Exploatera privatlivets död – några goda råd

Privatlivet dog med internets uppkomst. Allt du gör där finns kvar för alltid, och kommer alltid att förfölja dig. Och om du väljer att inte använda dig av detta medium, då är du för evigt dömd till utanförskap. Så det finns bara en sak du kan göra nu: exploatera privatlivets död för din egen vinning. Ja, detta är essensen i det sociala mediesamhället. Vill du bara vara en hjärndöd konsument, som enbart proppar i dig det medierna matar dig med – den information som de i sin tur fått ifrån diverse inflytelserika företag, intresseorganisationer och politiska grupper? Nej! Sluta! Sluta vara ett offer. Du måste bli en aktör. Var med och sätt agendan i den hänsynslösa sociala medievärlden. Hur? Genom att skriva mycket – och framför allt genom att skriva väl.

Finns det fria valet ännu?

Eftersom ingenting du gör på internet är privat, så skriver jag följaktligen alltid med en offentlig publik i åtanke – även när det egentligen enbart eller mestadels är riktat mot intresserade vänner. Även om jag bara skickar mejl till vänner eller familj, så skriver jag ändå med grammatisk och språklig korrekthet, även när tonen är talspråklig. För även NSA-agenterna förtjänar att få läsa välskrivna texter.

Men är detta verkligen sant? Eller går det faktiskt att vara privat även idag? Och vad tvingas du i så fall offra för att vara det? Nog går det fortfarande att nästan helt undgå. Jag tillbringade exempelvis två veckor på fjällvandring i Norge i somras – såg inte en dator, tv eller tidning under den tiden, och det kändes alldeles utmärk och befriande. Just då. Men oj, vad man känner att man missar mycket, bara på så kort tid! Knappt känner man igen sig i nyhetsflödet efteråt. Och detta vara ändå under nyhetstorftiga högsommarveckor. Allting går bara så snabbt nu – och är du inte ständigt uppkopplad är du vilse på ett ögonblick.

Så kanske har du egentligen inget riktigt val. Du måste vara uppkopplad för att ha någonting alls att säga till om. För att alls kunna vara med. Den goda nyheten för dig då, är att medievärlden åtminstone på ett sätt har blivit mer öppen och demokratisk, när alla nu, åtminstone i teorin, har fått den praktiska möjligheten att göra sin röst hörd. Fast, den dåliga nyheten är förstås att de allt fler rösterna samtidigt gjort att det blivit betydligt svårare att höras över den massiva mängden.

Att välja att se det otrevliga

Så vi måste göra ett val till sist. Och hur väljer vi då vart vi går för att synas? Ja, ofta söker vi oss förstås till de platser som innehåller det vi själva tycker om att konsumera, och bli producenter där. För mig personligen innebär detta att jag söker mig mot de sociala medier som behandlar frågor kring miljö, djur- och naturskydd, vegetarianism, internetaktivism – ja, och så vidare. Men, här uppstår så ett stort problem. För, som producent vill jag ju nå bortom just den snäva, självgratulerande bubbla som oundvikligen uppstår på en sådan plattform, där alla bara bekräftar och bejakar varandras åsikter. De gånger man läser något på andra forum som riktas mot andra målgrupper, så kan man sålunda lätt få något av en chock och tänka: ”Hur kan någon se på världen på ett så fundamentalt annorlunda sätt än vad jag gör?! Omöjligt! Vilka dumskallar!” Men som producent är det förmodligen ännu viktigare att känna argumenten hos de som håller inte håller med dig än hos de som gör så. Därför borde det logiskt sätt förstås vara alldeles essentiellt att regelbundet besöka även dessa meningsmotståndares plattformar, även om det är mycket smärtsamt. Men, använd alltid Adblock då gör detta – för att på så sätt undvika att stödja dessa sajter kommersiellt genom din sidträff!

Problemen med Facebook

För att undvika att vi alla står i ropar till våra egna frälsta vrå, är vi sannerligen i behov av en offentlig arena där absolut alla kan träffas och diskutera, oavsett åsikt eller utgångspunkt. Men var står en sådan arena att finna? Är det Facebook måhända? Nej, jag använder faktiskt inte ens Facebook för tillfället – lämnade det för flera år sedan nu, och har aldrig längtat tillbaka. Kommer aldrig att vara del av Facebook igen, såvida det inte absolut skulle krävas i en framtida yrkesroll. Jag håller betydligt hellre kontakt med nära vänner över privat mejl eller Skype. Känner inget större behov att se avlägsna släktingars bebisbilder, och struntar fullkomligt i folks nya telefoner eller vad de ska äta till middag. Men, det är nu inte alls sådana trivialiteter som är anledningen till jag inte är aktiv där. För Facebook är i grunden en skrämmande plats när man faktiskt tänker efter, med sin kartläggning av allt vi gör som privatpersoner, och med det faktum att de rent faktiskt blir ägare till allt vi skriver där. Just det – Facebook äger det material vi lägger ut på deras sajt, och är fria att göra i stort sätt vad de vill med detta, inklusive att sälja det eller ge bort till företag, organisationer eller myndigheter, helt utan ditt samtycke eller vetskap. Facebook är ingen neutral, offentlig tjänst som finns till för medborgaren. Det är ett annonseringsföretag som använder vårt behov av socialt nätverkande för att tjäna maximalt med pengar.

Facebook är dessutom väldigt amerikanskt i sina värderingar, och jag anser att det är väldigt sorgligt när det blir dessa värderingar som får sätta agendan i vår kommunikation. Värderingar så som att våld är okej eller till och med bör bejakas (se bara på hur fullbelagt Facebook är med bilder på vapen, stolt uppvisade jakttroféer och djurplågeri och dödande), medan minsta oskyldiga nakenhet är strikt förbjuden.

Se på den senaste nyheten nu i veckan om att Facebook censurerat (alltså, helt sonika tagit bort) det kända fotot från 60-talet av den vietnamesiska flicka som bränts utav napalm nedsläppt utav amerikanska flygplan över hennes hemby som lagts ut utav den norska dagstidningen Aftenposten i samband med en nyhetsartikel om kända krigsfotografier. Facebook tog inte bort bilden på grund av att det fruktansvärda våldet och lidandet i bilden skulle vara störande – utan helt enkelt bara av den anledning att hon inte hade kläder på sig. Det krävdes offentliga ramaskrin från norsk regeringschefsnivå för att Facebook att ge efter och sent om sider tillåta bilden – men hur många vanliga medborgare kan förvänta sig en statsministers uppbackning.

Alltså, USA:s kultur är konservativ, råkapitalistisk, militaristisk och elitistisk på ett sätt som europeisk kultur inte är, och detta återspeglar sig i innehållet hos alla amerikanskägda medier. Jag vill inte stödja sådana värderingar och ett sådant tankesätt. Därför är det en så deprimerande tanke att nästintill allt vi använder i den digitala miljön ägs av blott ett fåtal amerikanska jättar såsom Facebook, Google och Microsoft. Det är svårt att vara en kritisk och medveten konsument på en marknad som så fullständigt saknar reella valmöjlighet och som så totalt domineras utav ett ytterligt fåtal globala jättar i monopol- eller oligopolställning. Vad som nog skulle behövas är en social mediesajt som är mer uppbyggd kring skandinaviska och europeiska värderingar – och som idealt vore mindre kommersiellt beroende. Men detta är förstås orealistiskt önsketänkande på en global kommersiell marknad.

Gör inte en Clinton – tänk dig för

Ja, det säger kanske sig själv, men ändå – använd aldrig sociala medier som om du sitter i ett privat rum med dina vänner! Tänkt alltid på vad du säger, för allt sparas och kan komma att användas emot dig, kanske till och med om 10-20 år – eller redan imorgon. Se bara på gårdagens händelse med Hillary Clinton, som svimmade av i värmen på grund av lunginflammation och fick håller upprätt av secret service då hon snabbt stuvades in en bil – genast spreds bilderna på hennes vinglande fötter, lustigt sammanfogade med hennes citat från häromdagen – jag parafraserar: ”Det viktigaste för ett president är att stå fast och stadigt.” Genast kom detta citat tillbaka och bet henne i nacken. Allt vi säger finns kvar, och kommer att kunna användas emot oss.

Intressant är även att se hur fundamentalt olika gårdagens incident rapporteras utav skilda medier i USA – CNN, som stöttar Clinton och Demokraterna, försöker släta över händelsen och få det att se ut som en bagatell, medan konservativa, Republikan-vänliga Fox News vill göra en stor sak av händelsen. Där kan man tala om propagandakrig, och detta att tala till sina redan frälsta. Liknande tendenser finns till viss del även i Sverige, där Sveriges Television ligger närmare Socialdemokraterna medan TV4 ligger närmare Moderaterna i sin journalistiska vinkling. Lyckligtvis är det här inte alls lika illa som i USA. Åtminstone inte än. Men när detta så småningom kanske sker, då blir det förstås ännu viktigare att vara en medveten konsument, och att leta upp och ösa ur flera källor samtidigt.

Tänk positivt!

Men var man säger är förstås inte heller hela saken, utan också hur man säger något. Jag delade några artiklar här i veckan på en miljöinriktad social nyhetssajt jag använder, kallad Care2 (en sajt jag gärna rekommenderar), som handlade om hur å sidan den östliga gorillan gått från att klassas som utrotningshotad till att nu vara akut utrotningshotad, medan jättepandan har ökar så mycket i antal att den nedgraderats i hotstatus till sårbar– och nyheten om pandan var absolut den mest kommenterade av de två! Till viss del beror det väl på att ailuropoder är alltid är så väldigt populära och publikfriande – fast så är ju även gorillan, vet jag. Och jag känner faktiskt genomgående att det är just så att positiva nyheter får ett bättre respons och fler kommentarer. Det är helt enkelt som om folk – inte ens aktivister – orkar höra allt för mycket negativa nyheter, utan mycket hellre suger åt sig det lilla positiva som finns, eftersom det i långa tider gått inflation i sorgliga historier. Så skriv gärna positivt – eller åtminstone med någon liten gnutta hopp, ifall du vill bli sedd, det är ett tips!

Giraffen

Slutligen, grattis till giraffen – som blivit tre arter ytterligare den föregående veckan! Forskarna har nu upptäckt, efter 2 000 år av studier, att det inte finns en utan fyra arter utav giraff. Visserligen betyder det också att vi nu har två giraffarter som är akut utrotningshotade. Men, det är ju inte fint att ha dem så länge det varar antar jag! Fast vilken värld vi lever i egentligen, där inte ens en giraff får ha några hemligheter kvar.

Annonser

2 thoughts on “Exploatera privatlivets död – några goda råd

  1. Hej Johan, vilken bra text!
    Du öppnar med en väldigt stark och lite provokativ mening, snyggt! Du har skrivit en rättså lång text för att vara ett blogginlägg men det räddar du upp genom att ha spännande rubriker som gör att läsaren absolut vill fortsätta läsa. I ditt inlägg upplever jag en viss pessimistisk framtoning angående (vissa) medier, detta gör du dock med en humoristisk ton som jag tycker gör sig väldigt bra. När du skriver om t.ex. Facebook tar du med aktuella exempel, bilden från vietnamkriget som tagits bort och clinton, vilket passar fint. Intressanta reflektioner kring huruvida medievärlden blivit mer öppen för alla, eller som en tvärtom blivit mer svår att tränga igenom. Att du berättar att du alltid skriver med en offentlig publik i åtanke även om du mailar med vänner är intressant och klokt, det kan nog ge många andra en och annan tankeställare. Du knyter även an till detta senare i ditt inlägg när du pratar om clinton. Man förstår verkligen att allt man säger/skriver finns kvar och kan användas emot en i en senare tidpunkt.

    Genom att ha läst denna text blir man en mer medveten medieanvändare skulle jag säga! Bra slutkläm dessutom! /Anna

    Gilla

  2. Johan,

    Ditt inlägg är ett manifest som sammanfattar dina värderingar och åsikter kring digitala medier. Rubriken och själva texten visar att du har en kategorisk och ärlig inställning till ämnet.

    Jag skulle beskriva din insats med tre nyckelord: stil, struktur och aktivism. Texten är omfattande och tar hänsyn till viktiga ämnen inom området, men framför allt till digitala mediernas paradox: det är en öppen och demokratisk miljö där alla vill höras och synas för att inte känna sig uteslutna. Samtidigt kräver området att hålla sig till flödets vändningar och göra vissa kompromisser.

    Sist men inte minst har ditt inlägg en engarerande ton när det gäller våra roller som medvetna konsumenter och självständiga producenter som satsar på nyhetsvärde, argument och debatt.

    Iulia/

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s