Den saga vi behöver

dsc04914

Den skånske kulturpersonligheten Sten Broman sade en gång lite skämtsamt: ”Mänskligheten indelas i fyra kategorier: banditer, lymlar, fähundar och idioter”. Och ett år som detta kan det nog kännas extra lätt att hålla med honom, som vi snart har Donald Trump vid makten i USA, då Theresa ”Thatcher II” Mays 1984-stat håller på att bli alltför verklig i Storbritannien, och då vi har havererande klimat- och ekosystem som allt fler ledande experter gett upp hoppet om att vi kan rädda, även om vi äntligen skulle vilja försöka. Det är i sådan mörk verklighet, med sådana dystra framtidsutsikter, som vi behöver skönlitteraturen som mest, vilken låter oss fly denna verklighet och dessa dystra framtidsutsikter.

Det tycks ligga ett töcken av likgiltighet över vår samtid. En slags vemodig belåtenhet – trots att vi alla kan se att vår värld är så väldigt långt ifrån perfekt och att det finns väldigt mycket kvar att göra. Vi ser efter vårt eget bo, och blundar inför problem som inte direkt berör oss här och nu. Västvärlden är den mest individualistiska delen av världen. Men detta ger också människan en tillvaro av ensamhet, otrygghet och osäkerhet. Vi behöver finna gemenskap och gemensamma värden att tro på och arbeta för. Jag fruktar att Friedrich Nietzsche har fått rätt då han förutspådde nihilismens, desillusionens och visionslöshetens seger, vilken skulle följa på alla gudars död och sekularismens seger.

Dagens berättelse om Sverige – den som heter Shrek och Fabyface på äventyr i Koncensuslandet Gråsosse – är en berättelse om fortsatt ohållbar och destruktiv materialism och masskonsumtion i ett samhälle av ökande klyftor, utbrändhet, depression och alienation. Inte särdeles inspirerande som framtidsberättelse. särskilt inte då vi redan nu överallt runtomkring oss ser just denna berättelses mörka konsekvenser. Denna reaktion emot elitism och samhällelig stiltje är vad som gett upphov både till framgångarna för populistiska högerpartier runtom i Europa såväl som till massrekryteringen av anhängare till religiösa extremistgrupper som IS och dess gelikar. För ett samhälle av visionslöshet och hopplöshet föder extremism. Något som även den brittiske oppositionsledaren Jeremy Corben mycket riktigt gick ut och påpekade just nu i dagarna.

Och det är just här vårt ökade behov av den stora sagan kommer in – inte bara som en tillflyktsort och en tröst i en mörk och dyster tid, utan ännu mer som ett verktyg för att faktiskt orka arbeta vidare trots allt. Skönlitteraturen tillåter oss att på ett friare, mer fantasifullt sätt få berätta om vår värld och om vår samtid – som en gränslös röst i en vilsen, visions- och identitetslös tillvaro. Skönheten hos skönlitteraturen är ju att den låter oss få slippa alla regler och normer, och får lov att vara drömsk och rent nonsens, såväl som djupaste allvar – och allt det som finns däremellan. I vårt likriktade höghastighetssamhälle blir skönlitteraturen en sista utpost för det verkligt genomtänkta, det lite härligt långrandiga – och det uppiggande provokativa!

En stor del av den äldsta bevarade skönlitteraturen, såsom exempelvis Bibeln eller Koranen, men även våra vackraste folksagor, skrevs med den explicita intentionen att genom underhållande fiktion, myter och legender säga oss som människor något om vårt tillstånd och vår plats i världen. Så vilka är då vår tids sagor och myter som vill säga oss något om vår nutid och framtid? Var finns dagens stora skönlitterära verk som kan återge oss tron på en bättre morgondag? Ifall några sådana verk inte redan finns idag, så behöver vi kanske skapa dem? För vi letar ännu efter det goda livet. Längtar desperat efter en annan berättelse om framtiden – något vackert att tro på och längta efter, för att orka kämpa vidare för framtida generationers skull. Just detta torde bli skönlitteraturens och sagoberättandets roll för framtiden – att tänja och spränga gränser och bygga upp de berättelser som återger oss som medborgare hoppet tron på människan som i grunden god, som för oss alla samman som ett verkligt enat folk – och ger oss något hoppingivande att drömma om, alla tillsammans.

Advertisements

2 thoughts on “Den saga vi behöver

  1. Som du säger upplever även jag det som att vi alla är medvetna om att vår värld står på randen till katastrof, men att vi är till synes likgiltiga. Jag uppfattar det som att du vill se en förändring! Men samtidigt ge oss alla möjligheten att pausa med en god bok. Jag upplever det som att mycket av den litteratur vi ser idag vill måla upp människan som god. Till exempel Harry Potter, inget gott kan finnas utan det onda (han som inte får nämnas vid namn) men i slutet segrar alltid det goda. I hela 7 böcker. Och det kan nog vara en stor anledning till varför HP är en sådan total succé! Det goda måste vinna!

    Gilla

  2. Din dystra inledning fick mig nästan att sluta läsa (haha skoja). Men precis som du beskriver så blir skönlitteraturen ett sätt att fly verkligheten för att slippa verklighetens ångest. Dessvärre så verkar verkligheten dock vara precis som den alltid varit. Nutidens ”storverk” verkar ju tyvärr vara 50 Shades Of Gray för det enda människor verkar tänka på är att få ligga. (Här jublar Freud). 2010-talet kommer bli ihågkommet för att vi försökte knulla alternativt swajpa bort våra problem. Men kanske är det så människan hanterar kriser nuförtiden? Trevligt inlägg! // Banantjejen

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s