Essä: Privatlivets utdöende i offentlighetens tidsålder

Vi lever i egocentrismens och självcentreringens förlovade tidevarv. Aldrig har det varit enklare att visa upp allting om oss själva för alla och en envar. Vi visar vilka vi är genom att exponera oss själva och våra privatliv och skapar vår identitet och vår självbild genom det vi konsumerar och det vi delar med oss av. Vi lever i självporträttets tid och tror alla att vi är intressanta. Och det är väl bra förvisso! Det är toppen att tycka om sig själv. Även om det vi ropar ut tyvärr ofta är tomt innehåll, som knappast är av intresse för någon annan än oss själva. Eller nej, detta sista är ju inte alldeles sant, ty våra inlägg är ytterst intressanta för jättelika oligopolföretag såsom Google och Facebook, som lever på att kartlägga oss för att kunna använda oss som sina produkter, och sälja informationen om oss gentemot annonsörer, och låta dessa använda våra liv och våra intressen i sin marknadsförings gentemot oss.

Nu finns dock tydliga tecken på att saker och ting håller på att förändras. Social Marketing-specialisten Sofie De Beule skriver i sin bloggartikel Public vs. Private Social Networks: Why We Are In Desperate Need Of One-On-One ”Social Quality Time” (2014) om hur vi allt mer börjat att söka oss bort ifrån de mest offentliga arenorna till förmån för mer privata alternativ, och istället önskar att umgås enbart med våra närmaste vänner, snarare än att dela med många. Trenden går mot mer privata sociala nätverk – mer ”ensam tid” med mer personliga och mer innerliga konversationer. För när offentliga arenor blir för stora och alla envar finns där – chefen, kollegorna och hela tjocka släkten – så är det inte längre möjligt att riktigt vara sig själv såsom i en mindre krets med sina nära vänner. Och gamla sociala medier såsom Facebook har blivit så breda och allmänna att de inte längre kan vara ”inne” för en yngre generation som vill ha något nytt, något som inte används av deras föräldrar och lärare.

I samma anda skriver Marketing Solutions-specialisten Mark Schaefer i sin artikel Are You Ready For the Mega-Shift From Social Media To Private Media – han menar att privata meddelandeplattformar och appar såsom WhatsApp, Snapchat och Facebooks Messenger-app håller på att ta över från från de gamla bredare sociala medierna. Ett skifte håller på att ske i hur vi kommunicerar med varandra, anser alltså både De Beule och Schaefer – istället för att blott visa och förmedla offentligt, eftersträvar vi nu istället tvåvägskommunikation. Vi vill inte längre slå ihop våra privata och våra offentliga liv, och vi vill ha full kontroll över våra sociala cirklar och sammanhang online. Schaefer hävdar att vi på detta sätt är på väg tillbaka till tiden då vi hade chatt- och meddelande-program såsom ICQ och AOL Chat. Bakom oss ligger snart den tid då det handlade om att få så många ”gillanden”, klick eller delningar som möjligt.

Naturligtvis försöker Google och Facebook med flera nu snabbt att anpassa sig till denna skiftande trend och följa efter oss in i denna mer privatiserade nya sfär. Och när de gör så, så tar dessa företag även med sin kartläggning av oss in dit. Men i denna nya miljö blir deras kartläggning av oss desto mer förrädisk. För på det gamla, öppna Facebook fanns trots allt mer av en införståelse med att det vi skrev fanns tillgängligt för alla – men i de nya, stängda medieapparna invaggas vi istället i en falsk känsla av att vara privata. Den amerikanske IT-säkerhetsexperten och jagade visselblåsaren Edward Snowden gick alldeles nu i dagarna ut på Twitter och varnade allmänheten från att använda Googles nysläppta meddelandeapp Allo. Denna app saknar automatisk kryptering i sitt normalläge, vilket gör den mottaglig för extern övervakning och insamling av privata meddelanden. Faran med appen förstärks också av att den samverkar med alla av Googles produkter för att kartlägga och spara detaljerad information om oss.

Vem som helst kan idag, genom att använda sig av diverse sociala medier såsom Facebook, Linkedin och Instagram, tillsammans med sökmotorer såsom Google Image Search och TinEye, och appar som Google Maps, ta reda på ditt namn, bostadsadress (med bild), e-postadress, intressen, värderingar, utbildning, jobb, ekonomi, se bilder av både dig, din familj och dina vänner, och kort sagt kartlägga nästan hela ditt liv.

När vi så har fått nog av att synas överallt och av att blott vara produkter i händerna på företag – har vi då ens möjlighet att göra valet att hoppa av medietåget? Kan vi välja att inte vara med? Nej, kanske inte egentligen – ty att välja att inte vara med kan innebära drastiskt försämrade möjligheter till att hålla kontakt med släkt och vänner, och till och med allvarligt försämra dina chanser på arbetsmarknaden. Förmodligen är det inte längre riktigt möjligt att ha ett verkligt privatliv ifall man fortfarande vill vara ”inne” och ”med”. Och om du trots allt väljer att leva med de nackdelar som försämrade möjligheter och nätverkande innebär, till förmån för ditt privatliv och din integritet, och stänger ner ditt Facebook-konto, så betyder detta inte alls att kartläggningen av dig upphör. För Facebook kan ännu fortsätta att kartlägga dig genom att andra taggar dig i bilder eller nämner ditt namn, och genom de ”kakor” som Facebook länkar till Facebook ifrån andra webbsajter du besöker.

Tänk så enkelt det måste ha varit en gång i tiden att börja om och radera det som varit. Har du skrivit ett pinsamt eller komprometterande brev? Sätt fyr på det bara, så är det borta för alltid, och ingen kan veta vad som stod där. Men i vår tid kan du radera allt på din dator eller alla dina internetprofiler flera gånger om, och det som en gång funnits där går alltid att finna igen. Var det inte till viss del detta med friheten i anonymiteten som en gång i tiden fick människor att lämna sina små byar på landet, där alla kände alla och där den sociala kontrollen var överväldigande, och bege sig in till städerna för att kunna göra vad man ville utan att bli socialt utdömd. Denna frihet har förpassats till historien. Att bara vara finns inte längre. I en tid besatt av snabbhet blir paradoxalt nog allting mer beständigt. Att allting finns kvar gör också att det blir svårare att börja om – svårare att stryka ett streck över tidigare begångna misstag. Vi är tillbaka igen i den lilla byn – men denna by har nu flera miljarder invånare.

Den allra farligaste påståendet om informationssamhället är: ”Om jag inte gör något olagligt, vad gör det mig om jag övervakas?” För all denna sparade information kan förr eller senare komma att användas emot oss, hur oskyldiga små lamm vi än må vara. Vi har snabbt skapat ett övervakningssamhälle som till viss del kan liknas vid det som George Orwell förutspådde och varnade oss för i sin roman Nittonhundraåttiofyra, redan år 1948. Men ännu mer har vi kanske skapat det dystopiska samhället ifrån romanen Du sköna nya värld av Aldous Huxley från 1931 – ett samhälle där vi är ständiga konsumenter av massproducerade trivialiteter. Bröd och skådespel åt folket medan de sociala och ekonomiska klyftorna till eliten ökar, och livet på vår planet lider i massutdöende orsakat av miljöförstöring och klimatförändring, medan vi tittar bort och dränker våra bekymmer i trivial massunderhållning och masskonsumtion. Vi ”underhåller oss själva till döds”, som den amerikanske medieteoretikern Neil Postman uttryckte det Med all den information som nu finns lättillgänglig för oss alla, så kunde man ju tycka att vårt samhälle borde bli smartare – men det finns också en risk, när det inte krävs någon direkt ansträngning för att inhämta information, att medierna tvärtom verkar fördummande och juveniliserande, då man strävar efter att finna minsta gemensamma nämnare och få så många klick eller gillanden som möjligt. Vi har just nu ett presidentval i världens enda supermakt som genomsyras av internetmemes, och med en kandidat som är så gravt underkvalificerad att det känns som att han röstats in enbart på sitt underhållningsvärde och sin förmåga att skapa kontrovers i sociala medier. En värld under President Donald Trump vore väl det yttersta beviset på underhållningssamhällets seger över förnuftet. Det är som att vi tycker att det är viktigare att bli underhållna än att skapa bästa möjliga samhälle – eller kanske är det så, hemska tanke, att vi idag ser det goda samhället och god underhållning som en och samma sak…

Våra liv har blivit allmän egendom. Det privata har blivit offentligt. En trend har startat som leder bort från denna väg – och jättarna inom sociala medier gör nu vad de kan för att behålla greppet om sin kunskap om vår oss och följer efter oss in i vår mer privata sfär, i hopp om att fortsatt tjäna pengar på våra liv, enligt den farliga affärsidé som bygger på att utnyttja vår naturliga förkärlek för ytlighet, konsumtion och lättsmält underhållning.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s