Antalet monarkfjärilar har minskat med 97% sedan 1980-talet

Den här artikeln från The Guardian berättar om hur populationen av monarkfjärilar har minskat från 4,5 miljoner till 30 000 på 30 år. Det här känns som vandringsduvan om igen. Populationer inom samtliga djurgrupper kraschar inför våra ögon – och bland insekterna kanske allra mest. Och insekterna utgör förstås grunden för ekosystemet, som pollinatörer och som livsviktig föda åt otaliga ryggradsdjur. Varningen från Tyst vår är på väg att gå i uppfyllelse, och frågan är ifall mänskligheten verkligen har viljan att genomföra de omfattande och brådskande samhällsförändringar som krävs för att stoppa det. Det ser onekligen mycket mörkt ut just nu.

Annonser

Librivox tyska Adventskalender 2018!

Missa inte att lyssna på Librivox tyska adventskalender – en mycket mysig årlig tradition! Adventskalendern består av tyskspråkiga berättelser med jultema som de skickliga och hängivna volontärläsarna på Librivox själva har valt ut, alltifrån skönlitteratur, sagor och poesi till fakta – och även recept på mat och julgodis. Det är ju också ett bra tillfälle att på ett mysigt sätt öva upp din tyska ifall så behövs. Och eftersom samtliga texter är public domain och med passerad copyright och alltså äldre texter från 1800- och tidigt 1900-tal, så ger de också en fin historisk inblick i en svunnen tid av gamla traditioner från Tyskland, Österrike och Schweiz. Som alltid hos Librivox är förstås kalenderavsnitten helt gratis att både ladda ner och att lyssna på online.

Att vara introvert i en extrovert omvärld – ny studie kring välmående

Det här är en intressant artikel för oss introverta personer, om en ny studie kring hur introverta personer kan känna sig lyckligare i en omvärld som mest gynnar extroverta personer. Studien visar (föga förvånande) att vi blir lyckligare ifall vi inte försöker efterlikna eller jämföra oss med de extroverta – utan bara får lov att vara våra tysta och eftertänksamma sanna jag!

 

 

Minnesdagen över Förlorade Arter

Idag är Minnesdagen över Förlorade Arter. En dag för att minnas alla de mängder av varelser som människan utrotat. Och för att uppmärksamma det ännu pågående och mycket snabbt eskalerande massutdöende som vi orsakar just här och nu genom vårt nuvarande sätt att leva. Men framförallt är detta en dag för att uppmana till handling för att rädda återstående arter innan det är försent!

Så tänd ikväll ett ljus för Stellers sjöko, pungvargen, garfågeln, vandringsduvan, uroxen, kvaggan, tarpanen, moafågeln, elefantfågeln och dronten, och alla de andra fantastiska arter som ännu skulle funnits om det inte vore för människan. Och gör sedan din röst hörd för förändring och kräv att detta massutdöende snart får ett slut!

”Fantastiska vidunder: Grindelwalds brott” – Recension (spoilerfri)

Brittisk-amerikanskt fantasyäventyr

 

Regi: David Yates

Manus: J. K. Rowling

 

I rollerna:

Newt Scamander – Eddie Redmayne

Tina Goldstein – Katherine Waterston

Jacob Kowalski – Dan Fogler

Queenie Goldstein – Alison Sudol

Grindelwald – Johnny Depp

Albus Dumbledore – Jude Law

Credence – Ezra Miller

Leta Lestrange – Zoë Kravitz

Yusuf Kama – William Nadylam

Nagini – Claudia Kim

Theseus Scamander – Callum Turner

 

Fantastiska vidunder: Grindelwalds brott är den direkta uppföljaren till filmen Fantastiska vidunder och var man hittar dem. Det är den andra av fem filmer i Fantastiska vidunder-serien – som i sin tur är prequelfilmer till de åtta filmerna i Harry Potter-serien. Filmen är skriven av Harry Potter-författarinnan J. K. Rowling själv, och regisserad av David Yates – regissören av de fyra sista Harry Potter-filmerna.

Den ondsinte trollkarlen Grindelwald har flytt ur sin fångenskap i det magiska fängelset Azkaban och åter gett sig ut för att finna den vilsne och instabile Credence. Och Professor Dumbledore ber den godhjärtade Newt att ge sig av till Paris för att hitta och stoppa Grindelwald och hans planer innan det är försent.

Fantastiska vidunder: Grindelwalds brott är en film som uppenbart är gjord för redan inbitna fans av Harry Potter-universumet. Det är en film med väldigt mycket hjärta och mycket djup Som vanligt med Rowlings verk är det karaktärerna och världsbyggandet som är hennes riktigt stora styrka. Karaktärerna och deras personligheter, utveckling och relation till varandra är i den här filmen viktigare än handlingen i sig. Handlingen är visserligen ändå mycket fartfylld och omväxlande, med många spektakulära actionscener – men dessa känns trots allt inte som huvudsaken med filmen.

Eftersom här finns ganska många karaktärer, mycket bakgrundshistoria och mycket att hålla reda på så det kan det helt säkert vara svårt för den som är mindre insatt i den här världen att hänga med. Det krävs absolut att man sett första Fantastiska vidunder-filmen, och det skadar verkligen inte om man även sett Harry Potter-filmerna eller ännu hellre läst böckerna. Trohet till serien belönas verkligen här, med både små och stora referenser och överraskningar.

Filmen bärs annars upp av sina fyra mycket charmiga huvudkaraktärer i Newt, Tina, Jacob och Queenie, vars komplicerade relationer till varandra vi här får se utvecklas ännu mer. Överhuvudtaget är det en film alldeles uppfylld av många udda, excentriska, osäkra och lite trasiga och helt enkelt mångfacetterade personligheter – som därför även känns så lätta att själv identifiera sig med och tycka om. Jämfört exempelvis med Marvel-universumet eller Star Wars, där i stort sett varenda karaktär känns omänskligt perfekt – vare sig med eller utan superkrafter. Så det här är en välkommen frisk fläkt. Och kanske kan det också bero litegrann på skillnaden mellan brittisk och amerikansk kultur, där britter tenderar att föredra mer mänskliga och komplexa karaktärer medan amerikaner mer vill ha perfekta hjältar att se upp till. Vilket också skulle kunna vara en del av skälet till att den här filmen hittills gått så mycket bättre i Europa än i USA.

Castingen är som vanligt utmärkt och samtliga skådespelare äger övertygande sina roller. Förutom Redmayne, Waterston, Fogler och Sudol bör även Zoë Kravitz och Ezra Miller nämnas för fantastiska karaktärsgestaltningar. Johnny Depp är mardrömslik, otäck, diabolisk – och karismatisk – i rollen som Grindelwald. En roll så långt ifrån Jack Sparrow som det väl nästan går att komma. Och Jude Law lyckas också bra i att gestalta den ikoniske Dumbledore. Han har träffande fångat rektorns manér och intonation i en yngre version.

Och inte minst får vi förstås även se en del nya fantastiska vidunder! Dessa märkvärdiga varelser som ofta är hämtade ur intressanta mytologier från runtom i världen – och den här gången alldeles särskilt från Asien – är förstås en annan av filmens allra största behållningar. Fast jag skulle nästan önska att vi faktiskt fick se ännu mer av dessa! Och visuellt och effektmässigt är filmen absolut ögongodis.

Filmen är en bra bit mörkare än sin direkta föregångare. Och den tar dig snabbt mellan skratt och tårade ögon – med humor, spektakel, drama och romans om vartannat. Det är också en vuxnare film än någon av Harry Potter-filmerna. Potter-välden har definitivt vuxit upp tillsammans med sin ursprungspublik. Så allt som allt, en riktigt bra film – alldeles särskilt för vuxna fans av Harry Potter-universumet och som tycker om karaktärsdriven handling, udda karaktärer och en lite mörkare magisk fantasyton.

 

Mitt betyg: 4 av 5

Newt Scamander – en annorlunda, välbehövlig typ av manlighet

Min spoilerfria recension av Fantastiska vidunder: Grindelwalds brott kommer ut här på bloggen i slutet av den här veckan! Men innan dess vill jag väldigt gärna tipsa om den här fina Youtubevideon som kom ut efter förra filmen 
Fantastiska vidunder och var man hittar dem och som handlar om varför Newt Scamander – huvudkaraktären både i den förra filmen och den här nya  – är en så väldigt viktig, välbehövlig och välkommen typ av manlig protagonist!

(Varning – videon innehåller stora spoilers för filmen Fantastiska vidunder och var man hittar dem)

Som videon mycket riktigt säger – Newt är en väldigt annorlunda manlig huvudkaraktär för en blockbusterfilm från Hollywood. Han är blyg och lite tafatt, tillbakadragen och introvert – och också väldigt mjuk, medkännande och omtänksam. Han är en sårbar karaktär, men som också är djupt engagerad och intelligent. Det här är en typ av man som vi är i desperat behov se av att se mer av i äventyrs- och fantasyfilmer, filmer annars mest hyllar extroverta machomän. Newt är förstås en mycket fin bekantskap för oss vuxna som själva är åt det introverta hållet. Men viktigast av allt är ju att pojkar som växer upp och själva är introverta också har någon att verkligen kunna identifiera sig med och se upp till som en förebild – för att se att de själva också är bra precis så som de är. Så helt enkelt – fram med fler introverta och känsliga manliga hjältar på film!