Verkeån: Sandstäppsbackar och Skånes högsta vattenfall

20190713_141545

Verkeåns naturområde på nordligaste Österlen består av flera stycken olika men helt sammanhängande naturreservat som sträcker sig längs med Skåneleden i över en mil omkring ån och dess många vackra omgivningar. Tillsammans bjuder de in till en mycket varierad natur- och kulturupplevelse.

20190713_143317

Östra delen av området består av den norra änden av de underbart vackert böljande och blomstersprakande Brösarps backar, som bjuder på fantastiska vyer. Biotopen i Brösarps backar är sandstäpp, en i Sverige ytterst ovanlig naturtyp – men som även finns att se på flera närliggande platser här på norra Österlen, såsom Drakamöllan, Kumlan och Haväng.

20190713_124032

Brösarps backar har ett mycket rikt växt- och djurliv. Karaktärsfåglar är bland annat glada, tornfalk, törnskata, fältpiplärka, gulsparv, sädesärla och både hus- och ladusvala. Stäppen har också gott om söta vildkaniner, samt är hem åt den hotade och sällsynta sandödlan.

20190713_173356

Backarna är absolut ett fantastiskt vackert besöksmål! Dock finns några saker att tänka på. Vandringen här är till sin natur relativt fysiskt krävande, med mycket upp och ner för branta backar, och med flera boskapsstegar att klättra över. Det går också flockar med fribetande kor inom hela backområdet, och även om korna är lugna och fredliga och mycket vana vid besökare, så är det förstås en bra idé att försöka hålla avstånd till kor och kalvar för att inte skrämma dem – och hundar får självklart inte föras med bland de lösgående korna.

20190713_121625

Alldeles mitt i Verkeåns naturområde – just väster om Brösarps backar och just öster om områdets skogsklädda del vid ån, ligger den stora och fina vandringsrastplatsen Vantalängan, med många fikabord samt grillplatser, toaletter, vindskydd och gott om utrymme för att sätta upp tält för övernattning. Dessutom finns här också möjlighet att övernatta helt gratis på sovbritsarna inne i själva längan. På längans yttervägg finns även utförliga informationstavlor om området och dess olika stigar.

20190713_135721

Väster om Vantalängan tar skogen över – och här vandrar du till stora delar alldeles intill själva Verkeån med dess forsande och porlande vatten. Den lummiga lövskogen har förstås ett mycket rikt fågelliv och särskilt spännande är att spana efter den vackra och skönsjungande men mycket skygga sommargyllingen, som i Sverige är allra vanligast just i norra Österlens lövskogsområden. Och längs med ån finns även chans att få syn på fåglar såsom kungsfiskare, strömstare och forsärla.

20190713_142611

Den största sevärdheten vid Verkeån är annars tveklöst Hallamölla – Skånes högsta vattenfall – som ligger strax öster om det pampiga Christinehofs slott. Fallet, som har en totalhöjd på 23 meter, ligger mycket vackert i den trolska och fantasieggande steniga lövskogsmiljön just intill den gamla mölla från 1800-talet som gett fallet dess namn. Omgivningarna kring Hallamölla är även hem åt den sällsynta nattskärran, vars spöklika, högljutt knarrande läte kan höras om natten – något som ytterligare förstärker den övernaturliga stämningen vid fallet.

20190713_145728

Rekommenderad utgångspunkt för din upptäcktsfärd längs Verkeån är busshållplatsen Torparebron, som ligger vid en rastplats vid samma namn och ansluter direkt till Skåneleden i den östligaste utkanten av Brösarps norra backar. Vandringen härifrån till Hallamölla är på ganska exakt en mil. Vid Torparebron finns en informationstavla över Skåneleden och även fikabord och toaletter. Torparebron är stoppet alldeles precis norr om Brösarps busstation och trafikeras av Skånetrafikens expressbussar mellan Simrishamn och Kristianstad samt mellan Ystad och Kristianstad. Samma hållplats är för övrigt också utmärkt för ett besök vid Drakamöllan, som också bara är en kort vandring längs Skåneleden härifrån. Observera att Skåneleden från Torparebron leder i tre olika riktningar – för att besöka Brösarps backar och Hallamölla följer du leden söderut. Leden i nordlig riktning leder mot Drakamöllan och Kumlan, medan leden österut går in mot Brösarps by, och därefter vidare ner mot Haväng (där Verkeån mynnar ut i Östersjön), Kivik och Stenshuvud.

20190713_180202

Annonser

Kullaberg och Hovs hallar: Nordvästra Skånes underbara klippkust

Tillbringade den underbart heta och soliga Nationaldagen i naturen, med att besöka två av Skånes mest unika och storslagna kustlandskap och naturreservat – Kullaberg och Hovs hallar! För det finns väl knappast något mer passande sätt att fira Sveriges dag än i den fria och vackra natur som är en av de saker som gör just vårt land alldeles speciellt! Båda platserna är fantastiskt fina besöksmål, som starkt rekommenderas för dig som ännu inte varit där! Fick två underbara naturupplevelser som var väl värda den något svidande solbränna som definitivt känns såhär dagen efter…

 

Kullaberg

Kullaberg, på spetsen av Kullahalvön bara några mil från Helsingborg, är ett av södra Sveriges mest dramatiska naturlandskap, med sina höga branta klippor som störtar mot havet under de vakande ögonen från Sveriges högst belägna fyrtorn.

20190606_131022

En så klar och helt molnfri dag som igår så är utsikten från klipporna fantastisk – över både Öresund, Kattegatt, Själland, Hallands väderö och Bjärehalvön. Fick dessvärre inte syn på några tumlare ute i havet – men däremot små grupper av den mycket vackra och iögonfallande ejdern!

20190606_132144

Jag gjorde även ett besök nere i Lahibiagrottan för första gången någonsin – genom en lagom brant och strapatsrik klättring nerför berget ända till strandkanten. ”Grottan” i sig var ganska liten, men ändå spännande att se, framförallt för att den en gång varit hem åt den vackra garfågeln – Nordens pingvin och tillika världens största alkfågel, som tyvärr är helt utdöd sedan nästan 200 år tillbaka på grund av människan. Det var spännande att stå på samma plats där dessa fåglar en gång stått. Fast bäst av allt med besöket i grottan var ärligt talat den roliga klättringen i sig självt!

20190606_134424

Du kan läsa mycket mer om Kullaberg – och i synnerhet också om den mer skogiga och mer okända östra delen av naturreservatet – i detta mitt långa blogginlägg från förra året.

20190606_135232

 

Hovs hallar

Hovs hallar ligger på Bjärehalvön, ganska mitt emellan Torekov och Båstad. Naturen här är kanske inte lika dramatisk som på Kullaberg – men absolut lika vacker och särpräglad, på ett mer idylliskt sätt. Det karga sten- och klipplandskapet vid havet har en överjordisk känsla av mäktiga naturkrafter som sätter fantasin i rörelse. Det är ett landskap som känns som hämtat direkt ur ”Sagan om Ringen”.

20190606_161327

Och det känns verkligen inte alls konstigt att Ingmar Bergman valde just denna plats för att spela in scenen där riddaren spelar schack med döden i sitt medeltida fantasydrama Det sjunde inseglet.

20190606_155755

Liksom vid Kullaberg är utsikten även här fantastiskt vid och vacker – över Laholmsbukten, Hallandskusten och Hallands väderö.

20190606_162638

Dessutom passar den långa och relativt avskilda stranden mycket bra för ett svalkande dopp i havet under en varm sommardag – fast då ska förstås sommaren helst ha hunnit lite längre är till början juni, så att vattnet hunnit bli lite varmare först…

 

Ljudboksrekommendation: Klassiska ”Wuthering Heights” av Emily Brontë – en otäck historia om kärlek och hat

”Wuthering Heights” (på svenska ”Svindlande höjder”) är en hiskelig gotisk klassiker av Emily Brontë, först publicerad år 1847. Det är en mörk, febrig och intensiv mardröm av grymhet, galenskap och hämnd, av känslostormar och besatthet. En historia som ofta rör sig alldeles i gränslandet till det rent övernaturliga, där gränsen mellan verklighet och fantasi blir ytterst vag. Kanske en av de mörkaste kärlekshistorier som någonsin skrivits – till ton och känsla liknar boken betydligt mer ”Frankenstein” än ”Pride and Prejudice”. Det är en berättelse om kärlekens destruktiva sida, om hur förnedring och trauma kan förändra människor i grunden, hur våld föder våld, ondska föder ondska, och hur hat kan förstöra livet för så många människor runtomkring den som hatar.

Hela den rysliga historien berättas genom den präktiga, trogna och godhjärtade Nelly Dean, hushållerska hos familjen Earnshaw under flera generationer – men i händelsernas centrum står alltid den tragiske antagonisten Heathcliff, vars olyckliga kärlek till sin styvsyster Catherine leder otaliga människor i fördärvet.

Heathcliff kommer som ett vilt och föräldralöst barn till familjen Earnshaw i det ståtliga men isolerade huset Wuthering Heights mitt i det nordengelska hedlandskapet, och här utspelar sig därefter hela historien. Det kala, vindpinade och ogästvänliga landskapet är en vacker men förrädisk och otäck karaktär i sig genom berättelsen, och de öppna vidderna bidrar ironiskt nog till en djupt klaustrofobisk känsla, liksom till känslan av maktlöshet och hopplöshet för karaktärerna.

Hos familjen Earnshaw behandlas Heathcliff ända från början med förakt av samtliga i hushållet förutom husets strikte patriark Mr Earnshaw och den jämnåriga Catherine. Heathcliff och Catherine blir snart mycket nära vänner. När Mr Earnshaw dör tas gården över av familjens äldste son Hindley, som avskyr Heathcliff och plågar och förnedrar honom likt en slav – mest bara därför att Heathcliff kommer utifrån, är olik de andra i familjen och av en lägre samhällsklass än de själva.

När överklassfamiljen Linton flyttar in i huset intill så kommer Catherine snart att tillbringa allt mer av sin tid där, lockad av deras fina sätt och lyx. Hon förälskar sig i sonen i huset, Edgar – en i grunden tämligen godhjärtad men dryg, pompös och känslomässigt hämmad ung man. Fast egentligen älskar hon mer Edgars yta snarare än hans person.

I djupet av sitt hjärta känner Catherine att det egentligen är den passionerade Heathcliff som är hennes själsfrände och sanna kärlek – men att gifta sig med honom vore omöjligt på grund av deras olika sociala klasser. Efter att hon gift sig med Edgar driver hennes ånger och förtvivlan henne till sjuklig galenskap. Och Heathcliff i sin tur har drivits till minst lika stor galenskap över att ha mist sin sanna kärlek till en annan – och svär att ta hämnd på alla medlemmar både av familjen Linton och familjen Earnshaw för hur illa de behandlat honom och för att de bestulit honom på den enda i världen han någonsin älskat. Heathcliffs hämndlystnad blir mycket snabbt till en sjuklig, hatisk besatthet som sträcker sig över generationer med oerhört lidande, våld, död och sorg som följd.

Snart växer dock en ny generation upp, vilket ger nytt hopp – kan denna generation lära sig att se bortom klass, fördomar och olikheter och överbrygga gränser, och så bryta cirkeln av hat? Eller ska Heathcliff triumfera i att förgöra dem alla i sin bitterhet – och är det verkligen så han ska finna frid från de spöken från det förflutna som hemsöker hela hans hatfyllda tillvaro?

Detta djupt psykologiska drama om besatthet och hat och de mörkaste delarna av den mänskliga naturen författades av en isolerad och sjuklig ung kvinna som ännu inte fyllt trettio. Tyvärr blev detta också hennes enda roman, då Emily Brontë dog i sjukdom bara ett år efter bokens publicering. Emily var mellansyster till sina likaledes författande systrar Charlotte och Anne – vars böcker alls inte heller skyggar för människans mörka sidor, men som ändå aldrig blir lika becksvarta som ”Wuthering Heights”.

Så, visst är boken en hemsk och ofta riktigt tuff och deprimerande läsning – men det finns ljus i tunneln. Och efter att historien är över så saknar man ändå på något sätt dessa färgstarka och passionerade karaktärer, trots allt det onda de åsamkar varandra. Och i vår moderna värld som ofta också kan kännas väldigt hård, grym och ogästvänlig på många sätt så är denna bok också en skön, nästan tröstande välbehövlig själslig katarsis.

Den här dramatiserade gratis ljudboksversionen av boken från Librivox är alldeles utmärkt – ett enkelt och underhållande sätt att ta del av denna omvälvande och rörande berättelse!

Freshly Updated 2019 Version of My Guide to Sweden – och en ny, utökad version av min historiebok

Are you perhaps planning for a trip to Sweden this summer? Or just interested in learning more about this country? A new, freshly updated, improved and extended 2019 version of my Swedish factsguide The Kingdom of Sweden; An Introduction is now available for download as a PDF. And it is as before completely free of charge! The guide includes information about Swedish culture, society, politics, history, geography and a lot more – as well as a small Swedish glossary.

Dessutom finns nu även en ny och utökad version av min historiebok Vägen till vår tid – en översikt över västvärldens moderna historia. Även denna är förstås helt gratis att ladda ner som PDF!

”Avengers: Endgame” – Recension

Amerikansk fantasyaction

 

Regi: Anthony Russo, Joe Russo

Manus: Christopher Markus, Stephen McFeely

 

I rollerna:

Tony Stark/Iron Man – Robert Downey Jr

Steve Rogers/Captain America – Chris Evans

Natasha Romanoff/Black Widow – Scarlett Johansson

Thor – Chris Hemsworth

Bruce Banner/Hulk – Mark Ruffalo

Clint Barton/Hawkeye – Jeremy Renner

Scott Lang/Ant-Man – Paul Rudd

James Rhodes/War Machine – Don Cheadle

Nebula – Karen Gillan

Carol Danvers/Captain Marvel – Brie Larson

Thanos – Josh Brolin

 

Så har den äntligen kommit – kulmen på hela Marvel-serien, efter mer än tio års uppbyggnad! Och… tyvärr är jag en liten aning besviken efter all denna hype. För även om Endgame absolut inte på långa vägar är en dålig film, så når den i mitt tycke inte heller alls upp till det höga underhållningsvärdet hos sin fantastiska föregångare Infinity War. Och de båda filmerna känns som natt och dag i ton och flöde.

Ett stort problem jag personligen finner med Endgame är att filmen i sin iver att vara de ursprungliga Avengers-karaktärernas stora show också försakar de flesta av de mest underhållande karaktärerna i serien. För, ärligt talat, karaktärer som Captain America, Black Widow och Hawkeye är inte särskilt kul… De enda som riktigt livar upp stämningen en aning är Ant-Man, och även återigen Thor – den här gången i en minst sagt annorlunda gestaltning… Och även Nebula är kul med sin torra personlighet. Men avsaknaden av mer lättsamma karaktärer som Spider-Man, eller Star-Lord och de andra Guardians – som var en väldigt stor del av behållningen i Infinity War – är väldigt påtaglig. Dessutom är det en stor besvikelse att Captain Marvel, som just byggts upp och introducerats i sin egen film för att vara med här, till slut inte får en roll mycket större än en cameo – likt de allra flesta Marvel-karaktärer i filmen, för övrigt.

Filmen lider av en brist på Marvels vanliga fartfylldhet, charm och humor, som för min del är vad jag gillar mest med den här serien. Istället är filmen till stora delar väldigt tung och dyster och allvarlig, på ett betydligt mer påtagligt sätt än den mer lekfulla Infinity War någonsin blev. Dessutom lider Endgame av att vara alldeles för lång mot vad den behövde vara, och det tar väldigt lång tid innan den riktigt kommer igång. Det finns väldigt mycket utfyllnad som känns onödig och som lätt skulle kunnat trimmas bort för bättre flyt. Tidsreseelementet som dominerar filmen blir också oerhört rörigt och svårt att följa med i, och försöken att förklara allt med fysikalisk och teknisk jargong känns snabbt mer uttröttande än intressant. I slutändan känns det bäst att koppla bort alla tankar på logik, och helt enkelt bara acceptera vad som händer.

Det här är dock mer än allt annat en film gjord för de allra mest inbitna Marvel-fansen – de som har sett varenda film och helst även en hel del av tv-serierna. Filmen är fullspäckad av tillbakablickar, referenser, cameos och små påskägg som är väldigt lätta att missa eller förstå meningen med för den som är något mindre insatt. Jag anser mig själv vara någorlunda kunnig inom Marvel-universumet efter att ha sett åtminstone sådär hälften av filmerna, och med någorlunda kunskap om vad som händer i resten. Men även jag hade väldigt svårt att hänga med i allt som hände mellan varven. Så, ännu mycket mer än Infinity War är det här en film som absolut kräver en väldigt god insikt och kunskap om tidigare filmer för att få någon riktig behållning. Att se den här som sin första Marvel-film, det är bara att glömma.

I övrigt är filmens stora styrka naturligtvis hela det visuella spektaklet, som alltid med dessa filmer. Det är riktigt ögongodis, med fantastiskt foto, koreografi och specialeffekter. Marvel och Disney har satsat sitt allt på att göra denna milstolpe till film så visuellt storslagen som bara möjligt – och det syns! Den klimatiska slutstriden är förmodligen en av de allra mest spektakulära och påkostade filmscenerna någonsin i all sin bombastiska pompa.

Så, sammanfattningsvis – en film mest av allt för de riktigt inbitna fansen och de redan frälsta, som säkert kommer att finna denna film ett tillfredsställande och känslomässigt avslut på denna fas av Marvel-universumet. Fast för den som är ett något mindre inbitet fan, och som gillar dessa filmer mer för deras humor, action och underhållningsvärde i stil med Guardians of the Galaxy eller Thor: Ragnarök, snarare än för det personliga dramat à la Captain America-filmerna, så riskerar den här filmen att bli något av en utdragen besvikelse.

Nu blir det förstås spännande att se hur Marvel ska gå vidare efter denna så länge efterlängtade kulmen. Nog finns det väl fortfarande liv i de mer populära delarna av franchiset såsom Guardians, Spider-Man och Black Panther – men jag har en känsla av att många av de mer okända hjältarna kommer att få det svårt att stå på egna ben publikmässigt när nu filmerna inte längre har något tydligt sammanhang eller mål att sträva mot. Fast det återstår förstås att se.

Mitt betyg: 3 av 5

Tågnära naturpärlor vid Råån

20190421_134503

Besökte under Påskdagen två små men vackra och högst sevärda naturområden vid Råån alldeles sydöst om Helsingborg. Två naturreservat som båda är mycket lättillgängliga med tåg, och alltså mycket passande för en fin dagsutflykt.

Rååns dalgång är ett minst sagt mycket långsmalt reservat som sträcker sig – som namnet säger – alldeles längsmed Rååns kant, i över en mil ända ifrån Gantofta (uttalas med kort a) sydväst om Helsingborg, och in till den sydligaste Helsingborgsstadsdelen Råå, där ån mynnar ut i Öresund. Dagens promenad blev dock bara i reservatets östra del, med utgångspunkt från Gantofta. Reservatets åstränder har en fantastisk vårflora med vitsippor, svalört – och massor av blåsippor! Även fågellivet är väldigt rikt invid den tätt trädkantande ån. Och dess allra största skatt får väl sägas vara den vackra och sällsynta kungsfiskaren, som man kan få syn på här om man har riktig tur.

20190421_153455

Rååns dalgångs östra ände i Gantofta kan nås med Pågatåg från Helsingborg, bara två stopp från Helsingborg C – och den västa änden i Råå nås förstås enkelt med Helsingborgs stadsbussar. I Råå möter reservatet dessutom Landborgspromenaden – det gröna promenadstråk som leder genom hela Helsingborg från norr till söder, och som även är en del av Skåneledens Öresundsled.

Naturreservatet Borgen ligger i Vallåkra (uttalas med kort å) – den by som är Pågatågens stopp alldeles efter Gantofta från Helsingborg. Detta mysiga lilla reservat har fått sitt namn av att en fornborg en gång legat uppe på reservatets högsta höjd – fast av denna finns nu knappt några spår kvar, annat än jordvallar. Nedanför denna höjd ligger en lummig liten dalgång vid den slingrande Råån. En dalgång som såhär i vårtider är alldeles uppfylld av fågelsång och av vitsippor.

20190421_132656

Mitt emellan reservatet och Vallåkra by ligger Wallåkra Stenkärlsfabrik, som grundades i mitten av 1800-talet och som fortfarande tillverkar sina vackra lergods med traditionella metoder. Det är helt fritt och gratis att besöka stenkärlsfabriken och bland annat se den stora, vackra stenungnen. Och här finns förstås också en butik för att köpa sitt eget lokaltillverkade lergods om man vill – och dessutom finns en mysig liten restaurang och servering alldeles intill.

20190421_121505

Ja, det blev helt enkelt en riktigt underbar dag av promenader i den nästintill sommarvarma vårsolen. Den lilla Råån bjöd i all sin blygsamhet på en riktig heldag av härliga upplevelser av både natur och kultur – och alltihop på högst behändigt avstånd, bara några tågstopp från stan!

20190421_144426

Våren kommer med trandans

20190407_135724 - kopia

Har idag gjort det årliga traditionella besöket hos de rastande tranorna vid Pulken strax söder om Kristianstad!

Tranmötet är förstås ett fantastiskt vackert och speciellt spektakel – och något som alltid hör våren till för mig! Och fastän tranornas besöksperiod på platsen nu börjar gå mot sitt slut, så fanns ännu många tusen kvar, och det var gott om ljud och rörelse! I år stod tranorna dessutom närmare skådarplatsen än vid något av mina tidigare besök. Och aldrig har heller vädret varit så varmt och behagligt där. Kändes helt underbart att kunna stå och skåda i t-shirt istället för som annars i vinterjacka – och känner nu av årets första solbränna!

Hade idag även turen att få se tranorna matas – det görs med traktor som strör säd över tranfältet, helt enkelt för att tranorna ska stanna kvar där och inte äta av nysådden på åkrarna runtomkring.

20190407_125617 - kopia

Förutom tranorna var det dock inte så väldigt mycket annat fågelliv jämfört med en del andra år. Men fick i alla fall även se tre vackra storkar som vadade omkring och letade mat i vattnet intill tranorna. Och även tofsvipor, gravänder och glador höll tranorna gott sällskap denna varma och njutningsfylla aprildag.

20190407_125537 - kopia