härligt uppblåst och självbelåten som Gaston – filmens sliskige skurk – och hans sång om sig själv är en av filmens stora höjdpunkter. Men den största förändringen av en karaktär jämfört med den animerade filmen finns hos Gastons ständige följeslagare LeFou (Josh Gad) som i originalet var en tämligen smaklös clownkäraktär, men som här givits en tämligen charmig personlighet, en moraliskt ambivalent karaktär som på grund av sin olyckliga kärlek till Gaston ibland går lite för långt för att vara honom till lags. Även Belles pappa Maurice (Kevin Kline) har fått en välkommen personlighetsförändring och har gått från att vara en förvirrad och hjälplös gammal man till att mest vara eccentrisk men intelligent och mycket varmhjärtad.

Kostymerna är mycket trogna sin franska 1700-talsmiljö, med pråliga balklänningar och pudrade peruker. Medan det faktum att byggnader och andra miljöer ibland känns som rekvisita och bakgrunder på en teaterscen å andra sidan å sin sida på ett positivt sätt bidrar till musikalscenskänslan. För det här verkligen en musikalfilm mer än någonting annat. Det är de välkända sångerna som är filmen största behållning – och det enda som fattas är väl undertexter att sjunga med till…!

Skönheten och Odjuret är en underhållande och högst sevärd film, även om den inte riktigt når upp till den magiska känslan hos originalet. Jag är över lag högst tveksam till Disneys långt gångna planer på att göra spelfilmer av sina gamla tecknade klassiker – nya versioner av Lejonkungen, Mulan, Dumbo och Den lilla sjöjungfrun är ju redan på gång. Det känns lite överflödigt. Men med både Skönheten och Odjuret och förra årets Djungelboken tycker jag trots allt att resultaten hittills varit över förväntan.

Betyg: 4 av 5

Superhjältetema: Nya Thor-bilder och ny Wonder Woman-trailer!

Det blir ju ännu ett stort superhjälteår i år – och bara nu i dagarna har flera stora nyheter kommit!

Flera nya bilder har släppts från Thor: Ragnarök. Det här kommer att bli en av de allra mest stjärnspäckade Marvel-filmerna hittills. Särskilt spännande för oss som gillar fantasy och science-fiction är kanske att de båda ”Jurassic Park”-skådespelarna Jeff Goldblum och Sam Neill ska dyka upp i den här filmen, för första gången någonsin i samma film sedan dess! Dessutom spelar en nästintill iogenkännlig Cate Blanchett rollen som underjordens gudinna Hel. Och en annan ”Sagan om Ringen”-skådespelare – Karl Urban – ska visst också dyka upp. Anthony Hopkins kommer tillbaka som Oden – och förstås också Tom Hiddleston som Loke. Dessutom får Thor sällskap i sitt superhjälteutövande av bland andra Benedict Cumberbatch Dr. Strange och Mark Ruffalos Hulken. Som sagt – riktigt stjärnspäckat!

Men, den allra största, mest chockerande nyheten är väl ändå definitivt denna: Thor kommer att ha kort hår!! Otroligt trist och högst opassande! Ser ärligt talar alldeles förskräckligt ur!! Men, förhoppningsvis är det bara tillfälligt, och förhoppningsvis kommer det att finnas en mycket bra förklaring till det i filmen… Får vi hoppas åtministone…

Från Marvels superhjältekonkurrenter DC Comics har det i sin tur kommit en tredje trailer för Wonder Woman. Och, visst ser den visuellt imponerande ut. Men oj, dialogen i den känns tyvärr otroligt styltig och alldeles fullproppad av trötta klichéer – ja, faktiskt nästan på skämskuddenivå. Väldigt synd, för det finns förstås en stor potential. Superhjältefilmer behöver ju förstås inte ha Oscarsnivå på sitt skrivande – men även med det i beaktande känns det här ändå ovanligt svagt. Vilket är otroligt synd, eftersom vi verkligen är i desperat behov av fler kvinnliga superhjältar i huvudroller på film, i en extremt mansdominerad genre.

Men, å andra sidan såg ju trailrarna för Suicide Squad tvärtom fantastiskt bra ut, medan själva filmen visade sig vara katastrofalt dålig. Så förhoppningsvis kan Wonder Woman bli raka motsatsen. Och – det vill nog till att det här blir bra, efter den otroligt dåliga start Warner Bros. fått på sitt universum av DC Comics-hjältar. Håller tummarna trots allt…!

 

 

..

Nyheter: Kina skapar jättelik nationalpark – och Norge slaktar dräktiga valar

Kinas regering ser ut att forsätta på sin nypåtagna linje mot att bli ett föregångsland i världen inom ekologisk hållbarhet och naturskydd. Nu har man godkänt en underbar plan på att skapa en jättelik nationalpark i den nordöstra delen av landet, för att bland annat skydda akut hotade amurleoparder och sibiriska tigrar!

Vårt grannland Norge däremot, fortsätter att vara ett av Västvärldens värsta länder ur både miljö- och djurskyddssynpunkt. Nu har Greenpeace kommit med ännu en larmrapport om Norges barbariska valjakt – specifikt om den brutala slakten av dräktiga valhonor. Varning för mycket otäcka bilder, i en i övrigt läsvärd artikel.

I övrigt har det under veckan kommit ytterligare nyheter om jättelika isflak som lossnar från Antarktis, smältande permafrost i Sibirien, och en enorm annalkande svältkatastrof i ett torkdrabbat Somalia. Alltmedan det bilälskande USA glädjer sig över att landets bensinpriser närmar sig rekordlåga nivåer. Ett typiskt utsnitt av vår värld anno 2017…